Förlösande seger borta mot Modo!

Det är inte ofta jag använder utropstecken i rubriker, de hör liksom inte riktigt hemma där kan jag tycka. Men efter en 0-1-seger borta mot Modo så säger utropstecknet mycket om betydelsen och känslan efter den ack så viktiga segern. Tre poäng i det här skedet är inte annat än underbart, och trots att vi bara fick se ett mål så var det en bra match som det alltid brukar bli mot Modo. Det är inte ofta vi får se match efter match där känslorna är så heta som i matcherna mot Modo. Spänningen och oväntade händelser likt jämna och målrika matcher är signumet när dessa två lag möter varandra, den här matchen var inget undantag, förutom det här med målen då. Men vad gör det när det blir seger och tre poäng på kontot.

När man är uppvuxen utanför staden som kallas Örnsköldsvik och fick stå ut med alla gliringar och snack om Modo så var det extra skönt när Färjestad vann mot dem (vilket så klart var mer regel än undantag) och alla var tysta dagen efter i en stad där hockeyn betyder oerhört mycket.
Att matcherna mot Modo blir extra speciell för egen del är kanske inte så konstigt, och visst kan jag ju vara färgad när jag säger att det brukar vara bra och spännande matcher när Färjestad spelar mot just Modo. Men min känsla är att många av er är av samma åsikt i det här, det märks att det är två lag som inte gillar varandra vilket vi i sin tur kan jämföra med när Färjestad spelar mot Frölunda och delvis HV71, även om vi generellt brukar ha svårare att möta dessa lag. En match jag minns starkt var när vi förlorade med 10-3 och jag “tvingades” sitta med en Modoit och nära vän i en arena där en huvudel är ens motståndare och där jag får våndas över att allt gick Modos väg.
Men som sagt, oftast gick det precis som man själv önskade och Färjestad vann, och extra skönt så klart när vi skickade ut dem ur slutspelet och jag jublade vid ett mål och fick en hand på min axel bakom mig och jag tänkte att nu blir jag nedslagen i den gamla Kempehallen, men jag klarade mig som tur var.

J20-hockey mellan Modo och FBK, även det brukar vara känslofyllt! Foto: Magnus Sjöberg/fbkbloggen

Än så länge har jag inte kommit till lördagens match som ni märker, och kanske har ni tröttnat på min berättelse. FBK är tillbaka på femteplatsen, åtminstone för nu med tre omgångar kvar att spela. Med viktiga förluster för Luleå och Leksand så finns hoppet om en direktplats till slutspel om inte laget hamnar nere i den grop de befunnit sig i under en tid där poängen har gått till spillo. Det är tre matcher kvar att spela och nio poäng att kriga om, på tisdag väntar match hemma mot Örebro som sedan följs upp med match mot Luleå borta och serieavslutning mot Skellefteå hemma på lördag. En riktig rysaravslutning med andra ord där vi kommer få det tufft att ta poäng, omöjligt är det inte, men det krävs en helhjärtad insats av samtliga för att vi ska bärga den här direktplatsen, topp 4 känns inte trovärdigt, för det skulle det krävas att FBK vinner samtliga tre matcher, och Luleå ska förlora sina tre matcher. Men topp 6 kommer det bli ett krig om då Färjestad, Leksand, Brynäs och Modo samtliga vill ha dessa två platser som finns att spela om, en rysaravslutning utan dess like.

Ska vi till slut komma in på matchen mot Modo så fick vi se en mållös första period där FBK märkligt nog vann skottstatistiken med 11-12 trots att Karlstadlaget fick spela boxplay hela fyra gånger. Fredrik Pettersson-Wentzel storspelar inte bara i den första perioden, utan bjuder på TV-räddningar genom hela matchen och visar att han är redo för ett slutspel, vilket även Pontus Åberg visar då han likt Hillding är två av lagets mest framträdande spelare och är det match efter match, inte bara denna lördag. Men trots att denna duo får mycket omnämnanden från oss på fbkbloggen så är kvällens stora matchvinnare tillsammans med Fredrik Pettersson-Wentzel, Patrik Lundh, som i den andra perioden gör matchens enda mål när han i ett friläge överlistar Linus Ullmark i Modo-kassen på ett friläge bara nio sekunder in i perioden, drömstart med andra ord!
Efter det här började vi även att få se det jag pratade om i inledningen av inlägget, nämligen de här heta känslorna som brukar uppstå mellan lagen. Mindre snygga tilltag delas även ut, men att det bedöms olika beroende på vilken spelare eller lag det är som delar ut dem kommer jag inte gå in på då det alltid är samma visa och det är tröttsamt att diskutera, den svenska domarnivån är inte bättre än så här och det får vi helt enkelt leva med tills någon ansvarig börjar inse att problematiken kring bedömningsnivåer måste tas tag i.

Ole-Kristian Tollefsen är en av dessa som blir hårdare dömd än många andra, det kan ingen säga något annat om oavsett vilket lag de håller på, vilket givetvis är helt fel. Något annat som inte är bra, eller för den delen begripligt, är att domarnivån kommer se helt annorlunda ut när slutspelet drar igång. Då kommer den här “slutspelsnivån” in och regelboken byts ut mot en annan version anpassad för slutspel där paragrafer generellt kommer tillåta spelare att göra mer, varför existerar inte dessa regler under grundserien? Den frågan går att fundera på då det inte finns någon logik i det i min mening. Frågan är om Tollefsen och andra profiler i ligan kommer bedömas på ett annat sätt, den frågan återstår att bli besvarad. Och se där, trots att jag inte ville gå in på det så tog det en sekund innan jag gjorde det ändå. Slutspel hoppas jag för all del att det blir så klart, säsongen ska inte vara över ännu, även om det inte varit en av de bättre vi sett om vi ska uttrycka oss i milda ordalag.

När lagen möttes den 1 dec 2012 i Karlstad var Tollefsen som vanligt bra på att reta upp sina motståndare, i det här fallet sina gamla lagkamrater. Foto: Marie Angle/fbkbloggen

Färjestad har mer att bevisa, men matchen mot Modo visade på att vi har spelare som kan vinna matcher åt laget, jag pratar inte bara om PW och målskytten Lundh, eller Hillding och Åberg, utöver Åslund som hade en bra match, utan det finns spelare som uppträder bra på isen men som inte kan få utdelning som även Marie var inne på i vår Facebook-rapportering. Joakim Nygård är en som spelar med ett stort hjärta för laget och gör många saker rätt, men avsluten brukar inte generera i mål och mot Modo hade han inte marginalerna med sig för att få in sitt tredje mål för säsongen.

Det var trots allt en kul och väldigt spännande match som vi bjöds på under lördagskvällen, att det bara blev ett mål spelar ingen roll förutom om det skulle bli så att FBK till slut efter 55 omgångar skulle falla på målsnöret om det handlar om en målskillnad, utan vi fick se en match där laget kämpade bra tillsammans och stod upp för varandra – något som kommer bli extra viktigt i ett potentiellt slutspel. Jag gillar det fysiska spelet om det sker på rätt sätt, det vill säga inga oschyssta medel med klubbor som “vapen”, utan det ska smälla kropp mot kropp och vara heta känslor i matcherna för att även åskådarna och fansen ska tycka det är kul. Och jag tror definitivt att spelarna är av samma åsikt i den frågan.

En bild vi förhoppningsvis får se på tisdag hemma mot Örebro! Foto: Robin Angle/fbkbloggen

Nu kämpar vi tillsammans för tre poäng på tisdag hemma mot Örebro! Lagen har möts fyra gånger under säsongen, vilket har slutat med två segrar åt vardera lag och 10 mål och 10 insläppta för respektive. I tre av dessa matcher har Färjestad gjort det första målet, 7,36% av Färjestads skott på Örebro-målet har gått in, vilket visar att vi måste både skjuta bättre och samtidigt kunna vara bättre på att hålla ledningen, ungefär vart tionde skott i numerärt överläge har resulterat i mål mot Örebro under säsongen också. Men nog om detta för denna gång.

Hoppas att ni får en trevlig avslutning på helgen, och håll utkik på bloggen för en tävling som vi kommer utlysa inom kort, gissningsvis kommer vi att lägga ut den i morgon där ni har chansen att tävla om tre priser. Ni som gillar att fota mycket med er mobil eller kamera, eller har mycket filer som ni vill bära med er, tror jag kommer att gilla tävlingen!