Tio träningspass i veckan, stenhårt fokus och massor av talang: Möt killarna som gläntar på dörren till A-laget!
Gameday. Svåra Växjö väntar i kvällens drabbning, och i väntan på den har jag besökt J20 och pratat med tränare Thomas Fröberg om våra “coming man” och träffat J20-kaptenen Johan Dahlbom och pratat lite juniorhockey inför det annalkande slutspelet.
Sen onsdagskväll i Löfbergs Arenas inre, och ett gäng grabbar håller just på att varva ned efter match. Det är tyst i omklädningsrummet, och besvikelsen är stor efter en jobbig förlust mot rivalen och den nya serieledaren Frölunda med 5-2. Trots att de flesta tonåringar runt om i länet för närvarande firar sportlov är det blodigt allvar som gäller för det här gänget, målsättningen om en topp fyra-placering lever i allra högsta grad samtidigt som det börjar dra ihop sig mot ett avgörande.
Laget det handlar om är alltså Färjestads J20-lag, och coachen Thomas Fröberg är lika missnöjd som sina spelare efter matchen:
”Vi var inte där för fem öre idag”, konstaterar han. ”Vi var otroligt bleka under två perioder, och Frölunda var bättre på allt och i alla positioner! Sedan, i tredje perioden, gick de givetvis ned sig något eftersom de ledde med 4-0, lite som vi gjorde mot Rögle sist. Ganska naturligt att det blir så…”
Vad gör man som coach en sån här kväll, gormar och skriker?
”Nej, man försöker ju att få gruppen att gå samman. Jag försökte att inte skälla, det är ingen idé!”
Färjestads J20-lag håller till i högsta J20-serien, och efter höstens grundspel går de fem främsta lagen i de båda divisionerna (södra respektive norra) vidare till den så kallade ”Topp 10-serien”. Övriga spelar den så kallade ”fortsättningsserien”, där lagen får ytterligare en chans att ”kvala in” till slutspelet genom att hamna bland de sex främsta. Samtliga lagen i ”Topp 10-serien” och de sex bästa i fortsättningsserien går vidare till slutspelet, men eftersom Topp 10-vinnaren väljer motstånd först (och sedan tvåan och så vidare) är en topplacering i den serien viktig för att få bästa möjliga resa genom slutspelet. Slutspelet spelas från åttondelsfinaler och vidare för att så småningom utmynna i att årets JSM-segrare koras. Årets slutspel går av stapeln i AXA Sports Center i Södertälje den 4-6 april.
Förra säsongen avslutades med en bronsmedalj – efter att man fallit mot de blivande svenska mästarna HV71 i semin revanscherade man sig genom att slå just Frölunda i matchen om tredjeplatsen. Bra facit för ett ungt J20-lag!
Och även om onsdagskvällen alltså går i moll efter den jobbiga förlusten finns det mycket att glädjas åt. Innan kvällens förlust hade man tre raka segrar, varav två moraliskt viktiga straffsegrar (hemma mot Djurgården och borta mot Brynäs) och en urladdningsseger med 6-3 mot Rögle (där det stod 5-0 efter första perioden). Färjestad ligger femma i en något haltande tabell (viktig hängmatch borta mot Leksand väntar den 5/3) och kan se tillbaka på en fin höst där man slutade trea i den södra divisionen, strax efter Frölunda och HV71. Det övergripande målet inför slutspelet har hela tiden varit detsamma: att sluta bland de fyra bästa i Topp 10. Med fyra poäng upp till fyran Brynäs och sju (inklusive hängmatchen) omgångar kvar att spela lever det målet fortfarande i allra högsta grad. Tidigare nämna Frölunda leder på 30 poäng, tvåan HV har lika många och trean Linköping har 26 poäng.
”Vårt mål är att sluta topp fyra! Spelar vi som vi gjorde idag gör vi inte det, men vi har inte spelat så här dåligt förut. Frölunda är ett duktigt hockeylag, ett av de allra bästa i Sverige, men vi är också duktiga!
Ja, för visst finns det talang i det där omklädningsrummet. En del av de unga spelarna (de äldsta är födda 1994) har redan hunnit presentera sig för Färjestadsfansen – Wilhelm Westlund, Christoffer Forsberg och Johan Olofsson är några av de juniorer som redan på allvar har provat på spel i SHL. För att inte tala om sensationen Oliver Kylington, som egentligen ännu knappt (åldersmässigt) tillhör J18, men som vandrade raka spåret igenom J20 och vidare till A-laget. Utan att passera gå. Även om Kylington är exceptionell är han inte ensam: vi har ett gäng spelare i vårt unga A-lag som har fostrats via ungdomsverksamheten, därav Joakim Nygård, Linus Fröberg, Magnus Nygren och Anton Grundel.
Och det råder ingen tvekan om att det finns fler spelare som gläntar på dörren till A-laget… Färjestad håller noga koll på sina unga lirare, och både A-lagstränarna och assisterande sportchefen/chefsscouten Anders Steen fanns på plats under matchen.
Själv är jag, som ni vet vid det här laget, mer än lovligt förtjust i Johan Olofsson. 174 cm/ 69 kg rent kärnbränsle, som har blivit lite utav en publikfavorit med den speed och den kompromisslöshet som han har visat under de byten som han har fått i A-laget så här långt. Jag rekommenderar starkt att ni tar er en titt på honom i juniorlaget, där han, som sistaårsjunior, har en lite annan roll och axlar ett stort ansvar. Han har mycket speltid och får ett stort förtroende av tränarna i såväl box- som powerplay. Tillsammans med lagkaptenen Johan Dahlbom och Juliuz Persson utgör han lagets förstakedja.
”Ja, Johan Olofsson är en av dem som driver laget!”, konstaterar Fröberg och ger sin motivering till vad det är som gör Olofsson så bra: ”Han har den där energin som ÄR hockey idag.”
Han är ju sistaårsjunior, tror du att han blir kvar i Färjestad nästa år?
”Ja, det kan jag tänka mig. Antingen här i A-laget eller kanske utlånad till en allsvensk klubb!”
Jag ber Fröberg lista några spelare som han tycker att Färjestadsfansen ska hålla lite extra utkik efter framöver, spelare som han tycker är lite extra spännande:
”August Gunnarsson är definitivt en av dem, han kommer att bli en stor spelare! Han är individuellt väldigt skicklig och en av de bästa spelare som jag har tränat genom åren.”
Gunnarsson, högerforward som fyller 18 år om lite drygt en månad, ligger två i lagets interna poängliga med sina 9 poäng (4+5) på bara 8 matcher i Topp 10-serien. Intressant i sammanhanget är att han är lillebror till tio år äldre Toronto-proffset Carl Gunnarsson. August Gunnarsson gjorde för övrigt det ena av lagets två mål i kvällens match, 1-0-målet, assisterad av Christoffer Forsberg och Emil Eriksson. Målet gjordes i powerplay.
”På backsidan har vi ju till exempel Oliver Kylington, men han är ju redan uppe i A-laget. Men Wille Westlund (behöver ingen närmare presentation för fansen, min anm) är väldigt duktig där, liksom Oscar Niklasson (född 1995) . Bland våra forwards vill jag definitivt lyfta fram nämnde Olofsson.”
Flera av ovan nämnda spelare har vi alltså redan sett i A-laget, men bland dem som ännu är okända för den stora massan FBK-fans men som snart borde vara ett välkänt namn, väljer Fröberg att nämna Viktor Ejdsell. Ejdsell, vänsterforward född 1995, ligger femma i den tajta interna poängligan med 7 poäng (2+5) på tio matcher.
”Just idag är han skadad, men jag tror att han kommer att vara en av dem som blommar ut riktigt ordentligt nästa år”, konstaterar Fröberg.
Hur är det egentligen att coacha så här unga spelare? Måste man tänka sig för, jämfört med när man tränar vuxna spelare?
”Det är inte så stor skillnad egentligen. Vi coachar dem på precis samma sätt, och de blir precis lika förbannade när de förlorar och lika glada när de vinner, så det är ingen skillnad alls. Vi matchar dem på samma sätt som i A-laget, i stort sett. Powerplay, boxplay och så vidare.”
Men det är en lite speciell situation, vi pratar om unga killar som kommer från hela Sverige och som flyttar hit utan sina familjer. Hur får man det att funka, så att grabbarna trivs och kommer in i laget?
”Ja, den biten brukar sitta i väggarna, som vi säger. De äldre, i det här fallet 94:orna, formar de som kommer in, och nästa år vet de vad som gäller och så vidare. Det brukar bli ett litet genombrott för sistaårsjuniorerna och då följer de med.”
Umgås spelarna mycket vid sidan om isen?
”Ja, det gör de. De är ju här dagligen, när de inte är i skolan är de i stort sett här i hallen.”
När jag pratade med Kylington berättade han att de delar lägenheter också.
”Ja, det stämmer, och det är ju en del i det hela.”
Hur stor vikt lägger ni vid skolan? Folk i branschen som jag har pratat med säger att den biten blir allt viktigare idag…
”Det är det nog helt klart. Vi vill att de ska sköta skolan, och lyssnar av med skolan hur det går för dem. Sedan är det svårt i en del fall, ta till exempel Kylington som bara är 16 år men som redan spelar med A-laget…”
Tittar ni på hur de har skött skolan när ni scoutar spelare till juniorsidan?
”Ja, de får inte komma hit om de inte har skött skolan. Det finns en betygsskala där, en behörighet som krävs för att kunna bli antagen.”
Så har det väl inte alltid sett ut?
”Nej, det stämmer. Då har man nog tänkt mer att bra spelare får alltid komma ändå.”
Varför har det här ändrats, tror du? Omtanke om framtiden eller som ett bevis på spelarens karaktär?
”Ja, det är nog båda. Jag tycker att det är viktigt att de sköter skolan, men sedan blir det förstås svårt för dem som till exempel också spelar i landslaget. Så det kan bli tufft, och det är viktigt att tänka sig för när man väljer program.”
Jag är själv lärare för ungdomar i den här åldersgruppen, och vi pratar om unga killar med mycket som pågår i livet. Hur påverkar det deras fokus och hur arbetar ni med den biten?
”De är så otroligt fokuserade, de här grabbarna, så det är inget problem! De har ett mål i sikte hela tiden, de vill bli hockeyspelare! Så man behöver aldrig motivera dem på det sättet!”
Annars hade de kanske aldrig hamnat här från första början?
”Nej, precis. Så är det ju!”
19-årige sisteårsjunioren Johan Dahlbom är lagkapten för årets upplaga av J20, och han noterades för kvällens sista mål i och med Färjestad i slutminuten friserade förlustsiffrorna till 5-2. Detta är dock inte något som är till någon större tröst för hemmasonen när jag träffar honom i korridoren efter matchen:
”Nej, det var väl mest ett tröstmål”, säger han. “Det hade varit större känsla om vi hade vänt matchen eller så… Nej, vi fick en dålig start idag och sedan fick vi inte riktigt igång liret som vi ville…”
Vad var det som hände egentligen? Det kan väl knappast ha handlat om att ni inte var på hugget mot Frölunda?
”Nej, jag har svårt att förklara riktigt vad som hände. Vi var helt enkelt inte riktigt där idag, på toppen, som vi måste vara mot de här lagen.”
Sedan hade ni ju faktiskt några tuffa boxplay, två 3 mot 5-lägen som blev kostsamma… (Oscar Niklasson utgick med matchstraff efter två spelade perioder efter en liten diskussion med domaren.)
”Ja, vi hade några domslut emot oss, och det sliter på krafterna det också.”
Vad sa ni i omklädningsrummet efteråt?
”Vi sa att vi ska rannsaka oss själva, suga på den här tabletten men vi kan inte gräva ned oss för mycket heller. Vi har matcher i helgen (Skellefteå och Modo borta) som vi måste förbereda oss inför.”
En sund inställning, för båda helgens matcher är viktiga så kallade sexpoängsmatcher. Såväl Skellefteå och Modo skuggar direkt efter i tabellen, båda bara ett poäng bakom.
Men om vi ska backa tillbaka lite och titta lite på säsongen så här långt, hur skulle kaptenen vilja sammanfatta den? Det började bra, med en skön seger i den egna, nya succéturneringen U20 Super Challenge, som är ett initiativ för ett europeiskt samarbete. Men sedan?
”Vi hade en riktigt bra grundserie, tycker jag. Sedan hade vi en liten dipp i inledningen av Topp 10-serien, men vi har jobbat upp oss bra. Den här förlusten var den första på länge. Men det kommer och går…”
”Målsättningen är ju topp fyra, men under säsongen har vi fler, mindre mål som vi klarar av innan vi tar oss an nästa. Men det stora målet är förstås att ta SM-guld!2
Hur lägger ni upp målen, gör ni det tillsammans?
”Ja, vi snackar igenom som lag och lägger upp rimliga mål. Så jobbar vi på att ta oss dit, och om vi inte gör det lägger vi upp nya.”
Hur är det att vara kapten för det här laget? Vad innebär det rent praktiskt?
”Jag försöker bara vara ett gott föredöme, komma hit varje dag och ge hundra procent. Pusha på grabbarna om de inte har någon bra dag…”
Bästa ögonblicket hittills som kapten?
”Hm, det var nog när vi vann ‘European Trophy’, tror jag! Det var gôtt att lyfta bucklan där, faktiskt!”
…och det tyngsta så här långt?
”Just nu är nog det här det jobbigaste ögonblicket faktiskt…”
Så långt laget, men om vi istället ska titta lite närmare på dina personliga målsättningar för säsongen? Hur ser de ut?
”Jag försöker bara jobba på, bidra mycket i J20-laget och kriga på. Förhoppningsvis gör jag bra ifrån mig, så bra som möjligt inför nästa säsong…”
Hur tänker du, som sistaårsjunior, inför nästa säsong?
”Jag har inte tänkt så mycket, jag försöker bara prestera så bra som möjligt här för att få ett så bra utgångsläge som möjligt”, säger Dahlbom som hävdar att han ännu inte har inlett någon diskussion med Färjestad om framtiden.
Du och din kedja med Olofsson och Persson drar ett stort lass därute!
”Ja, det är ju vi som är förstakedjan. Det är vi som ska producera och visa vägen när det går tungt.
Juliuz Persson leder lagets interna poängliga med sina 15 poäng (5+10) och det placerar honom också på femte plats totalt i seriens poängliga. Dahlbom ligger trea med sina 9 poäng (4+5), skuggad av Olofsson som gjort 7 poäng (4+3) på blott 5 matcher. Olofsson hade ju som bekant problem med huvudvärk och har därmed missat några matcher av Topp 10-serien.
Du har ju nu gått ur skolan, hur fungerar det för er som inte har någon skola vid sidan av hockeyn?
”En del har provat att jobba lite, men vi tränar ganska mycket. Vi är med och tränar på de så kallade HG-passen (Hockey-gymnasiet, min anm) under mornarna, så det är svårt att få ihop det med jobb.”
Hur många pass kör ni egentligen under veckorna?
”Oj, vad kan det bli. Tio pass i veckan, kanske, vara sex-sju är ispass.”
I stort sett pass varenda dag, alltså?
”Ja, det är ju varje dag som gäller.”
Hur funkar det med skolan? Får man ihop de bitarna?
”Ja, det fungerade bra. Det är ett bra samarbete mellan skolan och Färjestad, så de löser det på ett bra sätt. Thomas och Henrik Loob (för tillfället ungdomsansvarig) har hand om detta och håller i HG-passen också. Så vi startar med lagträning varje morgon.
_ _ _
Dags att skaka av sig onsdagskvällens jobbiga förlust. I helgen väntar alltså en roadtripp med två viktiga matcher mot Skellefteå (lördag) och Modo (söndag) innan det, nästa onsdag, är dags för hängmatchen borta mot Leksand. Tuffa tider för våra juniorer, men å andra sidan är det just sådana dagar som man har tränat för hela året.
Till sist; Thomas Fröberg. En tuff dag på jobbet just idag, men tjusningen med juniorhockey – vad är det som gör den så speciell?
”Det är ju farten, mycket kroppskontakt och mycket känslor. Idag var det kul med ganska mycket folk här, och det gillar vi. Det är många som säger att de ska komma och kolla, men som inte tar sig hit. Det är synd!”
Ja, de vet inte vad de missar! Det är lite tråkigt att inte svensk hockey marknadsför juniorligorna mer bättre här i Sverige så att fler får upptäcka den!”
”Ja, verkligen. Vi har en kille här från ett amerikansk college (se separat intervju här på bloggen senare under veckan, min anm) som är här och kollar spelare, och hans college har 4000 på läktarna under match!”