Intervju med Shawn Lalonde; om beslutet att satsa på Europa, ett jobbigt möte med “Tolle” och tankarna inför säsongen.
Jag utnyttjade väntan på flyget dagen efter Zürich-matchen till ett lite längre snack med hyperintressante nyförvärvet Shawn Lalonde. Vi pratade bland annat om anledningen till att han lämnade Chicago Blackhawks organisation för Europa, hur det var att spela MOT Färjestad och hans tankar om det som varit och det som väntar under årets säsong.
Dagen efter Zürich-matchen. Det är ett slitet gäng som sitter vid gate 34 på Zürich flygplats och väntar på att få borda flyget som ska ta oss till Berlin och vidare transport mot Stockholm. Sen match kvällen innan, upp tidigt för att packa in trunkarna i bussen och så konka dem vidare in till flygplatsens incheckningsdisk. Shawn Lalonde är inget undantag: ”Jag hade lite svårt att somna igår”, erkänner han. ”Men det brukar man ha efter match, med tanke på allt adrenalin som pumpar i kroppen efteråt.”
Matchen, ja. Färjestad avslutade som bekant sin lilla roadtripp på kontinenten med en skön övertidsseger mot ZSC Lions. Backen Shawn Lalonde var en av spelarna vars prestation Samuelsson lyfte fram efter matchen, och vi som följt kanadensaren genom försäsongen vet att han varit rejäl fysiskt och försvarar sitt område på ett bra sätt. Han började försäsongen i par med Jensen, men har mot slutet parats ihop med Tollefsen, och känslan är att de båda kommer att bli ett backpar som inte är att leka med. Det är väl, så här långt, kanske främst Lalondes fysiska spel som synts mest, men faktum är att han brukar beskrivas som en ganska komplett tvåvägs-back. Han har till exempel ett bra skott som är tänkt att kunna nyttjas som powerplayvapen och en tyngd i defensiven som gör att han kan bidra även i boxplay. Han är dessutom ung, född 1990, och fortfarande i hög grad utvecklingsbar.
Shawn Lalonde på Zürich flygplats 24/8. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Det enda Tommy hade att anmärka på kanadensaren (och på backpartnern ‘Tolle’, bör kanske tilläggas) efter Zürich-matchen var besöken i utvisningsbåset: “Lalonde håller en bra nivå, men det vi måste peta lite i är att vi inte kan ha Lalonde och Tollefsen i utvisningsbåset. Då blir det jobbigt. Det måste de dra ned på, de är viktiga för oss och vi måste ha dem på isen.”
Apropå det hamnade Lalonde för övrigt i en kontrovers med Lions svensk, Robert Nilsson under lördagens match. Svensken gick ganska hårt åt honom för att starta en fight strax efter att Lalonde hade lyckats rensa ut pucken i spel i numerärt underläge. Lalonde rörde inte en min utan höll sig iskall trots att en ilsken Robert Nilsson fick in ett par smällar. Kanadensaren skrattar lite när nu den händelsen kommer på tal:
”Haha, ja just det. Vi var redan en man mindre, och jag visste att jag redan skulle få en tvåa för att jag typ hade crosscheckat honom i ansiktet innan. Så jag försökte bara se till att inte få ytterligare ett straff. Då hade vi kanske spelat tre mot fem, så jag bet ihop. Det var inte helt lätt, kan jag säga.”
Han klappade till dig ganska rejält i ansiktet, hur orkar man stå emot i ett sånt läge?
”Äsch, så hårt var det inte. Jag har varit med om värre… Men visst är det jobbigt ibland. Det gäller att fokusera på vad som är bäst för laget i ett sånt läge, inte minst när man redan spelar boxplay och matchen är i ett viktigt skede som den var då.”
Smart av Lalonde – istället för att hamna i ett tufft tre mot fem-underläge blev det en varsin tvåa för honom och Nilsson och jämt skägg i den situationen.
Ni konverserade en del i utvisningsbåset efteråt. Bytte ni kakrecept?
”Haha, hm, jag var ganska het där en sväng. Jag sa helt enkelt till honom att om han ville göra upp, kunde vi göra det.”
Han skrattar gott åt det, nu så här i efterhand. Hockeyspelare är inte kända för att vara långsinta. Åtminstone inte utanför rinken. No hard feelings.
Shawn Lalonde må ha pondus på isen, men vid sidan om har han nära till skratt. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Du är nog den spelare i årets trupp som flest bloggen-läsare har önskat en lite längre intervju med. De gillar vad de har sett så här långt, och är nyfikna på dig.
”Okej… Kul!”
Färjestadsfansen gillar fysiska spelare…
”Jaså? Men det är ju Tolles jobb, haha!”
Jo, men när man har sett dig känns det ändå som du är lite utav ett hela-paketet-spelare. Och i det ingår ju det fysiska spelet!
”Ja, jag kan spela fysiskt och vill gärna se det som att jag har hela paketet. Det gäller bara att få ihop alla bitarna till en bra mix, så att man gör rätt val i alla de olika situationer man hamnar i.”
24-årige Lalonde, draftad (2008) och sajnad av Chicago Blackhawks, tillbringade tre hela säsonger (10/11-12/13) i klubbens farmarlag Rockford Icehogs. En match blev det i NHL, förrförra säsongen, men säsongen efter det styrde han kosan mot Tyska ligan (DEL) och Eisbären Berlin.
Hur kom det sig att du valde Europa och den tyska ligan?
”Det var svårt för mig att slå mig in i Chicagos laguppställning eftersom de är så bra på backsidan. De har bra, rutinerade backar så för en ung kille som mig är det svårt att komma in. Man fastnar ofta i de lägre ligorna, så jag bestämde mig för att prova på spel i Europa istället. Jag såg en möjlighet att röra på mig lite och därigenom förbättra mitt spel.”
Många nordamerikanska spelare som jag har pratat med hävdar att det kan vara ett bättre skyltfönster gentemot NHL att spela i Europa än att spela AHL-hockey.
”Ja, det håller jag med om. Det finns mer scouter här, de är på varje match och ser man på dem som blir draftade kommer de antingen från kanadensiska juniorligor eller från Sverige. Så visst finns alltid möjligheten att ta det steget från Europa.”
Du har ju spelat en del AHL-matcher. Håller du med dem som säger att det är lite utav ett lotteri genom att olika lag i ligan ger vitt skilda möjlighet till utveckling?
”Helt klart, det beror mycket på organisationen bakom vad du får ut av det. Chicago var bra, men varje år kommer det nya killar, draftval, och så veteranerna som har dyra kontrakt och som de därför måste låta spela. Killar som mig, som hamnar någonstans mitt emellan, kommer lite i kläm och åker ned på listan. För min del började det bra första året, andra året gick sämre och mitt tredje år var en ständig kamp. Det gjorde att jag bestämde mig för att det fick vara nog med det där nu, det var läge att utforska andra möjligheter tills jag blev free agent.”
bla Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Hur var året i Berlin, när du nu ser det i backspegeln?
”Berlin var bra, de gav mig chansen och jag fick mycket speltid varje match. Jag har inget dåligt att säga om dem.”
30 poäng (12+18) blev det totalt. En del powerplayspel där också, om jag har förstått det hela rätt?
”Ja, det blev en hel del powerplay. Deras offensive back, Constantin Braun, blev skadad tidigt under säsongen och kom inte tillbaka förrän vid jul. Medan han rehabtränade var jag nummer ett på positionen, och när han kom tillbaka turades vi om. Så det var ett bra år för mig.”
Du spelade ju faktiskt mot Färjestad under ET-slutspelet i just Berlin en vecka före jul i fjol. Vad minns du av den matchen?
”Vi förlorade med 4-0 om jag kommer ihåg rätt(ja, det gör han, min anm), och jag tror att Leif, under den tredje perioden, bänkade sina två förstalinor och bara spelade med de unga killarna. Ganska pinsamt för oss, haha.”
Vilket intryck fick du av laget den kvällen?
”De spelade annorlunda då – de använde sig mer av ’fällan’ och de gav i princip inte bort några chanser alls. Som motståndare fick man arbeta hårt för att få dem. Nu åker vi mer skridskor, spelar mer aggressivt… Jag gillar nog det bättre, men redan då kände jag att de som lag hade ett riktigt bra system.”
Någon spelare som du minns lite extra från matchen? Någon som stack ut på något sätt?
”De var alla bra, som lag. Man kunde tydligt se att laget var en storlek större än oss, även om vi faktiskt hade en del spelare på skadelistan vid den tiden. Men jag minns faktiskt Tollefsen, han tryckte till några av våra killar rätt ordentligt… Skönt att spela i hans lag numera, haha. Kul att få se honom göra sin grej och sedan få vara med och stå upp för honom i de där lägena.”
Ja, nu spelar du alltså i Sverige. Tror du att du har fördel av ditt år i den tyska ligan och därmed på den stora rinken när du nu håller på att anpassa dig till svensk hockey?
”Ja, Sverige är en tuff liga att komma till för oss importer. De har många att välja bland och det finns inte så många platser. Jag hade tur, som del kom via Berlin och dessutom under mina fyra år som junior spelade på stor rink. Vi var faktiskt det enda laget i vår liga som hade stor rink. Jag har lite fördel jämtemot spelare som inte gjort det, eftersom jag vet hur det påverkar spelet och hur man ska hantera det. För mig är det inte en så stor omställning, kan jag nog säga.”
Vilken är den största skillnaden, och därmed också omställningen, för en back som byter till en stor rink?
”Det är nog farten. Anfallarna kommer riktigt snabbt idag och det gäller att försöka täcka dem så fort som möjligt så att man tar tid och utrymme från dem. Det är definitivt det svåraste med den stora isen för oss backar.”
”Isen är så stor och att åka fram och tillbaka från hörn till hörn tröttar. Det innebär att man måste vara lite smartare.”
Och nu blir zonerna dessutom större…
”Ja, det kommer helt klart att gynna offensiven och ge mindre tid i den neutrala zonen. Det kommer att bli bra för vårt lag, speciellt i powerplay.”
Powerplay och boxplay, ja: det känns som om de både spelformerna blir allt viktigare. De blir dessutom än viktigare med de nya måtten!
”Ja, de kan vara skillnaden mellan vinst eller förlust. Man måste helt enkelt få ut åtminstone något mål i powerplay under varje match för att vinna, känns det som. ”
”Ser man till de nya stora zonerna ger det laget som är en man mer större utrymmet mer utrymme och tid, samtidigt som det blir svårare för laget som är en man mindre att döda utvisningen eftersom motståndarna blir mer utspridda.”
Man brukar säga att spelet är mer öppet och böljande härnere på kontinenten än det är hemma i Sverige. Där är det mer kontrollerat. Vilken är din erfarenhet så här långt?
”Ja, jag håller med. Svenskarna är väldigt ansvarsfulla och har, som jag sade, ett bra system och de håller sig till det. De respekterar verkligen och lyssnar till sina coacher här.”
Om man vänder på det: mer frihet här och i de nordamerikanska ligor som många av de bärande importspelarna och tränarna kommer ifrån?
”Ja, så är det kanske. Där uppfostras man till att göra mål, här är det mer laget först i alla lägen. Hemma spelar man mer för sig själv, och är mer ensam. Men om laget går bra går det bra för alla.”
Säsongen så här långt – du har hunnit prova på lite SHL-motstånd även om den första matchen (mot Leksand, min anm) väl kanske är lite svår att dra några större växlar av i och med att det var årets första match och låg bara ett par dagar efter att hela laget träffats för allra första gången.
”Växjö-matchen var mycket bättre än den mot Leksand, i mitt tycke, och det känns som om vi kommer möta på bra motstånd i vinter.”
Någon du känner som spelar i något av de andra SHL-lagen? Kanske någon före detta lagkamrat, till och med?
”Hm… Jo, förresten: en kille i Leksand, Brian Connelly. Jag spelade med honom i två år i Nordamerika.”
Har ni snackat något inför säsongen?
”Lite, via facebook. Men inget större.”
Tre Connolly (egentligen två Connolly och en Connelly, om man ska vara petig, min anm) i samma lag – och i samma femma dessutom – när ni möttes i första träningsmatchen.
”Haha, ja DET måste vara förvirrande, va?”
Er premiärhelg i Champions Hockey League är över – hur skulle du vilja summera den här lilla roadtrippen med två länder och två matcher på fem dagar?
”Det har varit bra överlag. Fem dagar – jag vet inte om killarna är vana vid att ligga ute så länge – men i Nordamerika är fem dagar ingenting. Vi ligger ofta ute två veckor i stöten där! Men det har varit trevligt, vi lär känna varandra. Jag tror att den här resan har varit bra för oss grabbar, inte minst för mig som är ny och får lära känna killarna mer och mer. Än så länge känns det som att jag passar in bra.”
Vem bodde du med?
”Min rumskompis var Linus Persson.”
Hur är han att bo med?
”Bra! Han är lugn och sköter sitt. Livet på resa, du vet. Var och en håller ordning på sitt, äter frukost och allt sånt.”
Finns det någon speciell spelare som du hänger med lite extra hemma i Karlstad?
”Nä, egentligen inte. Vi är ju vid rinken varje dag och träffar varandra där. Om någon av oss får lust att hitta på något brukar vi slänga iväg ett sms…”
Shawn Lalonde har sin fru med sig till Karlstad, och båda trivs bra så här långt.
”Ja, hon har skotskt påbrå i och med att hennes pappa kommer därifrån så hon har varit i Europa förut. Hon trivs jättebra, och vi tycker båda att Sverige är ett riktigt fint land att leva i. Faktum är att det påminner en hel del om Kanada, med vidderna och träden… Sedan är det enkelt att åka och handla mat och så vidare, för folk är duktiga på engelska. Det är lätt att göra sig förstådd.”
Lalonde, Aquino och Pogge i omklädningsrummet under den allra första dagen på plats i Löfbergs Arena, 27/7. Inte längesedan, men ändå har laget kommit en bra bit på väg. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Om vi ska gå tillbaka lite till lördagskvällens match: En viktig vinst, på flera sätt, kände jag..
”Verkligen! En riktigt viktig seger. Vi behövde den verkligen! Även om det hade varit bra om vi hade fått tre poäng istället för två, tar jag helt klart de där två poängerna.”
Och det handlar inte bara om poängen: jag tänker på…
”…lagmoralen, ja. Absolut. Ingen av oss var särskilt nöjd med sättet som vi spelade på i torsdags i Wien, och den här gången ville vi stå för en bättre laginsats där vi kom ut taggade från start. Vi behövde en seger otroligt mycket nu, och ville visa att vi kan ro hem den också.”
Nu är det matchfritt i tio dagar, om jag har räknat rätt.
”Ja, lite speciellt är de ju att först spela två täta matcher för att sedan ha två veckor ledigt från match. Skumt upplägg.”
Hur ser upplägget ut för den här tiden?
”Jag vet faktiskt inte. Träningar blir det väl förstås, och utanför det blir det väl att passa på att vila lite inför det som komma skall.”
Rätta mig om jag har fel – jag generaliserar kanske nu, men det känns som många hockeyspelare lever ganska mycket i nuet och inte har koll på hur man tränar bara någon dag bort?
”Det stämmer nog. Man kan inte planera alltför lång i förväg, eftersom man inte har någon kontroll över eller aning om hur det kommer se ut. Hade vi förlorat bägge matcherna här nere, vet man inte hur de här två veckorna hade blivit…”
Fem stenhårda pass om dagen, haha.
”Haha, precis! Nej, men skämt åsido gäller det att ta en dag i taget, hänga i, göra så gott man kan och se vad som händer.”
Till sist; dina personliga mål för säsongen?
”Det skulle vara häftigt att få vara med och vinna SM-guld. Senaste guldet tog vi ju 2011 och de har varit nära några gånger, så det är helt klart ett av mina övergripande mål med säsongen att få vara med om den upplevelsen. ”
