Krönika: Ömsom vin, ömsom vatten
Gameday, HV71 hemma och ännu en viktig match i en lång, aldrig sinande ström av sådana i årets tajta serie. I avvaktan på nedsläpp bjuder jag på en liten betraktelse över högt och lågt, surt och salt samt hur olika sätt att se på saker påverkar mer än vi tror.
”Jag är besviken över attityden i den andra perioden. Vi åker för lite skridskor och hjälper inte varandra. Det är jag besviken på. Riktigt, riktigt besviken. Vi varvar bra prestationer, men det här är ett bottennapp i andra perioden. Vi rycker upp oss i tredje, men det räcker inte. Det håller inte att ge bort en period på den här nivån!”
Vilken tränare ligger bakom ovanstående citat?
Några av er tänker kanske på något av bottenlagen? Backar vi tillbaka bandet något skulle det ha kunnat vara ett citat hämtat från en presskonferens efter någon av Färjestads förlustmatcher.
Men killen som sa detta till Aftonbladet beskriver Sveriges på pappret allra bästa lag. Laget som fortfarande storstilat leder SHL. Laget som av en enig presskår betraktades som oövervinnerliga för bara några veckor sedan. Så oövervinnerliga att lagets tränare fick faktiskt fick frågan från en kvällstidningsjournalist om de inte så för överlägsna för SHL att de borde spela mot NHL-lag istället.
Nu, efter en svidande förlustsvit om fem matcher, varav den senaste mot ett av media och diverse experter lindrigt sagt uträknat HV71 (a k a en ”döende dinosaurie”, ni minns), känns laget plötsligt ganska mänskligt igen.
Skellefteås Hans Wallson och ovan den citerade kollegan Bert Robertsson har lite att bita i efter femte raka förlusten! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Det är klart att HK Gruvan kommer att studsa tillbaka igen. Men det jag vill säga med den här sedelärande historien är följande:
Alla lag hamnar i svackor. Det handlar inte om att spelarna är dåliga yrkesmän, eller att någon ens behöver ha gjort ett dåligt jobb. Det handlar om en massa pyttesmå detaljer som måste fogas ihop likt ett stort pussel för att maskineriet ska kugga. Det kan handla om osäkerhet och självförtroende, det kan handla om oklarheter i hur man ska spela och det kan handla om en viss mättnad, för att ta några exempel. Nu gäller det för Skellefteå att ta tag i situationen, precis som flera andra lag (däribland våra hjältar) har fått göra under säsongen.
En av tjusningarna med hockey är att det nästan alltid är det hetaste laget som vinner. HV, med kniven på strupen OCH en positiv trend med en ny succélirare i laget, vann således.
Kanske ska man också vara glad över att vår egen svacka kom så tidigt under säsongen. Färjestads dito har i år varit ovanligt lång och svår, och för ett ungt, ganska nytt lag frestar det på självförtroendet att spela under en sådan press som laget har gjort under i stort sett hela hösten. Det var ingen slump att laget spelade med en helt annan glöd och glädje i Berlin, då man inte behövde bry sig om kvalseriespöken eller krisrubriker. Det var också där som det började vända för laget. Att man har haft det lite jobbigt att hålla emot i slutet av matcher är en annan sida av samma mynt. Men sättet på vilket man kom tillbaka senast, i matchen mot ett vilt kämpande AIK, visar (både för killarna i laget och för omvärlden)att man har både moralen och förmågan. Nu gäller det att bygga på därifrån.
Kvällens match mot ovan nämnda HV71, som dessutom leder interna möten så här långt den här säsongen, är således hyperintressant och oerhört viktig ur flera perspektiv!
_ _ _
Fick ett jobbigt besked i går. Det blir ingen resa till Kanada.
Även om svaret var ganska väntat, sett till att jag inte har hört något sedan jag började fråga ganska tidigt i höstas var det tråkigt att få beskedet igår att det inte fanns några platser kvar på flyget. Det är för sent nu att försöka fixa ihop en egen resa så som jag har gjort förut, och det nog är lite för långt och svårt att ro i land en sådan resa ensam. Därför är det med sorg i hjärtat som jag tvingas meddela att jag inte kommer kunna rapportera från Kanada-äventyret.
Att få vara med om ett allstar-event, och då allra helst en skills competition, har alltid varit en dröm för mig. Dessutom tillhör jag den falang som tycker att det här unika mötet mellan AHL och SHL är historiskt, superspännande och alldeles för dåligt omskrivet så här långt. Det hade verkligen varit en kul upplevelse att få rapportera hem om! Jag har ju sett till att vara på plats såväl i Bratislava förra säsongen som i Schweiz och i Berlin i under den här, och jag vet ju att ni brukar uppskatta de här roadtrip-reportagen mest.
Men nu är det som det är, bara så att ni vet.
_ _ _
Avstängningen av Belle är intressant ur många perspektiv. Jag gjorde en liten, helt ovetenskaplig men oerhört talande, undersökning bland våra läsare i våra sociala medier. Vad tyckte ni om tacklingen och om avstängningen? Givetvis får man ta i beräkningen att de flesta som läser är FBK-fans, vilket ger en liten skönhet. Hjärta går ju liksom alltid före hjärna, åtminstone för de flesta av oss. Det är en del i att vara ett fans.
Belle avstängd även i kvälens match mot HV71. Rätt eller fel? Frågan kan ses ur ett större perspektiv! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Min avsikt är väl inte egentligen att döma i själva frågan. Det jag vill göra är att ta upp händelsen som sådan ur ett hockeyperspektiv. Även om jag här tar upp exempel där Färjestad har drabbats gäller problemet lagen och ligan i stort. För det är hockeyn som helhet som drabbas av oklarheterna som blottas. Vi pratar ju trots allt om en liga som blöder, och som behöver fundera över hur man ska behålla publiken och locka fler.
För faktum kvarstår: den oenighet som råder kring om det var en ful tackling eller inte är en del av det problemet.
När domarna, som såg hela förloppet under matchen, inte ens ger en två:a under matchen och sedan själva anmäler till disciplinnämnden efter matchen blir man fundersam. Hur påverkade blev de av media och av Brynäs (Enterfeldts) utspel? Vi ser liknande situationer var och varannan match där debatten efteråt i media går varm, men det verkar vara ett lotteri när det blir en anmälan eller inte. Här måste vi få en oberoende granskare, en enda person, som sköter den här biten så att vi slipper den här obehagliga känslan om godtycklighet.
Just skade-kriteriet är ett stort problem. Jag fattar hela tanken med ”Öga för öga, tand för tand”-grejen. Det synsättet har ju varit med ända sedan gamla testamentet. Och jag köper att det är rimligt att en spelare som uppsåtligen skadar en annan spelare inte ska få spela medan den drabbade spelaren är skadad. Men varför blev i så fall inte Örebros Marcus Weinstock (5+game) avstängd efter den fula knätackling som har hållit Anders Bastiansen borta från hockeyn ända sedan mitten av december? Och vad är ”en skada”? Vi riskerar att få spelare och lag som, jag vill inte använda ordet ”fejkar” men kanske mer ”låter spelaren vila som en säkerhetsåtgärd”, för att få bort nyckelspelare för andra laget t ex i en tajt matchserie. Vi kan, å andra sidan, se spelare som först inte känner sig skadade, utan där symptomen visar sig först senare. Hjärnskakning är en typisk representant för den här typen av skador. Hur ska man agera i de fallen?
Avsikt och verkan är en parameter som man i högre utsträckning måste ta i beaktande. Belles tackling var inte blindside, Enterfeldt böjer sig fram för att undgå tacklingen och det finns en storleksskillnad mellan de båda. Den här tacklingen får mig att minnas den som gav Frögren en avstängning för några säsonger sedan då han tacklade Timrås Max Friberg bakom ena målet. Friberg, liten och snabb, böjer sig framåt för att smita förbi, väl medveten om tacklingen som väntar. Men i och med att han böjer sig framåt hamnar huvudet lägre, och Frögren stängs av för en huvudtackling.
Jag har dragit många lansar för att minska hjärnskakningarna inom svensk hockey. Det är ett gissel, och så vansinnigt sjukt att unga människor skadas på jobbet och i underhållningens tjänst.
MEN, med detta sagt, kan vi aldrig helt eliminera risken att en tackling träffar fel eller att spelare blir skadade. Det händer inom de flesta sporter, som till exempel inom den riskfyllda hästsporten eller kontaktsporter som till exempel boxning. Vi försöker identifiera och ta bort så många riskfaktorer som vi bara kan, och givetvis ska alla ”fula” händelser beivras och straffas. Men frågan är om vi riskerar att skada sporten ishockey i och med att en tackling som tar olyckligt, ibland på grund av faktorer utanför tacklarens kontroll, leder till en avstängning?
Det blir lite som att förbjuda höga hopp inom hästhoppningen för att någon kan ramla av hästen. Frågan är hur många som skulle betala för att se Baryard-Jonsson & co rida cavaletti?
Det klagas ibland på att Shawn Belle tacklas för lite. Tror fan det, så fort killen försöker blir han ju utvisad! SHL måste vara den enda ligan i världen där det är en nackdel för en spelare att vara stor. Lex Chara liksom, armbågstackling varenda gång för att övriga killar helt enkelt inte nådde högre än så på honom…
_ _ _
Gameday idag, alltså. Det finns en risk för inflation i benämningar som ”viktig match”, ”viktig trepoängare” och ”viktigt internt möte”. Men faktum är att precis varenda poäng räknas i årets supertajta liga, varje skön seger ger en ny injektion till det lite sköra självförtroendet och varje tuff duell ger ett nytt formbesked.
Den positiva aspekten är att ingen med insyn i ligan kan säga att januari månad (eller någon del av säsongen så här långt) har innehållit några spår av serielunk. Så långt därifrån man kan komma, faktiskt!
Det talas ibland om att en del av våra motståndare saknar viktiga spelare, och att det används för att förklara jobbiga förluster. Att vi saknar en stor del av vår ”Stort hjärta och hårt arbete-stomme” a k a defensivspecialister samt halva målvaktsteamet är det inte många i media som har gjort någon stor sak av. Och skadorna på Tollefsen, Holtet, Basse och Taylor är, som bekant, inte de första tuffa skadorna på bärande spelare som vi har drabbats av den här säsongen.
Samtidigt tror jag att det är rätt av FBK att inte fokusera så mycket på de som är borta, utan att göra det bästa med de som är tillgängliga. Färjestadstränarnas devis om att alltid se glaset som halvfullt är precis det sätt som jag själv försöker hantera livets berg- och dalbana.
En olycka kommer sällan ensam… Just som Anders Bastiansen äntligen kommit tillbaka efter den långdragna knäskadan kom ryggproblemen som tvingar honom till operation i Oslo idag. God bättring önskar vi på fbkbloggen. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Idag ska vi vinna, inte minst för vår norske gigant, Anders Bastiansens, skull. Han opererar sitt diskbråck idag, och vi här på bloggen håller våra tummar stenhårt för en lyckad operation, ett snabbt tillfrisknande och för att Basse får spela sitt OS som planerat!
Det ska bli kul att se HV71:s nya spännande spelare, 17-årige Kevin Fiala in action i kväll. Det är unga, orädda och hungriga spelare som han, Kylington och ett gäng andra unga spelare som förgyller SHL. Släpp in fler sådana killar i ligan är mitt huvudrecept för en större publiktillströmning! Skit samma om det blir ett misstag eller två ibland på grund av deras ungdom, vi ska spela dem så mycket vi hinner så länge vi har dem kvar här på svensk is!
Vi ses väl i hallen?
