Först på plats och sist hem, möt Färjestads materialare: Del 2 I båset med ‘Fikon’ “Vi har pratat om att skaffa ett kylskåp till puckarna”
Dags för den andra delen av två i mitt fördjupningsreportage om Färjestads materialförvaltare, Joakim Andersson och Mikael “Fikon” Frykenstam. I den första delen, publicerat igår, träffade vi Jocke och pratade roadtrips, idag hänger vi med Fikon i båset under en alldeles vanlig dag hemma i Löfbergs Arena.
Torsdag förmiddag den 28:e augusti hemma i Karlstad. Exakt en vecka till hemmapremiären, mot ZSC Lions och precis två till SHL-premiären borta mot Leksand. I en ännu nedsläckt Kobbs Arena förbereder Mikael Frykestam för A-lagets första ispass för dagen. Ja, det är så han heter, men de flesta känner honom nog bättre vid smeknamnet ”Fikon”. I 27 år har han varit materialare, varav de tre sista i Färjestad.
”Tja, jag är väl inne på det 27:e eller 28:onde året” funderar han. “I Färjestad hamnade jag väl 1998-99. Då hade de ingen till J20, och Kulon ringde och frågade om jag kunde börja. Vi tog SM-guld första året”, minns han, ”med Harald Lückner. Här i A-laget är det min fjärde säsong. Det var Leif som ville ha upp mig för att hjälpa Jocke.”
Hur kom det sig att du blev materialförvaltare?
”Jag har ju aldrig spelat själv. Ja, förutom en skolmatch i gummistövlar då, som tredjemålvakt, haha. Skämt åsido, jag var med min kompis, som var målvakt i Sunne IK, på en säsongsavslutning och då frågade andretränaren om jag var intresserad av att ställa upp. Han hade väl sett att jag brukade vara där och titta på träningarna. ’Tja, det kan jag väl göra’, svarade jag, ’bara jag klarar av ’et!’ Och det var ju inga problem, och sedan dess har jag hållit på förutom ett avbrott på fyra säsonger.”
Fikon jobbade vid sidan av materialarjobbet under många år.
”Ja, det har jag gjort nästan hela tiden. Det är först nu på slutet som jag blivit anställd på heltid av Färjestad.”
Materialarna får varje dag besked av ledningen när träningen ska börja – den inleds i princip alltid med att målvakterna går på is en liten stund innan utespelarna – och Fikon är på plats i båset en kvart innan för att se till att hinkarna med puckar finns på plats liksom sportdryck, vatten och utrustning som taktiktavla, handdukar och lite annat.
Att puckarna är på plats i tid är väldigt viktigt:
”Ja, de står här vid isen och kyler av en stund. Vi har faktiskt pratat om att skaffa ett kylskåp till dem”, berättar Fikon. Det handlar, som de flesta av er kanske redan har räknat ut, om glidet – varma puckar fastnar i den kalla isen. Inte populärt.
Lite förvånande är det i min bok att spelarna normalt sett inte har egna flaskor:
”Nej, de gör ju så här (han illustrerar genom att hålla flaskan en bit från munnen och låtsas dricka) och en del sprutar dessutom alltid ur lite före”, berättar han. ”Men målvakterna har alltid egna, det är ju värst om de skulle bli sjuka.” Pogges flaska, märkt med #49, PW:s #35 och en omärkt flaska står mycket riktigt ensamma på sargkanten. Den omärkta är avsedd för Adam Werner, J20-målvakten som just i detta nu håller på att värma tillsammans med sina målvaktskollegor och målvaktstränare Jonathan Höjd på isen framför oss.
Ändrar ni på upplägget om det går några baciller i laget?
”Ja”, bekräftar Fikon. ”Då kör vi muggar eller så gör vi i ordning var sin flaska.”
Under träningen finns alltid en materialare på plats i båset för att bistå med diverse hjälp, till exempel om något händer med skridskorna eller annan utrustning.
Vad händer om ett par skridskor går sönder och det inte finns tid att laga dem, till exempel under match?
”Alla har extra par hängande därinne i omklädningsrummet, så då springer jag in och hämtar dem åt dem. På bortamatcher har de alltid ett extra par med sig.”
När träningen är över är det dags att plocka in allt igen.
”Man kollar schemat och ser om det är något annat lag som ska ha isen och båset direkt efter. Annars vill nästan alltid några vara kvar lite extra och skjuta lite eller så. Jocke är ju kvar i omklädningsrummet under träningen och jobbar med sitt, till exempel om något ska skickas iväg, och när alla spelare är klara härute plockar jag in grejerna. Medan jag väntar på det kör jag igång tvättmaskinerna med träningströjorna.
Idag har ni två ispass: tvättar ni tröjorna mellan passen?
”Ja, vi vill ha fräscha grejer varje gång.”
De här ”hårblås-ställningarna” som ni använder för att torka handskar och skridskor och liknande. Är de köpta eller hemgjorda?
”Det var faktiskt ett finskt företag som började göra de där, och nu tror jag att det har startat ett svenskt också. Men en del klubbar gör egna, hemmagjorda.”
Det ser lite farligt ut – jag vet ju hur känslig en hårtork kan vara…
”Den som fanns i Wien var väl inte så bra… Och visst kan blåsarna bränna ibland!”
Mm, jag minns den där gången när Kåbergs handskar på en sån där blås startade brandlarmet och tvingade er att utrymma en hel arena!
”Ja, det stämmer. Det var i Skellefteå. Men det var för att handsken var för blöt.”
Efter träningen tar materialvården vid. Fikon berättar:
”Är det något som ska lagas brukar det för det mesta vara jag som gör det medan Jocke slipar. Vi har ju delat upp uppgifterna mellan oss. Men städning och sånt gör vi tillsammans.
Vilken tid är du på plats i arenan en vanlig dag?
”Vågar man säga det, haha?”, skojar han innan han blir allvarlig: “Nä, men Jocke kommer väl vid åtta och jag brukar köra igång vid sju. Då har jag gjort ett träningspass först på morgonen. Jag brukar gå ut och gå, det gör ’en pigg och är en bra start på dagen. Jag brukar börja med att tvätta det som är kvar från gårdagen. De dagar när det inte är match brukar man passa på att gå hem lite tidigare, för matchdagarna är ju ganska långa.”
”Spelar laget borta ska man ju packa och packa upp från resan, och spelar laget hemma ska man plocka och tvätta efter bortalaget.”
Ligger bortalaget kvar över natten tvättar hemmalaget matchstället också, annars är det, som vi tidigare nämnt, handdukar och sådant som ska tvättas. Fikon är, liksom kollegan Joakim, väldigt nöjd med utbytet som SHL-klubbarna har:
”Ja, det är jättebra. Vi samarbetar kring nästan allt – handdukar, schampoo och allt sånt finns på plats när vi kommer. Allt vi behöver tänka på är våra egna grejer.”
Hur funkar det med maten då?
”Det har vi också ett utbyte kring, för det mesta i alla fall, tror jag. Vi brukar nästan aldrig ha med oss något sådant härifrån, utan äter ofta i motståndarnas arenor innan vi åker hem. Men ibland blir det pizza – det kan vara bra om vi åker buss och vill komma iväg. Då kan det bli pizza i bussen.”
Inte så glamoröst kanske. Kanske en myt, men… äter elitidrottsmän pizza?
”Haha, ja, efter match spelar det nog ingen roll vad de äter. Då behöver de kompensera det de gjort över med. Sedan är det förstås inte varje gång – men i Göteborg har vi ett ställe som vi brukar köpa med oss ifrån för att vi ska komma iväg fort. Vi brukar ringa och så har de pizzorna klara. Men det är inte vi som bokar sånt, Clabbe brukar vara bra på att ha koll på den biten.”
Vad tycker du är det svåraste i jobbet?
”Jag vet inte… Man lär sig saker hela tiden. Jocke visar mig slipningar, och det går ganska bra. Vi ska väl gå lite kurser både han och jag. Han för att lära sig sy och jag för att lära mig slipa, haha.”
Roligast med jobbet?
”Kamratskapet! Att få vara en del av gänget. Det är kul med resorna, och man får se mycket och träffa roligt folk.”
Dina tankar om årets lag, från din horisont?
”Ett riktigt bra gäng. De är bra killar allihop, och vi kommer få det roligt ihop i vinter.”
Till sist en fråga som jag bara måste få ställa: Det här med materialare och kortbyxor – är det en grej att ni alltid har kortbyxor, även under vintern?
”När jag var i Sunne hade jag långbyxor, för då var ju inte hallarna så varma. Men när jag började i Skåre blev det mer och mer kortbyxor eftersom vi spelade i fina hallar. Jag kör det för jag är ju inte särskilt frusen av mig. När jag jobbade på Stora Enso och körde truck hade jag kortbyxor långt in i oktober, och var först med dem sen på våren igen. De trodde nog inte att jag var riktigt klok, haha.”
Sedan vet ju vi som har tillbringat lite tid i (hockey)omklädningsrum att det kan bli nästan lite klibbigt varmt därinne.
”Ja, det är ju det som är grejen. Ska man gå i långbyxor därinnne… Nej, de får säga vad de vill, fôlk, jag kör på i mina kortbyxor, jag!”
_ _ _
Jag avslutar med lite siffror från Färjestads omklädningsrum. Jocke Andersson, som är den som beställer material, står för svaren:
Hur mycket sportdryck går det åt under en match?
“15-20 liter, bara till FBK, det vill säga. Dubblera med motståndarlagets ranson. Därutöver vatten.”
Hur många maskiner tvätt blir det i veckan och hur lång tid tar den biten?
“Två maskiner för tröjorna, en för underställ och så vidare och en för handdukarna ger fyra maskiner en vanlig dag, och det blir sex maskiner om det är match eller flera träningar. Säg fem i snitt då. Det tillkommer alltid något. Så 25-30 maskiner i veckan blir det i alla fall minst. Det är Fikon som tvättar mest, men det är ganska smidigt. Vi har jättebra maskiner i hallen och det går fort och smidigt. På en timme har du tvättat och torkat en maskin tvätt i torktumlaren.”
Hur många tejprullar går det under en säsong?
“Det där har jag faktiskt haft siffror på, men de jag inte i huvudet. Men vi har bantat ned det där en del.”
Och antal klubbor?
“Det har minskat ganska mycket det också. Klubborna har blivit mycket bättre. De har inte längre ny klubba till varje match, till exempel.”