Första träningsmatchen – analys, bilder och snack med spelare

Nyss hemkommen från fantastiskt vackra Arvika sitter jag nu här och försöker summera intrycken från dagens match. Jag är inte ofta där, men sommaridyllen Arvika tenderar att alltid visa sig från sin allra vackraste sida när jag väl besöker staden, och det är också alltid trevligt att besöka Arvika HC:s välarrangerade försäsongsmatch. Bara superlativ så här långt, som ni ser, och det är de värda! Ta till exempel när ett hårt belastat wifi störtdök lagom till matchstart och den räddande ängeln Stefan tog till sin eget surf och räddade min dag. Heder, bock och tack till alla ni Arvika HC-eldsjälar som gjorde att besöket gav mersmak.

Ord som ”fantastisk” är dock kanske inte det ord jag väljer att använda när jag ska sammanfatta själva matchen. Det suger alltid att förlora, och ett gäng skränande, skadeglada masar i bortaklacken, placerad några meter från min plats gjorde det inte roligare.

Men liiiite full i skratt blir jag när jag möts av stora kvällstidningsrubriker som förkunnar att Leksand ”mosade” respektive ”krossade” Färjestad.
5-2 är, på pappret, ganska klara siffror, men bortsett från att Färjestad verkade sitta kvar i bussen under de tio första (lite elakt sagt, vi hamnade i boxplay tämligen omgående) var det vi som styrde och ställde under större delen av resten av matchen. I andra perioden vann vi till exempel skottstatistiken med talande 16-2, och i den sista perioden skrevs skotten till 12-5.Totalt 35-19 i Färjestads favör.

Så någon utklassningsseger var det aldrig tal om.

Däremot var Leksand mer effektivt när väl lägena kom. När Jensen äntligen spräckte LIF:s och Oscar Alsenfelts nolla 1.46 in i tredje perioden kom bröderna Connollys replik till 3-1 tämligen snabbt, bara 48 sekunder närmare bestämt. Sedan kom 4-1 ytterligare 41 sekunder senare och 5-1 ytterligare 43 sekunder senare. Tre mål på mindre än tre minuter, alltså.
Tre minuter som fällde avgörandet idag, trots att Färjestad hade flest skott och det mesta av spelet sett över 60 minuter.
_ _ _

Årets förste målskytt blev… trumvirvel… Jesper B Jensen. Vårt unge danske nyförvärv ÄR en allround-back med dokumenterat bra skott, men han har varit lite utav en doldis i försnacket och jag misstänker därför att inte så många fans hade just honom som favorit till utmärkelsen årets förste målskytt.

Men efter att ha sett honom idag börjar jag fundera över om inte han kan komma att bli en av årets utropstecken. Redan innan målet var jag imponerad: han hade flera kanoner från blå som, med lite tur, hade kunnat gå in, och när väl säsongen börjat dra igång på allvar och bössan hunnit bli finkalibrerad kan han bli spännande, inte minst i PP.

Jensens mål kom just i powerplay, där Jensen, tillsammans med Hillding, Åslund, Persson och Gunnarsson utgjorde den ena av två formationer. (Den andra formationen bestod av Klepis, Gulas, Hedman, Aquino och Lalonde.)
_ _ _

Jesper B Jensen: “Skönt att målet kom direkt” Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

”Vi spelade som helhet bra, och det som vi har tränat på gjorde vi bra”, summerar målskytten själv matchen när han möter pressen efter matchen. ”Det var det viktigaste för oss. Sedan får de lite väl många mål, tycker jag. Men målen kom mest på kontringar, och vi hade mest puck och jag tycker att vi spelar en helt okej hockey som är rolig att titta på. Så jag skulle säga; en helt okej match, men vi har fortfarande mycket att jobba på.”

Ni fick en tuff start med 2-0 i baken inför andra perioden. Vad sa ni i omklädningsrummet inför andra, då ni kom ut fantastiskt bra och dominerade stort?

”Vi pratade om att vi måste upp ett snäpp, och det tycker jag också att vi gjorde. Det blev bättre och bättre under hela matchen, och det känns som om spelet som vi tränat på börjar sitta riktigt bra redan.”

Det var första matchen på den nya spelplanen, där linjerna flyttats för att förstora försvars-/anfallszonerna. Hur märker ni av det?

”Ja, som back känner man ju att man har mer plats, och vi har tränat på det också för att använda ytorna mer uppe vid blå. Det gjorde vi också ett par gånger. Det känns som man har lite mer plats, även om man kanske inte tänker så mycket på det när spelet väl är igång. Men det är klart att det blir ett lite annat spel, och det ska man också bli van vid.”

Säsongens första mål och ditt första mål i Färjestadströjan – berätta:

”Det kändes jäkligt skönt. Det var i powerplay och jag fick ett jättebra pass (av Hillding, min anm). Det var skönt att målet kom direkt så man slipper gå och tänka på det där… Nu är det bara att hänga lite fler”, ler han.

Du var ju nära vid några tillfällen före målet…

”Ja, jag hade några bra lägen, så det är klart att det kändes som det kom närmare! När man får ett sånt bra pass gäller det bara att hitta den där luckan, och när den sedan kom kändes det jättebra. Det är klart att man går och tänker lite på det där första målet”, erkänner han utan omsvep, ”man vill ju gärna få det gjort, och då är det bra att det kommer redan i första matchen.”

Första målet avklarat, hur bortskämda kommer vi bli med mål från din klubba i vinter?

”Ni kan förvänta er mål, i alla fall. Förhoppningsvis blir det många, haha.”
_ _ _

När jag efter matchen frågade Samuelsson om det fanns någon spelare som han ville lyfta fram lite extra var just dansken en av dem som fick beröm av tränaren.

”Jesper B Jensen var lite blyg från början men växte mer och mer – och det finns säkert mer därtill”, sade han, som jag tidigare rapporterat. Utöver Jensen nämnde han Daniel Gunnarsson och Joachim Rohdin samt Jakub Klepis vid namn, men konstaterade också att; ”Det är många som växer under matchen, efter en trög start.”
_ _ _

Nämnde Joachim Rohdin är, som bekant, en spelare som jag återkommit en del till i mina försäsongsrapporter, då han imponerade under sommarfysen med sin fysik och sin inställning. Just de två faktorerna syns också på isen idag, och av flera fina arbetsinsatser minns jag särskilt en då han i ett boxplay, trots tunga ben, vann puck och hade sinnesnärvaro att rensa på ett smart sätt så att laget tjänade viktiga sekunder.
_ _ _

Daniel Gunnarsson är en av spelarna som jag tänker ägna nästa match, det vill säga Skövde på fredag, åt att följa lite närmare.
_ _ _

En spelare som jag också tror kommer att vara oerhört nyttig under säsongen är Anton Hedman. All-mulig-man kallas den där oumbärlige killen på norska byggen som gör lite av varje, och Hedman är lite av en sådan i laget. Han står upp för kompisarna, gör att motståndarna tvingas se sig lite extra omkring, är urjobbig att möta i hörnen, står framför mål och skymmer solen (och det mesta annat) för motståndarmålvakten och han är dessutom förvånansvärt snabb och smidig med tanke på sin storlek (191 cm/102 kg).

Anton Hedman kommer bidra med flera viktiga pusselbitar, varav några vi saknade en del av förra året Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

När han, liksom resten av laget, har kommit igång ordentligt och hela gänget kommer i fas är jag övertygad om att han kommer att bli en viktig kugge såväl i det viktiga spelet kring motståndarmålet som längs sargerna. Områden där vi stundtals var lite för lätta förra året.

”Vi har mycket nytt att lära in, så det kommer bli bättre och bättre”, konstaterade han själv efter matchen.
_ _ _

Matchens lirare i FBK, Milan Gulas, gjorde Färjestads andra mål. Han gjorde det visserligen utan assist, men målet föregicks av fint förarbete av hela formationen. Allt satt inte på bladet idag, men ge vår nya, tänkta förstalina lite tid att växa samman så kommer vi nog att få se på åka av.

Även om Samuelsson antydde att man kan komma att experimentera lite med den tredje länken invid Gulas och Klepis (idag var det Hedman), är coacherna angelägna om att inte hålla på och möblera om i kedjorna i onödan.

Helt rätt, tycker jag. I det här skedet av säsongen är det viktigt (för såväl vanliga coacher som oss soffcoacher) att ha tålamod, och låta killarna lära känna varandra såväl på som utanför isen. De där riktiga delikatesserna och youtube-passningarna med snyggspel ända in över mållinjen kommer inte så här tidigt på säsongen – först måste killarna lära sig varandras speltänk och åkmönster, så att man så småningom i förväg närmast intuitivt vet exakt var polaren kommer dyka upp.

Bästa kedjan idag var nog den med Åslund, Wallin och Nygård. Den sistnämnde fortsätter vara het och ta fina initiativ.
_ _ _

10 nya.
3 träningar.
23 par tunga ben och lika många trötta skallar.
Dag 2 i augusti.

Det säger sig själv att man inte kan förvänta sig propagandahockey i en sådan ekvation.

Och, oavsett om vi hade vunnit idag eller inte, delas inga SM-guld ut förrän om dryga nio månader. Vi måste se truppen som ett “work in progress” och inte dra allt för långtgående slutsatser av vare sig en tidig vinst eller en tidig förlust.

Jag tycker att Arvika-matchen bjöd både på förvånansvärt hög fart, lovande glimtar och goda intentioner innan båda lagen mot slutet av tredje, av förståeliga skäl, kroknade något. Samuelsson var inte ett dugg orolig efter förlusten, och det är inte jag heller. Det tror jag inte att något fans som såg matchen är.

Trots ord som ”kross” och ”mos” i rubrikerna lite här och var i media.
_ _ _

Vill ni se lite bilder från matchen hittar ni dem här:

Jag vet inte om det är bara jag, men hockeyn känns extra het i år. Det handlar inte bara om Färjestad utan över lag, faktiskt. Det bara vällde in folk i hallen i Arvika – jag tror faktiskt att till och med arrangören själv blev lite tagen på sängen – och i kommentarerna i våra sociala medier och på bloggens statistik har jag sett att intresset så här mitt i sommaren nästan matchar det under slutspelet. Underbart!

Och nu är vi alltså äntligen igång!
_ _ _

Hemmasonen Johan Olofsson började som extraforward men fick till slut göra comeback på sin barndoms gata. 20-årigen, som kom från J20 och fick ett A-lagskontrakt inför den här säsongen, jobbar stenhårt för att slå sig in i laget. En intervju med honom om hans tankar kring läget och framtiden, samt kommentar av Tommy Samuelsson, hittar ni här på bloggen under söndagseftermiddagen.