Eftersnack LIF – FBK 1-2 Seger med mersmak i säsongspremiären

SHL-säsongen är officiellt igång, och vi inledde som bekant med en riktigt skön seger borta mot Leksand i kvällens match. Ni har antagligen redan läst matchrapporterna. Media svämmar över av dem, eftersom jag inte själv kunde vara på plats idag har jag inga intervjuer att bjuda på idag. I morgon är jag på plats i hallen och kan prata mer med killarna, så idag nöjer jag mig med en kort reflektion.

Rickard Wallin har börjat riktigt bra, och gör det strålande i kombinationen med Nygård och Gulas. Foto: Robin Angle/fbkbloggen

Det börjar precis som det inte skulle göra. Lite darrigt, lite obeslutsamt och med ett mål i baken. Surt nog kommer Leksands mål dessutom i ett tre mot fem-underläge som har uppstått på grund av en felaktig utvisning. Reprisbilderna visar tydligt att Puck Out-bedömningen som ger Tolle en tvåa var felaktig då en det var en touch.

Med tanke på våra problem med matchinledningarna och det faktum att vi har haft svårt att hålla nivån över hela matcherna så här långt under säsongen är det nog en och annan ute i stugorna som fruktar det värsta.

Men så, sakta men säkert, börjar matchbilden förändras.

Det känns som om allt äntligen håller på att falla på plats, som om vi äntligen både vet hur vi ska dyrka upp låset och har fått verktyget.

Vi spelar med beslutsamhet. Hjärta. Och så det där hårda arbetet.

Bra, oförtrutet arbete av samtliga formationer som vägrar att ge upp. Som tänker: Inte en gång till!

I andra perioden har vi tagit över. Skotten 7-20 i vår favör under period nummer två talar sitt tydliga språk, och i sista perioden skruvar vi upp det hela ytterligare ett snäpp genom lite mer desperation och jävlar anamma framför Oscar Alsenfelt i Leksandsmålet.

Kvitteringsmålet kommer efter 11.26 i tredje perioden, mitt i ett Färjestadsbyte, när Röymark plötsligt står bakom målet, ensam med fyra blå, på motståndarnas planhalva. Tanken är att hålla i pucken under bytet, men han vänder helt sonika upp mot målet, avlossar bössan och får in pucken mellan Leksandskeepern och förstastolpen. Briljant i all sin enkelhet.

Joakim Nygård står inför sitt stora genombrott Foto: Robin Angle/fbkbloggen

“Färjestad förtjänar att vinna”, konstaterar Cmores expertkommentator Arto Blomsten med bara några minuter kvar av tredje perioden, och faktum är att han har rätt. Till och med Wikegård strör lovord över de våra. Färjestadsformationerna trummar på, och egentligen ska man väl inte nämna någon av dem när trycket uppstår på grund av att samtliga bidrar. Men Wallin gör det förbaskat bra mellan Klepis och en het Nygård, så bra att jag nog skulle vilja utnämna honom till en av matchens lirare. Även linan med Aquino, Hillding och Hedman kittlar lite extra den här kvällen.

Känslan är att det smula kontroversiella beslutet att vaska om rejält i femmorna, och att splittra på Klepis och Gulas, var precis rätt just nu. Offensive och ungdomligt djärve Kylington i kombination med the solid rock Tollefsen (två assist!) är också en bra tanke även om det placerar hjärtat i halsgropen ibland.

19.03 kommer det matchavgörande målet. Återigen finns Röymark med i racet framför mål, men det är Nygård som avlossar skottet som tar via en Leksandsback (Frögren!) och in i mål. I dagens nedsläpps-special här på bloggen presenterade jag Nygård som en stark kandidat till “årets genombrott” och fortsätter han som han har inlett säsongen kommer han definitivt ta klivet in i rampljuset i år. Bra både för honom, och för laget, att han börjar få utdelning för sitt snabba, energiska och duktigt underhållande spel.

Det gnälls över att det inte finns några lirare kvar i SHL. De som säger så har inte sett Joakim Nygård.

Och får han bara in puckarna också kan det gå precis hur bra som helst för den killen. Att sedan dagens mål inte kommer i något av de där läckra lägena han hamnade i spelar ingen roll. Alla mål räknas precis lika mycket. Och, precis som Tollefsen var inne på när jag pratade med honom i lördags, de där målen som man lätt karaktäriserar som “turliga” kommer när man är fokuserad, jobbar hårt och inte fuskar med detaljerna.

“Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag”, som Ingemar Stenmark lite sarkastiskt konstaterade, långt innan Nygård ens var påtänkt, när journalisterna frågade honom varför han hade sådant flyt.

Fredrik Pettersson-Wentzel gör en bra match mellan stolparna Foto: Robin Angle/fbkbloggen

PW är en annan kille som tar med sig mer än tre poäng från kvällens match. Han konstaterade själv, när jag pratade med honom för en vecka sedan, att han hade fått en lite tuff start på säsongen. Känslan är därför att kvällens fina insats från hans sida kommer att betyda mycket för både honom och laget framöver. När Leksand gick all in för ett kvitteringsmål i slutminuten stod han trygg och säker längst bak. Precis som han skämde bort oss med förra säsongen.
_ _ _

Roligast under kvällen? Tveklöst “råkurret” mellan Frögren och Hedman. Började med lite tuppfäktning, slutade med några knuffar och ett stort garv från båda killarna. Ska följas upp under morgondagen om jag får möjlighet.

Kanske inte någon match som går till historien. Inte den piffigaste hockeyn. Nä, men det är faktiskt säsongens första match, och vi tar med oss tre poäng, några sköna besked och en stärkt lagmoral. Så där värst mycket mer kan man inte kräva vid den här tiden på året.
_ _ _

I skrivande stund sitter killarna på bussen hem till Karlstad. I morgon förmiddag är det samling för träning, och på lördag väntar äntligen hemmapremiären.

Luleå hemma. Något att bita i.

Vi ses väl där?

_ _ _

Leksand–Färjestad 1–2 (1–0, 0–0, 0–2)

Första perioden:
1–0 (16.47) Veli–Matti Savinainen (Eric Himelfarb, Kevin Kapstad) spel fem mot tre.

Andra perioden: –

Tredje perioden:
1–1 (11.25) Martin Röymark (Ole Kristian Tollefsen)
1–2 (19.03) Joakim Nygård (Ole Kristian Tollefsen).

Skott: 28–37 (6–4, 7–20, 15–13).
Utvisningar Leksand: 4×2. Färjestad: 5×2.
Domare: Patrik Sjöberg, Gävle, och Tobias Björk, Boden.
Publik: 6 361.