Krönika: Inför SHL-starten – jag skiter i vad de säger
Knappt hann man lämna arenan igår förrän de första ”fiasko”-rubrikerna flashade upp i flödet.
Och visst – summerar man årets försäsong är det inte något strålande facit – ingen vinst under ordinarie tid annat än i jubileumsmatchen mot division 1-laget Skövde.
Förlusterna i säsongspremiären mot Leksand och i det tidiga (förväntade) toppmötet med Växjö var visserligen inte så klockrena som man kan tro om man bara skrapar på ytan och kollar slutresultatet. Men det är som bekant slutresultatet de flesta går på i sina analyser. Och givetvis det som räknas i det långa loppet.
CHL då? Färjestad hymlar aldrig med sina högt ställda mål, och då får man stå ut med att det slår tillbaka när man misslyckas. Även om man visade på moral när man kom tillbaka och tog två fina övertidssegrar mot tuffa CHL-konkurrenten Zürich och vinner skottstatistiken totalt ganska ordentligt mot gruppledaren Vienna Capitals, har man till syvende och sist inte tagit mer än fem poäng av tolv möjliga på fyra grundspelsmatcher.
Målet, att spela slutspel, blir tufft att nå, för att inte tala om en tredje rak final (om man räknar in det tidigare formatet, European Trophy). Det är förstås en missräkning.
_ _ _
Försäsongen är över. Dags att summera och dra lärdomar av den Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Min analys av försäsongen bygger inte på någon raketforskning: Mycket handlar förstås om matchinledningarna. Vi har haft svårt att spela bra över 60 minuter och det har varit dyrköpt mot motiverat motstånd som har fått matcherna dit de vill genom tidiga ledningsmål och bra utdelning.
_ _ _
Men att kalla det ett fiasko när laget har noterats för en förlust under ordinarie tid, en oavgjord med förlust på straffar och två övertidssegrar på fyra matcher mot de europeiska topplagen Vienna Capitals och Zürich ZSC Lions är…
Tja, då kanske man inte har så bra pejl på europeisk hockey och dess utveckling.
”Den europeiska hockeykartan är större än vad somliga här hemma i Sverige har fattat”, konstaterade Tommy Samuelsson, som vet vad han pratar om och kan sin europeiska hockey efter att precis ha kommit hem från tre år i just Wien, redan innan CHL drog igång.
Det är lite skillnad mellan att slåss om en slutspelsplats mot de regerande schweiziska mästarna, som dessutom bara har bytt ut en enda spelare inför årets säsong, och att göra detsamma mot motstånd som till exempel brittiska Nottingham Panthers.
Se inte minst på guldtippade Växjö, som också de har haft det jobbigt i en grupp med fler utmanare.
Bara för att få perspektiven rätt.
Att kalla insatsen i CHL för ett fiasko är att underskatta central-europeisk hockey! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Det sitter i de små detaljerna.
Samuelsson har återkommit till dem, Tollefsen tryckte på dem i gårdagens intervju och vi har sett hur laget jobbar intensivt med dem under träningarna.
Detaljerna? För oss vanliga dödliga kanske inte så synliga, och därmed lätta att sortera in under den där diffusa kategorin sportfloskler som hockeyfolket hasplar ur sig efter match.
Men tittar man lite närmare ser man dem i det jag brukar kalla för desperation. Ett steg extra in i det smärtsamma getingboet framför motståndarmålvakten. Lite elakare och resolutare framför vår egen keeper.
De syns också i timingen: Skotten kommer i exakt rätt ögonblick, liksom passningarna. Trafiken framför målet och skotten utifrån är perfekt synkade för maximal effekt. Man har “tur” med avsluten istället för att motståndaren hela tiden lyckas få ett ben eller ett klubbskaft i vägen.
Detaljerna kommer även fram i alla de sekundsnabba beslut som spelarna hela tiden måste ta: Kopplingen mellan tanke och handling sitter, och rätt beslut kommer snabbt och instinktivt.
Farten, inställningen (”gå över lik”), lagmoralen (”VI gör det här tillsammans”) och självförtroendet “Vi är bättre än motståndarna”) är ytterligare detaljer som påverkar varenda situation och på så sätt hela matcher.
Man kan prata om dem och nöta dem. Men sedan gäller det att det sitter i skarpt läge under match.
Ett psykologiskt tufft mål i absolut fel ögonblick – till exempel ett tidigt och kanske inte helt rättvist mål för motståndarna – gör att det är lätt att tappa i någon eller några av de här viktiga detaljerna.
”Goda vanor måste nötas in” säger Tommy. ”Och det tar tid, noggrannhet och tålamod.”
Tommy Samuelsson och hans tränarkollegor jobbar med de där viktiga små detaljerna, såväl under match som på träning Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Det är också anledningen till att jag vägrar att ställa mig på torget och vråla ut min besvikelse över att laget har börjat knackigt eller aldrig skulle drömma om att offentligt läsa lusen av en enskild spelare som stod för matchens mest kostsamma indianare eller helt enkelt inte riktigt har levt upp till mina förväntningar.
Jag tror inte att någon spelare eller något lag presterar bättre av en sådan grej.
Jag bryr mig inte om ifall jag kallas för naiv eller inställsam, eller ses som en sämre hockeykännare, för den skull. Jag skiter i vad de säger.
Missförstå mig inte: Jag förstår frustrationen som jag kunde se i forum och på sociala medier igår. Jag blir också besviken och arg när vi torskar, och då speciellt när maskineriet hackar. Ibland får jag ta en sväng runt kvarteret och räkna till tio(tusen) innan jag skriver matchrapport. Så är det ju att vara hundra procent supporter. Man lever med laget. Vinner med laget. Och förlorar med laget. På gott och ont.
Klart som fan att det svider att se killarna förlora. Ännu jobbigare är det när vi inte spelar på topp.
Men man måste se saker och ting i ett lite längre och vidare perspektiv.
Luciano Aquino skojar med rumskompisen Anton Hedman. Laget må ha en bit kvar till toppformen, men förutsättningarna finns där! Sammanhållningen är en viktig del. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Tro för allt i världen inte att killarna sitter i Löfbergs Arena och ‘gofikar’ medan de skrattar åt lördagens förlust.
Spelarna är sina egna hårdaste kritiker, och som de vinnarskallar de är kommer de att göra precis allt som de rutinerade coacherna säger och lite till för att få ordning på de där svajiga perioderna som har varit så kostsamma under försäsongen och CHL.
Lita också på att Färjestad kommer att jobba stenhårt med den biten under den kommande veckan. Precis som föreningen kommer ta tag i och arbeta med alla de snudd på obligatoriska små gupp och djupare hål som alltid kommer dyka upp längs med vägen under en lång säsong.
Vi som har sett laget i samtliga matcher under försäsongen och följt träningarna kan konstatera att de små detaljerna har blivit bättre och bättre (om än med en liten tillbakagång i igår) och att laget, när det väl spelar bra, har visat att vinnar-spelet finns där och kan anas under ytan.
Sånt brukar inte komma fram i medias ofta snabba och ibland ganska skoningslösa analyser.
Jag bryr mig inte så där värst mycket om vad de säger heller.
För att tala klarspråk skiter jag ganska högaktningsfullt i det.
Så fort det tas till braskande negativa rubriker, oavsett vilket lag det handlar om, blir jag alltid lite extra skeptisk.
_ _ _
Så istället för att skrika ut vår frustration och besvikelse är det bättre om vi fokuserar på vad vi som kallar oss fans kan göra för att hjälpa laget i våra hjärtan att nå den där ljuva framgången som vi så gärna är med och delar.
Gå på matcherna.
Stå upp för laget.
Visa lite uthållighet och tilltro. (Det borde väl förra säsongen om någon ha bevisat).
Jag lovar att målet med resan kommer att bli så mycket häftigare när man har varit med under hela den äventyrliga färd som leder dit. Under alla toppar OCH dalar.
Micke Andersson – här med Anton Grundel – åkte hela vägen från Mariestad till Wien och Zürich och hem igen för att se sitt lag. Han fanns på plats i arenan såväl under torsdagens som under lördagens match. En sann supporter!Nu måste vi alla bidra, efter förmåga… Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Det är dags att inse det: I den moderna, jämna och rörliga svenska hockeyn, kommer det bli allt färre säsonger och än färre dynastier där vi (eller något annat lag för den delen) dominerar från start till mål.
Och, ärligt talat, uppskattar åtminstone jag de där sköna Buster-historierna där laget och fansen går genom vatten och eld tillsammans och blir till ett av de utmaningar man ställs inför. Det blir liksom lite häftigare och större vid målgången när allt inte har gått som på räls hela vägen.
Fjolårets finalplats är ett lysande exempel.
Surt att torska i en final, förstås, men samtidigt var det en bragd och inget annat, att vi tog oss dit efter en säsong där det hela tiden, just som man inte trodde att det kunde bli värre, blev just det. Den där känslan när vi hade slagit ut ett ruskigt favorittippat Växjö i semin… Inte mycket som slår den.
Jag stod bakom laget hela vägen i fjol. Även när det var som mest kolsvart och gick som tyngst.
Självklart.
Och jag kommer göra det oavsett vad som händer i framtiden.
Sedan vill jag betona att jag inte tror att vi kommer att se ytterligare en säsong som den vi genomlevde förra året. Årets lag är för välbalanserat för det.
Allt vi behöver göra nu är att ge killarna lite tid och utrymme. Vi har ett helt nytt lag som ska ta form. Nya killar, nya formationer. En ny huvudtränare och en spelidé som ska implementeras. Detaljer som ska nötas in och
slipas.
_ _ _
Glöm inte heller att säsongen just har börjat.
Oavsett om man täljer guld eller kammar noll under försäsongen är det fortfarande långt kvar tills medaljer och pokal delas ut. Drygt nio månader och si sådär 75 matcher, närmare bestämt.
Så lägg gör guds skull undan eventuella motorsågar, läs hugade hockey-skribenter med nyttig skepsis och rusta er för att hänga på under en lång, händelserik och spännande resa.
På torsdag smäller det.
Äntligen.
