Intervju: Fredrik “PW” Pettersson-Wentzel om en tuff säsong, viktiga lärdomar och onödiga ritualer “Det är idiotiskt egentligen. Men det är så det funkar”
Fem dagar till nedsläpp i kvartsfinalserien mot Brynäs. Varför inte ladda med en lite längre intervju med ett av säsongens utropstecken i Färjestad – Fredrik “PW” Pettersson-Wentzel. Här snackar vi bland annat om vägen till förstaspaden, de svåraste matcherna och målvakternas knäppaste ritualer.
Fredrik Pettersson-Wentzel, eller ”PW” som han kort och gott brukar kallas, har under sin tredje säsong i föreningen gått från klarhet till klarhet. Efter att främst ha vaktat båsdörren bakom storheter som Cristopher Nihlstorp och Alexander Salák under de senaste säsongerna har han i år vuxit ut till en pålitlig förstemålvakt och en kille som har bevisat att han är att räkna med även när det blåser kallt.
Med ett snitt på 2.06 insläppta mål per 60 minuter placerar han sig på sjätte plats i SHL:s målvaktsliga, men med sina fem nollor på 37 matcher har han (tillsammans med SAIK:s Markus Svensson) flest nollor av alla målvakter den här säsongen. Räddningsprocenten, 92.64, placerar honom i den absoluta toppen av statistiken – av de målvakter som stått mer än enstaka matcher är det bara Modo:s Linus Ullmark (93.14) och Leksands Oscar Alsenfelt (92.81) som uppvisar högre siffror.
Men, siffror och statistik i all ära: det som har slagit mig mest är dels det lugn han sprider omkring sig i försvaret och dels den avgörande roll som han stundtals har tvingats spela när vi har haft det jobbigt med effektiviteten: Gör man inte så många mål framåt ökar pressen på målvakten att hålla tätt bakåt.
Och medan kollegan Danny Taylor har tvingats lämna laget för att genomgå en operation som förhoppningsvis ska göra att han kan fullfölja kontraktet med Färjestad nästa säsong, har PW axlat manteln som förstekeeper på ett strålande sätt.
Jag fick ett snack med honom efter lördagens sköna straffseger mot seriesegrarna Skellefteå, en värdig avslutning på en stökig grundserie och ett skönt formbesked från såväl honom som resten av laget inför det väntande slutspelet. I vårt samtal tittade vi tillbaka på säsongen som varit, blickade fram mot det som väntar och pratade om allt från skumma målvaktsritualer till vikten av ett stort tålamod.
Fredrik Pettersson-Wentzel Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Först och främst, PW, grattis till en suverän match – igen!
Tack, tack!
Hur upplevde du matchen från din position?
Jag tycker nog att vi dominerade matchen, på något sätt. Det är svårt att möta Skellefteå, så fort vi går ned oss lite känns det som de kommer över oss direkt. Men jag tycker ändå att vi gör tre ganska bra perioder, och att vi är värda att vinna med något mål. Men vi vann på straffar i alla fall, och det är starkt av oss.
En otrolig scenförändring mot senast, då ni förlorade klart (4-0, min anm). Det känns jobbigt att säga det, men ordet jag skulle vilja använda om den matchen är ‘utspelade’. Då var det stundtals bara ett lag på banan.
Ja, men det var ju så. Skillnaden är väl först och främst att vi har kommit ihop mycket bättre i laget, och har hittat energin. De senaste veckorna har varit riktigt bra från vår sida, och även spelmässigt tycker jag att vi har… Alltså, det är svårt att förklara, men vi har kommit ihop både härinne i omklädningsrummet och därute. Vi jobbar mer fem och fem än en och en, helt enkelt. Mot ett lag som Skellefteå är det ju så, som jag sa, att går man ned sig lite och tappar bara några procent är de så skickliga att de kommer över oss hela tiden. Det var ju så de gjorde under hela matchen senast. Idag hände det väl stundtals också, men sett över hela matchen tycker jag ändå att vi visar att vi är ett väldigt bra lag och att vi kan dominera mot ett lag som är så pass bra som Skellefteå.”
Den här förändringen i laget har vuxit fram under de sista omgångarna. Jag såg den på allvar i matchen mot Örebro, men en svala gör som bekant inte en sommar. Men så kom känslan tillbaka i bortamatchen mot Luleå och så idag… Det känns som det Färjestad man är van vid att se, om du förstår vad jag menar, som spelar med självförtroende, kreativitet och är jobbiga att möta överallt på banan?
Mm, vi ändrade ju lite i spelet inför Modo borta, där vi lyckades vinna med 1-0.
Ja, redan då började man ju se tecknen.
Ja, och det tror jag stärkte oss jättemycket. Det visade oss att spelade vi så här kunde vi slå alla lag, vilken dag som helst i veckan. Det var ett bra kvitto för oss. Sedan har vi spelat på samma sätt nu resten av den här veckan, och att vinna borta mot Luleå med 3-1 och mot Skellefteå här hemma med 3-2 är ju oerhört starkt.
Vad är det som ni har ändrat på?
Vi har fokuserat lite mer på försvarsspelet. Vi börjar där och så får vi lägena ändå. Vi ska ha tålamod i spelet, och just det tycker jag har gjort stor skillnad.
PW klappas om av lagkamraterna. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
OM VÄGEN TILL FÖRSTASPADEN I FÄRJESTAD
Om vi ska titta lite närmare på din bakgrund så kom du hit från din moderklubb Almtuna. Förutom en kort utlåning till Timrå 2010/11 (14 matcher) hade du varit samma klubb trogen i hela din karriär ända tills du inför säsongen 2011/12 vid 20 års ålder kom till Färjestad. Då hade du hunnit spela med Almtunas A-lag i både division ett och Allsvenskan. Du var väldigt ung när du debuterade där. Hur var det?
Ja, jag kom upp i A-laget när jag var 17-18 och spelade regelbundet när jag var 18. Det gick ganska fort där, vi hade ett bra lag och Jonas Rönnqvist, som är i Luleå nu, som tränare. Vi gick till kvalserien under mitt första år som förstekeeper och efter det gick det fort. Jag hamnade i Timrå året efter, och så hit. Det gick undan där, jag gick ifrån att knappt spela i J20 till att hamna i A-laget direkt.
Varför blev det Färjestad?
Det var svårt att tacka nej när Färjestad ringde. För det första var ju Granqvist här, och sedan minns jag att jag tänkte att ’den här chansen kanske jag aldrig får igen, att komma till Färjestad, så jag måste bara ta den’.
Sedan har du varit ’andremålvakt’, eller ska vi kanske, mer korrekt, säga på upplärning bakom några riktigt vassa målvakter i Nihlstorp och Salák. Hur har det varit?
Det har stundtals varit tufft, så klart, erkänner han utan omsvep.
Man vill ju alltid spela. Men på något sätt har jag hittat en väg att kriga på och utvecklas även på träning. Man brukar ju säga att man måste spela matcher för att utvecklas, men jag tycker att jag har visat att man kan utvecklas även om man inte spelar så mycket. Jag och Grana har hittat ett sätt att träna bra, och så är jag ju tre år äldre än vad jag var när jag kom också. Det är klart att det är stor skillnad även där, mognadsmässigt.
För du är ju fortfarande väldigt ung, inte minst med tanke på att du är målvakt. (Fredrik fyller 23 i sommar.)
Ja, precis. Och det är väl det som jag har känt, jag får ha lite tålamod. 21-22 är ingen ålder för en målvakt, egentligen, utan jag hoppas att jag har en lång karriär framför mig.
Om man vänder på resonemanget: kan det också ha varit positivt för din utveckling att du har haft bra målvaktskollegor att ’tävla’ emot?
Ja, jag har lärt mig otroligt mycket av både Torpet och Salák! Det måste jag säga. Det är två fantastiskt bra målvakter. Jag tyckte att det var ett bra kvitto för mig på träningarna förra året, när jag under många träningar kände att jag, åtminstone då, var lika bra som Salák. Det var väldigt bra för mig att få känna att jag har samma kvaliteter som honom. Jag menar, han spelade ju OS i år… Man får ändå ha lite perspektiv på saker och förstå att, jag var bara 21 och han är OS-målvakt. Så, kombinerat med tålamod, har jag lärt mig mycket av dem båda.
Och det är det här tålamodet som har betalat sig i den fantastiska utveckling du har genomgått och som vi har kunnat se i år?
Ja, jag tror det. Tålamodet och att jag har orkat jobba på i det tysta. Jag brukar säga att ’jobbar man hårt så kommer det löna sig till slut’.
Granqvist, PW, Taylor och NHL-keepern Ilya Bryzgalov under ryssens veckolånga besök tidigt i höstas. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
OM SAMARBETET MED GRANQVIST OCH TANKARNA OM FRAMTIDEN
Målvaktstränaren Erik Granqvists roll i det hela? Har han förändrat mycket i ditt sätt att spela sedan ni började arbeta tillsammans?
Vi har väl ändrat lite grann hela tiden. Men det handlar om en ständigt pågående process. Som du sa tidigare – jag är fortfarande ung och jag är fortfarande inte färdig på något sätt. Jag vill bli bättre och nå längre för att se var jag kan hamna i min karriär. Men han har betytt jättemycket, inte minst när det gäller att motivera mig för att träna. Det är lätt, när man inte får spela på en månad eller så, att man slutar och lägger ned lite grann. Där har han betytt oerhört mycket!
Granqvist har fått stor uppmärksamhet såväl nationellt som internationellt för sitt fantastiska arbete med killar som Jonas Gustavsson, tidigare nämnda Nihlstorp och Salák och samarbetet med den ryska levande målvaktslegenden Ilya Bryzgalov, och tidigt i höstas var han dessutom en av slutkandidaterna till det prestigefyllda jobbet som målvaktstränare i NHL-laget Pittsburgh Penguins.
Vad är det som är så speciellt med “Granas” sätt att coacha?
Han är bra på allt egentligen, skulle jag vilja säga. Men han är väldigt bra på att se vad människan behöver, inte bara vad målvakten behöver. Han är väldigt skicklig när det gäller det tekniska, och allt sånt som man också behöver. Men ta till exempel under den här tiden när jag inte spelade, då visste han vad jag behövde som människa. Han vet vilka knappar som han ska trycka på.
Han har meddelat att han kommer att jobba fristående nästa år när kontraktet med Färjestad går ut. Hur kommer det påverka ert fortsatta samarbete?
Vi har inte hunnit prata så mycket om det än, det har varit så tajt och vi har fokuserat på det som gäller här och nu. Men det är klart att jag vill fortsätta jobba med honom, det skulle vara dumt att säga något annat. Sedan får vi se i vilken mån det blir, men det är klart att jag hoppas på en fortsättning.
Hur ser du på din egen framtid?
Jag har ju minst ett år till på kontraktet med Färjestad, så jag förväntar mig att vara kvar här i minst ett år till.
PW draftades 2010, i femte rundan (#128 totalt) av Atlanta Trashers, men något kontrakt skrevs aldrig.
Hur ser du på Nordamerika? Har du haft någon kontakt med dem på andra sidan Atlanten?
Nej, det har jag inte, konstaterar han.
Så förhoppningsvis kan vi räkna med att få ha dig kvar ett tag till framöver?
Absolut!
Bra fokus! Svår match för PW mot Örebro där han fick stå overksam längre stunder för att sedan utsättas för ganska vassa framstötar av Örebrospelarna. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
OM DE SVÅRASTE MATCHERNA OCH SURASTE MÅLET
Du har ju varit tungan på vågen för laget vid oräkneliga tillfällen under den här tuffa säsongen. Vilka matcher tycker du själv är de svåraste?
Oj! Jag gillar att ha mycket att göra. Matchen mot AIK, för en och en halv vecka sedan, när det blev 3-3, var en av de svåraste matcherna under hela säsongen. Då sköt de 15 skott eller något sånt, men alla skott var egentligen farliga, om man säger så. De var bra målchanser allihop, och de är de svåraste – när vi ligger och trycker på och så blir det två mot ett, tre mot ett och så ett friläge. Under matcher som den idag mot Skellefteå får man göra kanske fem, sex räddningar och sedan blir det en bra målchans. Då är det mycket lättare att göra en bra räddning än om man har stått och väntat och väntat…
Är det jobbigt mentalt?
Både och, mentalt OCH för kroppen. Man kommer in i det bättre om man får rädda, rädda, rädda.
Matchen mot Leksand 11/1, den när domarna felaktigt släppte pucken vid en tekning i Leksandszonen när ni inte var beredda. Han du tänka något när pucken kom farande så oväntat?
Jag märkte inte ens att pucken gick in. Jag såg att de började jubla, och blev helt chockad, såklart. Jag hade ju sett att våra spelare var i mittzonen, och då vände jag mig om för att dricka. I samma ögonblick börjar de jubla…
Har ni fått höra något mer om det där från domarna? Jag upplevde att det tystades ned och begravdes utan någon som helst diskussion efteråt. Den enda kommentar som jag hörde från domarhåll var att ’det aldrig skulle hända igen’.
Det var typ detsamma som jag hörde också, att det var fel gjort av domarna. Sedan är det onödigt av domarna att hamna i fokus på det där sättet. De kunde ha väntat i två-tre sekunder så hade vi ju stått där, det handlade inte om att vi fördröjde med flit. Ett mål i det där läget betydde nu inte så mycket just då, men ändå…
Surt för dig att tvingas släppa en ett sånt mål. Dryga fyra minuter kvar av matchen, ni leder med 3-0 och så tappar du nollan på ett sånt sätt?
Precis. Sedan handlar det ju om pengar i folks kontrakt, de som är på isen får minus i statistiken och sånt. Det är ju viktiga grejer för framtiden, det är sånt man tittar på.
Det finns ju en femsekundersregel, men samtidigt rör det sig ju om lite andra omständigheter i det här fallet. Har ni hört något från SHL eller lades fallet bara till handlingarna? Det är ju viktigt att veta, för det måste ju vara konsekvent i så fall.
Nej, jag har inte hört någonting.
“Skönt att det inte blev något Youtube-klipp av den där!” ler PW när Viktor Arvidssons straff kommer på tal. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
OM YOUTUBE-STRAFFAR OCH FÖREBILDER
En annan sak som jag är nyfiken på är det här med straffar. Det blev ju ett straffavgörande mot Skellefteå idag, och du spikade igen totalt. Hur förbereder man sig inför straffslag – snacka om att vara i fokus?
Jag gör väl inget speciellt i jämförelse med hur det ser ut inför till exempel en ny period. Jag försöker spela på samma sätt.
Här avbryts vi av Nygga, som just har fått se sin avgörande straff på film och skojar, tvärs över omklädningsrummet: ’Wow, fan, den hade du varit chanslös på, PW!’ PW skrattar innan han fortsätter:
Sedan om man ser att det är en speciell spelare, någon man vet hur de brukar göra, kanske man tänker lite extra på det. Men annars är det inte något speciellt, egentligen.
Men ni har lite koll på motståndarna, de vanligaste straffläggarna?
Ja, vissa i alla fall. Det är några stycken som har lite grejer som de ofta kör. Men de bästa straffläggarna kan ändra sig på vägen, så man får inte stanna vid något utan det gäller att vara med.
Hur mycket handlar det om att läsa och hur mycket handlar det om att agera enligt era ’mallar’, eller vad jag nu ska kalla det?
Ja, jag förstår vad du menar, men det blir nästan bara agera på straffar. Det går så pass fort att det går på instinkt. Kan man förbereda sig innan på att ’gör han så här så gör jag så’, kanske man har en liten fördel. Men egentligen handlar det bara om instinkt.
Och i dagens (läs lördagens) straffavgörande mot Skellefteå försökte sig Viktor Arvidsson på en fräckis i första omgången…
Ja, han gjorde något konstigt där i första. PW ler. Han försökte en fint eller något, och det var skönt att inte hamna på Youtube där. Jag fick klubban på den, tror jag, sedan tappade han den lite.
Hur mycket kollar du på andra målvakter och inspireras av deras räddningar?
Jag kollar en del på NHL och målvakterna där.
Några speciella förebilder?
Mm, Jonathan Quick (Los Angeles Kings, deltog i Sotji-OS för USA), Tuukka Rask (Boston Bruins, finsk OS-målis) och Henrik Lundqvist (behöver ingen ytterligare presentation). De spelar som jag vill spela.
PW i omklädningsrummet efter den sköna straffsegern mot Skellefteå. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
OM MATCHLADDNING OCH SKRUVADE MÅLVAKTSRUTINER
Hur ser uppladdningen ut för dig en typisk matchdag?
En typisk hemmamatch är vi här på morgonen, går på is eller så gör man något annat. Det kan vara att cykla eller gå en promenad. Jag brukar promenera, cykla och köra lite gym på morgonen så att kroppen blir redo. Sedan handlar det bara om att hitta ett skönt ‘mood’ i skallen för matchen och förbereda sig både psykiskt och fysiskt.
Skiljer sig målvakternas uppladdning från utespelarnas?
Ja, det tror jag. Jag vet inte, men själv försöker jag att se till att jag är så avslappnad som möjligt och har så lite rutiner som möjligt eftersom saker kan ändra sig. Men det är många målvakter som har väldigt mycket rutiner. Torpet var ju en sådan som hade en massa saker som han behövde göra.
Det blir lätt lite tvång över det hela?
Precis. Men jag försöker jobba bort alla dem jag har. Ibland ändras ju saker, som att man ibland spelar klockan fyra, ibland sju och ibland 18.30. Då är det svårt att ha exakt samma upplägg. Dessutom tar det energi att behöva gå och fokusera på att göra saker. Jag försöker bara att dagen ska rulla på och att jag ska må bra i huvudet. Då brukar det bli bra under matcherna också.
Men jag ska vara ärlig och säga att jag har haft en del saker för mig. Samtidigt tycker jag att jag har jobbat bort de flesta, vilket har gett mig mer energi till själva matcherna.
Det här med att försöka få bort rutinerna: var det något du som själv bestämde dig för att göra, eller är det något du har fått rådet att göra?
Det har varit ett aktivt val från min sida. Även nu kan det ibland komma saker under matcherna, där man får för sig att göra samma sak hela tiden, men jag försöker att bryta trenderna för att fokusera på det jag ska göra istället.
Är de här rutinerna extra vanliga just bland målvakter tror du? För man hör ju även att utespelare använder ett visst par kalsonger eller måste bära sin hundra år gamla axelskydd som är värdelösa men som ’ger tur’.
Jo, visst finns det även hos utespelare, men jag tror att det är vanligare bland målvakter.
Det finns de som säger att målvakter är ett speciellt släkte. Håller du med om det?
Ja, jag tror att vi måste vara det. På något sätt kan man ju faktiskt vara skillnaden mellan att vinna och förlora matcher. Det är svårt att ha en dålig dag och göra en dålig match och ändå vinna. Så oavsett om man vill det eller ej blir man nog lite speciell, tror jag.
Och då är följdfrågan given – vilken är den mest speciella målvakt som du har spelat med?
Både Torpet och så Danny (Taylor, min anm) i år har mycket ritualer för sig. Men när man träffar dem och umgås privat utanför hockeyn är de inte speciella alls, utan mer som vem som helst.
Tokigaste ritualen som du har varit med om?
Oj, då måste jag tänka. Torpet hade ju en puck som han gillade att hålla på och dutta med, men det är väl det konstigaste. Sedan hade Danny en hantel som han höll på med, han tog tid med mobilen och det gällde att allt var tajmat in på sekunden. Ruggigt. Han skrattar.
Seriöst, hur kommer man på de här ritualerna från allra första början?
Äsch, det är ju något som man gör en gång, och så känns det bra ute på isen. Det blir ju en tvångsgrej, att man måste göra det igen för att man tror att det ska kännas likadant.
Den av dina egna ritualer som du själv är mest nöjd med att du blivit av med?
Det är nog den när jag bytte om. Allt skulle vara på sekunden, sätta på skridskon den sekunden brallorna den sekunden. Den hade jag ett tag och den var det skönt att bli av med! Det tar ju energi och tänka på det, och till slut var jag tvungen att ta tag i det. Ibland, som till exempel när vi spelade European Trophy i Schweiz, kan vi komma en helt annan tid till match: ska man då inte kunna spela för att man inte är där i rätt tid? Och det konstiga är ju att hjärnan fungerar som så att, om man inte får göra de där ritualerna så blir man irriterad eller något sådant.
Det tar fokus från det som är viktigt?
Exakt, och det är idiotiskt egentligen. Men det är så det funkar.
Jag har sett en hel del kolsvarta ögon och slutna ansikten i spelargången inför nedsläpp. Hur lätt är det att snacka med dig innan matchstart?
Ganska lätt, tror jag. Det är också en grej, när jag var yngre var jag otroligt fokuserad. Men, utanför isen och även i pauserna kan jag nog prata, absolut. Det är inga problem.
Laddar du med någon speciell musik inför match?
Nej, det har jag också slutat med. Innan hade jag någon speciell låt, men nu lyssnar jag inte ens på musik innan match. Nu kör jag, så får mitt huvud spöka hur mycket det vill. Han skrattar.
PW har Heath Ledgers oförglömliga Joker på ena sidan av sin hjälm. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
TANKAR OM DET SOM VARIT OCH DET SOM VÄNTAR
Nu väntar äntligen slutspel på söndag, då ni inleder kvartsfinalserien mot Brynäs på bortaplan. Tankar inför detta?
Det är svårt att säga nu hur det kommer att kännas då. Man har varit så otroligt fokuserad på de här matcherna som vi lagt bakom oss. Men det ska bli otroligt inspirerande att få spela slutspel. Det är nu det börjar på riktigt, det är nu det är kul att spela. Så nu gäller det att gå ut och njuta.
Med tanke på den härliga formstegring som vi pratade om tidigare känns det som om slutspelet kommer perfekt in i er säsong just nu.
Ja, nu har vi fått ett kvitto på att vårt spel funkar, och det tar vi med oss.
Dina lagkamrater hyllar dig och din insats så här långt under säsongen. De har slut på superlativ – någon av dem sa att ordet ’fantastisk’ egentligen inte räcker till… Hur skulle du själv summera din grundserie?
Haha, oj.
Han ler innan han blir allvarlig igen:
Det har varit väldigt mycket upp och ned för laget, och det har varit tufft mentalt, många gånger. Men jag är ändå stolt över mig själv och över hela laget, att vi trots allt som har hänt har tagit så mycket poäng och hamnade där vi hamnade. Just nu känns det bra, och vi ska njuta i någon dag innan vi fokuserar på slutspelet. Då ska vi ge allt där!
