Johan Olofsson och Christoffer Forsberg: “Viljan att slå sig in i laget är det som driver en”
Ett kort snack med Christoffer Forsberg och Johan Olofsson om försäsongsträningens plus och minus, personliga mål och hungern som drivkraft.
Johan Olofsson och Christoffer Forsberg andas ut efter försäsongspremiären i Sörmons berömda grusgrop. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
94:orna Johan Olofsson och Christoffer Forsberg må vara bland de färskare i A-lagstruppen, men Sörmons grusgrop är ingen ny bekantskap för någon av dem. Olofsson, som fyller 20 år på fredag, gör sin andra försäsongsuppstart tillsammans med A-laget men båda killarna känner till varenda centimeter sedan åren med juniorlaget.
”Absolut, det gör vi”, konstaterar Olofsson snett leende när jag träffar dem efter försäsongspremiären.
Nu sitter de och pustar ut efter en och en halv timmes drillning, backe upp och backe ned, tillsammans med de andra killarna. Personligen blev jag matt bara av att titta på.
Försäsongsträning – himmel eller helvete?
”Både och”, ler Forsberg. ”Skämt åsido – det är väl skönt att vara i vardagen igen…”
”Samtidigt är man väl inte så där jättepigg just nu”, erkänner Olofsson. ”Det tar ett tag innan man kommer tillbaka in i det igen.”
Hela gänget kör med pulsklockor, och instruktionen från Jasbetz var att ni skulle ligga på 82 % förut när ni sprang i backen. Jag hörde Wallin muttra något om att det skulle krävas att ni promenerade den där banan för att hamna någonstans nära den siffran.
”Första gången hade jag väl 97 %.” Johan skakar på huvudet.
”Alltså, nu när man är så ’dåligt’ tränad, om man säger så,” förklarar Forsberg, ”spelar det ingen roll om man går eller springer, man får högre puls ändå. Det är svårt att lägga sig på en lägre puls nu, det kommer att ta ett tag innan man är igång igen.”
Dåligt tränad är förstås en benämning som man får ta med en ganska stor nypa salt. Eller en hel skopa. Killarna må känna sig möra efter dagens genomkörare, men faktum är att det bara gått några veckor sedan sist.
”Två veckor, va?” räknar Olofsson ur minnet och får stöd av sin lagkamrat:
”Ja, igår var första dagen efter sista finalmatchen mot Skellefteå.”
De gångna två veckorna med fullständig vila har varit viktiga, och finns där av en anledning:
”Ja, det är viktigt att få den här återhämtningsperioden mellan säsongen och fysen”, konstaterar Christoffer Forsberg. ”Kroppen får vila ordentligt så att man kan komma igång igen.”
”…Mm, sedan är det bra att få tänka på något annat än träning ett tag”, skjuter Olofsson in.
Puh! 94:orna Forsberg & Olofsson (yngst i truppen tillsammans med 94:an Ludwig Byström och 97:an Oliver Kylington) pustar ut innan det är dags för nästa varv. Som yngsta på plats under tisdagens träning var det också de som fick bära vattenflaskorna och övrig utrustning. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
För Forsberg, som fyllde 20 år i mars, är det alltså första försäsongen tillsammans med A-laget, och han ser vissa skillnader mot att träna med juniorerna:
”Ja, det handlar mycket om hur man lägger upp träningen själv. Ifjol, när jag var med juniorerna tränade jag med 97:or och 96:or. Det är klart att då är man några steg före. Här måste man trigga sig själv till den nivå man måste ligga på, man vill ju inte ligga efter någon annan. Det är inte så stor skillnad i övrigt egentligen. Men det är roligt att få spela med mer rutinerade spelare, eftersom det triggar mig också.”
Vilka personliga mål har ni med försäsongsträningen?
”Jag ska upp lite i vikt, framför allt, och förbättra styrkan samtidigt som jag ska bibehålla min snabbhet och uthållighet. Det är mina största mål”, säger Johan. ”Det innebär väl rent praktiskt främst fokus på styrka i träningen, så att jag blir lite större och rejälare. Men bara för det kan jag förstås inte skita i löpningen, utan det gäller att hålla i den biten också.”
”Det är väl samma sak för mig också”, instämmer Christoffer. ”Det handlar om att bli så komplett som möjligt, liksom. Få med allt! Jag känner, precis som Johan, att jag har bra snabbhet och så. Men samtidigt måste jag ha den där uthålligheten, och bygga upp mig. Det är seniorhockey som väntar nu, och då måste man ha grunden.”
Ni har alltså båda A-lagskontrakt under nästa säsong, hur ser era mål ut för säsongen?
”Det övergripande målet är alltid att spela SM-final, men fram till dess handlar det om delmål som att ligga så högt upp i serien som möjligt, spela Champions League och så vidare”, säger Johan.
”Sedan, för oss två… Jag tror att jag talar för båda två här, men det är väl att man ska slå sig in bland 12 forwards”, säger Christoffer och Johan nickar instämmande. ”Det är ju ett personligt mål som man måste ha. Man måste ju börja någonstans, och sedan är det bara att jobba sig uppåt. Precis som för laget måste man ha egna delmål också.”
Hur mycket ligger den målsättningen i bakhuvudet och motiverar en sån här kall och tuff dag i grusgropen?
”Den har man väl med sig hela tiden, egentligen, i allt man gör”, konstaterar Johan. ”Viljan att slå sig in i laget är det som driver en.”
”Man vill ju visa alla att man inte är nöjd bara med att ha kommit hit. Man vill ju uppåt och utvecklas hela tiden”, fyller Christoffer i och får på nytt medhåll av Johan.
Just den här hungern som ni pratar om, och tydligt visar när man ser er tävla därute, är en viktig ingrediens i årets lagbygge…
”Ja, det funkar väl åt båda håll. Förhoppningsvis kan vi sporra andra också, genom att de ser att vi är så hungriga som vi är…” säger Johan.
Förmiddagen är avklarad och nu väntar egen träning i eftermiddag. Hur ser er eftermiddag ut?
”Då är det gymmet och benpass, och det tar väl 1½ – 2 timmar. Sedan blir det nog sängen ganska tidigt idag…” Johan skrattar.
Inget uteliv idag inte?
”Haha, nej det blir det INTE!” Killarna skrattar gott innan de reser sig, och beger sig till bilen för vidare transport tillbaka in till staden. Ännu är dagen långt från över.
Johan Olofsson är lika snabb och explosiv utan grillorna! Årets uppdrag är att kombinera snabbheten med mer styrka. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
