Krönika: Det förbjudna
En impulsivt skriven krönika på ämnet “överlevnad i kristider”, författad av en frustrerad men hängiven supporter.
Nyss hemkommen från ett perfekt träningspass. Att plöja en kilometer ensam i en spegelblank bassäng har en närmast terapeutisk effekt, inte minst på ett frustrerat sinne. Det finns något djupt lugnande i att bara fokusera på nästa simtag, och nästa, omsluten av turkosblått vatten i en nedsläckt simhall. På´t igen. Nu är jag redo för nedsläpp.
Frustration är en vidrig känsla. Ger inget, bara tar. Förgiftar sinnet. Det gäller därför att bita ihop och skaka av sig den så snabbt och så effektivt som bara möjligt.
Men just nu breder den ut sig i Färjestadsleden.
Tufft läge – i år igen – och frustrationen breder ut sig bland fansen. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Vi kunde se den i spelarnas ansikten efter slutsignalen igår. I Tommys behärskning inför kamerorna, och i fansens vilda diskussioner i de sociala medierna. Jag var och är inget undantag. Vi är alla frustrerade.
Säsongen 14/15 har inte fått någon bra start. Det kan vi alla vara överens om. Vi behöver inte stöta och blöta den delen.
Som Färjestadare vill man vinna. Jämt. Det spelar ingen roll om man är ledare, med på isen eller står vid sidan om. Vi har ju alla samma mål – att se Färjestad högst upp på pallen. År efter år, oavsett motstånd, liga eller namn på ryggarna.
En stor del av diskussionen som uppstår bland fansen när det blåser så isande kallt som det gör just nu är huruvida man är ett riktigt fans om man vädrar sitt missnöje. Om det är illojalt att ropa efter ny tränare, såga våra egna spelare eller ifrågasätta klubbens olika beslut och vägval.
Vem eller vad kan egentligen avgöra vem som är ett ”riktigt” fans och vem som är vad man nedlåtande kallar för “medgångssupporter”? Vi är väl alla supportrar, utifrån våra egna förutsättningar och erfarenheter. Färjestad engagerar, och tur är väl det! Så länge man berör är man relevant, och sett till kommentarerna på nätet igår kväll finns det många i vårt avlånga land (och utanför också) som bryr sig om Färjestad och som mår dåligt när det inte går bra för laget.
Det är en positiv sak.
Men något som jag har väldigt svårt för är offentliga kapningar av våra egna spelare. Till vilken nytta? Är det någon som på allvar tror på snacket om att killarna inte bryr sig? Att prestationslön skulle vara lösningen? Killarna läser kommentarerna, tro mig, och de är väl medvetna om de misstag de gör. Att få dem nedkörda i halsen gör knappast saken bättre.
Och visst är det väl Färjestads bästa vi vill?
Häng i killar! Och fans! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Mitt motto är att aldrig skriva något på nätet som jag inte själv skulle kunna säga till den personen, öga mot öga. Jag tycker att det är en bra regel.
Sedan går jag till mig själv och tänker hur jag själv skulle ha tänkt och agerat om jag hade vandrat en kilometer eller två i deras skridskor. Det nyanserar lite. Jag har hängt tillräckligt mycket med laget för att veta hur hårt och engagerat de jobbar varje dag. Och för att se att de är människor de också. Unga och ambitiösa sådana.
Färjestad är inte ensamt om att göra misstag ute på isen. Alla lag och alla spelare gör dem. Även de som vinner. Det är bara att våra, just nu, blir extra synliga och straffas extra hårt, i och med att vårt eget spel hackar. Våra tänkta målskyttar har inte fått det att lossna. Vi producerar därmed inte framåt, vilket innebär att vi blir sårbara bakåt då vi inte har råd att släppa in några mål. Vi har en ung och lovande backuppsättning som dock ännu inte har så mycket rutin, och de blir knappast bättre av att få höra, från sina egna (!), att de inte håller måttet. Längst bak har vi två målvakter som har en, lindrigt sagt, otacksam uppgift. Ett misstag på 15-20 räddningar blir dyrköpt just nu.
Och ja, jag vet att det tjatas om detaljer, men det är just de där små detaljerna som utgör skillnaden mellan vinst och förlust i modern hockey. Det går så fort – tajming och snabba, korrekta beslut är ett måste och konsekvenserna blir stora när passet hamnar några decimeter fel, kommer aningen för sent eller när inte mottagaren finns på plats som planerat.
Glöm inte att hockey handlar om retfullt små marginaler, åt ena eller andra hållet. Om Walles stolpträff hade gått in, eller om Rohdin hade fått in sin puck istället för målet som Brynäs fick i spelvändningen direkt efter, hade kanske diskussionen sett annorlunda ut idag.
Tro inte heller att Färjestad sitter hemma på kammaren med en balja popcorn och räknar miljonerna (tajmingen i DEN artikeln…). Varje vaken minut jobbar såväl tränarna som övriga i den sportsliga ledningen för att vända på skutan. Det finns inte en enda sten som de inte kommer att vända på. Oavsett om det rör sig om förändringar i spelet eller i truppen finns det ingen hindrande prestige eller betänkligheter om man anser att det behövs. Men lämna de besluten åt proffsen.
Det är inte bara att byta ut spelare. Och då tänker jag inte bara ur ett medmänskligt perspektiv, utan på marknadens utbud så här års. Man måste ställa sig frågan varför de spelare som finns tillgängliga är det just nu? Vi löser inget genom dyra panikköp!
Precis som många läsare ser jag Nygga som den perfekta förstärkningen. Alltid, men inte minst i det läge vi befinner oss i nu. Och det gör givetvis Leffe också. Men samtidigt måste vi respektera att det inte är så enkelt. Magnus står under kontrakt med Montreal, och måste få tid att känna vad som är bäst för honom.
Sedan finns det alltid små saker att glädja sig åt. Det gäller att suga åt sig dem. Ta det faktum att ‘Smurfkedjan’ (Forsberg, Olofsson och Nygård) levererade direkt. Klapp-klapp. De fick mer förtroende av Samuelsson & co ju längre matchen gick. Hoppas att vi får se mer av dem idag.
Killar jag tror mycket på: Johan Olofsson och Christoffer Forsberg utgör, tillsammans med Nygård, den så kallade Smurfkedjan. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
För chans till revansch kommer ju lyckligtvis direkt.
Summan av kardemumman?
Jag sa samma sak förra hösten, och jag tänker fortsätta upprepa det med en dåres envishet:
Ha tålamod!
Skaka av er frustrationen. Stå kvar. Se det som ett karaktärstest där ni får chansen visa att ni inte ger upp så lätt. Att inte lagets framgångar har skämt bort oss fans.
Kom till arenan. Visa ert stöd. Stort hjärta och hårt arbete gäller även för oss fans. Det är nu killarna och föreningen behöver oss, mer än någonsin.
