Möt Färjestads nya målvaktstränare Jonathan Höjd: “Vi måste hela tiden söka efter, vad är det nya, vad är det som kan ta oss framåt i målvaktsspelet?”
Först 1 juli tillträder han officiellt platsen som A-lagets målvaktstränare, men arbetsmyran Jonathan Höjd är redan på plats i Löfbergs Arena. Jag fick ett lite längre snack med honom häromdagen, och resultatet har jag delat upp i två inlägg. I det första får ni en kort presentation av vår nya coach och vi pratar bland annat om vägen till jobbet, hans visioner kring Färjestads målvaktsspel och hans tankar kring olika målvaktsstilar.
”Det är ju lite grejer runtomkring som ska fixas, och så är det ju så också i det här jobbet att man väl aldrig egentligen är ledig. Men det handlar väl ändå om en vilja från mig också, jag är sugen på att dra igång”, skrattar Jonathan Höjd när vi sätter oss ned i ett ganska tyst och nedsläckt Löfbergs Lila och jag påpekar att han ännu inte officiellt har börjat sitt nya jobb. ”Det är enkelt att gå hit, om man säger så!”
Jonathan är lätt att prata med och ger, trots att han just kommit upp i hetluften efter en mer anonym tillvaro i ungdomshockeyn, ett väldigt professionellt intryck. Han har nära till skratt, samtidigt som han levererar genomtänkta, utvecklande och ärliga svar på mina frågor.
Möt Färjestads nye målvaktstränare, Jonathan Höjd! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
_ _ _
Det spekulerades en del såväl i media som bland fansen när mannen och myten, Erik Granqvist, som nästan uppnått kultstatus efter åtta oerhört framgångsrika år som målvaktstränare, aviserade att han skulle lämna FBK för att köra solo. Vem skulle ersätta? Och går det över huvud taget att ersätta en sådan kille? En del kända namn florerade i silly-snacket, och när så Färjestad aviserade att unge och (i de vida kretsarna) relativt okände Jonathan Höjd hade landat den prestigefulla tjänsten, var det en del som höjde på ögonbrynen.
Men snart 24-årige Höjd må vara både ung och kanske lite utav en doldis för den stora massan – någon duvunge är han inte och han är definitivt inte ny för föreningen. Direkt efter att han lagt ned sin egen målvaktskarriär 2010/11 gick han över till att coacha, och efter två säsonger som målvaktscoach i Sunne anslöt han för två år sedan till Färjestad där han har coachat juniormålvakterna. Förra året coachade han också Team Värmlands målvakter under TV-pucken.
Han är helt klart här på egna meriter, och ger intryck av att ha en trygg grund och en tydlig vision i sitt ledarskap:
Att komma in efter en kille som Erik, som gjort stort avtryck i den här föreningen, både som människa och som tränare: vad har du egentligen för tankar inför att axla den manteln?
”Jag ser det väl egentligen inte som att jag axlar hans mantel. Jag fick ett erbjudande om att göra ett jobb för Färjestad, för klubben i mitt hjärta, och det vore oerhört dumt att tacka nej till det! Sedan, vem som har varit här innan mig, det är ju i det förgångna nu. Erik är en jättebra person, och han har ju utvecklat målvaktsspelet här i Färjestad genom sin öppenhet och sitt driv. Visst ska man ta med sig det. Men alla goda saker har sitt slut, och jag kände ett oerhört stort förtroende från ’Grana’ och Loob när jag fick frågan. Jag tyckte inte att det var något att tveka på.”
Jag läste någonstans att Erik fungerar som, eller åtminstone har varit lite av en mentor för dig. Stämmer det?
”Vi har ju diskuterat många saker i målvaktsspelet tillsammans. Vi är ju inte jättemånga målvaktstränare i föreningen och då blir det ofta så att man har ett bra snack mellan oss. Mentor är kanske fel ord, men så nära det man kan komma…”
Det påstås också att det var Erik som rekommenderade dig för tjänsten…
”Ja, visst är det så att vi hade en nära kontakt och att det är en naturlig övergång att flytta upp någon ur de egna leden. Så visst har han varit med. Men hur mycket han har påverkat Loob och Leffe vet jag inte. Jag hoppas ju att det jag gjort spelar in också, att det inte är bara hans ord som de går på. Det vore dumt om de bara gjorde det.”
Du vill stå på egna ben…
”Ja, så är det ju. Jag har varit målvaktstränare i fyra år, och har ju funnits i organisationen i två år av dem. Det är inga nyheter – alla här känner ju igen mig. Framför allt har jag jobbat med U16 och nedåt, och sedan har jag hjälpt till med J18 och J20 också.”
Hur är det, att gå från att arbeta med de riktigt unga målvakterna till att jobba med A-lagets vuxna dito? Är det någon skillnad i sättet man coachar?
”Skillnaden finns väl främst i retoriken. Man kan inte använda samma retorik till äldre målvakter som till unga. De unga är väl kanske en lite större utmaning…” Han skrattar. ”…och de äldre är lite lättare eftersom man får alltid en bra konversation där man får mer tillbaka. Så det är väl, framför allt, man får mer tillbaka som person när man jobbar med äldre. Med yngre ger man mer som person.”
Måste man motivera och förklara mer för de yngre än för de äldre?
”Nej, snarare för de äldre. De yngre tror oftast så hårt på det man säger, eftersom de ser upp till en på ett annat sätt. Där får man nästan jobba med att få dem att ifrågasätta det man säger. Det behöver man inte med de äldre, för de har ofta så pass bra spelidé och tankar om hur de vill spela. Säger man något har de oftast ett bra kritiskt tänk på det.”
…Varför ska jag göra så här?
”Precis. Det här funkar, det här funkar inte. Hur ska vi lösa det här? De tänker mycket själva, vilket förenklar dialogen.”
_ _ _
Just det här att Jonathan Höjd har funnits i föreningen och varit en del av utvecklingen av målvakterna och målvaktsspelet är förstås en stor fördel när han nu tar klivet upp till A-laget. Han är väl bekant med och inkörd på hur föreningen tänker och arbetar: de riktlinjer som man drar upp för hur A-laget ska spela och hur spelarna ska utvecklas ska genomsyra arbetet i hela föreningen ända ner på ungdomssidan.
”Självklart är det viktigt med en röd tråd. Det vi tränar med A-laget tränar vi också med ungdom och junior. Sedan är det ju alltid så att en målvakt aldrig kan spela precis som en annan målvakt. Även om målvakterna i U13 eller U14 vill spela som PW kan de inte göra det eftersom de har andra kroppsliga förutsättningar och så. Alla är olika.”
Är det åldern och utvecklingsnivån som det beror på?
”Nej, för att de inte heter Fredrik Pettersson-Wentzel, skulle jag säga.” Han skrattar. ”De är helt enkelt olika personer.”
Gemensamma riktlinjer finns alltså, men vägen till framgång ser lite olika ut och varje målvakt har sin stil. Det måste man som målvaktstränare, och klubb, ta hänsyn till, menar Höjd:
”Alla vill ju bli NHL-proffs, så är det ju. Eller, de flesta har ju den drömmen, eller KHL eller SHL… Men syftet är ju att stoppa pucken, och alla gör det på lite olika sätt och med lite olika stilar. Då måste man se på uppdraget utifrån det, utifrån personligheterna. Det kan fungera jättebra för en målvakt i A-laget att träna på ett visst sätt, men jättedåligt för en av juniorerna. Då kan man ju inte träna samma saker. Så, när vi pratar om målvakter, får man anpassa väldigt mycket efter individen.”
Man hör ofta kommentatorer och hockeyexperter dela in målvakter in i olika kategorier. Kan man dela in målvakterna i olika typer: ungefär som ’han är typ A och han där borta är en typ B’?
”Nja, det finns väl vissa drag. Men alla är så pass olika i spelsättet, trots att de för ett otränat öga kan se väldigt lika ut. Det finns många saker som skiljer målvakterna åt, även här i SHL.”
“Alla målvakter är så pass olika i spelsättet, trots att de för ett otränat öga kan se väldigt lika ut. Det finns många saker som skiljer målvakterna åt, även här i SHL”, konstaterar Jonathan Höjd. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
_ _ _
En sak som jag reagerade på när jag läste på inför intervjun är att du, trots att du är född så sent som 1990 (han fyller faktiskt 24 först om drygt en månad)har du hunnit åstadkomma väldigt mycket. Det har ju faktisk bara gått fyra säsonger sedan du slutade din aktiva karriär. Hur snabbt efter att du själv lade av bestämde du dig för att bli tränare?
”Det var väl ungefär samtidigt som jag själv slutade spela som jag bestämde mig. Jag hade ju, som alla andra unga målvakter, en dröm om att få jobba med hockey. När det inte blev som spelare fick man lova att öppna sinnet för ’vad kan jag göra, vad är jag bra på’? Som person gläds jag väldigt mycket när andra växer, jag tycker det är oerhört roligt att se andra utvecklas och att få vara med på den resan. Jag ser mer prestige i att få vara med och utveckla andra än att utveckla mig själv, om man säger så, och då var det ett väldigt naturligt steg att börja jobba med målvakter.”
”Som målvakt själv var jag bra tekniskt även om jag kanske inte riktigt hade skallen.” Han skrattar lite, innan han utvecklar: ”Skallen behöver jag inte ha nu i matchsituationer, och mina styrkor kommer fram bättre i rollen som målvaktstränare än som målvakt. Sedan var jag, som de flesta målvaktstränare, ganska bra på att öppna båsdörren”, skrattar han, ”när jag spelade. Fast det är kanske inget man skriver på cv:t…”
Fast är inte det själva grunden till att bli en bra tränare, inte minst för målvaktstränare? Snacka om en första klassens utbildning när man tillbringar så mycket tid på första parkett! Bättre skola än så kan man väl inte få när det gäller att lära sig hantverket och se hur olika detaljer påverkar? Det kan inte vara en slump att flera framgångsrika målvaktstränare har tillbringat en del tid på bänken?
”Ja, så kanske det är…” Han skrattar. ”Någonting kanske det ligger i det!”
Vid sidan av jobbet med Färjestads juniormålvakter coachade du dessutom tv-pucksmålvakterna under den gångna vintern.
”Ja, men det har jag fått avsäga mig nu när jag fick det här jobbet. Jag har lämnat över till en kille som heter Morgan Svensson, i Munkfors, som är en oerhört duktig målvaktstränare. Han är också ’på gång’, och han är väldigt entusiastisk och framåt.”
En kille som vi kommer få se mer av på de stora scenerna framöver, om jag förstår dig rätt?
”Det tror jag verkligen!”
Då lägger vi hockeyintresserade det namnet på minnet! Sedan kommer ytterligare en sak som imponerade på mig när jag lästa på: förutom att du coachade ungdomarna här i Färjestad och fanns med i ledarstaben för Värmlands TV-pucken-lag var du dessutom, vid 23 års ålder, föreståndare för en livsmedelsbutik. Du måste jobba oerhört hårt!
”Det har jag alltid gjort, om man får säga så. Jag är en arbetshäst som trivs med att jobba och som kan slappna av när jag gör det. Det är nog det som är viktigt, att man inte går till jobbet och känner att ’åh, vad jobbigt att gå till jobbet idag’. Så har det varit på Coop, jag har verkligen haft roligt med arbetskamrater och kunder, och trivts med det jag har gjort. Om man jobbar sju till fyra och sedan börjar andra arbetet behöver man ha roligt på jobbet för att orka åka hit i fyra timmar efteråt.”
Du måste ha haft ganska omfattande arbetsveckor under den här tiden?
”Ja, haha, så där värst mycket fritid har jag väl inte haft. Men å andra sidan har min fritid varit mitt jobb…”
_ _ _
Om vi ska gå in lite på din filosofi som målvaktstränare; vad tycker du kännetecknar en bra målvakt?
”En bra målvakt ger ett lugn som speglar av sig till resten av laget. Det gör att utespelarna verkligen kan spela ut, eftersom de kan lita på sin målvakt. Det är oerhört viktigt att de kan känna tilltro till sin målvakt. Sedan finns det väldigt mycket olika tekniska grejer, alla målvakter är ju, som vi pratade om tidigare, olika och har olika tekniker. Stoppa pucken är ju det viktigaste, sedan kan man göra det mer eller mindre enkelt och bättre för laget. Vi har jobbat väldigt länge nu med att få ett bra integrerat försvar med målvaktens spel. Det innebär att man bygger försvaret lite efter hur målvakten spelar.”
Ja, det känns som en förändring jämfört med tidigare då målvakten nästan körde sin pryl för sig själv. Men nu, med all videoupptagning och annat som lagen håller på med och interaktionen mellan olika tränarfunktioner, verkar synen på detta ha förändrats väldigt mycket?
”Ja, det har väl kommit med att man under senare år fått både backcoach och forwardscoach och lite allt möjligt. Det innebär att man kan gå närmare och djupare in på varje grej, och man har också mer tid till att göra det. Radek (Hamr, backcoach, min anm) och jag har en väldigt bra dialog för att hålla ihop det, vilket gör det enklare också eftersom vi hela tiden kan bolla idéer med varandra. Det är väl att man får mer tid nu, och då kan man göra det bättre.”
Ibland pratas det om ’puckmotare’ och det finns ett synsätt i stil med ’målvakten tar första, utespelarna rensar returen’. Hur är det egentligen med det där: vissa målvakter släpper mer returer än andra. Varför och hur tänker man kring det som målvaktstränare?
”Det handlar mer om vad målvakterna är bra och dåliga på. Vissa kanske spelar jättehårt på första puckarna och spelar väldigt långt ut. De håller dem oftast, men de gånger de väl släpper en retur blir det oftast en farlig sådan. Sedan finns det målvakter som spelar lite längre in, och släpper fler returer. Men de är å andra sidan ofta på rätt ställe när returen är släppt. Sedan finns det olika returytor som är mer eller mindre bra att släppa dem på. En retur i sig är kanske inte dåligt på något sätt och vis – ibland är det snarare ett bättre alternativ för att snabbt kunna vända spelet och hjälpa laget.”
Är det något som man bestämmer inom laget eller handlar det helt och fullt om målvakten själv?
”Det är målvaktens och hans förutsättningar som avgör.”
Det är med andra ord något som ni tittar på när ni rekryterar målvakter?
”Absolut. Sedan får man ju titta på hur det laget som målvakten spelar i när man scoutar honom spelar. Ta till exempel Pogge (Justin Pogge, ny målvakt, min anm), när vi scoutade honom. Hur spelade Bofors? Hur hade de byggt upp sitt försvar och hur agerade han utifrån det. Har de någon slags interaktion mellan försvar och målvaktsspel? Bofors har inte riktigt samma resurser som vi, och att man ändå tog in honom från Italien och fick in honom på ett sådant sätt… Sånt tittar vi förstås på.”
Det säger en del om potentialen hos honom!
”Absolut. Han är en fantastiskt duktig målvakt, så det finns potential där.”
Såg ni honom mycket innan ni bestämde er?
”Tja, Karlskoga ligger ju nära så det var enkelt och nära att åka dit. Han är riktigt välscoutad kan man säga!”
“Nu har vi faktiskt, här i Färjestad, varit längre fram än i framkant, och det är ingenting som vi har tänkt sluta med. Vi måste hela tiden söka efter, vad är det nya, vad är det som kan ta oss framåt i målvaktsspelet?” Foto: Marie Angle/fbkbloggen
_ _ _
Vi har pratat om vad som kännetecknar en bra målvakt, men vad tycker du kännetecknar en bra målvaktstränare?
”Öppenhet tror jag är väldigt viktigt. Man får inte stänga in sig på en idé och köra bara på den. Hockeyn utvecklas hela tiden, det går framåt och man måste hela tiden ligga i framkant. Nu har vi faktiskt, här i Färjestad, varit längre fram än i framkant, och det är ingenting som vi har tänkt sluta med. Vi måste hela tiden söka efter, vad är det nya, vad är det som kan ta oss framåt i målvaktsspelet? Vi kan träna hur mycket som helst på vissa olika tekniska grejer fast vi inte kommer framåt ändå. Vi blir bara bättre tekniskt, fast vi kanske inte tar pucken. Man måste vara öppen för nya idéer hela tiden. Sedan måste man givetvis ha en stabilitet i det man gör, så man har en grund att gå tillbaka till. Det är väldigt viktigt. En grund att stå på samtidigt som man tar in nya idéer.”
Apropå det här med grunder. Ni filmar ofta målvakterna under träning och går löpande igenom olika situationer och positioner med dem under träningens gång. Jag har sett hur målvakterna repeterar serier av olika positioner, ungefär som en slags grundposition som de ska hålla i olika lägen. Finns det fasta positioner som ni använder er av och nöter in?
”Ja, i vissa lägen är det ju så att målvakterna täcker av hela buren. För målvaktens skull är det viktigt att veta när han täcker, när han behöver röra på sig och när han behöver agera. I vilka lägen kan han ha mer tålamod och vara mer avvaktande jämfört med ett mer agerande spel? Det är väl mest det vi använder video till på isen.”
Det är för att målvakterna själva ska se att ’här blir det en glipa’ när jag står så här…
”Precis.”
Finns det någon slags standard för de här ’positionerna’, eller är det individuellt?
”Det är olika. Det kan till exempel vara så att PW kommer och säger att ’jag känner mig lite osäker i det här läget’. Då kanske man filmar just det läget och sedan går man tillbaka och tittar på det i efterhand. Hur låg pucken? Hur kände du? Och så går vi tillbaka och kör lite övningar på det under träningen. Jag tror inte att det är någon målvaktstränare som kör exakt likadant just när det gäller sådana aspekter. En bra grund handlar snarare om skridskoåkning, blicken och sedan lite positionsspel. Men om vi skulle gå ut och köra en träning med U10-målvakterna är det de grunderna vi skulle använda. Grunderna lär man sig först, och de återkommer man hela tiden till. Även om man är A-lagsmålvakt!”
Om vi ska backa tillbaka till det här med framtiden och utveckling, som du talade om innan. Vilka visioner har du om detta? Vilket eller vilka är nästa steg?
”På kort sikt: med tanke på att zonerna blir större nu kommer det behövas bättre skridskoåkning hos målvakterna. Man måste också VÅGA använda skridskorna. Det tror jag kommer att bli mer betydelsefullt i år än tidigare. I och med att zonerna blir större får utespelarna mer yta att spela på, så de stående förflyttningarna kommer bli oerhört viktiga. Snabbare på skridskorna, helt enkelt. Sedan kommer hybridicingen säkerligen innebära att vi får gå ut och spela fler puckar, och då är det klubba/skridskor som också blir viktigt. Det är ett viktigt sätt att hjälpa laget.”
_ _ _
Erik är en riktig vinnarskalle, och kontrasten mellan hans lugn när man träffade honom efter match och det stundtals svavelosande engagemang han visade under match var otroligt häftigt och fascinerande att uppleva. Leif Carlsson däremot har ett oslagbart pokerface under match. Hur skulle du beskriva ditt temperament?
”Haha, jag ska väl inte säga för mycket förrän jag har hamnat där, men… Jag kan hålla mig rätt så lugn rätt så länge, men när det är match är det match. Då brinner det till!”
_ _ _
Här avslutar vi första delen av intervjun. I andra delen, som du hittar här på bloggen under midsommarhelgen, går vi in djupare på modern målvaktsträning och dess utmaningar, Höjds tankar kring säsongen samt vilka målvakter som har imponerat mest på honom under hans tid som målvaktstränare. Vi pratar också skumma ritualer, blåmärken och om varför myten om att både målvakter och målvaktstränare är så speciella faktiskt stämmer.
