Rickard Wallin om nytändningen: ”Det som har hänt har tvingat mig att öppna ögonen, och det tror jag gör alla gott ibland”
Det var inte bara laget som hade en oerhört tuff säsong i fjol. Även Rickard Wallin hade ett mindre helvete när han, samtidigt som han skulle leda laget genom en av föreningarnas största prövningar, själv gick sitt hockeylivs tuffaste match mot en svår skada som påverkade honom på alla plan. Inför årets säsong var det länge ovisst om han skulle bli kvar i laget, och väl kvar har han startat fantastiskt! Flera av våra läsare har önskat få höra mer av ’Walle”, och därför satte jag mig ned med honom efter lördagens hemmapremiär. Jag fick svar på hur han, med lite distans, ser tillbaka på förra säsongen, varför han trivs så bra i den nya rollen och vad som ligger bakom hans fina start.
Ibland, oftast efter förluster, ser jag fans spy galla över laget i allmänhet och spelare i synnerhet. I sociala medier, i våra kommentarer och i forum. Jodå, jag kan också vara duktigt besviken efter en tuff förlust eller en knackig säsongsinledning. Men det är inte alltid man vet hela sanningen bakom varför det ser ut som det gör. Jag har dessutom svårt att se det konstruktiva i att ge sig på killar som jag vet är högst medvetna om läget, minst lika besvikna och missnöjda själva. Det tycker jag också blir tydligt i den här intervjun med Rickard Wallin, en intervju som ger en nyttig inblick i hur det är att befinna sig på andra sidan plexit de dagar när det går tungt.

Rickard Wallin efter hemmapremiären Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Vi träffas i ett folktomt omklädningsrum en dryg halvtimme efter att slutsignalen har gått i hemmapremiären mot Luleå. Rickard är besviken men samlad.
”Det var bra stämning därute idag, trots att det var förhållandevis lite folk idag. Jag hoppas att det, trots förlusten, kan komma lite fler på torsdag.”
Förlust alltså, men min känsla var att det var ett stort fall framåt. En bra matchinledning och bättre spel sett över 60 minuter än tidigare under säsongen. Walle håller med:
”Ja, vi är nöjda med ’förstaperren’, som nog är en av de bättre så här långt. Lite bättre betalt under den så hade vi kanske, om inte avgjort, så i alla fall satt oss i en betydligt bättre position. Sedan blev det, som det ofta blir så här i början, att resultatet styr matchbilden. Men det kändes ändå som att vi kunde bjuda på bättre hockey idag, även om vi förlorade. Det var kul att spela idag, förutom att det blev lite hafsigt på slutet…”
Ja, det har väl inte undgått något att 34-årige Wallin, inne på sin tionde säsong med laget, spelar med en stor position glöd och inspiration och har varit en viktig tillgång såväl i offensiven som i defensiven så här långt.
Det har sett riktigt bra ut för dig så här långt, och när jag pratade med Tommy igår öste han beröm över dig. Hur upplever du det själv?
”Haha, ja, det har känns väldigt bra så här långt. Jävlig kul – rakt igenom sommarträningen och hela vägen ut på isen. Jag känner ju att det svarar. Det känns som om jag har, om inte allt att vinna, så i alla fall en positiv spinn på allt. Det har varit många säsonger där kraven har varit höga, och det har känts lite som att jag inte riktigt har kunnat leva upp till dem oavsett vad jag än har gjort, med tanke på mina förutsättningar. I år har Tommy gett mig en roll, förklarat vad som förväntas av mig, och dessutom gett mig beröm för de små saker han har bett mig göra. Det växer man av som spelare, fastän man är såpass rutinerad som jag ändå är. Det var förstås skittråkigt att förlora idag, men ändå skitkul att spela!”

Rickard Wallin har gjort en riktigt bra säsong så här långt – nyttig såväl framåt som hemåt. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Walle har, precis som övriga forwards, spelat i flera formationer så här långt under säsongen. Helt färdiga är de inte än – till torsdagens match mot Modo har Samuelsson & co till exempel valt att sätta in Rohdin med Wallin och Nygård (vilket innebär Aquino, Hillding och Gulas, Hedman med Klepis och Åslund samt Persson med Röymark och Forsberg).
I lördagens match, liksom i bortapremiären mot Leksand, spelade Wallin med Nygård och Gulas.
Det kändes som om ni kompletterade varandra på ett bra sätt. Din känsla?
”Ja, och jag får ju spela med två av SHL:s mest irrationella forwards så mitt jobb blir ju inte att hålla i pucken utan att ge den till dem så fort jag kan. Det klarar jag fortfarande av, haha…”
Han är blygsam, Walle. Inte killen som slår sig själv för bröstet, direkt, utan ständigt ödmjuk och med båda fötterna fast förankrade i den värmländska jorden.
Men det är väl en roll så god som någon att vara den som kan ha lite koll hemåt också…
”Ja, så är det förstås. Sedan gäller det att balansera allting, och vi letar väl fortfarande efter formationerna som ska gynna laget bäst. Men jag vet min roll, och det är att försöka understödja de forwards jag har och skapa chanser framåt men samtidigt vara ansvarsfull bakåt och döda utvisningar och lite sånt. Sedan är det förstås skönt om man kan få vara med och chippa in lite offensivt, också.”
Alla roller behövs i lagbygget!
”Ja, jag var ju lite inne på det på hemsidan, som sedan kom ut i pressen. Det är ingen stor grej, och jag förstår inte varför man inte kan ta en ny roll bara för att man har haft en annan tidigare. Jag skulle kunna bära in puckhinken varje dag om det var det som krävdes. Hade det varit min uppgift hade jag varit glad över den!”
”Jag är bara jävligt tacksam över att jag får vara här, kan vara med och spela och att det går så pass bra som det ändå går med tanke på hur det var i fjol.”
I fjol, ja. Stod ganska tidigt klart att något inte stämde, och när sedan diagnosen diskbråck ställdes hade Rickard att välja mellan operation och att låta ”läka ut”. Vilket som är det bästa valet är alltid svårt (för att inte säga omöjligt) att säga på förhand, och Rickard valde det sistnämnda. Tyvärr blev det en utdragen kamp, jämfört med till exempel Basse, som valde att operera och sedan kom tillbaka relativt fort.
Men nu känner du inte av det längre, om jag har förstått dig rätt?
”Det stämmer. Jag har kunnat köra fullt hela sommaren. Sedan undviker jag vissa delar av fysen för att inte reta det, men som det känns idag har jag inget att klaga över. Det är lite muskelstyrka kvar att bygga upp i ena benet, men det är inget som jag känner av ute på isen utan syns väl egentligen bara om man mäter låren. Sedan kanske det aldrig kommer tillbaka till exakt samma, men huvudsaken är att det känns bra ute på isen.”

Rickard Wallin Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Kanske inte så konstigt att man har sina skavanker när man som du ändå spelat elithockey på toppnivå under många år?
”Så är det ju. Och samtidigt har det ju tvingat mig att göra en massa andra grejer: utveckla mig på nya sätt. Jag har till exempel, för första gången någonsin i min karriär, träffat en skridskocoach och sådana småsaker som jag känner att jag har nytta av ute på isen. Det är väldigt inspirerande att fortsätta när man känner att man inte bara gör samma sak år ut och år in. Det som har hänt har tvingat mig att öppna ögonen, och det tror jag gör alla gott ibland.”
Kan det ha bidragit till den här ’nytändningen’, eller vad man nu ska kalla det?
”Ja, det ÄR en nytändning! Jag känner mig som… ja, kanske inte som första året när man var här, men det känns som om man är på väg att slå sig in igen.”
Lite utav den berömda andra andningen – det måste gå tungt innan det lossnar igen?
”Ja, sedan uppskattar man väl kanske framför allt inte riktigt det man har förrän det är borta. Och ifjol var det nästan borta, jag inser ju själv att det var ganska nära att det tog slut där.” Han betonar ’ganska’ med emfas, och ler lite snett åt sin underdrift. ”Det gör att jag nu går hit med inställningen att jag ska göra så bra jag bara kan varje dag för att bli bättre och bättre.”
Följer man på dig ute på isen känns det som om du spelar med en helt annan energi i år.
”Ja, jag tror mer på mig själv nu när jag vet att det funkar. Det funkade skapligt under slutspelet, men när jag ser på matchbilderna så här i efterhand får jag ta säkerhetsavstånd hela tiden eftersom jag visste att jag inte hängde med i vissa lägen. Det blev ännu viktigare att läsa spelet…”
…Är det inte lätt att sådant sätter sig i huvudet?
”Det är klart att det gör det. Och lite av de dåliga vanorna har jag kvar ute på isen, jag kanske backar av istället för att köra. Men det kommer mer och mer, och det är jävligt skönt när jag känner det där: ’Åh,så här ska det ju vara!’ Sedan är det nog mer smågrejer som jag själv känner av än som kanske syns för andra.”
Bloggens läsare och följare är över lag väldigt nöjda – både med att du är kvar och med det du presterat så här långt!
”Ja, jag har faktiskt fått höra att det är många som är glada över att jag fick vara kvar, och det uppskattar jag verkligen. Det är ju stället jag vill vara på! Jag missade verkligen inte den negativa kritiken ifjol, och det fattade jag ju själv. Hade jag fått göra om det så hade jag gjort det på ett annat sätt. Men man gör ju alltid det man tror är bäst för laget och för föreningen. Och i det läge vi var i ifjol var det inte läge att säga att: ’jag är bara 95 %, jag kan inte lira’ utan då var det mer att man fick göra allt man kunde…”
Du personifierar i mångt och mycket Färjestad, du är och var även under den gångna, tuffa säsongen en av de bärande killarna i laget. Hur påverkade det dig?
”Mm, i och med att jag hade rollen som kapten för laget ifjol när det gick som tyngt ville jag ju inte säga att: ’idag känns det lite taskigt, kan jag ta en dag ledigt?’ Det blev inget bra för någon. Men till slut så fick vi rätt, och det var en befrielse när jag fick ta ett steg ned, hitta felet och åka till Stockholm till en naprapat som satte mig på rätt spår så jag kunde börja bygga upp mig igen.”
Walle syftar på att han valde att kliva av som kapten och överlämnade ”C:et” till Tollefsen, för att bättre kunna fokusera på sitt eget tillfrisknande. Tollefsen gjorde ett bra jobb och har kvar kaptensjobbet även i år, med Wallin och Klepis som assisterande kaptener. Vilka bokstäver det står, eller inte står, på bröstet spelar dock ingen roll. Killarna hjälps åt, och man kan ofta se Walle kliva fram och prata med killarna i viktiga situationer likväl som Tolle eller någon annan kan göra det.

Så här ser vi gärna Walle igen i vår… Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Det har varit en lång resa för dig sedan i fjol!
”Ja, och den är inte slut än, haha. Det är det som är så härligt – man vet aldrig vart man tar vägen riktigt. Även fast man har hållit på så här länge. Ingen säsong är den andra lik.”
”Men de här månaderna, september och oktober, har tidigare varit… Vad ska man säga, nästan bara pressande. Så har jag upplevt dem tidigare år. Men i år känns det… så jävla skönt att sätta sig i bilen och åka hit till matcherna. Det är inte så att jag inte vill vinna lika mycket som förut, för det vill jag, men prestationsångesten var högre tidigare i den roll jag hade då och de förväntningar det medförde.”
”Jag skulle upp på säg 45-50 poäng för att det skulle vara godkänt, och det är inte mitt spel oavsett hur frisk och bra jag är. För två år sedan hade jag 38 poäng, och när jag kom tillbaka måste jag göra bättre året efter, var medias allmänna uppfattning. Det är lite svårt att veta hur man ska tackla det där. Under åtminstone de senaste åren har mitt spel utvecklats till att jag är en tvåvägscenter som ska hjälpa till defensivt och försöka sätta upp mina kedjekamrater och chippa in när jag kan. Den roll jag har i år är egentligen mer passande för det spel jag har, och förhoppningsvis kan de andra centrarna som Hillding och Klepis i spetsen kliva upp och få lite frihet i offensiven. Då blir vi starkare som lag också.”
”Vi var ganska lika som centrar förra året, och jag tycker att vi har större spridning på verktygslådan i år.”
Jag håller med dig – det känns som om laget är mer komplett i år och att rollerna är tydligare.
”Ja, verktygen finns. Sedan gäller det förstås att sätta ihop laget så det blir så bra som möjligt för alla så att vi får ut så mycket som möjligt av alla och då framför allt de bästa killarna.”

Tommy Samuelsson in action i båset. Wallin hyllar sin tränare. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
”Men det ser intressant ut, och jag har fullt förtroende för Tommy. Både när det gäller hur han sätter ihop laget och hans sätt att motivera och förbereda oss. Det triggar mig enormt att få jobba med en sån kille. Vi vet att han mår sämst av alla över förluster… Han sätt att vara – han är nog den största vinnarskallen av alla i den här föreningen. Det är väldigt inspirerande att få jobba med en sådan tränare. Leffe var också en jäkligt bra tränare, och hade sitt sätt att motivera oss spelare”, betonar han. ”Men i sådana här lägen, efter en jobbig förlust som den idag, tycker jag att Tommys sätt att analysera och bryta ned spelet är riktigt bra”, säger Wallin inspirerat och avslutar:
”Sedan är det ju så här att laget är ett projekt. Det brukar ta lite tid, men de kommer skruva ihop det här till något riktigt bra. Det känns så!”