Final på tisdag: Intervju med Leif Carlsson “Det är skönt att visa alla som sa att vi skulle ramla ur, spela kval och allt vad vi nu blev kallade”
Leif Carlsson går på tisdag in i sitt sista SM-finalspel som tränare innan han tar över som sportchef i Färjestad. Efter söndagens träning pratade vi lite om att visa känslor, viktig upprättelse och rollen som underdogs. Sist i inlägget hittar du också ett litet bildspel från söndagens träning.
Leif, vi har tidigare pratat om att en del av din ledarfilosofi är att vara lugn i alla lägen, oavsett om du är glad eller arg, men, efter semifinalsegern i fredags, tyckte jag ändå att vi fick se lite känslor från din sida.
”Ja, efter en sådan tuff serie som vi har haft mot Växjö tycker jag ändå att vi kunde ge oss själva, och framför allt publiken som var här… Då tycker jag att det är på sin plats att visa hur man känner – för det är ju en känslosport vi håller på med!”
Han utvecklar: ”Många gånger måste man lägga band på sig, det passar sig inte alla gånger. Och visar man själv en trygghet och står med båda fötterna på jorden, har man mycket vunnet framöver. Nu blir det ny match på tisdag, så nu börjar det vanliga, eller vad man nu ska kalla det, spelet igen. Och nu kommer det inte att visas något sånt mer igen förrän vi tar guld, givetvis. Då kommer det bli ny glädje. Men beroende på olika scenarion, tycker jag att man måste få visa lite glädje. I en matchserie som dem vi spelar nu är det inte förrän den är slut som man visar känslorna…”
Jag tyckte att det var fantastiskt kul att se din glädje! Men jag kan inte låta bli att undra hur mycket… ordet är väl kanske inte riktigt revansch, men något åt det hållet, som du kände efter den här tuffa säsongen när ni varit uträknade jag vet inte hur många gånger?
”Nja, det hade inte varit någon skillnad om vi hade legat topp fyra hela året och sedan tagit oss vidare via en tuff serie. Jag hade varit lika glad ändå. Man tänker inte så, utan lever här och nu. Vi tog oss till final, och vad som hände i oktober, november eller januari tänker man inte på då.”
Men nu efteråt, när det har hunnit gå några dagar?
”Det är klart… Vi har ju hela tiden jobbat för att bli bättre och bättre, och det tycker jag väl att vi har blivit också. Och det är klart att det är skönt att få visa att det här gänget KAN spela bra hockey, och nu har vi vunnit kvartsfinalen mot Brynäs med 4-1 och semin mot Växjö med 4-2. Det är ingen som kan säga att det beror på tur för oss, eller otur för dem. Jag tycker att vi, totalt sett, har varit det bättre laget eftersom vi har vunnit över fem respektive sex matcher. Då finns det kvaliteter i laget, och det är skönt att visa alla som sa att vi skulle ramla ur, spela kvalserie och det ena med det andra vad vi nu blev kallade.”
”Det var ingen rolig tid för spelarna, och inte för oss ledare heller. Så tittar man på det ur den aspekten är det klart att handlar om… upprättelse, snarare än revansch. Upprättelse i att vi har fått visa att vi är duktiga hockeyspelare.”
Det är svårt att säga att ni är annat än underdogs mot Skellefteå – ska man tro en del media är de ju snudd på ett NHL-lag…
”Så är det ju – men det kvittar ju vilket lag som skulle ha mött Skellefteå i final, om det är vi, Växjö eller något annat lag, så skulle alla vara underdogs. Det får vi leva med, samtidigt som Skellefteå får leva med att vara favoriter. De är höjda till skyarna, och det är inget att sticka under stolarna med.”
Man brukar ju prata om de små detaljerna, men vad ska vi lite mer rent konkret fokusera på och kanske förbättra ytterligare ett snäpp för att slå Skellefteå?
”Ja, egentligen de sakerna som vi har gjort bra i semifinalserien: disciplin och att jobba som ett lag. Ska vi kunna vara med och vinna guldet handlar det om att maximera vår prestation på alla plan. Vi måste göra det som ett lag, det är ingen enstaka person som kommer göra det hos oss. Skellefteå är lite mer… de är också ett lag, men de har också fem, sex väldigt duktiga individualister. Vi kommer vinna om laget gör en fruktansvärt stor lagprestation. Sedan kommer det i så fall alltid finnas någon som kommer sticka ut lite, som får göra de här målen och som blir lite extra hjältar. Men jag vill säga att det är laget, det totala laget och lagspelet, som vi måste förbättra ytterligare.”
För din egen del är det ditt sista slutspel, åtminstone för ett tag, som tränare eftersom du tar rollen som sportchef nästa säsong. Hur känns det?
”Det är klart att det alltid är fantastiskt roligt för mig och mina assisterande att få ta laget till final, oavsett om man ska sluta, flytta, eller som jag, jobba i en annan roll i föreningen. Men visst är det roligt att få kliva av på toppen! Det måste man väl ändå säga. Sedan, hur det nu går i den här finalserien, är det ju så högt man kan komma. Skulle man få avsluta med ett guld är det en saga, och är blir det inte så har vi förlorat mot ett lag som är bättre än oss. Då får man respektera det, men vi var ändå med och slogs om guldet.”
Det viktiga powerplayspelet har ju inte varit någon paradgren under slutspelet, men jag tyckte att det såg intressant ut med Linus Fröberg som tillskott. Pucksäker! Tankar kring honom och PP i övrigt?
”Det är klart att vi kommer att fortsätta så här, för jag tycker att PP sett bra ut under de två sista matcherna. Vi har inte gjort så mycket mål, men Fröberg gjorde ett mål i en, egentligen, helt annorlunda uppställning. Men jag tycker att det har sett bättre ut. Powerplay är ju en sak som, om vi kan få till det på ett bra sätt, kommer att hjälpa oss enormt mycket. Han är en del av det nu, och nu gäller det för honom att ta chansen.”
Kylington stod över några matcher här under semifinalserien. Som jag förstod det hela för att få lite vila?
”Ja, vi får inte glömma bort att han bara är 16 år! Han har långt kvar i sin karriär, har varit med oss en hel del och vi bedömde att han behövde ett litet break. Nu är han tillbaka, tränar med oss precis som han har gjort hela tiden… Nu gäller det bara för honom att landa i det här och ta nya tag. Jag övertygad om att vi kommer att se honom i finalserien. Sedan om det blir alla matcher eller inte, det är svårt att säga nu.”
Utespelarna Wilhelm Westlund, Johan Olofsson, Juliuz Persson, Victor Ejdsell, Oscar Niklasson och Emil Eriksson från J20-laget kom in mot slutet av dagens träning. Anledningen till detta?
”Ja, två backar och fyra forwards, det stämmer. Vi har kört dem i en dryg vecka nu, före eller efter våra träningar. Om vi skulle vakna upp en morgon här nu och ha fem stycken magsjuka, till exempel, måste vi ha spelare igång. Annars går de hemma och inte gör någonting (juniorsäsongen är ju avslutad och spelarna har fått lite ledigt, min anm) och då blir det jobbigt… Vi kör dem alltså för att vara förberedda om något händer.”
Charles Bertrand är inte något alternativ i så fall?
”Han är absolut tillgänglig, men om vi väljer honom eller inte är en annan sak.”
_ _ _
Nu är det alltså dags! De svenska mästarna år 2014 ska koras.
I morgon, efter morgonvärmning och lunch, flyger laget upp till Skellefteå och final nummer ett. Jag kommer att finnas med på resan, och vi rapporterar förstås som vanligt via bloggen och våra sociala medier.
Vi har fått en del frågor från långväga fans och andra som inte kan vara på plats under träning om vi inte kan ta lite bilder och lägga upp. Självklart gör vi det – här kommer ett gäng från söndagseftermiddagens träning.