Intervju i två delar med Leif Carlsson. Del 1: “Vi har varit uträknade, jag vet inte hur många gånger, under säsongen”
Grundserien 2013/14 är över. Med tanke på att den, lindrigt sagt, innebar en utmaning för oss fans var jag nyfiken på hur Leif Carlsson, som ju trots allt satt vid rodret, uppfattade den. Därför var det en av många frågor som jag hade med mig när jag satte mig ned med färjestadscoachen mitt under förberedelserna inför det väntande slutspelet. Andra intressanta ämnen som kom upp är, till exempel, framgångsfaktorerna bakom den fina avslutningen, hans relation till medierna, välpolerade bilar, åren när han valde bort hockeyn och bananskalet som gav honom coachjobbet i Färjestad. Första delen hittar ni nedan, andra delen läser ni på bloggen tidigt i morgon lördag.
En glad och lättad Leif Carlsson i båset direkt efter straffvinsten mot Skellefteå i lördags. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Leif Carlsson: det har varit en lång tuff säsong…
…ja, väldigt tuff!
Du såg väldigt glad ut i båset efter slutsignalen i sista grundspelsmatchen i lördags. Känslorna som for igenom kroppen då?
Jag var glad för killarnas skull. De har haft en väldigt tuff säsong, och det har givetvis vi ledare också. Men det var skönt att killarna fick känna att vi avslutade serien på ett bra sätt och tog oss direkt till kvartsfinalen. Glad också för föreningens skull, föreningen har fått många tuffa rubriker under säsongen: en del helt rätt, en del, tycker jag, är lite orättvisa med tanke på hur det såg ut med skadade spelare när de skrev att vi inte presterade. Sånt får man ju leva med när man är en del av Färjestad BK, och därför blir det en enormt skön känsla när man får sätta pricken över i, så att säga. Sedan hade vi en tuff avslutning med Modo borta, Luleå borta och Skellefteå hemma, och det är inga lätta matcher. Och ändå tycker jag att vi gör det på ett fantastiskt sätt, och det gav oss chansen att bli topp sex.
Ni avslutade starkt med fyra raka segrar på slutet, men det jag minns mest från de här matcherna är den där känslan jag fick när man såg er spela: det är som om alla bitar plötsligt har börjat falla på plats. Ni spelar inte bara med större självförtroende utan också mer tillsammans, vilket gör er jobbiga att möta över hela banan. Lagmaskinen Färjestad, om du förstår vad jag menar.
Ja, vi tog mycket poäng på slutet. Det började, tycker jag, med vår resa till Kanada. Killarna kom ihop och fick en stor förståelse för varandra. Man brukar ju ha teambuilding före säsongen, vi fick en chans till ytterligare teambuilding under Kanada-resan. Samtidigt som det var något nytt, ett äventyr. Det var ju också negativt, ute i medierna, att vi hade varit i Kanada, men jag säger så här: Man har aldrig facit innan, men vi valde att åka till Kanada för att få vara det första svenska laget att vara med om det här. Hur det hade sett ut om vi istället hade valt att vara hemma får vi aldrig veta, men vi tycker att vi tog ett bra beslut. Det har gett gruppen en enorm sammansvetsning, och det har i sin tur gjort att, i de här tuffa matcherna, tar man i lite extra för varandra. Familjen blir ännu tajtare, och det känns väldigt skönt.
Jag har pratat med några spelare om det här, och de lyfter, förutom de justeringar som ni har gjort i defensiven, fram just en känsla av att laget har kommit samman ordentligt nu, efter allt som varit. Att man jobbar mer tillsammans nu.
Ja, vi gjorde ju lite justeringar, det gjorde vi. Det gör man i och för sig under hela säsongen, men med den här som vi gjorde på slutet föll liksom allt på plats. Jag tillägnar det till Kanadaresan, för killarna fick en större trygghet i varandra. Det är ju fantastiskt.
Men, nu börjar vi på noll igen nu när playoff startar. Nu måste vi börja om med alla de här sakerna. Allt blir ännu tuffare i slutspelet, och det är ännu mer detaljer som blir avgörande.
Kan det till och med vändas till en fördel nu att ni har haft en tuff väg hit till slutspelet?
Ja, absolut! Vi har ju varit uträknade, ja, jag vet inte hur många gånger under säsongen. Samma sak där – många gånger med all rätt: vi har ju spelat dåligt under långa perioder. Sedan, att vi kan resa oss, det tyder ju på en styrka i laget och i hela föreningen. Föreningen sluter upp på ett bra sätt när det blir så här, tar de viktiga besluten och gör justeringarna som man anser behövs. Det måste man se som en enorm styrka.
Sedan måste det ge både moral och självförtroende när ni i sista grundseriematchen visade för er själva och alla andra att ni kan slå den suveräna seriesegraren och (enligt många) givna SM-guldvinnarna Skellefteå? Det måste ju vara en bra grund att ha med sig in i slutspelet?
Ja, vi gjorde ju en väldigt bra bortamatch mot dem tidigt på säsongen där vi vinner. Där är vi väldigt bra. Men sedan har vi haft matcher mot dem när vi knappt ens varit tvåa på pucken…
4-0-matchen var inte någon höjdare…
Nej, och det var fler matcher än så. Matcher när det kändes som det var väldigt långt upp till Skellefteå. Men vi har jobbat oss uppåt i vår nivå, samtidigt som jag tycker att Skellefteå har legat på en sådan hög nivå att de har haft det tufft att nå högre. Det är också en utmaning. Vi, å vår sida, har fått jobba för att hitta vårt sätt att vinna flera matcher i rad. Förut har vi kunnat vinna en eller två, sedan kom en svacka. Men nu har vi faktiskt vunnit fyra i rad, för första gången i år.
Leif Carlsson möter, precis som sina tränarkollegor, alltid pressen direkt efter avslutad match. Ibland en utmaning, sett till den tuffa säsongen… Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Vilket tycker du personligen var det jobbigaste ögonblicket på säsongen?
Jag tyckte att vi hade en enormt tuff period där när vi låg sist. Man såg ju, och man led med killarna, för då var det mycket nerver på utsidan. Det handlade inte bara om en omgång, det var ju några stycken, och så låg vi näst sist. Nu i efterhand kan ha le åt eländet. Vi dansade ju den här sista eller näst sista platsen hela tiden…
Men samtidigt, när man väl reser sig, blir man ju så glad över att se killarna börja må bättre. För det var många huvuden därinne som mådde dåligt.
Hur hanterar man det som tränare, när man ser att killarna mår dåligt?
Skälla är absolut ingen idé! Att slå på någon som redan ligger blir aldrig bra. Det handlar mer om att ge trygghet, och kanske framför allt att försöka förmedla ett lugn som gör att spelarna ser att ’här är det i alla fall inte någon kris’. Men sedan kan man ju känna annorlunda inombords. Jag tycker väl att en av mina styrkor är att jag är ganska lugn i mig själv under tuffa situationer. Ja, även när det går bra, om man säger så. Jag försöker vara lite realistisk och ha ett vardagligt synsätt. Givetvis ska man titta på det som är fel, men att tänka realistiskt kring de förändringar som behövs göras. Man kan inte göra jättestora förändringar över bara en dag. Man måste ha tålamod.
Sedan måste jag säga att hela föreningen gjorde det bra under den här tuffa perioden. Från högsta instans, det vill säga Håkan, och nedåt, och även i styrelsen, med Sture i spetsen, visade man handlingskraft på en rad punkter. Vi fick hem Magnus Nygren, vi fick hit Gulas och det var väldigt viktiga insatser eftersom de betydde enormt mycket för oss när de kom in. För det första genom sina spetskompetenser, men också för att de kom in med öppna ögon. De hade inte det här bagaget som vi andra hade gått och trampat med.
Och då kom ändå Gulas från en jobbig period i KHL, men blommade ut ordentligt här.
Ja, hade han varit kvar där borta hade kanske han inte hade fått sin förändring. Men nu kom han hit, gjorde några mål direkt i början och sedan rullade det på. ’Här mår man ju bra’ kände han, och det är precis det som det handlar om. Man måste hitta ett läge där man mår bra som människa för att kunna prestera på topp.
Om du istället ska utse bästa minnet från säsongen så här långt?
Jag skulle nog vilja säga att det handlar om två stycken. Ett av dem är givetvis när vi vinner mot Skellefteå här i lördags. Dels ligger det närmast, och dels för att vi vinner på hemmaplan och bara är tre mål från topp fyra-platsen som var vårt mål från första början av säsongen. Det kändes avlägset tidigare under säsongen, men ändå är vi bara tre mål efter fyran Brynäs när säsongen är slut. Då kände man, när slutsignalen gick, att: ’ja, vi har grejat det här!’ Det är en stor höjdpunkt. Det andra var när vi tog oss till final i European Trophy nere i Berlin. Det var också ett mål vi skulle uppnå. Det var viktigt för föreningen, att visa ett bra varumärke ute i Europa. Och det gjorde vi. Så de två grejerna är bäst, även om de kanske inte är helt jämförbara. Serien är ju lite större, givetvis, men det handlar ju om mål som vi har satt upp, och därför är båda viktiga.
Och den fina turneringen ni gjorde nere i Berlin hade ju i sig betydelse för spelet i SHL: Ni fick ett viktigt avbrott från den här kniven ni ständigt hade mot strupen här hemma, och en bra chans att spela ut. Det gav ju eko även här hemma i serien.
Absolut! Att göra en stor sak som blir lyckosam är inte lätt, det gäller att göra många små saker rätt. Då blir det lättare att helheten blir rätt.
Carlsson och hans team i båset. Just den positiva stämningen i laget beskriver både spelare och ledare som en viktig grund för den fina avslutningen. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Vad driver dig under perioder när det går riktigt tungt? Var hämtar du din motivation?
Jag försöker helt enkelt att hela tiden se framåt. Vad, i de här tunga stunderna, kan vi dra nytta av? Det finns alltid något som är positivt, även om det är tungt att titta på dem. Många fungerar så att när det går dåligt då tittar man bara på det som går dåligt. Konsten är att hitta det som är positivt, för det finns det alltid, trots bedrövelsen. Och det är det som ger en energin, helt enkelt.
Hur laddar du inför match?
Jag försöker vara väldigt förberedd, så att jag är klar med matchen i stort sett dagen innan. Det är för att matchdagarna främst ska handla om att jag gör det jag vill. Under dagen, fram till samlingen, försöker jag att inte tänka så mycket på matchen. Ibland måste man göra det, till exempel om det uppstår skador, sjukdom och så vidare, men jag försöker att i möjligaste mån ha lite ledigt. Man kommer hit och gör det man ska på morgonen, sedan gör man något roligt under dagen så att man får tänka på något annat. När det är dags för matchsamling kopplar man på igen. Jag gjorde så som spelare också: jag tycker personligen inte om att vara ’på’ ända från morgonen när jag vaknar till matchen senare på kvällen. Då blir det inte samma energi under matchen, eftersom det lanar av på något sätt. Känner jag redan kvällen före att vi är redo för match nästa dag kan jag koppla av. Då har jag inte möjlighet att påverka något mer.
Vad gör du då helst när du ‘kopplar av’ inför matcherna?
Det kan handla om allt från att jobba med något hemma till att åka och fika med någon. Det jag känner att jag vill göra idag, helt enkelt.
Det viktiga är att bryta med hockeyn helt?
Ja.precis. Jag har inget speciellt som jag måste göra, inga ritualer som jag måste göra varje gång. Inga tics.
Han skrattar, innan han fortsätter:
Jag hade inga ens som spelare. Eller, äsch, det enda jag gjorde om vädret tillät var att jag tvättade bilen. Då visste jag att ingen kom och pratade med mig!
Smart! Välpolerade bilar hemma hos familjen Carlsson, med andra ord?
Haha. Jo, det är det. Men det är det nog andra dagar också.
Hur många lediga dagar får man egentligen som coach under säsongen? Är man någonsin ledig, förresten?
Egentligen inte. Det finns ju där, någonstans i huvudet, hela tiden. Det är klart att man är lite olika på den punkten, men jag försöker stänga av så mycket det går och vara ledig ibland. Sedan är det väl svårt att säga hur många timmar det blir… Men jag brukar tänka så här: jag får hålla på med något jag älskar, det bästa jag vet. Så länge jag tycker att det är roligt att gå till den här arenan varje dag, blir inte avkopplingen så viktig. Jag gör ju något som jag tycker om. Sedan är det givetvis skönt att få åka iväg och bo på hotell någon natt, se en annan miljö och så. Kanske åka lite längdskidor eller så, eller åka på någon båtmässa. Jag har ju mitt båtintresse. Men i år har jag inte hunnit med någon sådan, för vi har haft fullt upp när det varit aktuellt. Sedan har vi en båt som jag håller på och grejar lite med, och det tycker jag också är en fristad. Då gör jag också något som jag verkligen tycker om, och det är så jag gör för att koppla bort.
Vad gör du helst när du verkligen är helt ledig?
På sommaren alltså? Ja, då är jag på sjön, helt klart.
Vart åker du?
Vänern har ju en fantastiskt fin skärgård, och det finns ju öar härifrån och mot Kristinehamn. Sedan är det fint nere vid Spiken och Läckö slott. Men det blir väl mest att jag håller till i norra delen av Skärgårn.
Någon drömresa som du skulle vilja göra med båt?
Jag tycker ju om att åka ned mot kusten, och jag skulle gärna någon gång vilja göra Göta Kanal. Sedan är det absolut en dröm att gå ihop ett gäng och hyra en båt nere i Medelhavet – det är ju lite långt att åka ända dit i båt. Eller kanske i Västindien, som en semestertripp.
En ledig sommardag är det stor chans att hitta Leif Carlsson ute till sjöss. Inte sällan på en båttur mellan några av öarna i Kristinehamns skärgård. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
En sak som jag måste fråga är hur mycket ’coachtips’ du får av folk när du är ute och handlar?
Ja, det får jag ju en del. Och det är klart, i perioder när det går som tyngst, kanske man väljer att inte ge sig ut. För det är ju så, jag vet mycket väl vad som har hänt och att då hela tiden bli påmind av människor man inte känner… Det tillhör jobbet, men man kan ju välja att slippa få den här negativiteten, som bara gör att det blir ännu jobbigare, genom att undvika de här miljöerna. Så då blir det INTE jag som sköter handlingen i vår familj.
Men jag har egentligen inte något problem med att stå på barrikaderna när det blåser. Jag tycker att, gör man det, står man upp för det som har hänt och det som man har gjort. Likväl som man står där när det går bra… Och jag tycker att jag har hittat en väg där jag känner att mediafolket, framför allt, har fått en viss förståelse. Det blir inte lika häftigt när man gör så.
Det för in oss på nästa fråga: jag har ju följt dig på nära håll under säsongen och du är otroligt skicklig med media. Man ser ju att det kokar i dig ibland, till exempel efter en tuff förlust, och ändå är du nyanserad, lugn och tar dig tid. Du uttrycker dig också väldigt smart, så att du inte bjuder på några rubriker, utkastade i affekt. Har du utbildat dig för detta, eller är det en medveten strategi?
Jag försöker att inte ge dem något bränsle, som bara kommer att resultera i mer bombardemang mot mig. Jag försöker svara väldigt enkelt på deras frågor. Sedan om det handlar om strategier… Det handlar väl om att försöka vara artig och visa respekt mot dem, så att jag förhoppningsvis får samma bemötande den gången jag säger att ’idag passar det inte’. Jag har inte utbildat mig direkt i detta, men däremot har jag gått många bra säljskolor under min tid i bilbranschen och i näringslivet. Då får man lära sig att ha en bra relation med alla, och för mig är det viktigt att det fungerar med media. Mediafolket vill ju ha rubriker, och där kan jag kanske uppfattas som lite tråkig ibland. Visst kan jag också slänga lite vassa knivar ibland om det behövs. Men jag försöker hålla mig till verkligheten och vara ganska ärlig, det tror jag att man vinner på. Håller jag mig lugn och ger dem den tid de vill ha är det bra sedan.
Det låter sundare än att gå på som ”Tårtan” (John Tortorella, legendarisk hetlevrad coach – numera i Vancouver, min anm) där borta i NHL? Det blir visserligen rubriker, men det blir kanske fokus på fel saker?
Haha, ja, och ska man hålla på så måste du vara sådan som person. Jag är inte sådan som person.
Sedan har jag temperament, det har jag. Men det temperamentet får bara killarna se, och jag tror de vet VÄLDIGT väl när det inte är läge att gå längre i diskussionen.
_ _ _
I morgon fortsätter intervjun: då berättar Leif bland annat om det inte helt självklara beslutet om att bli tränare, hur han ‘råkade’ hamna i Färjestad, framtidsplanerna och vem han tror blir lagets joker i slutspelet.
