FBK i SM-final! Kapten Tollefsen om revanschsuget och stämningen som bar fram laget: “Energin som fanns i arenan, trycket som var idag… Så jävla skönt!”
Lugnet har precis börjat lägra sig i omklädningsrummet efter alla segerintervjuer. Spelarna har så smått börjat varva ned efter att ha ropats in på isen för en encore framför ståplatsfansen, och en blåslagen men lycklig Ole-Kristian Tollefsen sitter framför mig i omklädningsrummet och laddar batterierna med en banan.
Blåslagen och ihopsydd men lycklig! Ole-Kristian Tollefsen ska inte skratta, men kan inte låta bli att göra det ändå… Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Grattis till segern, Ole-Kristian! Och till finalplatsen, får jag väl passa på att säga. Själv har jag inte slutat skaka än. När det kändes som mest nervöst däruppe på läktaren kunde jag inte låta bli att undra hur det känns för er i båset när så mycket står på spel…
”Haha, nja, för min egen del blir jag egentligen aldrig nervös. Jag tycker bara att det är roligt, jag ser möjligheten. Så har jag alltid tänkt, och sådan har jag har jag nog alltid varit. Det är inte ofta jag har varit nervös, även om det är klart att det blir en viss spänning. Men jag tror att, eftersom vi visste att vi hade en chans till om det skulle bli förlust, och då kunde man liksom sänka axlarna lite grann.”
”Sedan kände vi allihop, när vi gjorde det där målet i slutminuten, att det här inte KAN inte gå emot oss. Energin som fanns i arenan, trycket som var idag… Så jävla skönt! Det tar man med sig också, och det kändes som om vi skulle fixa det.
Kapten Tollefsen och hans mannar tar emot publikens jubel efter semifinalsegern. Magisk stämning i den fullsatta arenan, vilket också Tolle lyriskt konstaterar. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Kapten Tollefsen stämmer spontant in i spelarnas hyllningskör till Rickard Wallin. Wallin må ha avsagt sig C:et under sin tunga, skadedrabbade vinter, men det råder ingen tvekan om hur otroligt viktig han är för laget när det gäller att visa vägen, eller vilken påverkan han har på laget även utanför isen. Det är inte ovanligt att Wallin tar ton i omklädningsrummet, och sköter peptalken inför matcherna. Stort och bra med flera starka ledare i truppen, som drar åt samma håll och leder truppen tillsammans.
”Det inte konstigt att det är Walle som avgör. Han har en sådan vinnarskalle att det inte är någon som helst tillfällighet att han avgör”, säger Tolle själv beundrande.
Själv minns jag faktiskt knappt ens målet – jag blev så glad att jag nog tappade några sekunder där… Jag vet i alla fall att jag skrek så högt att jag nästan blev rädd att de skulle slänga ut mig från pressläktaren. Själv?
”Det var nog inte så många som såg det alls eftersom det var två – tre spelare som låg framför Lassila. Han låg väl ned han också, förresten. Så jag tror att Walle bara slog in den på backhand, satte dit klubban. Det var det jag fick med mig, och sedan tappade jag det helt. Jag hoppar bara ut, flyger efter Walle och försöker komma ikapp.” Han skrattar, innan han blir allvarlig igen:
”Samtidigt är det ju så att, den känslan som vi har haft hela tiden och allt det som har gått emot oss… Det var en sådan lättnad. Nu är det bara ’ned med axlarna’, för vi möter det bästa laget i Sverige just nu i final, och det ska bli jättekul att få möjlighet att slå dem.”
Men först blir det matchfritt i några dagar. Skönt, kan jag tänka mig?
”Ja, det är alltid bra med lite vila. Det hade varit tungt att åka ned dit igen och varit tvungen att slå dem för att sedan spela direkt på tisdag. Då hade man varit mer trött. Men nu får vi någon dag och sedan går man ju på den här energin. Den här tiden som vi har nu är ju jättekul!”
Ole-Kristians ansikte är märkt efter den tuffa semifinalstriden. Runt ena ögat har han en gulnande blåtira, och han är sydd såväl på kinden som under näsan.
Det gör ont att spela hockey – och att vinna! Smärttålige Tollefsen har visat vägen genom ett tufft slutspel med en hel del smällar. Själv vill han inte göra så stor sak av det, och har nog hållit igen utåt ganska rejält om hur ont han har haft… Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Handen på hjärtat, hur ont har du i ansiktet egentligen?
”Det är inte skönt, så mycket kan jag säga”, skrattar han och grimaserar lite. ”Förhoppningsvis är det ingen som säger något roligt, för jag vill inte skratta.” Inte helt lätt, för den sympatiske kaptenen har alltid nära till skratt utanför isen.
Jag lovar att inte dra några dåliga vitsar! Men den där armbågen som Reddox satte upp i det där nysydda, ömmande ansiktet i andra perioden när ni två hade en liten uppgörelse…
”Äsch…”
…hur orkar man egentligen hålla tillbaka då, när domaren dessutom står bredvid och inte gör någonting åt den?
”Just nu får man sätta laget för sig själv. Det gäller att hitta nivån som man kan spela på, och försöka ta tillbaka på ett sjyst sätt senare.”
Växjö som motståndare: Det har, åtminstone stundtals, varit lite grinigt mellan er och Växjö. Det här med Lassila senast här hemma, förstås, men också överlag.
”Ja, när det gäller Lassilas grej där är det klart att ingen vill att han ska håna oss på det sättet och på vår hemmaplan. Det var därför som jag sade ifrån, och då förtjänade jag själv kanske lite stryk som jag fick där på slutet när två, tre stycken hoppade på mig. Det tar jag gärna, det är lugnt. Växjö ett bra hockeylag, de spelar offensiv hockey, har bra disciplin och ger sig aldrig. Så det har varit en tuff, jämn serie, det har det.”
Vad var det som gjorde att ni vann?
Svaret kommer blixtsnabbt: ”Att vi ville det mest till slut. Vi ville inte börja sommarträningen än!”
9.04 in i sudden och hela hallen exploderar! Ett ögonblick som varken Tollefsen eller jag minns så mycket av! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Hur mycket revansch är det i kroppen just nu, efter en sån här säsong?
”Hemskt mycket! Alla som har sågat oss, allt det som har hänt utanför också… Vi blev arga, vi är professionella hockeyspelare och ville bevisa för alla att vi är ett bra gäng, bra hockeyspelare.”
I finalen är ni enligt media, lindrigt sagt, underdogs – ska man tro somliga ska ni ju för tusan spela mot ett NHL-lag…
”Slutspelshockey är slutspelshockey och vi ger oss aldrig! Vi ska spela vår bästa hockey varenda match!”
_ _ _
Det tvivlar jag inte på. Tro för allt i världen inte att grabbarna är mätta efter semifinalsegern! Nu får alltså Tolle, hans blåslagna ansikte och resten av gänget en välförtjänt ledig lördag innan det är full fart som gäller igen på söndag. På tisdag drar finalstriden igång på bortaplan i Skellefteå.
Finalspel #20. Vi skriver alltså historia efter en grundserie från helvetet. Starkt, otroligt starkt.
Som vi har väntat på detta!
