Högintressante Luciano Aquino, handplockad av Samuelsson: “Ibland tar man beslut som påverkar hela livet och karriären, och det här var väl ett sådant”
Efter att ha följt laget under årets försäsong kan jag utan att överdriva konstatera att Färjestads lagbygge 14/15 innehåller ett helt gäng spännande nyförvärv med olika spetskvaliteter och intressanta personligheter. Av dem är Luciano Aquino nog det av de utländska nyförvärven som jag personligen är mest nyfiken på att få se på isen. Det finns flera skäl till detta: dels är han personligen handplockad av coach Samuelsson (som följt hans framfart under flera säsonger) och dels har hans väg till SHL varit lite oortodox jämfört med många andras. Här kommer en kort presentation följt av kommentarer från Samuelsson och en intervju med huvudpersonen själv.
Nytillträdde huvudcoachen Tommy Samuelsson erkände, när jag träffade honom på första presskonferensen i slutet av april, utan omsvep att han (av uppenbara skäl) inte hade haft mycket att göra med truppbygget fram till dess. Men 29-årige Luciano Aquino är handplockad av Samuelsson själv, som slitit sitt hår när han bevittnat motståndarens framfart i den österrikiska ligan.
”Ja, jag har ju haft förmånen att få spela mot honom i två år. Om det nu är en förmån, haha, eftersom han avgjorde några matcher mot oss…”
Inte någon kul kille att ha i motståndarlaget?
”Nej, precis, det var ju inte det. Han har kvaliteter som var svåra att ta bort, och jag hoppas givetvis att han ska klara av att leverera dem även i den här ligan. Han har drivet och alla kvaliteter som krävs för att lyckas finns där, sedan är ju SHL en annan liga med lite mer strukturerat motstånd. Men det ska bli intressant att följa honom här!”
“Bara” 178 cm lång, men ett riktigt kraftpaket som genom fina skills och bra inställning tagit sig tvärs över Europa och upp till SHL och Färjestad. Luciano Aquino rankar jag som ett av klubbens mest intressanta nyförvärv! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
29-årige forwarden Aquino, född i Mississauga, Kanada, har dubbelt medborgarskap (Kanada/Italien), och draftades 2005 (i sjunde rundan, #210 totalt) av Islanders. Hans blygsamma storlek (178 cm) låg honom antagligen i fatet, men faktum är att han inte är någon lättviktare utan ganska kompakt med 91 väl investerade kilon som ger honom bra tyngd i sarghörnen.
Oavsett vilket indikerade det höga draftnumret mindre upplyftande odds för NHL-hockey, om man nu ska vara lite pragmatisk, och i stället för att harva i AHL lämnade han därför ganska tidigt nordamerikansk hockey för den italienska ligan. Han har också representerat sitt andra hemland i några landskamper. I den italienska ligan gick det bra, riktigt bra, där han till exempel gjorde 71 poäng (26+45) på 37 grundseriematcher under sista säsongen i Valpellice. Italienska ligan är kanske inte någon måttstock, konstaterar kanske vän av ordning. Förvisso inte, men han har fortsatt att producera år efter år och även i ligor med tuffare motstånd i och med att han arbetat sig uppåt i den europeiska hockeyhierarkin: I den tyska ligan (ERC Ingolstadt) gjorde han 23 poäng (10+13) på 26 matcher innan han så kom till den österrikiska ligan och under två säsonger hos Dornbirner EC gjorde 150 poäng (47+103) på totalt 55 grundspelsmatcher.
”Ja, han har varit ganska konstant i sin produktion”, konstaterar Tommy Samuelsson när vi diskuterar kanadensarens framfart i Europa. ”Han var ju till exempel bara något år i den tyska ligan, i Ingolstadt, och där spelade han i tredje, fjärde-linan och levererade ändå. På dryga trettio matcher gjorde han drygt 20 poäng, tror jag, så han har absolut det som krävs. Framför allt har han varit en av de tongivande spelarna i alla ligor han spelat i.”
Samuelsson har, som vi vet, stor personlig erfarenhet av europeisk hockey och dess utveckling, och han tror att det finns fördomar kring nivåskillnader mellan den svenska ligan och de europeiska som kan bli ödesdigra: ”Det är ju så att de här ligorna blir bättre och bättre de också. Det kommer vi nog att bli varse när vi spelar mot dem ute i CHL: Vi kommer att ha fullt sjå med dem, inte minst det från Österrike (ZSC Lions från Zürich, min anm) som vi ju snart ska möta.”
Vad skulle du säga till dem som fortfarande hävdar att nivån skiljer så mycket att CHL blir mindre intressant? Svenska klubbar har ju haft stora framgångar i European Trophy, och det finns ju en uppfattning i Hockeysverige om att motståndet är för lätt…
”Jag tror inte att det är så många svenska spelare som åker ned till Österrike och gör 120 poäng på två säsonger, om man ska vända på det. Sedan är det bara att titta på VM, till exempel. Ta Frankrike, och några andra lag till exempel, som var med och nosade på kvartsfinaler och till och med deltog i den. Det är klart att de blir bättre och bättre, och det beror på att de här spelarna åker ut och spelar i andra länder och på så sätt skaffar sig erfarenhet som de tar med hem igen. Så det är klart att hockeykartan blir bredare och bredare.”
”Det är inga dåliga spelare nere i Europa”, avslutar Samuelsson. ”Och vad gäller Aquino får han här dessutom en kanske ännu bättre omgivning att spela i. Det gör att det ska bli mycket intressant att följa honom!”
_ _ _
Jag håller med Samuelsson – Aquino är nog det utländska nyförvärv som jag i det här läget är mest nyfiken att se på isen. En intressant bakgrund, på pappret med en över tid riktigt bra statistik och dessutom handplockad av erkänt skicklige coachen Samuelsson.
Med det sagt är det hög tid att bege oss till omklädningsrummet och söndagens intervju med huvudpersonen själv:
Välkommen till Karlstad, Luciano Aquino!
”Tack! Vi kom fram sent igår, la oss ganska direkt och vaknade här i Karlstad i morse. Vi började med en promenad i stan under förmiddagen idag.”
Var flög du ifrån?
”Jag flög från Toronto, via Frankfurt, till Stockholm.”
Aha, samma flight som Lalonde?
”Ja, det stämmer.”
Känner ni varandra sedan tidigare?
”Nej, faktiskt inte. Vi kände till varandra, vi spelade ju mot varandra under tiden i AHL, men vi hade aldrig träffats tidigare, om man säger så.”
Ditt första intryck av Sverige?
”Fantastiskt! Det är trevligt här, precis som jag visste att det skulle vara, och det är häftigt att få se en ny plats”, säger Aquino som dock erkänner att han varit i Sverige en gång förut: ”Ja, som väldigt ung. Jag var väl typ 14 eller något när jag kort besökte Stockholm. Jag är jätteglad över att vara här nu.”
Yours truly, iklädd de obligatoriska superheta skoskydden, och Aquino i Färjestads omklädningsrum under söndagens spelarpresentation. Foto: Joakim Angle
Hur kom det sig att det blev Färjestad den här säsongen?
”Som ni väl har hört coachade Tommy ett annat lag, Vienna, i den österrikiska ligan där jag spelade förra säsongen. När han skulle upp hit ville han att jag skulle följa, och jag blev förstås väldigt glad över detta. Det är en riktigt bra liga och dessutom en bra klubb att spela hockey i.”
Uppgifterna är lite knapphändiga, men som jag har förstått det hela stod du under kontrakt med din österrikiska klubb, Donbirner, även under kommande säsong?
”Ja, det stämmer. Jag hade två säsonger kvar, faktiskt. Men jag hade en out-klausul i mitt kontrakt som sa att om jag fick ett erbjudande från en bättre liga – Sverige, Ryssland eller Schweiz – var jag fri att gå. De (Donbirner, min anm) tyckte inte att det var kul att jag försvann, men samtidigt var de glada för min skull.”
Vad visste du om din nya hemstad när du skrev under kontraktet?
”Oj, mest att det är en hockeytokig stad, och det är ju bra, haha. När det gäller området visste jag att det fanns en del sjöar och skog runtomkring.”
Och när det gäller Färjestad som lag och förening?
”Jag vet att de har vunnit en hel del mästerskapstitlar och att man alltid är med och slåss i toppen här i Sverige. Ända sedan jag kom till Europa har jag, liksom de flesta i europeisk hockey, förstått att Färjestad är… inte bara en av de bästa klubbarna utan kanske till och med den bästa klubben att spela i. Alla vill ju hit!”
Du har en intressant karriär bakom dig: du lämnade Nordamerika efter college- och en del AHL-hockey redan som 23-åring och gick till den europeiska hockeyn… Aquino skrattar och bryter in:
”Haha, ja, om du betraktar den italienska ligan som europeisk hockey…”
Ja, men det är den ju!
”Ja, och maten är god, det är allt jag kan säga om den tiden”, ler han självironiskt. ”Skämt åsido, hockeymässigt är det kanske inte så mycket att säga, men det är ett fantastiskt land att spela hockey i.”
Hur mycket spelade det faktum att du har italienskt påbrå in i beslutet att bege dig dit?
”Min mamma är ju född i Italien, och det innebar att jag fick dubbelt medborgarskap. Men jag var väldigt ung när jag åkte över till Italien, och även om det har fungerat för mig nu är det ju så att när jag ser tillbaka på det som varit är det ju tvärtom så att det är en liga man spelar i när man blir äldre, mot slutet av karriären. Men sett till hur allt blivit ångrar jag mig inte alls.”
Och det gick riktigt bra för dig i Italien också…
”Ja, det gjorde det. Som idrottare vill man alltid göra sitt bästa och utvecklas oavsett situationen, och den känslan har alltid drivit på mig och varit en ledstjärna för mig. Jag är inte här på semester, jag är här för att prestera bra och vinna!”
Ja, för nästa steg för dig blev en lite kortare sejour i Tyskland innan du kom till Österrike. Även i Tyskland presterade du bra, trots lite andra förutsättningar (han fick inte samma speltid och höll främst till i tredjekedjan, min anm) och det ledde till en framskjuten position i den österrikiska ligan…
”Ja, det som hände var att min assisterande coach i tyska Ingolstadt, där jag spelade, hörde av sig och ville prata med mig. Han kommer från Feldkirch i Österrike, en stad nära Donbirner där jag alltså sedan kom att spela. Jag var på väg att lämna Ingolstadt, och han tyckte att jag skulle söka mig till den österrikiska ligan istället för att fortsätta i den tyska ligan. Jag kände väl att visst, det kunde jag väl göra om bara läget kändes rätt. Så pratade jag med coachen, som jag hade stött på redan under min tid i AHL, eftersom det som spelare är viktigt att allt känns bra och fungerar med tränaren. Vi pratade väl en timme eller så, och efter att vi lagt på ringde jag upp det tyska laget och berättade att jag skulle till den österrikiska ligan. Ibland tar man beslut som påverkar hela livet och karriären, och det här var väl ett sådant. Som spelare vill man spela, och mina val har gjort att jag har fått spela mycket, och jag har njutit av varenda minut ute på isen. Idag är de glada för min skull därnere, att jag har fått göra den här resan och kommit dit jag är nu. Det är väl så livet fungerar, om jag inte hade skrivit på där och då hade jag kanske inte varit här i Karlstad idag!”
Så man kan säga att det blev ett bra ’slut’ på din hockeyresa så här långt, trots en lite annorlunda väg hit?
”Precis! Så känner jag också.”
En sak som imponerar är att du hela tiden har fortsatt att producera, genom åren och under din resa uppåt i de europeiska hockeyligorna…
”Ja, och förhoppningsvis fortsätter jag producera även här. Men jag är lite skrockfull av mig, haha, så jag vill inte sätta upp några exakta siffermål. Men, som jag sade förut, vill jag göra mål i varenda match och i vartenda byte jag får ute på isen. Så blir det förstås inte, men jag vill ha den inställningen så att hela mitt väsen är inställd på det varje gång jag är på isen. Jag gillar att sätta press på mig själv, att producera och göra bra ifrån mig. Det gäller såväl på isen som bredvid. Sedan, om en lagkamrat har problem och behöver hjälp ska jag finnas där för honom. Det är ju faktiskt så att om ett lag vinner ser alla spelare bra ut, och det är det är en del av det häftiga i att vara en del av ett lagspel. Bra saker händer ute på isen när man hjälper varandra, helt enkelt.”
Hur skulle du vilja beskriva dig själv?
”Som spelare eller som person? Båda? Okej, som spelare är jag snabb på skridskorna, jobbar hårt och är inte rädd att kliva in i hörnen och vinna puck om det krävs. Som person är jag en kille som gillar att ha roligt. Just den biten är viktig för mig, och det ska alltid vara kul att komma ned till rinken och träna…Sedan, om man förlorar tre matcher i rad, är det förstås inte alltid så roligt, haha, men om man har kul ute på isen tar det bort en stor del av pressen har jag märkt. Det spelar ingen roll i vilken liga och på vilken nivå man spelar. Finns glädjen tar det bort en stor del av pressen och det underlättar när man ska vara framgångsrik och kreativ. Sedan är det förstås en sak att säga att man ska ha kul, så enkelt är det ju inte, haha. Men det är något jag försöker tänka på.”
Till sist: Med tanke på att du har tillbringat de sex senaste säsongerna i olika europeiska ligor; hur har det påverkat språkkunskaperna?
”Jag pratar italienska. Det lärde jag mig faktiskt först när jag flyttade dit, eftersom mina föräldrar aldrig har talat annat än engelska med mig. Men jag gick några språkkurser nere i Italien, och jag förstår perfekt och kan prata ganska bra. Tyska började jag också lära mig på plats i Tyskland och Österrike, och nu hoppas jag kunna lära mig en del svenska på samma sätt. Jag har lagt märke till att det finns en hel del likheter i orden mellan tyskan och svenskan…”
Ja, det stämmer. Språken är ganska nära släkt med varandra, så det underlättar förstås! Det innebär att vi tar nästa intervju på svenska då, haha?
”Haha, självklart! Nja, men kom tillbaka vid jul. Då kör vi på svenska…”
