Hallå där, Oliver Kylington: Du såg lite full i skratt ut när du kom tillbaka ut på isen efter att först ha blivit skickad av isen och sedan inhämtad igen…
Den underhållande och målrika matchen till trots – en stor snackis såväl under matchen som efter var situationen där Oliver Kylington först fick en helt obegriplig puck out och sedan skickades till omklädningsrummet. Efter viss förvirring hämtades han igen – det visade sig att domarna tagit miste på såväl straff som spelare… I omklädningsrummet efter matchen fick jag ett snack med en förbryllad Kylington som skrattande redogjorde för hela incidenten. Vi pratade också lite om det som varit och det som väntar.
Leif Carlsson får under presskonferensen frågan hur han uppfattade den underliga situation som inträffade med bara 18 sekunder kvar av den andra perioden. Kylington skulle rensa i egen zon och pucken ändrade riktning via en framsträckt Örebroklubba och försvann över plexit och vidare upp på läktaren. Spelarna signalerade omedelbart för touch, och reprisbilderna gav tydliga besked om att det var korrekt. Kylington blev lindrigt sagt förvånad när han visades ut för en “puck out”, och irritationen steg såväl på isen som i båset när det uppenbart felaktiga domslutet stod fast medan reprisbilderna vevades på jumbotronen. Viktigt i sammanhanget är dock förstås att man inte får glömma att domarna inte kan ändra domslutet i efterhand.
Carlsson: “Det var ju åtta ögon från domarna som sa att pucken gick rätt ut, men från den position som jag hade var det svårt att få till den puckbanan. Så jag blev absolut lite förvånad över att det blev en puck out. De erkände efteråt att den var fel – de såg det ju på jumbotronen, men får inte ändra en sån grej. Sedan var det väl linjemannen som trodde att Kylington hade fått tian, och skickade ut honom. Men det var ju Berglund. Man kan väl helt enkelt konstatera att ett fel blev… två fel.” Han ler snett. “Det är klart att det kan bli misstag, men för oss blev det tufft med tanke på att vi tappade en spelare i tio minuter och i ett sådant läge. Det hade kunnat ändra matchbilden… Men nu redde vi ut det.”
En småskrattande och förbryllad Oliver Kylington på väg in på isen efter kaoset Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Ännu en once-in-a-lifetime som bara händer i Löfbergs Arena? Only in Karlstad, kids…
Väl i omklädningsrummet efteråt bestämmer jag mig därför för att fråga en av huvudpersonerna själv och få dennes version:
Hallå där, Oliver Kylingon! Du såg, lindrigt sagt, lite full i skratt ut när du kom tillbaka ut på isen efter att först ha blivit skickad av isen och sedan hämtad igen?
”Haha, ja, jag bara garvade åt alltihop, faktiskt!” Så här efteråt är Kylington lika förundrad som oss andra över det något udda händelseförloppet. Han är dock inte upprörd utan kan skratta åt hela den underliga historien, och gör det också i stort sett oavbrutet när vi diskuterar den.
Vad hände egentligen? Hur kommer det sig att du lämnade planen? Hade du sagt något så att du trodde att du skulle få matchstraff?
”Nej!”, säger han med eftertryck och ler. ”Eller, jag sa väl lite grejer till honom, utan att gå in på exakt vad jag sade…”
Kände du dig skyldig?
”Lite kanske….”
Ni utbytte inga recept därute, du och domaren?
”Nej, haha. Men det var inte SÅ fult, det handlade ju mer om att jag försökte föra en konversation med honom. Och det gick ju inte. Sedan skickade han in mig i båset, och då satte jag mig där. Så kom den där långa huvuddomaren, jag vet inte vad han heter, och pekar på mig och säger att ’du ska ut!’. Och jag bara, ’vaddå, jag?, och då sa han: ’ja, DU ska dra!’. Och så ser jag Berglund åka ut i båset, och jag undrar vad fan det är som händer, liksom?” Han skrattar och skakar förundrat på huvudet.
”Så jag åker ut i omklädningsrummet, och har ingen aning… Men så får jag höra av folk här ute i gången att jag ska ut igen. Haha. Så jag började ju undra lite, hur ska killen ha det egentligen?”
För den ena linjedomaren gav sig ju ut efter dig för att hämta in dig igen. Men fick han tag på dig, ni har ju ett kodlås in till omklädningsrummet?
”Det stämmer, jag var ju härinne (omklädningsrummet, min anm) så han fick ju inte tag på mig. Det var ju först när folk började skrika, själv fattade jag ju inte ens vad som hände… Jag hade verkligen ingen aning, och fattade inte ens varför jag fick en två:a överhuvudtaget. Det var ju en touch på pucken, jag trodde att hela hallen såg den!? Jag kände ju att pucken inte steg så mycket som…, så jag fattade verkligen ingenting…”
Vad tänkte du när du fick höra att du skulle ut och fortsätta spela? Trodde du att det var någon som drev med dig?
”Jag började ju undra hur de ville ha det. När domslutet var taget så tänker man ju att de ska stå fast vid det. ”
Men jag är imponerad över att du inte protesterade när du blev skickad av planen. Själv hade jag nog inte orkat knipa igen, inte minst med tanke på att det inte ens var en tvåa från första början…
”Jag vill ju inte göra saken värre för laget, även om jag fattade att det var fel.”
Och på våra bilder, som vår fotograf Robin tagit, ser du ganska road ut när du kommer tillbaka ut på isen…
”Haha, jag orkade inte ens vara irriterad. Jag tyckte mest att det var komiskt!”
Oliver Kylington har fortfarande svårt att hålla sig för skratt när han, efter matchen, får frågor om händelsen i slutet av andra perioden. Men han erkänner att han inte var lika glad när det hände… Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Okej, vi lämnar den händelsen. Vad tyckte du om matchen i övrigt?
”Det var en bra match, tycker jag. Vi spelade stabilt, även om vi kanske släppte till lite för mycket i andra perioden. Annars tycker jag att vi gjorde det bra, och PW spelade otroligt bra, precis som i lördags. Det känns som om vi håller på att hitta tillbaka, och det är bra att vi spelar så här nu innan slutspelet.”
Ja, jag fick också en bra känsla idag. Inte bara för att ni vann, utan kanske främst för att ni spelar bra: vinner dueller över hela banan, känns kreativa och inte alls ängsliga…
”Precis. Jag tycker att vi pressar dem riktigt bra över hela banan. Då vinner vi puck och kan vara kreativa. Och det är ju det vi vill vara! Jag tycker att vi har hittat ett bra press-spel, och kan vinna tillbaka pucken riktigt snabbt. När vi kommer djupt i anfallszonen, då har vi vår kreativitet, och då är vi där vi ska vara och kan göra våra mål. Som sagt, det blir en bra målfest när vi hittar vår kreativitet. Så det är bara att fortsätta så, det är ett bra spår på vår väg mot slutspelet.”
Och du själv: har det börjat bli vardag att spela A-lagshockey med Färjestad?
”Ja, det har det väl. Jag har ställt in mig på det här, och det blir en vardag här också. Det har gått snabbt, men det blir ju som att gå till jobbet här också. Jag tränar på morgonen, tränar lite extra… Det tycker jag känns bra.”
Om du tänker tillbaka exakt ett år i tiden, till förra vårvintern… Det var väl kanske redan klart att du skulle till Färjestad så pass sent under din sista termin på högstadiet, men hade du då kunnat föreställa dig att du skulle ha A-lagskontrakt redan kommande år?
”Det blev väl klart i april att jag skulle till Färjestad. Men jag hade väl hoppats att få TRÄNA någon gång med A-laget, men inte att bli ordinarie…” Han skrattar. ”Men att få spela… Det hade jag aldrig trott.”
Nu när din första grundserie i SHL börjar gå mot sitt slut, hur skulle du vilja summera din utveckling så här långt?
”Det har varit helt nytt och riktigt roligt. Det är ju något som jag aldrig har varit med om förut, att få spela i SHL, Sveriges högsta liga! Det är riktigt coolt. Men jag tycker att jag har skött det på ett bra sätt, och att jag har fått en bra start. Under min första månad som jag var här gick det ju bra, så det har varit ett riktigt roligt år. Hittills, får jag ju säga, för nu är det ju slutspelet som känns roligast. Då får man ju lägga i en extra växel och försöka vinna det här!”
16-årige Oliver Kylington fortsätter imponera under sin första säsong i Färjestad. Trots att han bara går första året i gymnasiet har han redan hunnit etablera sig i A-laget, och han spelar med stort självförtroende och kreativitet! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
När man ser dig ute på isen är det lätt att glömma att du är så ung som du är, bara 16 år, förstaårselev på gymnasiet och en hockeyspelare under utbildning. Vad känner du själv att du har utvecklat mest under den här säsongen?
”Mm, jag har nog kanske blivit lite mer mogen i mitt spel. Lärt mig mer, alltså: okej att man gör misstag på banan, men jag tror att man lär sig mer hur man kan reparera… När man hamnar i den situationen nästa gång vet man hur man ska göra. Jag har fått mycket lärdomar där. Det är nog mest det som det handlar om, och det har jag tagit åt mig.”
För det är väldigt kul att se dig ute på isen och följa dig under matcherna. Du spelar med ett härligt självförtroende och kreativitet, och kliver gärna framåt samtidigt som du brukar vara bland de första som vänder hem igen om spelet vänder…
”Ja, jag försöker vara kreativ framåt. Sedan kanske det går åt helvete ibland, jag tappar pucken. Men då försöker jag reparera så gott det går…” Han ler.
