20-årige Johan Olofsson vet vad han vill: “Det handlar om att hela tiden visa att man är villig att ge vad som helst för att ta den här platsen”
20-årige Olofsson har en tuff och händelserik säsong bakom sig: han var en av de bärande spelarna i det J20-lag som spelade (och förlorade) SM-final mot HV71 i våras och tanken var också att han skulle ha spelat mer med A-laget än han gjorde. Under vintern fanns det också planer på utlåning, för att ge den lovande forwarden mer speltid och utrymme på seniornivå. Men en olycklig axelskada satte stopp för alla planerna, och tvingade Johan till vila. Nu är han dock tillbaka med full kraft, med ett välförtjänt A-lagskontrakt och siktet inställt på att ta en ordinarie plats i årets trupp!
Olofsson, som kom till Färjestads juniorverksamhet från moderklubben Arvika HC under säsongen 09/10, har såväl TV-pucken som ett gäng juniorlandskamper på sitt CV. Under sina två sista år i FBK J20 var han assisterande lagkapten, och bjöd tillsammans med sin kedja på en riktigt underhållande hockey. SHL-debuten kom hösten 2012 (i jubileumsmatchen), och ingen har väl glömt Olofssons uppmärksammade första byte som genast fick upp FBK-fansens ögon för hans riviga, energiska och orädda spelstil. Mer om det läser du bland annat i den här intervjun som vi gjorde för ungefär ett år sedan.
Johan Olofsson, tillbaka i sin barndoms Arvika och Sparbanken Arena Foto: Joakim Angle/fkbloggen
Det var många som undrade varför inte Johan Olofsson fick chansen när ett skadedrabbat A-lag gick på knäna i julas och därefter. Sanningen är alltså att Olofsson själv var skadad, då han precis i slutskedet av en match tacklades och kolliderade med sargkanten på ett olyckligt sätt som gav en axelskada. Sisteårsjunioren Olofsson, som hade en bärande roll och mycket speltid i J20-laget, tvingades kliva av isen under flera veckor, men återkom lyckligtvis i tid till juniorerna framgångsrika slutspel. Han spelade också en viktig roll när FBK J20 vid säsongsstarten förra året vann den första upplagan av den egna turneringen U20 Super Challenge. Den gången hade han precis kommit tillbaka efter en tuff period med huvudvärk som inte ville ge med sig.
”Jag hade huvudvärk först, som försvann men sedan kom tillbaka”, berättar han själv för de samlade reportrarna efter matchen. ”De tog massa prover, ryggmärgsprov och hjärnröntgen, men hittade inte någon orsak. Det var inget farligt i alla fall, och huvudvärken gick över och jag har inte haft några problem med den sedan dess. Nu är jag helt frisk. Det är skönt förstås, att slippa tänka på sånt och istället kunna lägga fokus på att bara köra.”
Skador är aldrig trevliga att dra på sig, men givetvis måste det ha varit extra tungt med den tajming med vilken de kom under förra säsongen. Inte minst när öppningen i A-laget kom.
”Det är klart att det var jobbigt att åka på en sådan grej när jag visste att jag skulle få chansen. Det var ju även tal om utlåning då, men den möjligheten försvann under de fem veckorna jag var borta. Men efter skadan tyckte jag ändå att det blev bättre och bättre, och även om jag förstås helst hade sluppit att vara skadad fick jag chansen att vila och återhämta mig helt. Med facit i hand slutade det ju bra, jag spelade med både A-laget och hela vägen med J20.”
Ja, för du spelade en hel del förra säsongen…
”Ja, Thomas (Fröberg, dåvarande J20-coach, min anm) lät mig spela i princip så mycket jag orkade. Så det är lite skillnad nu också. Det är inte juniorhockey längre, nu måste man verkligen visa att man ska ha en plats.”
Nu, helt återställd och fit for fight, har han, sedan han skrev på A-lagskontraktet i våras, ägnat sommaren åt att förbereda sig tillsammans med sina lagkamrater i seniorlaget.
Fokus har legat på att förbättra allt:
”Ja, vi har tränat allt, i stort sett: Kondition, styrka och så har jag jobbat på att gå upp i vikt. Jag har gått upp något kilo, så det är väl det.”
Olofsson är nu inte någon kille som slår sig själv för bröstet, och hans svar på frågan om resultaten på de fystester han under den gångna veckan gjort är blygsamt:
”Nja, jag ligger hyfsat till tycker jag, men det kan alltid bli bättre.”
_ _ _
A-lagskontraktet är påskrivet, nu är Johan Olofssons primära mål att ta en mer fast plats i årets trupp. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Den 174 centimeter långe powerforwarden är en vinnarskalle av rang, och det är – vid sidan av hans talang, förstås – en av de faktorer som jag tror har tagit honom så här långt. Han avskyr att förlora, och jag minns till exempel hur vattenflaskorna rök när han under sommarens fysträning blev bortdömd under en brottningsmatch. I mina ögon är det ett väldigt bra karaktärsdrag, och jag tror att Olofsons vilja och inställning är några av de egenskaper som gjorde att Färjestad valde att skriva A-lagskontrakt med honom inför årets säsong.
Så här sa till exempel Anders Steen om Olofsson tidigare i våras:
”Vi har en plan för honom. Vi hade tänkt placera ut honom i allsvenskan efter jul, men då blev han skadad och sedan var han med oss. Det innebar att det bara hade blivit om några matcher, och då bestämde vi att han skulle stanna här istället. Vår tanke är att han ska spela juniorhockey så länge som möjligt, vara kreativ, få göra sina mål och sina poäng istället för att bli en sådan som jagar omkring på isen.”
Men det är en spelare som ni vill behålla?
”Absolut! Sedan kan det bli aktuellt med utlåning till Allsvenskan, och så vidare, och så får vi se därifrån.”
Tommy Samuelsson gillar också vad han ser i den unge Arvika-exporten. Efter lördagens träningsmatch sa han så här om Olofsson och dennes framtid i laget:
”Ja, honom kommer vi få nytta av både nu och i framtiden. Det är ju första året för honom på den här nivån, men med sin kvickhet och snabbhet kommer han vara nyttig för oss när det blir mycket matcher. Då kommer vi behöva rappheten och den energin som han har med sig.”
Johan började på bänken i lördagens säsongspremiär mot Leksand, men fick beröm av sin coach för sitt inhopp:
”Ja, han gör det bra när han kommer in här idag, spelar fyra mot fyra det första han gör och får en chans direkt. Han bygger mycket av sitt spel på fart, och det hoppas vi kunna bygga vidare på.”
Johan själv beskriver sig och sin spelstil så här:
”Jag gillar att ha mycket puck och att komma med mycket fart. Vill vara aggressiv och gillar att ta med pucken och gå rakt mot mål. Jag tycker om att vara lite finurlig med pucken, och att lira runt.”
_ _ _
När jag träffar Johan efter matchen är han, som den återvändande hemmason han nu är, omgiven av reportrar. Han skrattar gott när Färjestads kommunikationschef Jörgen Kalitzki lite skämtsamt frågar honom hur pådraget kommer se ut när han har spelat en hel match, med tanke på uppbådet efter dagens inhopp.
“Haha, ja den dagen… Det får vi ta då”, skojar han och visar prov på en befriande självdistans.
Johan konstaterar att det var kul att vara tillbaka i Arvika och att få visa sina nya lagkamrater sin barndomsstad:
”Det är klart att det är speciellt för mig att vara här. Förra året blev jag jättebesviken när jag inte fick vara med och spela på grund av huvudvärken. Och jag har aldrig spelat med Arvikas A-lag, så det här var första A-lagsmatchen i Arvika. Så det var kul, även om det inte gick så bra i matchen. Det var bra stämning på läktarna, och det var roligt.”
Ja, vi fick visserligen inte någon officiell publiksiffra men det var verkligen packat med folk!
”Ja, det är kul att intresset är så stort. Jag har ju inte spelat här i Arvika på några år, och det var väl inte så här mycket folk och tittade på U14 direkt. Då var det väl mest föräldrar här”, ler han. ”Men idag var i stort sett hela Arvika här, och en del från Leksand också, så det var jättekul att spela idag.”
”Vi kom ut lite svajigt, de fick lite press på oss i början”, analyserar Olofsson matchen. ”Men sedan från ungefär tolv fram till en sexton, sjutton minuter in i första perioden tyckte jag ändå att vi spelade bra. Sedan hade vi lite otur med studsarna, och de fick några lite enkla mål och grejer. Men jag tycker ändå inte att vi, på det hela taget, gör någon dålig match. Vi spenderar ändå större delen av tiden i deras zon. Skotten efter andra var väl 16-2 till oss, och det kändes också. Men vi fick inte in någon puck, och då blir det lätt så här. Men på det hela en helt okej match för laget.”
”Sedan var det trots allt den första matchen för säsongen, och man kan inte förvänta sig att allt ska sitta direkt. Det kommer ta ett tag att få in det nya spelsystemet och allt sånt, men det kommer bara att bli bättre och bättre och i slutändan tror jag att det kan bli riktigt bra.”
Håll ögonen på #8. Johan Olofsson! Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Sin egen insats är han dock inte alls nöjd med:
”Jag är inte alls nöjd! Jag hade velat ha ut mycket mer av mitt spel. Jag spelade visserligen inte många byten, och det är inte bara att komma in i en sån här match… Men ändå…”
Du är ganska hård mot dig själv, tycker jag!?
”Ja, det är jag väl kanske, men jag vill alltid prestera…”
…men Samuelsson berömde dig alldeles nyss, när jag pratade med honom: Han tyckte att du skötte dig bra…
”Jaha, ja, men det tycker absolut inte jag. Jag kan mycket bättre än så här, och det vet jag om. Det är bara att jobba på hårt och hoppas att det kommer…”
Sedan måste det väl vara svårt att få ut allt man vill när man inte spelar från start utan kommer in och bara gör några byten?
”Ja, så är det förstås. Man har fem, sex byten och då måste du visa allt. Som du säger – det är inte lätt. Men det är bara att gnugga på…”
Vad är det som du själv tycker ska bli bättre?
”Det är väl främst själva känslan i spelet, att komma in mer i matchen. Kommer du in i spelet först efter kanske en och en halv period och inte får pucken direkt blir spelet ofta hackigt. Man får inte kontroll på pucken när man väl får den, och det blir lite svajigt.”
Blir det inte lätt så att man blir lite övertänd när man kommer in så här, det vill säga att man vill för mycket och att det därmed knyter sig lite?
”Ja, precis, det är lätt att man vill för mycket. Man blir nästan överkreativ, och då låser det sig oftast. Det gäller att hålla sig lite halvcool och bara gå in och köra. Men det är inte jättelätt.”
Det måste innebära lite extra tuff press när man, som du, är här för att kriga dig till en mer “ordinarie” plats i laget?
”Mm, det är klart att det är svårt att få börja vid sidan. Ingen vill göra det, inte jag heller, men jag måste bevisa att jag är värd en plats. Det måste jag göra på träningar och sedan på match också.”
Olofssons strategi för att få speltid och en mer fast position i laget är klar:
”Det handlar om att hela tiden under träning visa att man är villig att ge hundra, ja vad som helst, för att ta den här platsen. Sedan, om det inte skulle räcka till, är utlåning inte något dumt alternativ. Men det är inte det jag tänker på nu, jag vill verkligen ha en plats i det här laget. Och det har bara gått en vecka än, så det är svårt att sia om hur det blir.
Hur går snacket mellan dig och Färjestad angående den biten? Utlåning har båda parter nämnt som ett alternativ ifall du inte skulle ta en plats. Finns det i så fall någon tidsaspekt på när och hur länge?
”Det blir aktuellt om jag inte tar någon plats, men någon speciell deadline eller så vet jag inget om. De har sagt att de ska ge mig en ärlig chans att slå mig in i laget, och det tror jag att jag kommer att få också. Tar jag den så tar jag den, gör jag det inte blir det utlåning.”
Och det behöver ju, å andra sidan, inte vara någon dålig lösning i så fall. Mer speltid och chans att få ta ett större ansvar kan ju faktiskt vara ett bra sätt att ta nästa kliv i utvecklingen.
”Ja, exakt. Ser man det ur det perspektivet spelar jag nästan hellre 15 minuter i ett allsvenskt lag än fem minuter i SHL. Det är skillnad, man måste ha istid för att utvecklas.”
Man måste tänka lite smart där, det finns inte bara en väg till SHL…
”Precis. Och jag är ju bara 20 ännu så länge, jag har tid på mig”, resonerar Olofsson klokt.
Oavsett vilket håller vi förstås tummarna för dig, att du tar en plats i laget redan i år.
”Tack! Det är givetvis det jag också hoppas och siktar på…”
