Intervju med Jack Connolly: “Jag har väl alltid haft någon slags grej för det där…”
Efter den sköna straffsegern över seriesegrarna Skellefteå och en bärgad femteplats börjar nu uppladdningen inför slutspelet. Laget som helhet har steppat upp rejält under slutskedet av grundserien, och en av många spelare som har imponerat individuellt är Jack Connolly. Jag fick ett snack med honom i omklädningsrummet efter matchen, och vi pratade bland annat om det som varit, det som väntar, volleyskills och svensk smörgåstårta.
Grundserien är över, Jack. Hur känns det?
”Ja, det har varit en lång säsong med både toppar och dalar för oss, men vi har ändå uppnått vårt mål. Vi ville hamna topp sex, och vi ville få extrapoängen i kväll, så jag tror att grabbarna är ganska nöjda. Nu ska vi glädjas åt detta ikväll, sedan ska vi omgruppera och göra oss redo för slutspelet!”
Det blev en ganska nervkittlande avslutning på grundserien: Hur stor koll hade ni spelare på resultaten i de andra matcherna medan ni själva spelade?
”Litegrann. Tränaren informerade oss mot slutet av matchen om att Modo hade förlorat och under straffläggningen fick vi veta att vi skulle få möta Brynäs istället för Växjö om vi tog bonuspoängen. Det gav oss lite extra tändvätska, för någonstans i bakhuvudet vet vi ju att vi har bättre statistik mot Brynäs än mot Växjö. Sedan satte Magnus det avgörande straffmålet för oss, och det kändes fantastiskt!”
Vad pratade ni om under timeouten i slutet av tredje perioden?
”Tränarna sa att vi skulle spela tajt men ändå aggressivt. Instruktionerna var att försöka vinna under ordinarie tid, men utan att ta några onödiga risker. Vi höll oss till vår gameplan och när matchen tog slut fokuserade vi istället på extrapoängen.”
Och det blev alltså Brynäs, hur känner du inför att möta dem?
”De har spelat bra mot slutet och klev upp några placeringar, men även de har haft sina ’ups and downs’ under säsongen. Vi har ju mött dem några gånger under säsongen, men slutspel är något helt annat. Det jag vet är att Färjestad tenderar att blomma upp under slutspelet, det blir ett helt annat fokus i gruppen och man går alltid för att vinna SM-guldet.”
Inga vänskapsmatcher mot Brynäs – mycket känslor…
Connolly skrattar:
”Haha, ja, det har väl varit några matcher där det hettar till… Fysiska matcher där båda lagen gör allt för att vinna och där det har delats ut en del straff. Och jag tror inte att det kommer bli någon skillnad på det i slutspelet, utan snarare ytterligare lite mer intensiva. Men vi är redo för det, och vi ser verkligen fram emot att matchserien ska dra igång.”
Det känns som om det har hänt något med laget här under de sista veckorna. Det började väl redan lite innan, men jag kände det starkt i matchen mot Örebro: det känns som ni spelar med betydligt större självförtroende, att ni är jobbigare att möta över hela banan och att ni själva spelar mer kreativt och tar för er mer i anfallszonen.
”Ja, jag håller med dig. Vi har tittat en del på video, gått igenom vår gameplan och jobbat med den… Vi vet ju när vi spelar bra och när vi inte gör det, och det är när vi går ifrån vår gameplan som spelet börjar falla isär. Killarna börjar köra en och en, och då faller hela spelet isär vilket gör att motståndarna kommer åt oss på ett helt annat sätt. Men köper vi vår gameplan och håller oss till den, tajtar vi upp såväl i vår egen zon som mittzonen. Då blir det mycket svårare för motståndarna att attackera, och lättare för oss att snabbt vända spelet. Det hjälper i sin tur vår offensiv, för vi får skapar spelvändningar med bra fart och energi. Så den stora skillnaden, den som har gjort att vi har spelat så bra nu på slutet, är att grabbarna verkligen tagit till sig vår gameplan och är verkligen 100 % fokuserade på att spela enligt den under 60 minuter.”
Perfekt tajming!
”Ja, helt klart. Jag tycker att laget har gjort en fantastisk prestation under de här sista matcherna med tanke på den press som har varit. Varenda match är betydelsefull, varenda poäng har varit viktig, och vi har fixat det. Nu när grundserien är slut vet vi var vi står, och vad vi är kapabla till. Men, med det sagt, finns det ingen anledning att nöja oss med det, vi är inte vare sig färdiga eller nöjda än! Nu är det slutspel, och vi ska gå så långt vi kan i det!”
Men, om vi ska titta lite i backspegeln: ni har en ganska tuff säsong bakom er, med ganska mycket turbulens i laget. Spelare som har kommit och spelare som har gått… Ni var nere på kvalserieplats ett tag, till och med, men när säsongen nu är över har ni ändå uppnått ert grundmål om en topp sex-placering. Kan det nu, med facit i hand, vändas till en styrka, att ni har tagit er igenom alla säsongens prövningar?
”Ja, det tror jag”, säger Jack eftertänksamt och nickar. ”Visst är det, precis som du säger, tufft att pendla mellan högt och lågt. Killar som kommer och går… Jag tror att det lätt blir så att man börjar ifrågasätta sig själv, varandra och kanske till och med spelet och så vidare. Men samtidigt, vet vi att vi är ett bra lag, och vi har hela tiden haft en bra stämning i omklädningsrummet. Nu känns det som om gruppen, precis i rätt tid, håller på att komma samman och det syns även på isen. Så tajmingen känns bra!”
Om vi ska prata lite mer om just dig, så känns det som om du skruvat upp ditt spel ytterligare mot slutet av serien. Hur känner du själv?
”Ja, det är klart att jag har känt det själv också. Det känns som om mitt spel har förbättrats under de senaste matcherna, mitt självförtroende ute på isen har förbättrats och det känns som om jag har en bra kemi tillsammans med mina kedjekamrater. Förhoppningsvis har vi bara sett början, jag hoppas att både jag och laget tar ytterligare steg under slutspelet. Det viktiga är att det går bra för laget, och där vill jag förstås vara med och bidra!”
Det är ditt andra år i Färjestad, men med tanke på förra årets skadeproblem är det ditt första riktiga slutspel. Hur känner du inför det?
”Det är spännande! Självklart är slutspelet stort, och vi är verkligen glada över att slippa play in-delen. Men nu handlar det om att göra oss redo, och jobba stenhårt för att nå vårt mål!”
Du är fantastisk på volley: målet borta mot Luleå senast och så det där läget när du räddar kvar pucken i zon idag, vilket bäddar för Berglunds mål.
”Haha, ja, det där är faktiskt något som jag har fått höra sedan jag var liten. Folk har alltid sagt att jag har, vad de kallar, god hand-öga-koordination. Hela vägen från ungdomshockeyn och fram till vuxen ålder har jag alltid haft någon slags någon slags grej för det där: killarna kastar saker i luften och jag försöker träffa dem. Jag har faktiskt tränat en del på det också – när jag var yngre ’lekte’ jag en del med puckar på det där sättet. Uppenbarligen har det betalat sig under en del matcher…”
Så ett tips till yngre lirare är att träna på den biten?
”Absolut. Det är alltid kul att prova nya saker, och man vet aldrig när det dyker upp situationer under match där man kan ha nytta av dem!”
Ja, målet mot Luleå var läckert, och du har haft bud på fler sådana!
”Tack. Ja, det var ju den där situationen mot Örebro, men där hamnade ju tyvärr klubban lite för högt så det målet blev bortdömt…” Han skrattar och skakar på huvudet.
Vågar någon spela tennis mot dig?
”Haha, jag skulle antagligen förlora! På isen är det en sak, på en tennisbana en helt annan…”
Din kedja, bestående av dig, Christian Berglund och Milan Gulas, ser riktigt het ut och stod bakom det förlösande 2-1-målet i powerplay. En riktigt fin kombination!
”Mm, det är fantastiskt att spela tillsammans med dem. Jag har ju spelat lite med Berglund redan under förra säsongen, så jag vet ju hur han spelar. Han är en rutinerad kille, så han vet hur hockeyn ska spelas och är duktig på att hitta nätet. Det gäller bara att servera honom pucken, han går mot mål och finns där för returer och snabba skott… Definitivt en tillgång att ha i sin kedja. Sedan har vi Milan, som ju kom in under säsongen, och jag är så glad över att tränarna satte mig med honom. Vi har bra kemi och han är fantastisk med pucken. Han kan hålla i den och spelar med stort tålamod, tills han hittar de rätta passningarna. Sedan är han bra på att göra mål, han också, och det är bra att vi är flera målgörare i vår kedja. Det gör det lättare för mig när jag försöker hitta öppningarna.”
Det är alltså din andra säsong i Sverige efter att du storstilat (vann Hobey Baker Award som collegeligans bäste spelare) avslutade din framgångsrika collegetid på Minnesota-Duluth i hemstaten Minnesota. Ett stort steg för en ung kille att lämna USA för första gången och ge sig på ett nytt liv och ny hockey i en annan världsdel. Det handlar om en stor omställning på flera plan, det har vi hört åtskilliga vittnesmål om från andra transatlanter. Och, när vi pratades vid första gången under förra vintern, var du också inne på det. Det blir en del kulturkrockar. Har du hunnit acklimatisera dig mer nu?
”Definitivt. Speciellt sedan jag fick komma tillbaka till samma stad och samma lag. Jag känner mig betydligt mer bekväm i situationen i år, när jag vet hur det funkar och vad som krävs. Innan jag kom hit förra året hade jag aldrig ens varit i Europa, så allt var så nytt. I år är jag mer avslappnad, och jag tror att det är viktigt för att kunna spela bättre hockey.”
Fortfarande några kulturkrockar att hantera? Maten var en av sakerna vi pratade om senast?
”Mm, ja, maten är förstås annorlunda. Så kommer det nog alltid att kännas. Men jag har börjat vänja mig vid den svenska maten nu, och den är på det stora hela riktigt bra.”
Godaste rätten?
”Hm…” Han skrattar. ”Jag ska kanske nöja mig med att konstatera att svensk mat är bra? Eller, okej då, jag vet att det är lite utav en kliché, men jag gillar de där traditionella svenska köttbullarna. De är goda, det får jag ge er.”
Smörgåstårta?
”Åh, fy, det är väl det där med räkorna och allt det där…?” Han kan inte hålla inne med en äcklad grimas. ”Usch, det där har jag smakat och jag tänker inte ljuga – jag är inget fans av den rätten…”
Pervers blandning?
“Haha, hm, vi säger så här: det är inte min favorit…” Jack är, inte för inte, en mediatränad kille och artigheten personifierad. Men han skrattar gott.
Vi lämnar den svenska maten och beger oss till Kanada och AHL-äventyret: hur var det att vara tillbaka i Nordamerika och på den lilla isen?
”Det var kul! Det tog mig väl en period eller så, men sedan var jag tillbaka i mitt gamla spel. Det är ju samma isyta som jag är van vid från college. Det är inte lika mycket yta att arbeta på, spelet går fortare, så det kräver lite justering av spelet, men det var roligt. Kanadaresan var helt klart en kul upplevelse för killarna.”
Varför vann ni inte Skills? Ni var de rättmätiga vinnarna, så hur gick snacket efter att AHL utropats till vinnare!
”Ja, det var lite kontroverser angående det där. De dömde mål när det inte skulle ha varit mål vid en av straffarna, men det är inte så mycket att bry sig om nu.”
Till sist: Hur är läget inför nästa säsong? Har du pratat något med Färjestad än?
”Nej, jag har inte hört något från Färjestad än, så vi har inte diskuterat något. Men jag vill gärna stanna, om jag får chansen.”