Krönika: Nu, mina damer och herrar, gäller det!
Blåstället på! Efter OS-uppehållet och lite välbehövligt ledigt för yours truly är det dags att tagga upp inför det som väntar. För nu, mina damer och herrar, gäller det! Det är som säsongen går in i det där härligt läskigt avgörande skedet, det är nu vi startar upploppet som leder fram till att årets svenska mästare koras! Och visst suger det i hockeytarmen?
Nu gäller det! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
OS är över. Och det slutade i moll efter en hockeyfinal som inte lämnade mycket tvivel. Kanada var bäst, från start till mål, och det finns ingen anledning att skylla förlusten på vare sig kanadensiska domare (utmärkta) eller det faktum att vi saknade flera viktiga pjäser. Skador drabbar alla lag.
Det finns de som, i frustration, gnäller och vill se huvuden rulla. Men man kan istället välja att vända på perspektivet och hylla Kanada för deras pondus, målinstinkt och förmåga att vara bäst när det gäller. Kanske var det inte det faktum att Sverige som spelade dåligt som avgjorde, utan snarare Kanada som spelade bättre? Ett lag som spelar bra tenderar att få det andra laget att se dåligt ut.
Sånt fokus föredrar jag, oavsett om jag är på den vinnande eller den förlorande sidan!
Och som helhet, sett till förutsättningarna och alla domedagsprofetior innan turneringen, gjorde vi en bra turnering. Det blev trots allt ett silver.
_ _ _
Innan jag utvecklar resonemanget nedan vill jag poängtera att jag lider med stackars Niklas Bäckström. Dopingbeskedet måste ha varit en fruktansvärd käftsmäll att få, dessutom strax innan en av de viktigaste och mest efterlängtade matcherna i hans liv. Givetvis var hans frånvaro ett stort avbräck för Tre Kronor, inte minst som han har varit en av turneringens främsta. Men mest av allt känner jag med honom som människa, och det är skönt att höra att det verkar finnas bra folk omkring honom som kan stötta och ge en fristad från alla frågor och spekulationer.
Jag är säker på att han har tagit det aktuella preparatet i god tro, och med tanke på den spirande våren i Sotji är det inte ett dugg opåkallat att han har tagit en dos av allergimedicin. Han lär inte vara den enda människan som tvingas göra det när våren står för dörren… Det handlar dessutom om ett preparat som är godkänt ”hemma” i NHL.
Sedan finns det en del underliga omständigheter – som till exempel att en medicin som han enligt uppgift har tagit i sju år kan vara okänd för det svenska medicinska teamet eller att det verkar finnas oklarheter kring om den är tillåten eller inte – och B-provet är ännu inte klart. Jag har en känsla av att alla aspekter av den här storyn ännu inte har kommit fram.
Och med det sagt: det är lite intressant är det att se de svenska reaktionerna på ”dopingavslöjandet”. Hade det varit till exempel en lett, en norrman eller kanske en ryss hade bilan redan fallit, snabbt och skoningslöst, hos den svenska mobben. Då hade omständigheterna varit ointressanta, och alla försök till förklaring hade bara setts som lama ursäkter. Nu är vi arga på WADA, IOK och… ja i stort sett alla de instanser som vi normalt sett brukar klappa i ryggen. Ganska talande. Vi och dom.
Vi får inte glömma bort det framöver, när vi står inför nya avslöjanden. Vi måste kunna se människan bakom, och inse att det inte bara är svenskar som kan vara offer för situationen. Oavsett om det handlar om missförstånd, en kamp för ett drägligt liv eller en kalkylerad risk (ibland med livet som insats) så innebär ändå varenda fall en tragedi och en människa som kommer att stämplas för resten av livet.
Jag vill också ha ren, rättvis idrott. Tro inget annat! Men det är naivt att tro att världen är svartvit. Vissa elitidrottare har till exempel dispens för vissa svartlistade läkemedel på grund av att de har en diagnos som kräver att de tar dem. Är det doping? Det är många svåra frågor att ta till sig och resonera kring innan man dömer.
_ _ _
Tomas Hyka och de andra har några tuffa matcher framför sig för att säkra slutspelsplatsen. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Men nu lägger vi OS bakom oss.
Vi har nämligen viktigare saker för oss, och den här veckan rivstartar vi med tre oändligt viktiga möten! Ett nästintill avsågat AIK (14 poäng upp till tian HV71!) hemma i morgon, svåra Växjö hemma på torsdag och så nära tabellkonkurrenten Modo borta på lördag. Snacka om högintressanta matcher!
Med sex matcher kvar av grundserien (Örebro, Luleå och Skellefteå nästa vecka), och 18 poäng att spela om har vi alla förutsättningar att nå målet – topp sex och direktkvalificering till slutspelet. Men det är tajt, riktigt tajt, i tabellen och det handlar om att fokusera på en match i taget för att inte pressen ska bli stor och paralyserande. Inför nystarten ligger vi åtta med 72 poäng, och närmast framför oss har vi sjuan Brynäs (73 poäng), sexan Leksand och femman Modo (74 poäng) innan fyran Luleå (80) och trean Växjö (83).
Tvåan Frölunda (93) och ettan Skellefteå (103) är utom räckhåll.
För nu, ska jag kanske tillägga…
_ _ _
AHL-äventyret slutade med tre förluster (inklusive Skills) även om vi väl i ärlighetens namn stod som moraliska segrare i just Skills-tävlingen och faktiskt föll på övertid i matchen mot Marlies. Förlusten mot AHL All Stars är det inte mycket att säga om – hade avsikten varit att göra en rättvis jämförelse mellan ligorna skulle vi ha ställt upp med en SHL All Star-variant. Hade man valt att ställa AHL All Star-laget mot ett enskilt lag i AHL hade det antagligen blivit ungefär samma utgång. Vi får inte glömma att över 90 procent av de som varit uttagna i All Star-lagen sedan omstarten på nittiotalet har gått vidare till världens bästa liga, NHL, så nivån på de bästa är hög.
Sett ur den synvinkeln var matchen mot Marlies mer intressant, och då stod vi också upp betydligt bättre. Då hade vi också hunnit anpassa oss lite bättre till den lilla rinkens utmaningar. Kul att se en kille som Connolly steppa upp – kan bli nyttigt framöver – och att se tekniken bakom Bertrands läckra straffmål i Skills, unge Kylington imponera i själva hockeyns hemland och Nygga få ett tvättäkta certifikat på sitt fantastiska skott. När det gäller laget som helhet tror jag att en veckas träningsläger/lagbyggande aktiviteter långt borta från vardagens tuffa krav här hemma var perfekt inför det som väntar!
Häng i nu grabbar! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Andra tankar:
Liten rink i Sverige? Ja, det är lätt att charmas av den nordamerikanska hockeyn. Men det är ett stort systemskifte som skulle ta ett bra tag att implementera på alla olika nivåer. Låt oss nöja oss med att konstatera att det var underhållande hockey som vi såg. De ser ut soom målsökande robotar, går rakt mot mål i varenda avslut!
Dessutom var det kul att höra att fler än jag lockas av tanken på ett svenskt All Star-event. Varför inte i form av ett utbyte med AHL, vartannat år på respektive kontinent? Svensk hockey behöver all draghjälp den kan få, inte minst när det gäller att skapa profiler och marknadsföra sporten. Problemet är dock tyvärr den inskränkthet som jag har pratat om förut, där en del så kallade fans bara vill se sina egna spelare spela för sitt eget lag.
Kanske är vi inte riktigt mogna för den här typen av underhållning ännu, men jag vill gärna se att klubbarna kommer igång och helhjärtat samarbetar kring en lösning. Det är A och O. Att skära ned på antalet omgångar och satsa pengar i en All Star-weekend med tillhörande hockeygala är, i min bok, ett steg i rätt riktning. Men satsningen måste göras med hjärta och en uppriktig omtanke om fansen (och inte främst om sponsorerna) om det inte ska falla platt!
Något som jag reagerade över under resans gång var avsaknaden av rapportering. Vi snackar om en banbrytande, barriärbrytande händelse som kan vara ett första steg i en viktig process där ligorna närmar sig varandra och skapar förutsättningar för ett större utbyte. Gud ska veta att sådant behövs i dagens tuffa hockeyvärld! Med OS i faggorna fattar jag att inte kvällstidningarna kunde skicka några reportageteam, men några rader om utbytet hade väl i alla fall varit rimligt. Inte som nu, komplett ignorerat och isande radiotystnad.
Och den där osympatiska, cyniska sidan av mig konstaterar att ett 08-lag troligen hade fått med sig det där teamet.
Svensk hockey och SHL hade kunnat göra mer av den här resan, som en del i den uttalade strategin att marknadsföra ligan och sporten. Eller är det kanske är det bara jag som skulle ha velat läsa/se intervjuer med olika spelare från båda lagen om upplevelsen, grotta ned mig i läsning om hur transatlanterna uppfattar oss och vår hockey och höra hur resonemanget (bortom artiga fraser) kring utbytet och framtiden går mellan höjdarna i de olika ligorna. För att ta några exempel.
_ _ _
Vi ses väl i hallen i morgon?
Med eller utan goodiebags! 😉
