Möt Rasmus Asplund – talangfull 16-årig tvåvägscenter som redan slåss med de stora grabbarna

Sista juniormatchen för säsongen gick som bekant av stapeln i söndags, när J20 förlorade SM-finalen mot HV71. För de allra flesta unga lirarna väntar nu lite välförtjänt ledighet, men för somliga var det bara att åka hem, packa, ladda om och dra iväg på nästa äventyr! Rasmus Asplund, Färjestads 16-årige centertalang, har inga planer på att låta säsongen ta slut ännu på ett tag.

Rasmus Asplund Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

”Fy fan, det är tungt, riktigt tungt just nu”, konstaterar Rasmus Asplund dämpat när jag träffar honom direkt efter slutsignalen i söndagens finalmatch. ”Sånt här vill man ju inte vara med om egentligen, men det gick lite tyngre idag.”

Ja, för ni var ju med bra från start – ja, ända fram tills de fick sitt första mål där i powerplay tyckte jag att ni var klart bättre…

”Ja, de fick det där psykologiskt viktiga målet. De hade ju i stort ingenting fram till det, och så får de det där powerplay:et. Men det är ju sådana viktiga mål som man behöver få i en match för att vinna, och som ger den där energin.”

Ni kämpade och slet, men fick inte ut så mycket. Hur gick snacket i omklädningsrummet i pauserna?

”Vi visste ju att vi var bättre – vi har slagit dem förr. Det gällde att försöka hålla sig till gameplan, så skulle det nog gå bra. Vi kan inte göra så mycket annat än att hålla oss till det vi har gjort bra för att ta oss till finalen.”

Vad säger killarna där inne i omklädningsrummet just nu?

”Nu är det deppigt, förstås. En sån här förlust svider förstås, och det tar nog ett par dagar innan man kan börja summera ihop säsongen på allvar och tycka att man har gjort ett riktigt bra jobb. För det är ju inte fy skam att ta ett SM-silver heller!”

Precis! Ni spelade ju faktiskt årets sista match!

”Exakt! Otroligt starkt att ta sig dit, för det första. Men just nu svider det mest att vi förlorade.”

_ _ _

Centern Rasmus Asplund tekar mot HV71:s Gustaf Franzén. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

Rasmus Asplund är bara relativt nyss 16 år fyllda (född i december 1997) men är redan en välmeriterad spelare med såväl två års deltagande i TV-pucken (med fina 12 ((4+8)) poäng på 8 matcher senast) som landslagsspel bakom sig. Den Filipstadsbördige centern kom till Färjestad redan som 14-åring, och har i år spelat mer med J20 (och således killar som är upp till tre år äldre) än i J18-laget.

Om vi ska titta tillbaka på din egen säsong, så tycker jag att den ser riktigt bra ut?

”Ja, det måste jag väl ändå säga. Jag ska iväg nu med 96-landslaget och försöka knipa en plats i U18-VM, och jag tycker att det har gått väldigt bra! Visst har man ju sina ’ups and downs’ under en säsong, men jag tycker inte att jag har kommit ned alltför djupt när jag väl har kommit in i en ’down’. Jag vet också ungefär vad jag ska göra för att komma tillbaka upp till den nivå man kan spela på. Det är de där fyspassen på gymmet och lite sådana extragrejer som behövs för att hela tiden ta nya steg.”

Skönt att få fortsätta spela efter en sån här avslutning på klubbsäsongen?

”Ja, verkligen. Jag får inte gräva ned mig alltför djupt med tanke på att det är en viktig vecka som väntar för mig. Det får svida lite nu ikväll, så får jag ta nya tag i morgon.”

Asplund har alltså tagits ut i den bruttotrupp som, efter veckans läger i Norrtälje, ska skäras ned till den trupp som ska representera Sverige i den kommande U18-VM-turneringen i Finland 17-27:e april. Men han har alltså redan hunnit med en del landslagsspel, såväl i U16 som i U17, och han har varit lagkapten på båda nivåerna.

Jag blir inte förvånad över att han har haft det prestigefyllda uppdraget – han ger ett moget, lugnt och målmedvetet intryck trots sin unga ålder. När jag ber honom presentera sig själv som spelare låter det så här:

”Jag är en tvåvägscenter, med bra kvaliteter. Jag tycker väl inte att jag har någon speciell svaghet – jag kan göra assist, kan göra mål och kan spela både box- och powerplay. Ganska komplett så alltså, och en riktig vinnarskalle.”

Just vinnarskallen tror Rasmus själv är en viktig anledning till hans framgångar, trots att han är yngre än de flesta av sina med- och motspelare:

”Jag gör allt för att vinna, både på och utanför planen. I ett lag tror jag att man börjar tävla med de äldre spelarna, och jag vet ju själv när jag i somras fick träna fys med Olofsson, Foppa och de andra som har varit med i A-laget. Man ser ju upp till de grabbarna och försöker jobba hårt, lika hårt som de. Och framför allt – tävlar, tävlar med dem fastän de är några år äldre.”

Äldre spelare som Christoffer Forsberg och Johan Olofsson [bilden] är stora förebilder för Rasmus Asplund. Foppa har redan A-lagskontrakt inför nästa säsong, och Olofsson är klubben, precis som jag rapporterade om tidigare i vintras, mycket angelägen att behålla. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

”Man har ju sina mål på vägen hela tiden, och det är roligt för mig när killar som Foppa får komma upp till A-laget. De visar ju mig och alla andra att det går, även fast man är yngre. Nu tävlar man mot dem varje dag och varje träning.”

Just Rasmus Asplund var en av de spelare som avgående tränare Thomas Fröberg lyfte fram som en av nästa säsongs kommande storspelare i FBK:s J20 när jag pratade med honom efter finalmatchen. Rasmus själv har, av förståeliga skäl, inte hunnit tänka så mycket på nästa säsong ännu. Först är målet en plats i U18-VM. Men, som den ambitiösa spelare han är, vet han redan vart han vill hamna och hur han ska ta sig dit:

”Givetvis vill jag komma upp till de stora grabbarna och börja testa på nästa nivå för mig. Jag vill titta lite på vad som krävs för att ta en plats, och verkligen vara där. Så kanske det kommer en SHL-debut lite längre fram… Det är det jag jobbar hårt för, och det gäller att hela tiden ta nästa steg.

_ _ _

Vi här på bloggen håller givetvis tummarna, både för spel i U18-VM och för en lyckosam kommande säsong för den unge och talangfulle värmlänningen.

Rapporten som jag fick från Rasmus på onsdagseftermiddagen är att det så långt har gått väldigt bra under lägret.

Jag är inte alls förvånad.