Möt Färjestads nya målvaktstränare Jonathan Höjd, del 2: “Man är ju antingen hjälte eller sågad längs fotknölarna. Det finns en tjusning i det.”
Dags för andra delen i min presentation av och lite längre intervju med Färjestads nye målvaktscoach, Jonathan Höjd. Missade du första delen, där en kort presentation ingår, hittar du den här . I den här delen pratar vi modern målvaktsträning och dess utmaningar, Höjds tankar kring säsongen samt vilka målvakter som har imponerat mest på honom under hans tid som målvaktstränare. Vi pratar också ritualer, blåmärken och om varför både målvakter och målvaktstränare är så speciella.
Försäsongsträningen går in i slutskedet just nu. Nästa vecka avslutas den traditionsenligt med en avslutande lagtävling (som vi här på fbkbloggen givetvis bevakar) innan det blir en dryg månads semester innan återsamling, fystester och ispremiär i slutet av juli.
Jonathan, hur jobbar man med målvakterna under sommarträningens fysperiod? Jag vet ju att PW kör med resten av grabbarna när det gäller fysisk uppbyggnad, men kör ni annan träning också?
”Nu för tiden är träningen väldigt allsidig. Peter (Jasbetz, fystränare, min anm) har tagit in mycket yoga, pilates och sådana grejer som är oerhört bra. Därför, just när det gäller A-lagsmålvakterna, kör de stenhårt med Peter. Det är ingenting som vi behöver ändra på. Han lägger upp ett individuellt träningsprogram åt var och en, även åt målvakterna. Själv kör jag mycket med de yngre målvakterna: koordination, snabbhet och smidighet är det vi främst fokuserar på när det gäller de yngre.”
Just yoga och liknande träning känns lite nytänk. Den typen av träning har väl inte varit en del av hockeyspelarnas försäsongsträning särskilt länge? Det känns tvärtom som om hockeyn varit ganska konservativ när det gäller träningsupplägget, med väldigt mycket fokus på BARA styrka? Hur viktig är den här biten för just målvakterna?
”Den mentala biten är oerhört viktig. Har du en dålig match som målvakt kan resultatet komma väldigt snabbt, jämfört med om du har en bra match. Då är det viktigt att känna sig själv och kunna ha kontroll över sin kropp och sitt sinne. Speciellt yoga är bra också för att få kontroll över kroppen och bygga även små muskler. Den är oerhört skadeförebyggande, och det gäller – som jag sa – att hela tiden vara öppen och ta in nya idéer och träningssätt. Det vi tränade för tio år sedan under sommarfysen hade antagligen inte funkat nu. Mycket har förändrats när det gäller träningen, men det har ju också sättet att spela i buren också. Det innebär nya sätt att skada sig på, vilket vi måste jobba med att träna bort.”
Mm, och där kommer vi in på nästa fråga: det pratas ofta om en högre belastning på dagens målvakter, vilket ger högre skadebenägenhet. Höfter till exempel. Stämmer det, och i så fall; hur och varför?
”Ja, förut var det väl knän som rök både här och var. Men nu är det mycket problem med höfter och fotleder. En anledning är att man ett tag hade väldigt hårt slipade skridskor. Om man fick ett litet felskär tog det väldigt hårt på vissa muskler och blir ett ryck som kan skada. Sedan spelar man så tajt mot stolparna nu också, och böjer höften på ett något onaturligt sätt. Nu är inte jag någon fysiolog, men det är min lekmannamässiga förklaring. Men det beror alltså på sättet vi spelar idag, och därför försöker vi träna för att förebygga detta under somrarna.”
Det måste slita en del på kropparna – inte minst som det ofta är långa målvakter nu för tiden – att stå i de här positionerna och dessutom bära all utrustning?
”Ja, fast just utrustningen är inte så tung i dag. I dagens hockey är det inte speciellt tungt att bära en hockeybag”, skrattar han, innan han blir allvarlig igen: ”På senare år har både tillverkare och målvakter tänkt på samma sätt och faktiskt fått ihop något bra. OCH de som gör reglerna, bör poängteras! När de gjorde om reglerna för ett tag sedan tog de bort vissa skydd, och ville ta bort ännu fler. Bland annat ett som lyfter upp knäna och ger en bättre vinkel för knä-, höft- och fotleder. Det ville de ta bort, och det var oerhört dumt. Där fick vi kämpa hårt för att få ha det kvar, för att förebygga skador.”
Varför ville de ta bort det?
”När målvakterna sitter på knä finns det små kuddar längst ned som man lägger knäna på. Ju fler kuddar, desto bättre vinkel får man på knä- och fotleden. Men det resulterar också i att man kommer upp lite från isen och täcker lite mer.”
Aha, så där har vi förklaringen: de vill ju se fler mål…
”Exakt, de vill se mer mål. Och att de skulle göra mer mål ovanför axlarna, det är obefintligt i dagens hockey. Den går antingen bredvid eller genom. Det är ingen som skjuter över en målvakt och gör mål. Och det påverkas inte av om vi har de här skydden eller inte. Men nu har vi dem kvar och slipper en massa skador.”
En uttalad förstemålvakt eller två som turas om? Det finns olika skolor där. Vad säger du?
”Vi spelar ju oerhört mycket matcher under en säsong, och jag tror att man i dagens hockey måste ha igång två målvakter. Vad som helst kan hända, och vi pratade ju om skador och sånt. Har man då en målvakt som har stått två av fyrtio matcher som ska in… Det blir svårt för laget då.”
Hur tänker ni kring årets målvakter, PW och Pogge, när det gäller den biten?
”Det är ju Tommys slutgiltiga beslut som gäller, vem han vill sätta in i målet. Men båda två ska vara redo så långt in på säsongen som möjligt. Sedan brukar det alltid utmynna i att någon tar förstaspaden och gör det riktigt bra. Det brukar alltid bli så när man varierar. Sedan var väl kanske Frölunda som bekräftade regeln i år när de körde varannan under slutspelet och det inte gick så bra. De hittade inte riktigt rätt. Men det brukar ge sig själv, och här i Färjestad kommer båda två att stå rätt så mycket, kan jag säga.”
PW försäsongstränar med resten av laget: här i Sörmons grusgrop. Nya målvaktskollegan Justin Pogge tränar dock på hemmaplan hemma i Nordamerika och ansluter först om lite mer än en månad. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
_ _ _
Vad förväntar du dig själv av säsongen 14/15, din första i A-lagstränarstaben?
”Det är en spännande utmaning och en hel del nya grejer runtomkring med till exempel mediabevakningen och videoteknik och så vidare. Sedan är det ju häftigt att man får arbeta med det på heltid. Nu väntar lite semester först, men jag vill helst dra igång så fort som möjligt! Jag längtar efter att få ha djupa diskussioner och samtal och verkligen gå på djupet och hjälpa laget. Sedan, förväntningar… Förväntningen är ju att vi i april ska stå där med ett guld runt halsen, så är det ju. Det finns ju inget annat mål. Men sedan ska det bli en spännande resa dit.”
Vilken är den bästa målvakt som du har tränat?
”Oj, det var nog den svåraste frågan jag har fått hittills…” Han blir tyst, funderar och får svårt att välja ut en.
Okej, men om vi säger så här: någon målvakt som imponerat extra mycket, som du tycker varit exceptionell på något sätt genom stor talang eller utveckling?
”Då skulle jag vilja lyfta fram våra U16-målvakter, Martin och Olle, som jag hade i år. De hade en otrolig inställning både under träning och match och peppade varandra och taggade varandra något oerhört under träning. Jag har aldrig sett ett lag gå fram så mycket, och det tack vare att målvakterna har tävlat så mycket som de här killarna gjorde. De är två mycket duktiga målvakter som troligtvis kommer gå långt! De går båda en mycket ljus framtid till mötes.”
Om du istället ska välja den bäste målvakt som du INTE har tränat men gärna skulle vilja träna?
”Carey Price (kanadensare född 1987, tillhörande Montreal Canadiens, min anm) skulle vara väldigt roligt att träna. Han är en nordamerikansk målvakt med mycket ’svenskt spel’ i sig, om man nu kan säga så. Det skulle vara kul att få höra hur han tänker. Men å andra sidan skulle det väl vara kul att få träna en spelare med en helt annan spelstil också… ”
Förklara vad du menar med en svensk spelstil!
”Den svenska spelstilen är lite mer tillbakadragen. Det vill säga att man spelar lite djupare inne i buren, spelar lite mer på procentchansen och tänker på en andrapuck väldigt mycket. Jämför man med nordamerikanerna spelar de gärna mer långt ute i alla lägen, och spelar oerhört hårt på första pucken samtidigt som de litar väldigt mycket på sitt försvar att de ska klara av de andra spelarna.”
Vad skulle du vilja förbättra hos Price? För något har väl alla målvakter som de kan bli bättre på?
”Haha, ja visst har alla något men han spelar ju ändå i världens bästa liga. Det skulle vara roligt att höra hur han tänker och hur han har kommit dit han är idag. Med tanke på att han har en så blandad spelstil skulle det finnas mycket att prata om, det är därför jag valde honom.”
Han är förhållandevis komplett som målvakt, menar du?
”Ja, det är han, och därför skulle det vara kul att hitta de där smågrejerna att jobba med. Smågrejer som man kan gå in på detalj i via film, där det handlar om hundradels sekunder och man kan spola fram och tillbaka och titta…” Han ler och skakar på huvudet. ”Sånt är oerhört roligt!”
Videofilmande och granskning av olika situationer och positioner är en viktig del av modern målvaktsträning. Här Grana och hans adepter in action under förra säsongen. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
_ _ _
Det här med att målvakter är extra speciella, är det en myt?
”Nej!” Nytt skratt. ”De ÄR speciella.”
Jag har ställt samma fråga till PW och han svarade samma sak. Men varför och hur är målvakter speciella?
”Det är väl… När man väljer att ställa sig mellan stolparna som ung… Det finns något som de andra inte gör, något som gör att man ställer sig där. Det handlar väl om någon slags vilja att bli hjälte. Man är ju antingen hjälte eller sågad längs med fotknölarna, så är det ju. Det finns en tjusning i det.”
Är det svårare ett coacha målvakter än utespelare?
”Tja, svårare…? Det finns utmaningar i allting. Visst finns det väldigt många olika personligheter bland målvakterna. Men det finns många bra personlighetsdrag där också.”
Är det faktum att man är ganska ensam och utsatt ute på isen som spelar in där, tror du?
”Ja, på isen är man ju ensam men i omklädningsrummet brukar det vara målvakterna som håller igång och på bussresorna är det ofta målvakterna som hörs. Men visst är man lite utav en ensamvarg, åtminstone till en viss del, det kan jag hålla med om.”
Många hockeyspelare har ritualer (eller snarare tvångstankar om man ska vara ärlig) för sig inför match. Det känns som om de är extra vanliga bland målvakter. Hur vanligt är det egentligen?
”Jag tror absolut att de är vanligare bland målvakterna. Det blir ju nästan som en ensamsport, jämförbart med golf och tennis, med mycket ritualer. Man kanske sätter på ena skridskon före den andra och så vidare. Jag gjorde det själv med hela min utrustning där jag hade ett visst system, men alla målvakter har nog något sånt för sig.”
Jag intervjuade PW i våras (länk till den intervjun hittar du här), och han sa att han försöker jobba bort allt sådant eftersom det tar för mycket energi. Kommer han på sig själv med att upprepa något han gjort tidigare ser han till att det inte blir fler gånger. Hur mycket pratar ni om och arbetar med sådana saker?
”Just det här handlar ju om målvakten själv och hur han känner. En del målvakter får trygghet av dem, som till exempel när det handlar om att slå i stolpen så att man vet var den finns. Men så finns det ju en del ritualer, som att man ska gå på toa exakt en viss tid före match, som kan vara dåliga att ha. Men det är, som sagt, upp till målvakterna. PW jobbar aktivt med såna bitar med sin mentala coach, men det är inget vi jobbar med dagligen. Sedan är det skillnad om det är saker som händer i spelet, som gör att det tar extra tid, de försöker man jobbar bort. Men då handlar det snarare om tics, saker man inte tänker på.”
Mm, det påverkar ju spelet väldigt direkt. Sedan, om man måste ha samma kalsonger match efter match, kanske man kan leva med…
”Precis!” Han skrattar.
_ _ _
Hur blir det nu i sommar? Blir det någon ledighet för dig?
”Ja, jag har ledigt just nu faktiskt”, skrattar han och ger mig dåligt samvete för att jag sitter och tar upp hans få värdefulla lediga dagar. ”Jag har ledigt nu över midsommar, sedan åker jag upp till Luleå och kör målvaktsverkstan.”
Ja, den har jag hört en del om. Ni har en del utbyte mellan tränare och målvakter trots att ni till vardags hör till olika klubbar.
”Ja, målvaktstränare är väldigt öppna mot varandra. Vi har en bra dialog och jag ringer ofta till andra målvaktstränare för att höra hur det går för dem och vad de tränar på just nu. Om resten av tränarna i Hockeysverige skulle ha en sådan öppenhet som vi målvaktstränare har skulle det nog gynna svensk hockey.”
Hur kommer det sig att ni målvaktstränare har kommit så långt när det gäller detta?
”Det är för att vi är speciella!” Han lägger av ett gapflabb. ”Nej, men skämt å sido ser vi målvakten och inte ett helt lag. Vi är måna om att målvakten ska göra ett bra jobb oavsett vilket lag han spelar för. Om målvakten i andra laget håller nollan är man jävligt sur över att förlora, samtidigt som man gläds över att han gjorde en bra insats. Vi ser till målvakterna, helt enkelt.”
Ni är en egen liten värld i den stora världen?
”Precis!”
Jonathan Höjd Foto: Marie Angle/fbkbloggen
_ _ _
Hockey är en dyr sport, det vet vi. Hur mycket kostar egentligen målvakternas skydd så här på elitnivå? Har ni något utbyte mellan klubbarna?
”På yngre nivå finns det väl ett visst utbyte. I mindre klubbar finns det kanske inte utrymme att köpa nya benskydd för 20.000 per säsong. Så visst hjälper man till där ibland. Men i elithockeyn är det ingen stor begagnatmarknad. Ett par benskydd kostar från 10.000 till 25.000, beroende på märke och sådant. De blir lite mjuka efter ett tag, därför har vi i A-laget flera uppsättningar. Men ungdomarna brukar klara sig några säsonger med ett par.”
Är det sant att målvakterna får blåmärken trots alla skydd?
”Nu har ju skydden blivit mycket bättre under de senaste åren, men det händer ju, visst.”
Jag tänker, att stå där när Nygga avlossar bössan och veta att det kommer att göra ont att stoppa den, trots att jag har skydd emellan…
”Ja, men då tar man i alla fall pucken och det är det som är viktigast”, konstaterar Jonathan och skrattar. ”Visst får man blåmärken, men vi är hockeyspelare och ett blåmärke överlever man. Det är en sak om vi snackar benbrott, när man riskerar att vara borta från spel ett tag. Men ett blåmärke har man aldrig behövt stå över en träning för!”
_ _ _
När det nu till slut blir lite ledigt mellan lägret och innan alla samlas för fystester och ispremiär i slutet av juli – vad gör du då helst?
”Då åker jag nog hem till Långban och njuter lite faktiskt. Jag gillar naturen, och speciellt den hemma. Jag tar det lugnt bara. Ibland kan man glömma bort vad som är viktigt i livet, och här ger jag mig själv tid att tänka. Det är så lätt att man stressar igenom dagen, och att man gör det hela tiden. Här får man stanna upp och fundera över vad man håller på med egentligen. Det är väldigt bra för sinne och kropp, tror jag.
