Krönika: Slutspelstider – skadorna, snacket och den viktiga psykologiska matchen
Skadorna, snacket och den viktiga psykologiska matchen. I slutspelstider ställs allt på sin spets.
Efter gårdagens match vill alla veta varför Shawn Belle utgick, inte minst som jumbotronen visade Cmores live-klipp från när kanadensaren, påtagligt smärtpåverkad och omedveten om kameran, visar sin frustration i spelargången. Inte ens tränare Leif Carlsson vet vad det var som är fel eller vad som har hänt, hävdar Carlsson själv efter matchslut.
”Nä, ingen aning, jag såg det på jumbotronen som alla andra”, konstaterar huvudtränaren på presskonferensen efter matchen. När han får frågan på nytt i omklädningsrummet, och Belle sitter några meter bort, vänder han sig frågande till Belle som bara skrattar högt och skämtsamt konstaterar att det handlar om en ”full body injury”.
”Äsch, jag gjorde mig nog lite illa, någonstans på något sätt”, skrattar han när jag frågar honom strax efter. Han vet precis vad som gäller.
För det är ju precis det här det handlar om i hockey, inte minst så här års.
Skador nämns inte, visas inte och finns inte.
Får motståndarna minsta vetskap om ett risigt knä, ett mörbultat huvud eller ett knäckt revben kommer det smälla precis just där. I byte efter byte.
Det snackas i media om knän och fingrar på Belle, men han använder i alla fall händerna obehindrat när han talar in ett meddelande i bloggens kamera (det klippet får ni se så småningom) och det tejpade knät inför match är en standardåtgärd med tanke på de skadeproblem som hämmade honom tidigare under säsongen. Skadeproblem som nu alltså är ett minne blott, både om man ska tro kanadensaren själv och av spelet de senaste veckorna att döma.
”Ja, det känns bättre nu. Jag har också fått ett bättre självförtroende”, svarar Belle när jag frågar honom om det fina spel som han har uppvisat. ”Men det handlar samtidigt om att hela laget har lyft sig, och när laget spelar bra spelar man ofta bra själv också. Så det beror nog på en kombination av att jag själv mår bra och att laget spelar bra. Vi spelar som ett lag nu.”
_ _ _
En annan intressant del av slutspelet är snacket på och runt planen. Hugade reportrar försöker givetvis få igång snacket mellan lagens spelare och ledare, men såväl Leif Carlsson som Brynäs tränare är alldeles för smarta och rutinerade för att sätta igång något ordkrig som kan spåra ur, ta fokus från uppgiften och kanske till och med kan ge motståndaren fördelar.
Ta till exempel Enterfeldts rensning rakt ut i båset och rätt i skallen på Åberg i går. En av de första frågorna från journalisterna på presskonferensen efteråt riktades följaktligen till Carlsson, och man ville veta hur han såg på händelsen. ”Otur, sånt som händer. Nästa fråga.” var i princip svaret. Så klart.
När Brynäs-coachen Tommy Jonsson fick frågan om Tollefsens tackling av Andreas Thuresson i kvartsfinal 1 hade han inget att anmärka på den. Givetvis inte.
Inte ens om de båda händelserna HADE varit något att snacka om hade tränarna ödslat tid på detta. De har viktigare saker att fokusera på.
Övrigt sköts på isen.
Det som händer på isen, stannar på isen för att parafrasera ett känt talesätt.
_ _ _
Sam Hallam är en av mina absoluta favoritcoacher i SHL. Lugn, analytisk och retoriskt skicklig, och presskonferenserna med honom ser jag alltid fram emot. I mina ögon är han en viktig anledning till Växjös framgång i vinter. Men direkt efter förlusten i kvartsfinal 3, antagligen överväldigad av besvikelse, ilska och en rad andra känslor som är svåra att tampas med, tappade han konceptet för en stund när han började orera om dåliga linjemän och diverse bedömningar som han ifrågasatte. Han kom på sig själv efter bara några sekunder, pratade om att det var fel fokus, men skadan var liksom redan skedd. Här syntes det att han är lite orutinerad.
Men jag är å andra sidan säker på att han tar med sig och lär sig av den intervjun – jag tror starkt på den killen. Sånt måste man kunna säga även om han råkar träna ett spöke jag gärna ser att vi snart får göra oss av med.
Men är det inte bra att ”sätta press” på domarna, kan man då fråga sig?
Domare är människor precis som oss andra. Och det är bara att gå till oss själva, även om vi kämpr hårt för att vara professionella: Få av oss gör ett bättre jobb när vi får höra att vi är usla. En del av oss blir nog till och med, medvetet eller omedvetet, fientligt inställda till den som läser lusen av oss.
Jag förstår att Skellefteåbåset blev upprört efter det felaktiga målet i fredags. Helt ärligt, förstår jag det. Men deras utbrottsfrekvens är lite för tät och Robertssons konspirationsteorier gör mig ibland lite generad å SAIK:s vägnar. Med ett sådant lag och ett sådant spel skulle det vara mer klädsamt om de bet ihop lite och visade sin klass ute på banan istället.
Låta hockeyn tala istället för att göda kvällstidningarna med ”rasar-rubriker”.
Men det är min åsikt.
_ _ _
Att man sedan, i efterhand när krutröken lagt sig och inte i affekt, tar upp en del problem som vi fortfarande brottas med när det gäller bedömningen och olika nivåer av den är en helt annan sak.
Tyvärr är det kanske en del av problemet – vi skulle behöva se och höra mer av domarna för att de ska få mer respekt för sitt svåra arbete med sekundsnabba avvägningar och beslut. Jag tror att de får en bättre arbetsmiljö, och att vi får en bättre bedömning, om diskussionen blev öppnare och domarna mer ärliga med att erkänna att det finns problematiska situationer eller när de har begått ett misstag.
Det är inte lätt att döma sport idag. Det finns inget som heter lek längre, det är stora pengar, blodigt allvar och karriärer som kan gå i stöpet. Inte minst under brinnande slutspel, där ett enda felbeslut kan leda till att en matchserie avgörs. Sug på den.
Inte så det funkar för de flesta av oss på jobbet.
_ _ _
Apropå misstag. PW:s olyckssaliga ingripande bakom målburen vid Brynäs 2-0-mål lyftes fram som en avgörande faktor i någon tidning, och jag såg att det var några som muttrade om det i våra sociala mediekanaler.
Sådan är verkligheten i slutspel: du kan göra hundra saker rätt och så en sak fel. Med de små marginaler som avgör matcherna kan det vara just ditt lilla misstag som kostar laget segern, och det blir det som alla minns efter matchen.
Men jag vill ändå nyansera snacket om att en misslyckad rensning låg bakom förlusten. Fredrik Pettersson-Wentzel har gått framåt på ett fantastiskt sätt under den här säsongen, tagit chansen och visat sig mer än värdig att greppa förstaspaden. Under långa perioder har han varit den som har räddat laget, och han var varit outstanding under kvartsfinalserien.
Vi förlorade kvartsfinal 4 på att vi inte lyckades göra mål framåt. Inte på en misslyckad rensning bakom eget mål.
_ _ _
En jobbig förlust igår, utan tvekan. Hemmaplan, fullsatt och med en magiskt stämning i hallen.
Det är ju det här med att vinna den sista matchen. Den som är svårast.
Men även här vill jag nyansera snacket.
Minns vinterns känslomässiga och tabellmässiga bergochdalbana. Minns experterna som dömde ut laget – själv minns jag medieprofilen tillika en förmodat objektiv journalist som satt och skrattade högt på pressläktaren efter att ha bevittnat en av lagets nesligare förluster och lyckligt utbrast att ’det kommer bli kvalserien för Färjestad i år’. Minns de tuffa skadorna på bärande spelare, turbulensen kring laget och krisrubrikerna.
Tänk om någon hade sagt till dig då att vi skulle leda med 3-1 efter fyra kvartsfinalmatcher mot Brynäs.
Vi hade älskat det.
Och det är precis det vi ska göra nu, såväl spelare som fans. Älska det.
Det är det som avgör matcher, och det är definitivt det som avgör ett slutspel. Vilka som älskar det mest, och brinner mest.
Igår var det Brynäs som brann mest. Det var den stora skillnaden.
”Brynäs var redo, vi var det inte”, analyserade Belle i vår diskussion efter matchen. ”De hade kniven på strupen i och med att vi ledde med 3-0 i matcher, och de gjorde mål på sina chanser medan vi misslyckades med den biten. Det är den stora skillnaden i hockey. Men det är ibland svårt att kontrollera den där desperationen och den effekt den kan ha på ett lag, de kommer att kämpa, slåss och göra precis allt som krävs för att försöka vinna matcherna.”
Men Brynäs måste vinna precis varenda match för att gå vidare. Vi måste vinna en.
Och det gör vi.
Med den här säsongen i ryggen kan vi klara precis vad som helst.
Och lita på att tejpade knän, onda leder, igenmurade ögon och allt vad det nu är inte lär stoppa någon av våra lirare i första taget.
_ _ _
”Jag älskar slutspel”, konstaterar Belle och hans ögon glittrar när han säger det. ”Varje match är en kamp för att få fortsätta säsongen, och den som spelar längst vinner mästerskapstiteln. Det är den bästa tiden på året, och den som inte tycker det lär få problem. Och ska antagligen inte spela hockey, heller”, tillägger han skrattande.
Själv har han lagt kontraktsförhandlingarna åt sidan under slutspelet för att verkligen stanna inne i den där berömda bubblan:
”Ja, det som händer nästa år händer, det får vi ta sedan. Just nu tänker jag främst på att vinna SM. Det var därför jag kom hit från första början, och därför jag ville spela i den här föreningen som har så fin historik. Vart jag spelar nästa år är inte viktigt just nu, det enda som betyder något just nu är ett SM-guld!”
Fokus på rätt saker.
Ännu en sak som är avgörande i ett slutspel.