Intervju med Anders Steen om årets tuffa säsong, SHL:s utmaningar och tankar kring nästa års lagbygge
I fredags morse, bara timmar efter den jobbiga förlusten mot Växjö, träffade jag Färjestads chefsscout/assisterande sportchef Anders Steen för ett lite längre snack om säsongen så här långt, spelarrekryteringsprocessen, utmaningarna i dagens hockey och framtiden.
Tuff förlust mot Växjö i torsdags, och så en skön men målsnål arbetsseger mot Modo igår. Säsongen så här långt har varit lite upp och ned – och just nu slåss vi om en slutspelsplats. Kanske inte riktigt så vi hade hoppats att det skulle se ut vid den här tiden på året…
Anders Steen, Färjestads chefsscout och assisterande sportchef Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Anders Steen, hur pressat är Färjestad av läget och den tuffa säsong vi haft så här långt?
”Ja, det är ju inte mer än att försöka vinna nästa match! Det är så man måste tänka. Det är upp till spelare och tränare här att omgruppera och försöka tänka framåt, nu finns det inte så mycket annat man kan göra. Helt enkelt, på ett professionellt sätt förbereda sig för nästa match. och inte hänga kvar i det negativa från matchen innan och försöka hitta det som var bra i den. Det är inte alltid lätt att göra det, men det är så man måste tänka. Annars blir man bara negativ, och det hjälper inte. Det är en konst att hitta det som är bra när det inte går som man vill!”
Mm, jag har ju mycket tentakler ute bland fansen på forum och i sociala medier och efter matchen mot Växjö var det mycket snack om att vi var loja… Jag skulle inte kalla spelet för lojt utan snarare ängsligt. Vi har ett relativt nytt lag, med många unga spelare, som har haft det jobbigt i princip från starten, och så har vi de rutinerade spelarna, som ska bära laget, som har haft en massa egna problem med allt från operationer till luriga skador…
”Ja, det är svårt att säga. Jag tror att Leffe kan svara mer på de frågorna. Men här måste man som spelare vara professionell och försöka hitta tillbaka till en nivå som man klarar av för dagen. Som spelare måste man känna att fungerar det inte, ska jag ändå hjälpa laget genom att göra på ett visst sätt. När allting fungerar kan man ta på sig mer ute på banan, göra mer saker, men om man har det jobbigt måste man spela på enkelhet.”
Tillbaka till grunderna?
”Ja, precis, och vinna matcherna på det sättet istället.”
Men det känns som om det är flera faktorer som ligger bakom de problem som vi har haft så här långt under säsongen!?
”Ja, så är det.”
Tittar man till exempel på Växjös lag anser inte jag att de har mer stjärnor än vårt, att deras spelare är så mycket bättre egentligen. Det handlar ju till stor del om självförtroende, som ökar ju bättre det går för laget. Det blir som en positiv spiral! Och tvärtom för oss, när det fortsätter gå tungt!
”Ja. Det ju så också, vi hade ju kanske önskat… Man pratar en del om felrekryteringar som vi har gjort. Det är klart att vi har gjort felrekryteringar, det här är ju ingen exakt vetenskap! Vi tar ju in spelare som vi tror på, och sedan om inte de levererar… Man behöver ju inte vara någon raketforskare för att förstå att sådant kan hända! Men, som du var inne på förut, om vi tar in några unga spelare, typ Åberg, och från egna leden, som Nygård. Vi har Byström som vi hoppades kunna komma in och spela lite grann, vi får in Arell… Sedan att inte några av de här tyngre spelarna levererar, det händer ju! Men framför allt har vi fem – sex stabila pjäser som vi hoppades skulle kunna bära oss under säsongen, men de har haft det jobbigt också!”
Mm, det har varit tufft med diskbråck, operationer och rehab. Det är ju inte klokt egentligen – Wallin, Berglund, Tollefsen, Basse och Holtet har alla varit borta en längre period! Sedan är det dessutom människor vi pratar om också, det är inte lätt att leda laget när man själv, av olika skäl, inte kan leverera! Svackor kommer ju ibland, men när det blir en slags kollektiv längre svacka…
”Ja, ett stort problem är när killarna i första- och andralinorna, av olika skäl inte kan producera, då måste man flytta fram killarna under och så vidare. Till slut kollapsar det, för man ställer för höga krav på varje individ genom att man använder dem på fel plats. Jämför med när alla friska och krya och kan leverera, så att linorna kan göra sina jobb – då är det bara småjusteringar som krävs.”
Ett signum för Färjestad, genom åren, har ju varit just bredden, att det finns flera linor som kan leverera. Har en lina en dålig dag kliver en annan fram…
”Ja, det kan man göra om man är på rätt ställe. Men nu, om vi tar en normalt väldigt duktig spelare, som till exempel Peppe Lundh, som kämpar och sliter och tävlar varje match. Att då sätta in honom i powerplay, och sätta press genom att kräva att ’nu ska du göra mål’… Det blir ju inte bra.”
Förstalinespelare växer ju inte heller på träd. Vi har några unga, lovande spelare som är på gång men som behöver lite mer tid, och så har vi de äldre som har haft det tungt under säsongen… Ska man värva in den här typen av spelare brukar de ju också vara ganska dyra. Men Gulas är i mina ögon en lyckad sådan värvning i årets trupp! Även i de matcher när han inte spelar på topp gör han ju poäng – han hade en assist i matchen i torsdags, till exempel!
”Ja, det tycker jag. Men sedan måste han få mer hjälp! Han kan inte ensam fixa det, det kan ingen idag.”
Värvningen av Milan Gulas var en viktig pusselbit i lagbygget! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Inför årets säsong såg vi en trend med mycket transatlanter i SHL, och då alltså inte bara i Färjestad. Inte så konstigt kanske med tanke på de nya reglerna kring importspelare. Vi har, inte minst på backsidan, sett att många av dem haft det jobbigt att klara omställningen, och flera har fått lämna ligan. Vad har vi lärt oss av detta, och hur tror du att det påverkar lagens vilja att satsa på nordamerikaner?
”Vi har lärt oss att vi måste bli mer noggrannare! Att man måste se en spelare innan man tar hit honom. Det är väl den viktigaste biten! Nu finns det olika omständigheter, förstås, men jag tycker att en spelare som Taylor är en jäkligt bra målvakt. Tyvärr blev han skadad, men vi såg redan tidigt under säsongen att han är riktigt bra. Han kommer nog att överraska många framöver, och han kommer att spela på hög nivå under många år om operationen går som planerat!”
”Sedan var Stafford en missräkning, det är inget att hymla om. Han kunde inte leverera som en förstaback, antagligen för att hade behövt en acklimatisering på kanske ett år. Men det har man inte råd med, inte med en så pass rutinerad spelare. Men det är sånt som händer…”
Och Belle, där har ni sagt upp optionsåret?
”Ja, det är uppsagt. Honom hade vi sett väldigt mycket innan, men han har haft knäskador och grejer som gjort att han inte riktigt har kommit upp så som vi tänkt, till exempel genom att han skulle kunna använda sin fina skridskoåkning.”
Och han är ju dessutom en spelare som man vill se tackla en del, men det är ju inte så lätt när det känns som om han får utvisningar emot sig så fort han försöker!
”Mm, det har inte blivit bra!”
Det känns som om det är främst de transatlantiska backarna som har svårast att acklimatisera sig till svensk hockey!?
”Ja, det är ju ett annat spel här. Mer isyta att täcka och, där borta i AHL räcker det att ta två skär för att täcka av vinkeln. Här tar det längre tid att ta sig ut till hörnen.”
Känslan är också att spelet är mer styrt här.
”Så är det förstås, de är vana vid ett lite enklare spel! Och det är ju det här som är svårt, det är svårt att veta o förväg vilka som kommer klara av vårt spel och vilka som inte kommer fixa det. Framför allt måste man SE spelaren innan, det är ofta där som det blir fel, att man inte har sett spelaren själv ordentligt…”
Shawn Belle har haft en tuff första säsong i SHL, inte minst som knäskador har haft negativ effekt på hans signum: skridskoåkningen. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Jag har pratat lite med Ted Belisle (assisterande coach i det amerikanska collegelaget BSU Beavers, min anm. Se separat intervju i morgon) som har besökt Karlstad under några dagar, och frågade honom lite om nordamerikanska spelares generella kunskap om och syn på svensk hockey. Även om han kanske inte ville använda just ordet underskattning höll han med om att insikterna om vad som krävs för att spela i SHL kanske inte riktigt har funnits.
”Precis.”
Ser du några nya ”trender” när det gäller det här med att bygga lag? Jag menar inte bara i Färjestad, utan generellt? Vad kommer man fokusera på framöver, och tror du att vi kommer att se antalet transatlanter minska?
”Jaa… Egentligen har ju inte nationaliteten någon betydelse. Det handlar om att få rätt spelare. Sedan är det ju svårare att se transatlanterna, jag tror att de flesta lag som tar hit spelare kommer att bli noggrannare och vill se spelarna ett antal gånger innan de bestämmer sig. Sedan är det förstås ingen garanti… Det är så mycket som spelar in. Men jag tror att man kommer att bli noggrannare.”
Han tystnar en stund innan han fortsätter:
”…men ibland måste man jobba efter potentialen! Om man har en yngre kille, så… Alltså, det är ingen konst att se den som är bäst. Det svåra är att se killen som KAN bli bäst, innan han har blivit det. Antingen blir han det, eller så blir han det inte. Det är så många faktorer som spelar in. Det är där som vi har varit väldigt lyckosamma i här i Färjestad genom åren”, säger han ödmjukt. ”Vi har tagit hit spelare, och folk har frågat ’vem är det där?’. Och så blommar han ut, för att vi har gjort ett bra jobb på tränarsidan och för att vi har hittat rätt spelare för laget och så vidare.”
Just Chris Lee har vi ju nämnt i tidigare samtal. Där blev vi rätt idiotförklarade när han kom…
”Ja, precis. Sånt är lätt att glömma bort. Sedan har vi Janne Niskala…”
…som gjorde sin bästa säsong någonsin i just Färjestad, om jag inte minns helt fel.
”Mm, och han har varit i England och spelat! Så, jag betonar det igen, det är ingen exakt vetenskap! Men det känns ju bättre, om det går fel, om man i alla fall vet att man har sett spelaren ordentligt. Att köpa någon ’på postorder’, det tror jag aldrig mer kommer att hända i Färjestad!”
_ _ _
Jag har läst att NHL-klubbarna räknar med att en av fem spelare som de tar in från Europa kommer att bli något, och att det räcker för dem. Cyniskt kanske, men en realitet. Lite annorlunda förutsättningar också förstås, de har råd att ha den inställningen! Sedan har de ju dessutom ett annat seriesystem där de kan bygga lag över tid utan att vara oroliga för att falla ur.
”Ja, det här med nedflyttning är vansinnigt, förlegat. Sedan får man tycka vad man vill om det, men det finns ingen som kan bedriva en verksamhet av den här digniteten och ha ett nedflyttningshot hängande över sig! Jag menar, allt kan hända under en säsong, och ska man då ha det hängande över sig… Det är inte bra för någon!”
Det talar ju emot önskemålet om att få se mer lokala profiler och yngre förmågor. De behöver lite mer tid och tålamod, och det vågar man ju inte om man har kniven på strupen!
”Precis! Då skulle man kunna ta in och prova fler intressanta spelare. Idag är det för stor press på tränarna att vinna varje match.”
Vad säger du till dem som hävdar att en stängd liga skulle ta bort den viktiga nerven och på sikt förstöra hockeyn?
”Det tror jag inte. Jag tror att vi själva, internt, får sätta press på våra spelare att leverera, och jag tror att vi kan göra det. Jag inbillar mig snarare att det blir bättre matcher!”
Mer utrymme för unga spelare, som behöver tid och tålamod, i en stängd liga? Steen tror det. Här Olofsson, Forsberg och Hyka Foto: Marie Angle/fbkbloggen
_ _ _
Det här med de vikande publiksiffrorna i ligan, som det pratas mycket om… Jag har inte sett några rykande aktuella siffror, men enligt vad jag erfar ligger Färjestads snitt någonstans mellan 5500-6000 per match. Hur påverkar det, rent konkret, ert lagbygge inför kommande säsonger?
”Det är klart att… om man vill ha ett bra lag… så, kom hit! Det handlar om ekonomi i första läget, det gör det ju, för att få ett bra lag. Bra spelare kräver ju ett bra tak. Ska man då ta in nya spelare, de bästa spelarna, där kan vi inte vara med idag! Vi har ju redan ligor som är väldigt starka, och fler runt ligan blir starkare och starkare, och det blir svårare att hålla uppe kvaliteten på ligan. Det tror jag beror mycket på att vi har vikande publiksiffror! Och det kan ju i sin tur göra laget sämre…”
Jag funderar mycket på det här med publiktappet och hur det påverkar svensk hockey negativt på flera plan. Det känns som om det blir en dålig spiral: mindre folk i arenorna ger sämre stämning, och det påverkar både publiken och spelarna. Jag har pratat med många spelare som säger att spelet på isen påverkas av stämningen på läktarna. Det är klart att man eldas på av skrikande, hejande fans, och att det är enklare att få viktiga domslut med sig i en fullsatt, kokande arena! Hela upplevelsen, för alla parter, blir ju bättre då! För publiken blir totalupplevelsen mer avslagen i en halvfull arena, och det är lätt att hockeyn uppfattas som tråkig… Och vårt publiktapp kan inte bara förklaras med en turbulent och svajig säsong – det har varit en trend under ett par säsonger! Det handlar inte om att vi måste vinna varje match för att locka publik, utan det känns som om det handlar om något mer djupgående. Och, bör kanske påpekas, vi är givetvis inte är ensamma om att ha det tufft. AIK är väl ett tydligt exempel på det med sitt oändligt mycket större potentiella publikunderlag!
”Ja, det är många bitar… Jag tror att, när man är som bäst, det är också då man är som mest sårbar. Det är då nedgången börjar, om man inte är vaksam. Det är då det gäller att jobba ännu hårdare! När man har vunnit SM-guld, allting är frid och fröjd och arenorna är fulla… Det är då man måste jobba hårdare. Det är lättare att hålla sig kvar än att ta sig dit. Det är min åsikt.”
Jag läser ju media- och kommunikationsvetenskap, och jag får ibland en känsla av att SHL/Elitserien och kanske också Färjestad tidigare har varit lite utav ett självspelande piano. Man har haft ett stort intresse att falla tillbaka på. Men så idag, med all konkurrens utifrån, och trenden i att folk hellre sitter hemma och kollar på tv, måste man jobba hårdare med bland annat kommunikationsbiten. Tidigare nämnda BSU Beavers, collegelaget med minst publik av i sin liga, har 4.000 på läktarna, och en del andra lag har uppemot 12.000! Jag frågade Ted Belisle om hur de arbetar för att locka publik, och han berättar att de arbetar mycket med promotion. Kan vi lära oss något av amerikanerna på den fronten?
”Ja, jag måste först säga att vi, procentuellt, har många av dem som bor här i Karlstadsområdet här på matcherna. Men visst är frågan komplex, och man måste titta på och jobba med olika bitar. Men själva grunden är förstås ett attraktivt lag ute på isen! Sedan får man jobba därifrån!”
Självklart. Och en del i detta är ju att skapa profiler. Med dagens spelaromsättning känns det som ligan har svårare att få fram profiler. Det handlar ju inte bara om det egna laget – när Foppa var tillbaka i Modo till exempel, lockade ju han folk även till Löfbergs arena. Här hemma pratar ju folk fortfarande om Prestberg & co, och många längtade efter Nygga och drömmer om profilen Salák. Vad säger du om det?
”Jag håller med! Det gäller att få de här spelarna, och sedan måste spelarna göra sin del också genom skaffa sig ett namn. Det gör de genom att spela så bra hockey som möjligt. Då får vi ju en profil. Det hör ihop, spelare som Nygga, Gulas och några till är exempel på sådana. Men då måste de också vara här. Spelare som stannar längre än ett, två år. Det är därför som NHL-lagen skriver långa kontrakt med vissa spelare. Ta exempelvis när Gretzky kom till S:t Louis, de sålde väl tusentals tröjor direkt. Det är profil som kommer, som de kan bygga laget kring. Men det är inte lätt att skapa profiler, så det gäller att ha fingertoppskänsla där, vilka spelare kommer att bli omtyckta?”
Två stora profiler i SHL: Magnus Nygren och Jonas Frögren. Hur viktiga är profilerna, och hur får vi i så fall fler? Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Hur mycket jobbar man inom ligan med att hjälpa till med att bygga profiler? Intervjuer, presentationer som givetvis har hockeyn i fokus men som ändå låter fansen lära känna spelaren som person… Att man tittar lite mer bortom exakt hur många mål killen gjort och så vidare. Sådant saknar jag lite, och jag tror att det är en nyckel för att skapa intresse hos den stora massan. Att man bygger relationer som gör att fansen identifierar sig med och känner sympati för spelarna. Blir sugna på att se dem spela, helt enkelt.
”Det tror jag också! Det har du helt rätt i. Det här är något för mediabiten att jobba med.”
Sedan förstår jag att det kan vara jobbigt, som till exempel i fallet med Didiomete. Han blev snabbt en publikfavorit, vilket gjorde det svårare för er att ta det professionella beslutet att släppa honom…
”Ja, det är klart att det är svårt även för oss att göra oss av med en spelare om man blir för tjenis! Didiomete är en underbar kille, och så får man göra sig av med honom… Eller Liffiton, som också är en fantastiskt bra kille även om han inte riktigt räckte till på isen.”
_ _ _
Jag är lite nyfiken på hur du och Färjestad tänker kring unga spelare, som till exempel Johan Olofsson. Olofsson är sistaårsjunior, och har gjort några mindre inhopp i A-laget. Å andra sidan har han en bärande roll i J20, med mycket speltid och ansvar i både box- och powerplay.
”Vi har en plan för honom. Vi hade tänkt placera ut honom i allsvenskan efter jul, men då blev han skadad och sedan var han med oss. Det innebar att det bara hade blivit om några matcher, och då bestämde vi att han skulle stanna här istället. Vår tanke är att han ska spela juniorhockey så länge som möjligt, vara kreativ, få göra sina mål och sina poäng istället för att bli en sådan som jagar omkring på isen. ”
Ja, du menar att han utvecklas bättre genom att få ta ett stort ansvar där istället för att få en begränsad roll i A-laget?
”Ja, jag har aldrig sett någon spelare misslyckas för att han har väntat! Bättre att få spela ut, han är fortfarande junior, och han har framtiden för sig! Sedan vet jag ju att agenter och liknande brukar vilja att killarna ska upp till nästa nivå så snart som möjligt, men det gäller att ha koll på vad som är bäst för var och en. Och vi anser att det, med tanke på att det blev som det blev, var bäst för Johan att spela resten av säsongen i juniorlaget. Sedan får vi ta nya diskussioner inför framtiden.”
Men det är en spelare som ni vill behålla?
”Absolut! Sedan kan det bli aktuellt med utlåning till Allsvenskan, och så vidare, och så får vi se därifrån.”
Johan Olofsson, sistaårsjunior och ett av dragloken i J20, är en framtidsspelare som Färjestad gärna vill behålla och har en plan för. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
_ _ _
Diskussioner och förhandlingar med samt beslut kring befintliga och eventuella nyförvärv är igång, och befinner sig givetvis i ett känsligt läge. Detta inte minst då säsongen fortfarande pågår för spelarna. Därför går vi inte här in på specifika namn. Sedan tidigare är det dock klart att kapten Tollefsen blir kvar (ingen av parterna sade upp optionsåret) och att succévärvningen Gulas har kritat på ett tvåårskontrakt. Viktiga pusselbitar och profiler, helt klart. Diskussion med Nyggas Montreal ska påbörjas under den kommande veckan och när det gäller diskussioner och beslut kring de äldre lirarna med utgående kontrakt har man, konstaterar Steen, valt att vänta lite med dem.
När det gäller lagbygget, utan att gå in på specifika spelare: kan det vara så att vi får se en kursändring i och med att ni börjar välja att satsa mer på lokala spelare? Inte minst när det gäller det här med att försöka få profiler till laget.
”Nja, vi kan säga så här: Är det en bra spelare som vi kan ha användning av ser jag det som positivt om det är en lokal spelare. En fördel. Men, självklart, handlar det först och främst om att hitta kvalificerade spelare.”
En balansgång?
”En balansgång, helt klart. Men fördel lokal anknytning, såklart.”
Vilka är de största utmaningarna för en sportchef och scout idag när man bygger sitt lag?
”Att hitta rätt balans i laget. Rätt man på rätt plats. Detta för att slippa att spelare ska tvingas göra en annan spelares jobb, ett jobb som han inte är kvalificerad för och inte kan förväntas klara av, om du förstår vad jag menar?”
Ja, för ibland känns det som en spelare som kommer in under säsongen kan vara precis rätt pusselbit eftersom att han fyller en lucka, gör en uppgift som har saknats…? Att en enda värvning kan betyda så mycket för ett lag, samtidigt som ett bra lag i övrigt kan misslyckas för att just den pusselbiten saknas…
”Ja, och bra spelare kan få en sämre säsong om inte det är rätt balans i laget. Rätt man på rätt plats, helt enkelt. Är det inte så åker många med i detta, det fungerar inte och det blir svårt för tränaren att få ordning på det.”
_ _ _
Hur tidigt börjar ni scouta spelare till laget?
”Man börjar när de är 18, och så följer man upp dem till dess att de är färdiga. Ibland kan man ha sett spelare under fem, sex, sju år innan de kommer hit, och då vet man ju exakt vad det är för typ av spelare och person.”
Vad är viktigast när ni tittar på och bestämmer er för en spelare?
”Potential. Sedan, om det är en färdig spelare, ska han ha vissa egenskaper beroende på vilken typ av spelare vi behöver. Man kan vara duktig på att åka skridskor, men det säger inget om spelartypen. Det är lätt att säga att vi ska ha bra skridskoåkare, eller att vi ska ha bra passningsspelare. Men spelartypen är viktigast när man ska passa in honom i ett lagbygge.”
Hur stor betydelse har det mentala?
”Otroligt stor! Vi vill ha spelare som… Man önskar att alla spelare kom till match varje dag och gör sitt absolut yttersta. Det är det absolut viktigaste för mig, för då vet man vad man får. Och ibland får man släppa på det för att få talang, men får du båda två blir du väldigt nöjd!”
Är det där potentialen kommer in? Att de, förutom talang och att de har en bra omgivning att växa i, har mentala förutsättningar för att klara av utmaningarna som dyker upp på vägen?
”Ja, men ofta är det den gamblingen man får göra. De kanske har mer av det ena eller mindre av det ena, men får de båda… Det här med att komma till match och vara helt förberedd, och göra sitt absolut yttersta match efter match efter match. Det är lättare att acceptera förlust om man ser att spelarna har gjort sitt absolut yttersta för att vinna. Har du då dessutom talang ovanpå detta, har du väldigt goda förutsättningar. Ibland har de bara det här med att ge järnet, men då kan man bygga på det genom att träna färdigheter, så blir det ofta också en bra hockeyspelare. Man brukar säga så här: ’Man ska vara glad och tacksam över att man har talang, stolt ska man vara över sånt som man kan påverka själv!’. Det ligger otroligt mycket sanning i det talesättet.”
Niklas Arell är ett exempel på en spelare som har tagit en lite krokig väg till Färjestad och som, trots att han kom till laget under en av de tuffare säsongerna på länge, har tagit flera fina steg och börjat blomma ut ordentligt! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Vi har ju sett otroligt talangfulla spelare som inte har lyckats, och så finns det å andra sidan snudd på utdömda slitvargar som tvingats ta den långa vägen men som därigenom har nått toppen!
”Precis. Sedan finns det spelare med talang som inte riktigt har hittat fram ännu, och som behöver få lite tid också.”
Och det kan förstås vara svårt om man till exempel spelar i ett lag som årets Färjestad, som har hamnat lite i spinn…
”Ja, och där måste man förstå tränarna också, som har pressen att de måste vinna nästa match. De ser spelaren med den här fantastiska potentialen, men den kanske ligger lite i framtiden.”
Den bästa spelaren som du själv har scoutat, som du själv är mest nöjd med?
”Hm, jag brukar ju aldrig gå in på det men…” Han tänker efter en stund. “Jag tycker väl att… Jag tycker Salák!”
För att?
”För att jag hade bra koll på honom när inte andra hade det. Det var inte bara frid och fröjd när han kom, det såg inte så jäkla roligt ut från start, men då gick vi på potentialen. Han har en otrolig talang som ’Grana’ styrde upp och hjälpte. De byggde en bra relation och det blev ett fantastiskt slutresultat av det, men man kan inte göra en diamant av en gråsten. Utan det fanns en oslipad diamant under ytan.”
Salák hade ju haft lite toppar och dalar i karriären innan han kom hit, det var ju ingen spikrak karriär…
”Precis! Så det är ju det, osäkerheten , och en position – målvakten – som nästan var tredjemålvakt från start. Ingenting fungerade för att sedan…” Steen slår ut med armarna, resten är ju som bekant historia.
Alexander Salák är den scoutning Anders Steen själv, en smula motvilligt, erkänner att han är allra mest nöjd med. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Och det visar ju att det inte måste vara så att en spelare måste ha något slags ’perfect record’ för att det ska bli en lyckad värvning?
”Mm, för då blir det dyrt! Vi kan ju ta hit Lundqvist, det är inte svårt att scouta in en sån kille. Men då kostar det också… Det är ju det som det handlar om.”
Vi leker med tanken att du skulle få välja vilken spelare du vill att värva in till laget. Eller spelare som du kanske skulle ha önskat att du hade hittat. Vilken spelare skulle du då välja?
”Hm… Malkin!” Han skrattar gott. Jevgenij Malkin förlängde i somras med sin NHL-klubb Pittsburgh Penguins, ett åtta år långt kontrakt värt motsvarande 495 miljoner svenska kronor. Så förvänta er inte att se ryssen i Karlstad än på ett tag…
En sista fråga: Tror du att vi kan komma att få se just Salák eller Lee igen i Färjestad någon gång i framtiden. De har ju uttalat sig positivt, men finns det någon chans tror du?
”Det är inte alls omöjligt!”
