Krönika: Det är kvällar som denna som gör all möda värd
Jag vet inte om jag är ensam om att känna så, men faktum är att jag ibland frågar mig själv varför jag håller på med det här. Varför jag riskerar blodstörtning av anspänningen eller får träningsvärk för att jag har levt mig så in i matchen att jag nästan är med och avlossar Nyggas bössa.
Det intressanta är att jag aldrig någonsin har ställt mig frågan när det går tungt. Då är det självklart.
Nej, det är kvällar och matcher som igår som får mig att betvivla mitt förstånd och oroa mig för hur länge pumpen ska hålla.
När vi spelar boxplay. När vi kvitterar. När vi tar ledningen. När det bara är en halv evighet (a k a en halv minut) kvar av matchen och motståndarna pressar på med sex man.
Hur är det möjligt att man kan leva sig in så till den milda grad att man kommer på sig själv med att sluta andas? Varför är det så viktigt för mig att se laget i mitt hjärta vinna?
I dessa dagar, när de tragiska och högst beklagliga händelserna inom fotbollsallsvenskan har satt ämnet supporterkultur på agendan, är det tyvärr lätt att man glömmer bort vad sant supporterskap innebär i och med att olika grupper supportrar tyvärr i folks medvetanden alltför lättvindigt klumpas ihop till en enda våldsam mobb.
Men vi som inte slåss. Vi som är där för att vi verkligen älskar sporten, vi som är där ’for better and for worse’. Vi som skippar familjemiddagar och dopinbjudningar om de sammanfaller med match, och som inte tvekar när det gäller att åka land och rike runt för att följa laget. Vad är det som driver oss? Vad är det som gör mödan värd?
Jo, just kvällar som gårdagen, skulle jag säga. Matcher som semifinal 1.
Semifinalserien är ung, bör poängteras. Ingenting är klart. I morgon väntar en ny match, och då måste den här matchen vara avslutad och arkiverad. Växjö är varnade och lär vara ivriga att OSA:a. Det är ingen som tar ut någon seger i förskott här. Aldrig!
Men oavsett om vi så (peppar, peppar) åker ur den här semifinalen med buller och bång, precis som de flesta experter på förhand tippade och som enligt statistiken så här långt i år är en lågoddsare.
Oavsett allt det har vi den här matchen, den här segern och allt vad den innebär.
En för alla, alla för en. Det är kvällar som den igår som gör allt värt… Foto: Robin Angle/fbkbloggen
_ _ _
För jag pratar om ett lag som har gjort resan helvetet tur och retur under den gångna säsongen. Jag pratar också om fansen, som hängt med under hela resan och hjälplösa tvingats stå stått bredvid och våndats med laget.
Vi har varit på kvalserieplats. Spelat med kniven på strupen så många gånger att det knappt ens är lönt att räkna dem. Tappat ledningar i sista perioden när modet svikit. Pepprat motståndarmålvakten utan att få utdelning. Haft turbulens i laget. Blivit utdömda och kallade allt från utdöende dinosaurier till krislag av hockeyexperter och annat löst folk.
Som supporter har jag stundtals förundrats över all illvilja och allt hån som utomstående öst över oss. Jag har också mött tvivel och oro från våra egna supportrar. Kritik och en del hårda ord yttrade i stridens hetta av frustrerade fans.
Det kan bli så när man är så starkt engagerad.
Men jag har också sett supportrar som har slutit sig samman för att stötta laget. Som har funnits där, i vått och torrt och både hemma och borta. Jag har sett kämpaglöden såväl på läktaren som i omklädningsrummet. De knutna nävarna, viljan och revanschlusten. Spelarna som kämpat på trots att det har varit så tungt, så tungt. Som rakryggade har stått i Löfbergs Arena efter matcherna och mött media och fans. Jag har sett förändringen komma. Hört spelare tala om hur laget har svetsats samman. Tittar vi lite närmare på spelet ser vi också att de där små men viktiga detaljerna som hockeyanalytiker älskar att prata om numera allt som oftast görs konsekvent och rätt. Lagmoralen har stärkts, och självförtroendet har växt i takt med bekräftelsen.
Och det är den här utvecklingen som vi kunde skörda frukterna av igår.
Två livs levande symboler för detta är Per Åslund och Niklas Arell. Åsa fick inte rättvis utdelning för sitt slit under grundserien, men blev igår matchvinnare genom sitt mål (läckert framspelad av Hillding). Rookien Niklas Arell, som fick en tuff start på sin SHL-karriär har gått från klarhet till klarhet under säsongen och stod för en strålande match igår. Noterades för assist på båda målen.
Foto: Robin Angle/fbkbloggen
_ _ _
Trots att säsongen började i moll, trots att laget inte fått någonting gratis i år. Trots alla smällar och motgångar är vi nu i semifinal. Och vi vann den första.
Under grundserien blev det fem raka torsk mot semifinalmotståndaren Växjö. 1 poäng av 15 möjliga. 7-17 fördelar sig målen i våra inbördes möten fram till igår. Inte konstigt att vare sig statistiken, experterna eller ens Växjö själva trodde på oss.
Men vi visade att man aldrig får räkna ut Färjestad.
Och det är en av alla de saker som gör det så underbart att älska bollklubben.
_ _ _
Givetvis finns bilderna från tidigare besök på torget där, långt bak i skallen på alla oss som har varit med. Såväl spelare som fans. Triumfen, glädjen och – inte minst – gemenskapen. Det må låta som en klyscha eller en slogan, men det är faktiskt vi som är Färjestad. Ja, det är klubben som drar upp riktlinjerna och spelarna som gör det hårda jobbet ute på isen, men utan publik och fans skulle det inte finnas någon förening.
Det är vi tillsammans som åstadkommer resultatet.
Och då handlar det inte bara om de viktiga publikintäkterna, bör det påpekas.
Jag vet att spelarna motiveras och inspireras av fansens engagemang. Jag vet att de älskar att höra dem sjunga och heja, och de pratar ofta om hur fantastiskt det är att spela inför en fullsatt, kokande arena. Skillnaden det gör. Framför allt transatlanterna, som inte är vana vid engagemanget under match, brukar vara lyriska när de pratar om den ”europeiska fotbollspubliken”.
Något att tänka på för den som vill vara med och fira fler guld på torget.
Det är på plats du gör skillnad.
Sopa på, FBK! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
_ _ _
Rickard Wallin sa många bra saker i intervjun jag gjorde med honom inför semifinalspelet. Du hittar den här om du vill läsa hela. Men en sak som verkligen fastnade, och som jag hade i bakhuvudet under de drygt nio evighetsminuter (mentalt motsvarande cirka 2 timmar) som återstod av tredje perioden när Åsas ledningsmål kom var det Walle sa om att vara närvarande och kunna njuta av situationen:
”Det gäller att njuta av de här situationerna, som när man får en tekning i egen zon när man leder med ett mål. Man är mer nervös än vad man var under första matchen i skridskoskolan, det är sådana grejer som jag lever för. Jag tycker att det är fantastiskt häftigt att fortfarande få vara med om de stunderna. Det är lätt att bli påverkad av dem, men jag har lärt mig att uppskatta dem och försöker att göra dem till något bra istället.”
_ _ _
Apropå supporterbråk, förresten:
Jag kan inte låta bli att undra varför det finns människor som verkar fokusera mer på att det ska gå dåligt för andra lag än att det ska gå bra för deras eget. Som hatar mer än de älskar. Som måste håna.
Eller varför det prompt ska göras undersökningar där spelarna ska svara på vilket lag de minst unnar seger eller vilken spelare som är mest överskattad.
Fyller ingen som helst funktion i min bok.
Båda är lika illa, och två sidor av samma mynt.
Jag trodde att vi alla är här för att vi älskar hockey?
Drömmen om torget… Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
_ _ _
Ni har kanske märkt att vår sida ser lite annorlunda ut? Kanske har ni haft problem att se en del bilder, kanske har texten blivit stor i vissa format och så vidare? Vi ber er att ha lite tålamod med oss då vi bygger om och – framför allt – bygger ut för att kunna erbjuda fler och bättre lösningar. Hör gärna av er om ni har bestående problem, eller om ni har förslag på saker ni vill se förbättras! Vi är idel öra, och gör så gott vi kan. Det är ju er vi skriver för!
I mars nådde vi nya rekordnivåer, såväl när det gäller läsningar och unika besökare (+50 %) per månad som följare i våra sociala mediekanaler. I skrivande stund närmar vi oss 200.000 besök med stormsteg, trots att bloggen drog igång på allvar så sent som under förra säsongen. Fantastiskt roligt och inspirerande, inte minst som vi är helt fristående och dessutom gör allt arbete ideellt vid sidan av heltidsjobb och studier! Tack alla ni som läser, peppar, kommenterar och hänger med oss i våra sociala medier!
Men vi slår oss inte till ro med det. Vi jobbar till exempel för att kunna erbjuda mer filmat material – bland annat spelarintervjuer och upptagningar av fansens hyllningar – och vi försöker hela tiden att utöka vår bevakning. Vi söker därför också fler annonsörer och samarbetspartners som på olika sätt kan hjälpa oss att förverkliga våra visioner. Hör av dig om du vill samarbeta med oss!
