Krönika: Säsongen är död, länge leve den nya säsongen
Ytterligare en säsong att summera och lägga till handlingarna. Som alltid en skum, tom känsla. Som tur är har vi alltid en ny säsong som väntar runt hörnet. Det finns de som höjer på ögonbrynen över att såväl den anrika föreningen självt som fansen är så stolta över ett silver. Men vi som knallat en mil i Färjestad-dojjor förstår desto bättre.
En ny säsong väntar! Foto: Robin Angle
Samma sak varje år, oavsett hur säsongen har slutat. Guldfirande eller ej, den där underliga tomheten infinner sig till slut i alla fall. Från 100 till 0 på bara en enda kväll. Från en tillvaro där snudd på varenda samtal har handlat om hockey icg där all planering har kretsat kring nästa match och hur jag tar mig dit. Till ett slags vakuum där hjärnan inte riktigt tycks ha fattat att det är över. Att säsongen är slut och att det dröjer månader innan det är is i hallen igen.
Om det känns konstigt för en annan är det inte svårt att föreställa sig att det är känslomässigt för spelarna och ledarna. Ett drygt år tillsammans, från försäsongens slit och genom den berg- och dalbana själva säsongen ofta innebär, som har byggt och format en grupp som ska vara redo att gå genom eld för varandra. En grupp som har delat så mycket – såväl lyckliga som tunga stunder – och som nu skingras för vinden. Från att ha träffats i stort sett varenda dag och garanterat trampat varandra på nerverna ganska ordentligt emellanåt, till att kanske aldrig mer ses. Över en kväll.
Tunga grejer.
Men, i samma ögonblick som den gamla säsongen lagt sig ned för att dö, tar nästa säsong vi. Lika ofelbart som att en ny kung alltid finns redo att ersätta den gamla, enligt min travesti i rubriken.
Sanningen är givetvis att planeringen inför nästa säsong redan har pågått ett bra tag redan när slutspelet pågår. Spelare kan faktiskt ha varit “klara” i månader när väl pressreleasen kommer, men kutymen säger att inga spelare offentliggörs förrän de inblandade lagen har spelat klart. Detta förstås för att inte störa årets trupper och de spelare som faktiskt finns i lagen just nu.
Hockeymänniskor som jag talat med säger att de flesta spelare och föreningar gärna vill ha klart med nästa år så tidigt som möjligt, och det kan nog de flesta av oss lätt förstå. Hockeyvärldens anställningstrygghet är, lindrigt sagt, en lite annan än den vi är vana vid i Sverige och har man som spelare dessutom familj och hus finns det ytterligare viktiga faktorer att ta hänsyn till. Men det måste kännas lite underligt att möta sin nya klubb under en lång säsong och kanske till och med hamna i ett scenario där man skickar ned dem i kvalserien eller liknande. Att sedan, dessutom inte yppa ett ord till någon utanför den allra närmaste kretsen om att man kommer att flytta, samtidigt som förberedelserna måste igång, är en annan sak. Minns till exempel spekulationerna som tog fart när Marcus Paulssons hus kom ut till försäljning förra säsongen.
Förra årets nyförvärv presenteras på ispremiären 30/7 – det har runnit en del vatten under broarna sedan dess… Foto: Robin Angle/fbkbloggen
_ _ _
Det var en del folk runtomkring i Hockeysverige som höjde på ögonbrynen när såväl föreningen själv som fansen uttryckte sin stolthet och glädje efter att vi tog silver. Det var en del som undrade varför vi fans pratade om bragd och hyllade laget efter silvret.
Visst, i Färjestad är man van vid att det bara är guld som räknas, och den inställningen har inte bara sporrat till ständigt nya stordåd utan har också skämt bort oss fans så till den milda grad att somliga verkar tro att säsongen börjar först i mars. Men vi som har varit med på hela den här långa, stundtals oerhört tunga resa som säsongen 13/14 kommer gå till historieböckerna som, vi fattar hela grejen.
Blod, svett och tårar.
Bokstavligt talat, på riktigt.
Tänk tillbaka till i höstas och vintras när det kändes som allra värst. När självförtroendet saknades på isen, när vi på läktaren fick en obehaglig klump i magen inför de där skumma tredjeperioderna eller när alla de där obegripliga, sanslösa grejerna som bara tycktes kunna drabba just Färjestad faktiskt hände. Jag minns personligen att jag inte kunde hålla tårarna borta när jag fick höra nyheten om Gräsmarkerns bortgång – jag som inte ens kände killen! Jag kunde bara föreställa mig hur oerhört tufft det måste ha varit för dem som delat så mycket med honom, men som var tvungna att fortsätta kämpa på som om ingenting hade hänt.
Men så kom vändningen. Kugghjulen som började kugga i, gruppen som kom samman. Sakta men säkert kom tecknen på att det höll på att vända, blandat med ett och annat bakslag. Inte bra för hjärtat. Men fantastiskt att se hur laget reser sig ur askan likt pippi Fenix, borstar dammet ur vingarna och lyfter.
Uträknade och hånade av diverse experter. Skadeglädjen som somliga (som borde vara neutrala) inte förmådde hålla inne med.
Men säsongen slutade med att “den gamla, döende dinosaurien” med “den sämsta truppen någonsin” spelade om guldet.
Tacka fan för att vi är stolta idag.
_ _ _
Inget snack om saken: Skellefteå är Sveriges bästa hockeylag just nu, och värdiga mästare efter att ha visat sin klass genom hela säsongen. Guld är alltid störst.
Men prestationen som Färjestad gör – från att ha vistats i helvetets förgårdar (a k a kvalserieplats) till att gå som tåget genom slutspelet ända fram till finalen – är minst lika stor på sitt sätt. Ska jag försöka mig på en haltande metafor när det gäller förutsättningarna är det som att jämföra en väl inkörd formel 1-bil som tar nytt fartrekord på en torr asfaltsbana med en nyinköpt folkracebil på en knagglig, slingring svensk grusväg.
Men det krävs kanske att man, som vi fans har gjort i år, har vandrat hela den där promenaden med laget i sitt hjärta för att se den fulla omfattningen av det som laget har åstadkommit i år?
Nu är dock allt det som varit över och förbi, och en ny säsong väntar.
Lita på att Färjestad kommer att ha gjort sin hemläxa och lärt av såväl säsongens misstag som det vi gjorde rätt.
Fansen anländer, sjungande “Vi är så jävla stolta!” Foto: Robin Angle
_ _ _
Nästan exakt tre månader till officiella ispremiären.
SHL-premiär om mindre än 5 månader.
Och så nya, spännande Champions Hockey League ovanpå allt.
Dessutom satsningen på damhockey och ett J20-lag som går för guld efter årets silver.
Ser ut att bli en, minst sagt, intressant höst!
Vi här på fbkbloggen har många och stora planer på hur vi vill fortsätta utveckla vår bevakning, hela vägen från försäsong till slutspel och på såväl hemma- som bortaplan. Mer info kommer om den biten.
Och vi är givetvis tacksamma för all feedback, alla förslag och önskemål som vi kan få från er läsare.
Det är ju som fans och för fans som vi skriver!
_ _ _
Några uppdateringar från gårdagens kartläggning av nästa års trupp: Jack Connolly är, som jag trodde, klar för Leksand tillsammans med sin bror Chris. Offentliggjordes idag av Leksand.
Jack Connolly lämnar för spel i Leksand tillsammans med storebror Chris. Lite dubbla känslor där – jag tyckte att den sympatiske, talangfulle amerikanen stundtals glimrade till och visade mer av sin potential i år. Men det handlar som bekant om ett lagbygge, och Färjestadsledningen har helt klart har andra alternativ man vill satsa på. Foto: Marie Angle
Daniel Zaar verkar det alltså, som jag misstänkte, ha blivit en viss dragkamp om. Vi vet att Färjestad var intresserade och att han har varit i Karlstad, men också att bland annat Skellefteå nämndes som tänkbar adress. Nu är han klar för Luleå, vilket får mig att misstänka att det blev en “budgivning”. Sånt är FBK och Loob, som vi vet, inte några vänner av, och det tycker jag är bra. Inte minst för att vi alla vet hur lätt det är att dras med i sådana… Och Glennerts citat om de nedkissade byxorna gäller i allra högsta grad ännu idag.
Luleå har ju å sin sida lite luckor efter att ha blivit av med en del spelare, och jag är ganska säker på att några av dem snart presenteras av en klubb nära oss.
Målvakten Justin Pogge klar, enligt NWT nu på morgonen. Officiellt från BIK att han lämnar.
_ _ _
Helt tyst från FBK-lägret angående nyförvärv ännu, men jag tror inte att det dröjer alltför länge innan vi får en första pressrelease. Bråda dagar för Loob, Steen, nytillträdde Leif Carlsson och resten av teamet just nu. Den gamla säsongen är död, länge leve den nya!
