Krönika: “Det pratas om kross, klasskillnad och fyra raka. Perfekt!”
Solen går, om än motvilligt, upp i Värmland även efter en jobbig förlust som den igår. Och det är precis så det fungerar även i en SM-finalserie: oavsett om man vinner eller förlorar är det som hände igår historia dagen efter. I skrivande stund är det 30 bara timmar till nästa match, och då är det ett nytt, alldeles oskrivet blad som väntar.
Det är viktigt att ha i åtanke.
Utspelade, chanslösa och körda. Nu räcker inte NHL-jämförelsen till när media kommenterar, nu är det CCCP som gäller och 13-1-vinsten över Sverige 1981. Nåväl. Slutspelstider är knappast nyansernas tid. Och visste vore det töntigt att ens försöka säga något annat än att breda, starka och ruskigt snabba Skellefteå är ett fantastiskt skickligt hockeylag, som igår gav oss en lektion. Men faktum är att de första tio – elva minuterna av korsdrag i vår egen zon kom att avgöra och definiera en match som vi långsamt men säkert arbetade oss in i.
”Vi var inte med från start”, konstaterade Gulas när jag pratade med honom efter matchen, ”och det har vi lärt oss till på torsdag att vi verkligen måste vara.”
Häng i grabbar! Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Som ’Färjestadare’ kan man välja att betrakta den unisona hyllningen av Skellefteå ur två perspektiv. Man kan, på förhand, känna sig underlägsen och se slaget som förlorat. Inte särskilt produktivt. Eller så kan man konstatera att det finns en fara i alla dessa superlativ som fälls över Skellefteå; det är lätt att det uppstår en viss hybris. Jag såg det i hallen igår, på stan och jag ser hur det pumpas upp av den grenen av media som lever gott på kontraster, konflikter och kontroverser.
Det pratas om kross, klasskillnad och fyra raka.
Perfekt!
Missförstå mig inte – det är klart att man som lokalbo ska vara stolt och tro på sitt lag, och att såväl klubben som kommunen gör det mesta möjliga av framgångarna. Men det är lätt att det, någonstans längst vägen, gör så att man börjar glömma att hockey är en sport där den som vill mest oftast vinner. Att man måste spela om det, ända in i kaklet.
Och det kan vi vända till en fördel.
Man kan antingen välja att ignorera dagens ”krisrubriker” (för vilka i ordningen, btw?) kring Färjestad och vårt spel. Eller så kan man istället använda dem som flammande tändvätska, knyta handen i fickan och gå in och visa att man aldrig, aldrig någonsin kan räkna bort Färjestad.
Vi ska visa dem att de borde ha lärt sig läxan. Vi behöver inte gå längre tillbaka än semin mot Växjö – efter fem raka torsk i grundserien var det inte en käft trodde på oss inför semifinalen. Och det var väl ärligt talat inte så att det var så där värst många som trodde på oss i kvarten mot Brynäs heller. Och vi vann över just Skellefteå i sista grundserien, i en match med viss prestige och tydlig slutspelskaraktär.
Så kom inte och säg att vi är chanslösa!
Tändvätska? Foto: Marie Angle/fbkbloggen
_ _ _
Lite udda är det väl ändå att det är underdogen som alla utomstående verkar vilja se torska i årets SM-finalserie?
_ _ _
Jag vet att jag kan vara ruskigt enögd. Det hör liksom till supporterlivet, precis som man som förälder har svårt att se något fel hos sitt eget barn eller inte alls fattar varför alla kör bil så dåligt medan jag själv kör så bra.
Men cyklopernas hemvist är inte alls, som man trott, någonstans i det varma Medelhavet. Nej de hör hemma på en ort som så sent som för tre veckor sedan hade så mycket snö att det ordnades en skotercrosstävling strax intill stans hockeyarena.
Man måste nog vara på plats för att verkligen förstå omfattningen och känna av kraften. Men seriöst – till och med skröpliga seniorer på sittplatsläktaren nedanför mig förvandlades till vrålande bestar med flygande saliv och svavelosande tirader som jag inte ens vågar återge här. När skolboksexemplet på en boarding, reprisen av Adam Petterssons armbåge i huvudet på Nygga, vevades på jumbotronen i mitten av andra perioden, kunde inte en enda av alla de drygt 6000 Skellefteåsupportrarna förstå att DET skulle vara en utvisning.
Efter detta buades det sedan högljutt så fort en Färjestadsspelare råkade nudda vid en Skellefteåspelare, och man kunde nästan tro att majoriteten hade glömt bort att det var en kontaktsport som utövas på isen framför dem.
Men trycket var massivt, ljudet öronbedövande och säg den domare som orkar hålla emot i längden. Sex minuter senare fick så Christian Berglund den omdiskuterade tvåan för en roughing. Visst var det onödigt av honom att försätta sig i situationen, men man brukar ju åtminstone behöva veva lite med händerna för att åka på en sådan utvisning…
Att domarna sedan, i ärlighetens namn, höll en på tok för ojämn nivå rakt igenom matchen (Jimmie Ericsson fick en motsvarande två i inledningen av tredje perioden) är förstås beklagligt i sig.
Men desto viktigare i så fall att man har en publik på plats som ger den där hemmafördelen med den viktiga sjätte spelaren på läktaren. Därför hoppas jag inte bara på stor uppslutning hemma på torsdag, utan också på att hela hallen fortsätter leverera lika fantastiskt som man i semifinal 6.
Alla ni som drömmer om guld och firande på torget: det här är VÅRT viktiga bidrag till guldjakten, vårt sätt att dra vårt strå till stacken.
SM-final 1 glömmer vi asap! Vi vet ju att vi kan slå dem – minns väl grundseriens sista, sköna möte med slutspelskaraktär! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
_ _ _
För visst vet vi att Färjestad har fantastiska fans!
Buss upp på lördag. Jag är ingen fena på geografi, men det talas om i runda slängar 100 mil enkel resa. Ingen barnlek.
Men sent igår kväll hörde jag att bussen i det närmaste är full. Ett fåtal platser fanns kvar då, så hör gärna av dig till Wolfpack om du vill ha en riktigt häftig upplevelse i påsk!
Men gör det snabbt!
_ _ _
Till sist: Vill ni höra tränarnas oredigerade tankar kring och upplevelse av gårdagens match?
Leif Carlsson var som vanligt lugn och behärskad när han strax efter slutsignalen gav sin syn på matchen:
”Ja, vad ska man säga… Vi ville komma upp hit och vara betydligt mer aggressiva. Men första perioden är helt och hållet Skellefteås. Vi kommer inte alls till, och det känns nästan som om det bara är ett lag på banan under första. Vi åker och tittar på lite för mycket samtidigt som de har en fruktansvärt bra fart därute.”
”I andra perioden tycker jag ändå att vi lyfter upp spelet lite och får lite mer puckinnehav. Det gör att vi kan komma till lite mer, men ändå för lite, framför deras mål. De stänger av ganska bra där… Mot slutet får vi sedan den där utvisningen på Berglund, och jag tycker att det är lite dumt av Berglund att dra på sig den. Den gör att de får sitt tredje mål, och att vi får en tuff start i tredje.”
”I tredje försöker vi, men vi kommer inte till riktigt. Spelet i andra och tredje är väl det vi får räkna med häruppe, men vi måste skapa mer chanser offensivt.”
Skellefteås Bert Robertsson och Leif Carlsson ger sin syn på SM-finalmatch 1. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Skellefteåcoachen Bert Robertsson var, som helhet, mycket nöjd med sitt lags insats:
”Bra start på matchserien och en bra start på matchen. Vi kommer ut med mycket energi, får matchen dit vi vill och skapar otroligt mycket målchanser. Vi får tidig utdelning och tar det vidare därifrån.”
”I andra perioden drar vi ned lite på tempot, slutar åka skridskor och blir kvar i egen zon allt mer. Men jag tycker att vi reder ut det genom att vi har ett bra försvarsspel.”
”Sedan är det väl inte så mycket mer att säga – i tredje perioden blir det ett ställningskrig. Vi får spela boxplay mycket, och jag tycker att vår box gör det fantastiskt bra i kväll. Vi är bra i den spelformen, vi är bra offensivt, defensivt och vårt powerplay levererar.”
_ _ _
Den samlade pressen ställde mycket frågor om de olika utvisningssituationerna och domarnivån, men ingen av tränarna trampade i den fällan.
Robertsson: ” Det är domarnas sak att hålla ordning på planen. Vi vinner matchen med 3-0, det speglar matchbilden och hur mycket vi får ’boxa’ eller spela powerplay är oväsentligt.”
Sånt gillar jag. Mindre fokus på domarnas eventuella misstag och på att starta ordkrig och mer fokus på bra hockey och häftiga, starka känslor på isen! Det som händer på isen stannar på isen – och inte heller en massa godtyckliga anmälningar till DN.
Precis som en het SM-final ska vara!
Vi ses väl i hallen i morgon?
Alla till hallen i morgon torsdag! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
