Eftersnack JSM-finalen HV71-FBK 5-1 Tack för underhållande hockey, härlig inställning och en grym säsong!
Klockan är några minuter efter fyra på eftermiddagen denna solig aprildag , och två lag, med omklädningsrummen intill varandra, har precis avslutat säsongens sista match. I det ena rummet spelas Queens We are the champion på högsta volym, det tjoas och highfivas och skojas med släkt och vänner. I det andra är det tyst som i graven, och killarna utför de obligatoriska rutinerna – jogga ned, äta, packa – med hopbitna käkar och rödkantade ögon svarta av besvikelse.
Det blev alltså silver i JSM. Finalmotståndarna, de regerande mästarna HV71, vann med 5-1 i söndagseftermiddagens SM-finalmatch och försvarade därmed sitt guld.
Att förlora är tufft. Det vet vi alla. Men för många av de här unga vinnarskallarna som har drömt, planerat och jobbat hårt tillsammans under en lång, tuff tid för att nå det där hägrande guldet, är detta, just nu, det värsta som har hänt dem.
”Det finns ju bara en vinnare idag, och det är ju HV71”, konstaterar tränare Thomas Fröberg. ”Ska man ändå försöka summera säsongen är vi otroligt nöjda, men just nu är det tungt. Jag tycker att vi gav oss själva chansen idag, men det är lite misstag som gör att vi tappar mål idag. Det handlar ju om att man ska minimera misstagen, misstag kostar alldeles för mycket i dagens hockey när man möter så bra motstånd.”
I de övriga lagen (fyran Modo, trean Brynäs och vinnarna HV71) hade A-lagen spelat klart för säsongen, vilket frigjorde viktiga pjäser som tidigare varit upptagna med SHL-spel. Jag kan inte låta bli att fundera över hur laget i finalen, inte minst defensivt, påverkades av att man saknade Oliver Kylington och Ludwig Byström?
Fröberg erkänner utan omsvep:
”Det är ju klart att det påverkar, vi pratar ju om otroligt duktiga spelare. Men jag tyckte att vi spelade otroligt bra utan dem igår, och det tyckte jag bitvis att vi gjorde idag också. Men de brukar ju spela mycket också – se på Wille Westlund som har spelat så mycket att han fick kramp idag. Igår spelade han 41 minuter i och med att det blev sudden också! Så visst påverkas vi av att alla inte kan vara med. Sedan får kanske också HV ett lite bredare lag i och med att de kan ha med sina killar från A-laget. Även om deras Kevin Fiala var skadad har de ju fler att tillgå.”
_ _ _
Spelare passerar oss i korridoren med nedböjda huvuden och bedrövad kroppshållning. Jag lider med dem, samtidigt som jag skulle önska att de kunde se säsongen ur ett lite vidare perspektiv. Laget inledde starkt med att vinna försäsongens U20 Super Challenge och det övergripande målet för säsongen som helhet var att nå högre än den bronspeng man bärgade i fjol. En finalplats och en silvermedalj innebär alltså att man nådde målet, trots att det inte har varit någon helt enkel resa med alla skador och annan frånvaro.
Dessutom har man ett riktigt fint slutspelsfacit bakom sig med två raka vinster såväl i åttondelsfinalen (mot AIK) som i kvartsfinalen (mot Djurgården) och så lördagens suddenvinst i den tuffa semifinalen mot Brynäs. Men så här, bara minuter efter slutsignalen och den plågsamma prisutdelningsceremonin där arrangörerna (på uppdrag av TV) valde att hålla kvar silvermedaljörerna ända tills guldmedaljörerna prisats och fått fira ordentligt på isen, är en väl genomförd säsong knappast något man gläds åt i Färjestads omklädningsrum.
Fröberg:
”Just nu sitter många av dem och gråter i omklädningsrummet. För det ÄR ju styggt att förlora, det tar styggt att komma tvåa. Och det vill de inte uppleva. Men vi tog trean i fjol, tvåan nu och så, förhoppningsvis, blir det högsta nästa år.”
_ _ _
För några av killarna blir det dock inte någon mer chans att ta guld. Till exempel gjorde hela förstalinan – Johan Olofsson, Juliuz Persson och kaptenen Johan Dahlbom – i och med söndagens finalmatch sina allra sista matcher som juniorer.
”Till hela säsongen sett är det ju riktigt bra gjort av oss…”, erkänner Johan Dahlbom utan större entusiasm medan HV-spelarna fortsätter sitt högljudda firande bara några meter bort. ”Lite surt just nu, när vi har förlorat finalen, men om en vecka eller två kommer man väl kunna summera säsongen lite bättre och kunna vara stolt över det vi har presterat. Idag gjorde vi lite för mycket misstag, och de var bra i powerplay. Vi tog några onödiga utvisningar – precis sånt som kan straffa sig i en final.”
Din tid som junior är över, om du ska se tillbaka på den?
Han ler för första gången, ett blekt leende. ”Jag började ju här i Färjestad som liten grabb, så jag har ju gått hela vägen. Jag har haft en bra ungdomstid här i Färjestad, och hoppas ju givetvis få fortsätta här. Men det hänger på vad klubben vill, förstås. Men först ska vi ta det lugnt i en vecka, sedan ska vi väl ha lite möten och börja snacka om nästa säsong. Framtiden har jag faktiskt inte hunnit tänka på så mycket än. Allt fokus har legat på slutspelet.”
_ _ _
Juliuz Persson är också han tagen av stunden, och det är stort av honom och de andra killarna att ta sig tid och snacka mitt i all bedrövelse.
”Vi har krigat på under året, trots en massa skador. Och visst har vi gjort ett bra slutspel, det vet man väl någonstans. Men inte just nu”, säger han sammanbitet.
Juliuz summering av finalmatchen:
”De gjorde två mål i powerplay under första perioden, det är väl lite slarv från vår sida. Sedan tar de tillvara på våra misstag, medan vi inte får den utdelning vi behöver trots att vi skapar bra lägen. De är lite mer skärpta än oss i avsluten.”
Färjestads enda mål, en hoppingivande reducering till 3-1, kom i powerplay 8.41 in i tredje perioden, och Juliuz och kollegan Johan Dahlbom assisterade målskytten Wilhelm Westlund. Då hade FBK förgäves stångat sig blodigt mot ett storvuxet och tajt HV-försvar i nästan 49 minuter, medan motståndarna å sin sida var skoningslöst effektiva. När Färjestad fick lite energi av målet kom dråpslaget i form av 4-1, och så till slut ett mål i öppen kasse när vi slutforcerade.
”Det är klart att man blir frustrerad. Det är ju final, och alla vill ju gå in och köra. Men ibland kanske det blir lite för mycket, så att vi inte riktigt gick tillbaka och ställde upp för att trycka tillbaka dem på det sätt vi skulle ha gjort. Gick framåt lite för fort, helt enkelt. Samtidigt, när man ligger under med 2-0 måste man ju gå framåt.”
Juliuz Persson har, efter en lite tyngre säsong förra året, då han under en period lånades ut, tillsammans med kedjekamraterna Johan Olofsson och Johan Dahlbom tagit stort ansvar i årets upplaga av J20. Och inte bara det: de har ofta varit förbannat underhållande att se tillsammans på isen. Juliuz själv har gjort 43 poäng (14+29) under 42 J20-matcher, 5 poäng (3+2) under sex matcher under slutspelet och var den som avgjorde lördagens semifinal mot Brynäs genom ett mål i sudden. Nu är alltså hans juniortid över, och när jag ber honom summera den konstaterar han lite blygsamt att det gått ”helt okej”:
”Ja, förra året var väl inte någon höjdare. Då fick jag inte vara kvar, men så ringde de efter ett tag och ville ha mig tillbaka. I år har det väl gått helt okej, så jag är nöjd med det här året i alla fall.”
Även Juliuz har valt att lägga tankarna på framtiden åt sidan under slutspelet, och han känner att han behöver lite ytterligare tid för att tänka över sina olika tänkbara alternativ. ”Jag hoppas på några lediga dagar först, det tar väl några dagar att smälta det här. Det är den värsta känsla jag har haft, faktiskt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.”
Tung avslutning för 94:orna, förstås. Men ett silver och ett brons är inget dåligt facit på J20-åren! Folk får säga vad de vill om ‘dinosaurier’ och ha vilka åsikter de vill om vad som karaktäriserar en framgångsrik ungdomsverksamhet, men det är ett gott betyg om något att Färjestad fortsatt är ett av topplagen även i året J20-slutspel.
Fbkbloggen vill passa på att önska 94:orna lycka till, oavsett var de hamnar i framtiden.
Förhoppningsvis får vi se några av dem i Färjestadströjan framöver!
_ _ _
Och återväxten i J20 är god, enligt Fröberg. Det finns ett gäng killar som väntar på att ta nästa steg:
”Ja, det ser bra ut. Jag tror att Rasmus Asplund kommer att bli en gigant nästa år liksom Victor Ejdsell, och jag tror att August Gunnarsson kommer bli riktigt bra, för att ta några. Det finns många duktiga lirare som kommer att växa.
Utöver ovan nämnda spelare har laget kvar några 95:or som till exempel försvarsklippan Wilhelm Westlund, målvakterna Viktor Scherrieble och Johan Skantz samt hårdföre forwarden Hampus Sirugo och vi har en rad yngre lirare som till exempel landslagsmeriterade 97:orna Joel Eriksson Ek och Henrik Neubauer som knackar på dörren och vill ta ett större ansvar.
Nu väntar lite välförtjänt vila för de flesta lirarna innan arbetet inför nästa säsong drar igång. Men inte för alla, eftersom landslagssamlingarna drar igång redan i morgon. Ovan nämnde Rasmus Asplund åker till exempel på förläger med bruttotruppen inför U17-VM senare under april. En separat intervju med honom kommer upp här på bloggen under veckan.
_ _ _
När jag en stund senare lämnar arenan packar killarna det allra sista i spelarbussen inför resan hem till Karlstad. Stegen är lite raskare hos killarna, ryggarna lite rakare. Det är skönt att se. För även om det suger att förlora, hoppas jag att killarna med lite distans till den här nesliga eftermiddagen med glädje och tillfredsställelse kan se tillbaka på en väl genomförd säsong.
Att vara ett av de två enda återstående lagen i hela Sverige som spelar säsongens sista match är en stark prestation och något att vara stolt över!
Tack FBK J20 för underhållande hockey, härlig inställning och en grym säsong!