Krönika: Gameday – SM-final 3 – och det är en för alla, alla för en som gäller

Gameday. Tidig morgon, och i skrivande stund är det åtta timmar till nedsläpp. Och det är lika många timmar sedan supporterbussen, med ett fyrtiotal supportrar, lämnade Karlstad för att ta sig hela vägen upp till Skellefteå.

99 mil. Enkel resa.

Det är passion det. Och passion är dagens ord.

Passion och… uppoffring.

För, medan vi hockeynördar befinner oss i den där bitterljuva slutspelsbubblan där allt man orkar och vill fokusera på är match varannan dag och alla rapporter och spekulationer däremellan, firar resten av Sverige påsk. Vi kan alla storyn om hur Jesus tog en för laget, offrade sig och vann allas respekt under en tuff tid, och även om jag under inga omständigheter tänker klampa in i en fälla där jag jämför religion och idrott, är det ändå en inspirerande historia.

För det är just den här passionen, tron och kärleken till det man håller på med, och de uppoffringar som man är beredd att göra för att nå dit man vill som är nyckeln till framgång.

En för alla, alla för en! Foto: Robin Angle/fbkbloggen

_ _ _

Själv skulle jag ha varit med på det där planet som tar laget upp till Skellefteå, men en liten men icke desto mindre potentiellt smittsam förkylning gör att jag är kvar här hemma. Jobbigt – jag skulle göra nästan vad som helst för att få vara på plats, men samtidigt vet jag ju att det var rätt beslut vi tog. Jag tänker inte vara den som utsätter killarna för onödiga risker under årets viktigaste vecka.

Förhoppningsvis får jag ju chansen att besöka Skellefteå Kraft Arena fler gånger.

Och då tänker jag först och främst under innevarande säsong.

_ _ _

0-2 i matcher när nu matchserien vänder åter till cyklopernas land. Jag har tidigare berättat om den kombination av fascination och… lätt illamående jag kände under finalmatch 1.

Passionen är oerhört stark häruppe, och passion ÄR vackert.

Ljudnivån är närmast öronbedövande  (utan en endaste klappa i sikte), inramningen känns verkligen äkta och sången är mäktig. Så storsint måste man vara att man kan berömma även en motståndare. Det är inte utan att jag har börjat förstå Robertssons känslofyllda snack om killarna i gruvan (även om det ju faktiskt inte ens finns en gruva i Skellefteå). För dem är det verkligen ”vi mot resten”.

Men samtidigt får man en lätt fadd smak i munnen när publikmassan vrålar lika hetsigt även när situationen inte ens är i närheten av något regelbrott. Det drar ned betyget rejält i min bok.

Men vi vet alla hur viktig den så kallade sjätte spelaren är, och Berglunds (för all del onödiga) tvåa i slutet av andra perioden var ett direkt resultat av den här visselorkanen.

Därför är det oerhört skönt att se en klack från Karlstad på plats i kväll. En passionerad skara fans som kommer att dra en lans för våra hjältar när cykloperna regerar.

“Det här är guldstaden”. Segervisst i Skellefteå… Foto: Marie Angle/fbkbloggen

_ _ _

Även för killarna på isen är det passion och uppoffring som är ledorden. Givetvis är det tufft att bege sig upp till ”Guldgruvan” (ja, det är så man refererar till sin hall häruppe – ni fattar grejen…) med två tunga förluster i baken.

Men samtidigt har vi så mycket häftiga grejer med oss i bagaget , saker som vi ska lyfta fram för att hitta passionen  och energin som kommer att krävas för en seger och viktig reducering i matchserien:

• Vi spelar final. Vi är, trots alla domedagsprofetior, sågningar och uträkningar vi genomlidit under året, ett av landets två bästa lag. Hur många, såväl fans som utomstående, trodde på laget när det såg som värst ut? Och ändå är vi här nu. Det säger något om det här lagets styrka och kvaliteter.
• För en del av killarna är det sista dagarna med gänget. Vi kan hockeyns spelregler vid det här laget – ny säsong, ny trupp – och nu gäller det att krama ur det där allra sista tillsammans i det gäng som formats och svetsats samman under en säsong som inte liknat någon annan.
• Det är här och nu som gäller. Vi är bortom tidigare matcher, statistik och skadeglada kommentarer i media. I vartenda byte är det passion och uppoffring som gäller. Resultatet över en hel matchserie eller ens under en hel match är vare sig överblickbart eller ens intressant just nu. Nu är det byte för byte, man mot man som gäller. Ingen kliver förbi mig, ingen kör på PW eller gör mål under mitt skift. Och vi måste hjälpas åt.

En för alla, alla för en.

Vi måste spela för varandra idag.

_ _ _

Skellefteå är ett fantastiskt bra hockeylag, inget snack om den saken. Det är ingen slump att man är med och slåss om guldet även i år, och får man bara fortsätta bygga vidare enligt sitt koncept och behålla sin nyckelspelare kan den nya storhetstiden bli lång. Det ska till exempel bli riktigt kul att få se laget i Champions League nästa år.

Däremot blåser det som bekant en del på toppen, och det ska bli spännande att se hur laget kommer hantera de kommande året och det tryck som framgångar skapar på hela allt och alla. De är först då organisationen på allvar prövas.

Kraftsamling! Foto: Robin Angle/fbkbloggen

_ _ _

Slutspelstider är knappast nyansernas tid. Bäst hittills är nog sportskribenten som frågade sig om Skellefteå har världens bästa powerplay. Ute mycket?

_ _ _

Hyllas den som hyllas bör. Inga problem med det. Men det blir å andra sidan nästan töntigt att se hur media tävlar i sågningar av Färjestad efter matcherna. Knappt ens ett ord om att Färjestad, i och med årets finalplats, blev historiskt genom att vara första lag att nå 20 finaler. 20 finaler på 39 försök.

50 % av säsongerna har alltså slutat med final, och av dem har i sin tur nästan 50 % slutat i guld.

Och som sagt: I år, med den turbulens som varit kring och i laget, är det närmaste en bragd av föreningen att ha tagit sig hela vägen till final.

Förutom kompetens och styrka visar det också på passion och vilja till uppoffring.

En för alla, alla för en.

Och det är precis detta som är nyckeln till en seger som ingen annan än vi tycks tro på idag.

Har vi nått så här långt finns det ingenting som säger att det måste ta slut här.

Låt oss bjuda upp till kamp om vilken stad som är den verkliga guldstaden.

_ _ _

Vi rapporterar som vanligt via twitter, facebook och bloggen. Nu ska jag ladda genom lång, skön promenad i aprilsolen.

Bästa tiden på året.

Passion och uppoffring – Rickard Wallin ses om i båset av lagläkaren Bosse Lindwall under final 2 efter att [lite oturligt] ha fått Frögrens klubba i ansiktet. Foto: Robin Angle/fbkbloggen