Slutspelsläsning: Rookien och Räven Del 1 I huvudet på slutspelsdebutanten Christoffer Forsberg
Dan före dan. I morgon drar semifinalserien mot Växjö igång, och i väntan på detta kommer här del 1 av 2 av min minireportageserie “Rookien och Räven” där jag inleder med att intervjua slutspelsdebuterande Christoffer Forsberg och i del två kommer att ha ett längre snack med rutinerade Rickard Wallin. Vilka tankar, känslor och erfarenheter bär de med sig in i årets slutspel?
Söndag förmiddag. A-laget har just avslutat helgens andra ispass, i vilket man gnuggat powerplay och börjat trappa upp på allvar inför semifinal 1 borta mot Växjö på tisdag. Redan i morgon, direkt efter träning och matpåfyllning, lämnar laget Karlstad för att åka ned till Småland. Inget lämnas åt slumpen så här års, och givetvis är det bättre att få vakna på plats än att kliva ut på isen med en lång resa i benen.
En av tre i laget som verkligen har fått smaka på slutspelshockey i år är Christoffer Forsberg. Tillsammans med Ludwig Byström och Oliver Kylington har Forsberg – som fyller 20 år måndag 31/3 – dubblerat i både A-laget och J20-laget så här långt in i slutspelet. När jag träffar honom efter träningen ser han dock oförskämt pigg ut, trots en massa hockey och så sommartidsomställningen på det.
Knepigt att komma upp i morse?
”Lite grann. Jag hade ställt fram min klocka själv, men sedan skötte den ju det automatiskt också så det blev ju två timmar. Jag gick ned till Kylington och knackade på en timme för tidigt, och det var inte populärt…”
Låg han och sov?
”Jepp, han gjorde ju det så jag väckte honom.”
Christoffer Forsberg stod för 1 mål och 1 assist i J20:s Kvartsfinal 2 mot DIF 28/3 2014 Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Haha, en härlig start på dagen. Men nu, först och främst, måste jag få gratulera till det nya A-lagskontraktet. Ett år blev det, hur resonerade du kring det?
”Tack. Det var de som kom med förslaget, och jag tyckte att det var ganska bra. För mig, som ju har spelat för överlevnad i år, känns det som en ny utmaning nästa år. Man måste vara på hugget hela tiden, och blir det ett bra år då blir det förhoppningsvis en förlängning också. Det är inga problem för min del.”
Så du kan tänka dig att förlänga efter det?
”Absolut, det gör jag gärna!”
Ett år är en bra start, och det lär bli en viss skillnad från den här säsongen också, eftersom du är med från start.
”Precis, det ska bli kul att få vara med och kriga redan från början.”
Det är mycket nu – du spelar slutspel med både J20 och A-laget! De andra juniorerna var lediga lördag-söndag efter ert semifinalavancemang i fredags, men inte ni som kör dubbelt?
”Nej, vi har kört fullt, både idag och igår. Ingen vila här inte, det är full fart”, ler han.
Pallar man med det? Blir man inte mör i kroppen, eller i skallen?
”Jag känner mig faktiskt ganska så fräsch. Jag var sjuk för någon vecka sedan, men efter det har det börjat kännas riktigt bra igen. Jag känner mig fräsch i både kroppen och hälsan och allt annat.”
Med tanke på dubbleringen måste det ha varit extra skönt att ni avgjorde kvartsfinalserien mot DIF redan i fredags och slapp ytterligare en match på lördagen?
”Ja, det var otroligt skönt. Kul också när vi fick spela inför så stor publik, att vi fick vinna framför dem.”
Hur blir det för er som kör dubbelt nästa helg – J20 spelar semifinal på lördagen och final/bronsmatch på söndagen medan A-laget spelar semifinal 3 på lördag och fyra på måndag? Dragkamp?
”Vi har inte pratat om det där än – det beror ju lite på hur det ser ut härinne (han nickar in mot A-lagets omklädningsrum) med spel och så. Men slutspelshockey blir det ju hur det än blir…”
Win-win med andra ord?
”Haha, ja exakt. En win-win-situation.”
“Foppa” vaknade tidigt på söndagsmorgonen. Till Oliver Kylingtons stora glädje… Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Om vi ska se tillbaka på din säsong så här långt, hur skulle du vilja beskriva den? Om vi inleder med J20?
”Det har gått jäkligt bra i J20, tycker jag. Jag gick in i säsongen med målet att ha en ledande roll och driva laget mycket och det tycker jag att jag gjort. Det har fungerat riktigt bra med Emil (Eriksson, min anm) och August (Gunnarsson, min anm) i vår line. Vi har spelat tillsammans sedan vi gick på is, nästan varenda match. Jag tycker att vi kompenserar varandra på ett bra sätt, och när det gäller mig själv har det också funkat riktigt bra. Lite över förväntan faktiskt.”
Ett mål och en assist i matchen blev det för dig i fredags. Du leder interna poängligan i slutspelet, och ligger med i toppen även i totalen? (6:a för närvarande, min anm)
”Oj, jag har inte så bra koll på det…” Han skrattar.
Jag trodde att ni hade superkoll på sådant!
”Haha, nej jag har i alla fall inte så mycket koll på det. Men jag har fått göra tre mål och något assist, och det är skönt att det har lossnat lite under slutspelet. Jag tycker att vår line, under både Topp 10 och under serien, fick dålig utdelning sett till hur vi har spelat. Vi har gnuggat varenda match utan att få den där utdelningen som vi borde ha fått. Så vi är värda att det lossnar lite.”
Ja, för ni är väldigt underhållande att titta på ute på isen! Men vi lämnar det, och fokuserar istället på din insats i A-laget så här långt?
”Jag har fått mycket speltid när jag spelat, och sedan är det jäkligt tuff konkurrens med 14 bra forwards därinne. Varje dag måste man konkurrera, och när man väl får chansen är det bara att försöka ta den. Men det tycker jag att jag har gjort så här långt, och det känns bra.”
Intrycket jag fått är att Färjestad ser en stor potential i dig, och Leif Carlsson har vid flera tillfällen berömt dig när jag pratat med honom.
”Mm, det är kul! Jag känner att jag mycket i mig, och det är bara att avsluta den här säsongen snyggt och sedan ladda om för nästa.”
Forsberg tränar styrningar framför målet under söndagens A-lagsträning. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Och nu är du mitt uppe i ditt första SHL-slutspel. Hur är skillnaden, både på isen och i omklädningsrummet, jämfört med under grundserien?
”Oj, det är enorm skillnad. Allting man gör… Det är som de säger; det sitter ju i väggarna här. Det pirrar i hela kroppen när man kommer ut på isen, och stämningen är fantastisk var man än är. Det är otroligt roligt!”
Några fans som kliver fram till dig ute på stan och ger några råd eller önskar lycka till?
”Nej, det är det inte.” Han skrattar: ”Jag tror inte att jag är så igenkänd.”
Haha, vänta du bara… Men du gör ju ditt första slutspel, och ni är ett gäng unga spelare därinne. Hur mycket snackar de äldre, mer rutinerade spelarna med er om detta?
”Ja, spelare som Walle och de här har ju varit med längre än vi levat, höll jag på att säga. De har ju spelat hur många slutspel som helst, har massor av rutin och kommer med smågrejer som är viktiga: hur vi ska göra oss redo, att det kommer att smälla och allt sånt där. Det är stor skillnad, det är det, och det är jäkligt bra att man har killar som Walle, Berglund och Tolle i laget.”
HUR märks det, rent konkret?
”Tja, det handlar om många små men viktiga saker. Ta till exempel uppladdningarna som är mycket mer fokuserade: det finns inte rum för att sitta och fundera på annat. Fokus är viktigt under slutspelsmatcherna och de bidrar till att sprida det utifrån hur de själva är.”
_ _ _
Just nämnde Rickard Wallin, som just nu är mitt uppe i sitt nionde slutspel, får symbolisera rutinen i laget i min tvådelade artikel om “Rookien och Räven”. Wallin har jag gjort ett lite längre reportage med där vi bland annat pratar om hans eget första slutspel och vad som har ändrats under tidens gång, vad det innebär att leva i den berömda slutspelsbubblan samt varför det där skägget är så viktigt. Det inlägget hittar ni här på bloggen under kvällen.
