Intervju med Jack Connolly: “Jag vill gärna stanna här nästa säsong!”
Gameday! Frölunda borta väntar i sista matchen inför OS-uppehållet och Kanadaresan. Varför inte ladda upp genom att läsa en intervju som jag gjorde med Jack Connolly efter torsdagens match mot Linköping? Vi pratade bland annat om tiden i Sverige så här långt, matchstraffet som ingen sett, viktiga lärdomar och läget inför nästa säsong.
Hej Jack! Kvällens match, förlust mot Linköping, dina tankar om den?
”Det var inte vår bästa match direkt, vi borde ha spelat med lite mer intensitet och desperation därute. Jag tycker väl inte egentligen att vi spelade dåligt eftersom vi skapade en hel del chanser, men vi hade behövt vara lite mer aggressiva i avsluten och sätta våra lägen! Det känns som om vi lät de här tre poängen glida oss ur händerna ikväll!”
Ja, för ni hade betydligt fler skott på mål än Linköping i både första och andra perioden! Och ni skapade ganska bra tryck i powerplay men fick inte till så mycket avslut…
”Det stämmer. Vi pratade en del om det där i pauserna, och vi fick flera chanser att spela powerplay. Vi etablerade oss i zonen och fick upp ett bra pucktempo men vi fick inte till de där riktigt heta målchanserna som vi vill ha. Några hyfsat avslut blev det väl, men vi borde ha fått till fler med tanke på alla numerära överlägen som vi fick.”
Berodde det på att Linköpings spelade bra i boxplay eller handlar det mer om intensiteten i ert eget spel?
”Det berodde nog främst på oss, tror jag. Linköping har ju haft det lite tufft under den senaste tiden, och vi visste att det skulle göra dem lite desperata på planen. De hade liksom inte så mycket att förlora, samtidigt som man blir mer trött i ett sådant läge. Vår tanke var att komma ut med bra energi och spela ett intensivt spel, och om var och en av oss bara hade kunnat steppa upp lite, säg fem, tio procent som våra coacher brukar säga… Men, ja, det var helt enkelt inte en av våra bästa kvällar, och det tycker jag syns i resultatet!”
Jack Connolly var en av torsdagskvällens två målskyttar. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Jag intervjuade dig och Chris Lee för nästan exakt ett år sedan. Då gjorde du din första säsong i SHL (Elitserien), vad har förändrats sedan dess?
”Dynamiken i laget är självklart en annan. Vi har förlorat några nyckelspelare, som till exempel Chris Lee och Salák i målet, men vi har fått nya spelare som är vassa. Sedan har PW tagit ett stort kliv, han har varit fantastisk i mål i år, och Danny spelade bra han också innan han fick sin skada, för att nämna några av de befintliga spelarna. Men det är helt klart ett nytt lag. Vi måste spela lite annorlunda, tänka mer på defensiven, och så kanske vi inte kan förvänta oss så många snygga mål som förra säsongen. Det handlar mer om att gå på mål, kämpa, kriga och ta returerna…”
Som Nyggas mål i kväll?
”Ja, det är ett klockrent exempel! Det är en av skillnaderna mellan årets lag och fjolårets lag, att vi måste bli bättre på den biten. Sedan fick vi en lite tuff start, så nu jobbar vi hårt för att komma bland de sex första inför slutspelet. Nu ligger vi sexa, och om vi kan spela bra i de återstående… sju omgångarna, tror jag att det är som återstår, kommer vi att fixa det!”
Det sägs att årets serie kan bli den tajtaste någonsin, och man behöver bara ta en snabb titt i tabellen för att förstå det resonemanget…
”Ja, och jag håller med! Det är en riktigt svår serie. Från botten till toppen – det finns inte en enda lätt match i år. Det spelar ingen roll vilket lag man spelar mot! Se bara på bottenlagen AIK och Örebro, våra matcher mot Örebro har gått till straffar eller övertid och vi har förlorat mot AIK… Alla lag i serien är bra, och man måste vara beredda att spela bra i 60 minuter i varenda en av de 55 omgångarna för att kunna vinna matcher. Det är det vi jobbar med just nu, så att vi får ett bra avslut på grundserien och kan ta med oss det till slutspelet.”
När det gäller dig själv och din egen utveckling – vilka skillnader ser du då jämfört med i fjol?
”Förra året var helt klart lite upp- och ned, med tanke på skadan som jag drabbades av. Jag missade en del matcher, men det kändes som det, för det mesta, gick ganska bra för mig när jag väl spelade. I år fick jag en seg start, om jag ska vara ärlig. Det kändes inte som om saker och ting gick som planerat, och det gällde allt från studsarna till hur det klickade med mina kedjekamrater och så vidare. Så starten blev väl inte som jag hade hoppats, men från någonstans kring 15:e till 20:e omgången och framåt har spelet börjat stämma bättre, och jag känner att det fungerar bra med mina kedjekamrater. Det ser bättre ut, och framför allt presterar vi på en jämnare nivå nu!”
Ja, för det kändes som om något hände där under december månad. Och att det tog fart under Berlinresan…?
”Ja, det stämmer. Helt klart! Självklart gjorde det mycket när Milan kom in och coacherna satte mig med honom, det var en stor hjälp. Han är en skicklig spelare, och fantastisk att spela med genom sin kreativitet. Så, ja, under den andra halvan av säsongen har det känts jättebra, jag har spelat bättre och förhoppningsvis kan vår kedja fortsätta hålla oss på en jämn nivå som vi hoppas kunna höja lite ytterligare.”
MÅÅÅL! Jack Connolly och lagkamraterna firar! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Magnus Nygren gjorde alltså det första målet i kväll, du gjorde det andra. Distinkt och påpassligt – berätta!
”Haha, tack! Ja, det var på tiden att vi fick in ett mål i powerplay efter alla försöken i kväll. Milan fick fram en riktigt bra passning till Niklas som sköt. Jag tror att den träffade en Linköpingsspelare, och sedan blev det en konstig sargstuds på den. Jag stod perfekt när den damp ned och kunde chippa in den.”
Domarna ringde på målet innan det godkändes. Fick du veta varför?
”Nej, först såg jag inte ens att de ringde.”
Deras målvakt (Christian Engstrand, min anm) såg ut att signalera för spelare i målgården. Men såvitt jag kunde se var du inte så nära?
”Nej, jag tror att han antingen trodde att jag var i målgården eller slog till hans plock eller något. Men det var inget sådant. Oavsett vilket var det otroligt skönt att få göra det där målet, inte minst efter det som hände i förra matchen!”
Apropå det ja, 5+20 för en spearing som inte någon annan i hela världen än domaren som visade ut dig har sett. Hur förvånad blev du över det domslutet?
”Ja du… Det är inget som brukar hända mig särskilt ofta, om man säger så.” Han skrattar. ”Jag brukar aldrig få den här typen av straff. Det är klart att jag får några tvåor här och där under säsongen, men inget sånt här! Så visst blev jag lite överraskad! Det var absolut inte min mening att försöka skada någon, men det var ingen idé att protestera. Det hade ändå inte ändrat på domslutet, utan hade antagligen bara skadat laget ytterligare…”
Det måste vara jobbigt att bita ihop i det läget, själv hade jag blivit vansinnig!
”Ja, jag var helt klart vansinnig och frustrerad. När jag kom ut i omklädningsrummet så… Men att ställa till en scen ute på isen hade bara gjort läget värre för lagkamraterna. Det enda jag kunde göra var att acceptera läget och sedan fixade mina lagkamrater en skön övertidsseger i alla fall. Då kunde jag glädja mig och känna tacksam över det istället.”
”Tollefsen, vår kapten, pratade med domarna efter matchen och kom och berättade för mig att det inte blev något mer av det hela. Så det blev i alla fall inget ytterligare.”
Får du böta något till lagkassan för matchstraffet?
”Jag tror inte det. Ingen såg det ju, och jag gjorde det inte på flit. Det handlade ju mer om en olyckshändelse, i och med att jag skulle slita mig loss. Sedan stod domaren bara några fot därifrån, och rapporterade det… Det var bara att acceptera och gå vidare, helt enkelt.”
Men visst är det så att ni kan få böta till lagkassan om ni får ett matchstraff?
”Ja, det stämmer. Men i det här läget överlade killarna, och jag tror att de förstod situationen.”
Jack Connolly 6/2 2014 Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Skönt! Ditt kontrakt med Färjestad går ut efter den här säsongen. Hur mycket har du hunnit börja tänka på nästa säsong?
”Det är klart att jag har börjat tänka på det! Det finns där i bakhuvudet. Om jag ska vara ärlig vill jag gärna stanna här nästa säsong om jag får. Jag har haft två fantastiska år här, alla här i föreningen – från lagkamraterna, via tränarna och vidare upp till ledningen – har varit otroligt bra att ha att göra med. De är hjälpsamma, välkomnande och har gjort att Karlstad känns som ett andra hem för mig. Om jag får möjlighet att stanna är jag väldigt intresserad, men i annat fall får jag helt enkelt sätta mig ned och kolla igenom mina alternativ tillsammans med min agent.”
Har du, eller då kanske snarare din agent då, pratat något med Färjestad än?
”Nja, jag är inte hundra procent säker, men jag har inte hört något från min agent ännu, så jag tror inte det. Jag misstänker att diskussionerna inför nästa säsong kommer att komma igång under uppehållet, det brukar vara då föreningarna börjar se över sina lagbyggen inför nästa säsong. Jag ska ta kontakt med min agent då, så får vi se…”
Jag hoppas att det löser sig! Det vore kul att få se er kedja fortsätta tillsammans!
”Det hoppas jag också! Jag trivs väldigt bra tillsammans med dem. Och det har definitivt varit två bra år: Färjestad är en bra förening att spela för, varenda kille i omklädningsrummet är super att hänga med och det är roligt att komma till jobbet varenda dag, så det är klart att jag hoppas att få stanna. ”
Alternativa lösningar: Kan det bli aktuellt med en återförening med din bror (två år äldre Chris Connolly, min anm.)? Jag vet ju att ni har pratat om det tidigare…
”Ja, vi har pratat en hel del om det! Det är definitivt en lösning! Han spelar i Tyskland just nu, han lämnade Finland för DHL och det har gått bra för honom där. Men han har inte bestämt sig för om han kommer att stanna även nästa säsong, och han håller också på att överväga sina alternativ. Kanske Sverige, Finland eller Tyskland? Men visst skulle det vara kul att få spela med honom, om vi hittar något sådant gångbart alternativ.”
Men ni vill helst stanna i Europa?
”Ja, definitivt. Både min bror och jag trivs här och vill stanna. Det är så otroligt svårt att ta sig till NHL, och att åka hem och spela i de lägre ligorna, som till exempel AHL… Den lösningen passar varken min bror eller mig särskilt bra. Vi gillar den europeiska hockeyn, upplägget – ja, varenda aspekt av den – så vi vill gärna stanna här.”
Ja, det känns som SHL är populär bland nordamerikanska spelare. Vi har sett ganska många transatlanter här sedan begränsningsregeln slopades, även om många har tvingats vända hemåt igen. Varför är det så, tror du? Är kunskaperna om svensk hockey för dåliga?
”Ja, jag tror att det är så för en del av dem i alla fall. För många är det först på plats som de får se vad ligan går för; och det är verkligen bra hockey här! Så många skickliga spelare, så bra defensiv… Det finns ett par toppligor i världen, och i mina ögon är SHL definitivt en av dem.” Han skrattar och skakar på huvudet. ”Men jag tror nog att de flesta är införstådda med att det handlar om en bra liga. Många av spelarna som kommer har jagat NHL-drömmen och väljer SHL när de inte har lyckats. Själv tror jag nog inte att NHL-spel är aktuellt för mig, med tanke på att jag inte har draftats och inte är den störste killen i världen. Jag har lämnat det där bakom mig och kom hit för att det var det bästa för mig.”
Men jag har hört flera transatlanter säga att SHL antagligen är ett bättre skyltfönster om man vill nå NHL än att harvar omkring i AHL…?
”Ja, det är helt galet egentligen! Jag har varit här i ett och ett halvt år nu, och jag har sett hur ett gäng killar som jag har spelat mot här har gått raka spåret in i NHL:s storklubbar utan problem! Det är kul att se! Men givetvis känner jag spelare som har gått via AHL också, även om hockeyn här är väldigt bra.”
Bra för dig som är en ung spelare, där du får utveckla ditt spel ytterligare!
”Ja, definitivt! Något som man definitivt utvecklar här är skridskoåkningen. Detta förstås på grund av den stora isen. Det var en av de saker som slog mig först när jag kom hit: hur fenomenala alla var på att åka skridskor! Det ger ett snabbt spel, och en del killar får det verkligen att se så lätt ut. Så det är en sak som man utvecklar här. Här krävs det att du är en duktig skridskoåkare, annars lär du få problem att klara av anpassningen. Det och pucktempot, förstås, tillsammans med den höga nivån som spelarna håller tekniskt… Det är definitivt annorlunda än den nordamerikanska hockeyn. Kanske inte riktigt lika fysisk, men minst lika tajt. Det har varit en riktigt rolig och lärorik upplevelse så här långt!”
