Möt Färjestads nye VD Stefan Larsson i en längre intervju: “Det vi bygger nu ska ge sportslig framgång även i framtiden”
Om nya, outforskade vägar, tuffa beslut och spännande utmaningar samt den viktiga kommunikationen: Färjestads nytillträdde VD Stefan Larsson berättar i en lite längre intervju om sina tankar och visioner för hur föreningen ska arbeta för att utvecklas och nå sina mål. Vi tar bland annat upp det nya utvecklingsprojekt som föreningen har startat med kommunen och näringslivet, visioner för ett win-win-samarbete med klubbarna i närområdet, “familjen” Färjestad och CHL-satsningen.
En månad har gått sedan Stefan Larsson tillträdde sin tjänst som VD för Färjestad BK. VD-positionen är ny, och kom till sedan klubben i tidigare i år bestämt sig för att bygga en ny organisation med en sportslig del (under ledning av GM Håkan Loob) och en separat del (under ledning av VD:n) som arbetar med marknad, kommersiell utveckling och ekonomi. Tanken är att de båda delarna, med sin respektive specialistkompetens, tillsammans ska utgöra en helhet som ger bra förutsättningar för Färjestad att utvecklas, möta framtidens krav och nå sina mål.
Jag misstänker att jag knappast är ensam om att vara nyfiken på vår nya VD, både som person och som visionär. I tisdags träffades vi så äntligen, och jag fick en lite längre och öppenhjärtlig intervju med honom där vi pratade om de utmaningar Färjestad och svensk hockey står inför samt hans visioner och planer för hur föreningen ska arbeta för att skapa så många vinnare som möjligt.
_ _ _
Det har varit några intensiva veckor, med många nya möten och en rad områden att sätta sig in i för den nytillträdde VD:n. Men när vi nu äntligen har lyckats få till en tid när vi kan träffas ger 47-årige Stefan Larsson ett lugnt och avspänt intryck.
”Jag är värmlänning i grunden, född och uppvuxen i Forshaga och har varit länet trogen under större delen av mitt liv”, berättar han. ”Direkt efter skolan, och parallellt med att jag fortsatte utbilda mig började jag min karriär i flygets värld, med Karlstad som grund.”
Larsson har varit flyg- och resebranschen trogen sedan dess, och har främst arbetat för SAS och olika underliggande bolag, även om hans arbetsfält har vidgats alltmer genom åren. Han pendlade bland annat till Stockholm under ett antal år, även om familjen, som består av frun Maria och en son och en dotter, dock hela tiden behöll Värmland som hemmabas. Men någonstans började tankarna på att lyfta upp bopålarna och prova något nytt väckas hos familjen Larsson. 2008 kom till slut möjligheten.
”Vi i familjen hade haft en ambition, en strävan efter, att få komma utomlands och prova på den miljön. Vi hade lite folk omkring oss som hade gjort det, människor som inspirerade oss till att ta oss an den här familjeutmaningen. När så till slut möjligheten till en utlandstjänstgöring kom, var det Belgien som blev alternativet och möjligheten.”
Han skrattar lite åt minnet:
”Först tänkte man ju; vad i hela friden ska vi till Belgien att göra? Det hade inte varit med på radarn. Men med facit i hand är jag väldigt tacksam för att vi fick den chansen. Distriktet Belgien och Luxemburg var en bra möjlighet, för det är svårt att hitta en mer internationell miljö med EU-kommissionen och allt runtomkring den. Sedan är det geografiska läget i Europa fantastiskt med en timme och 15 minuter till Paris, 1.50 till London och så vidare. Dessutom står landet för en viktig del av Europas historia. Det är sådant man kanske inte tänker på förrän man står där.”
Stefan Larsson Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Flyg- och resebranschen är en bransch i ständig förändring, och under de kommande åren fick Stefan var med och genomföra stora strukturella förändringar. Efter två år kom en första förändring och distriktet blev till Region Västeuropa med flera ingående länder såsom Italien, Frankrike, Spanien, Portugal och Grekland som adderades till ansvarsområdet. I den rollen blev det totalt ytterligare två år och sammantaget fyra år med Belgien som bas. Efter det kom erbjudandet om att leda SAS verksamhet i Nord- och Sydamerika. En tjänst baserad i New York, en favoritstad som familjen vid flera tillfällen hade besökt som turister.
Flygbranschen är en tuff bransch, med stor konkurrens och tuffa lönsamhetskrav. Är det något du tar med dig och kan ha nytta av i hockeyns värld?
”Ja, jag tror att förmågan att ta till sig och hantera förändringar och anpassa sig till en sådan värld är en nödvändighet i dag. Det gäller nog oavsett bransch. Vi har en hög omställningshastighet idag som är både lockande och skrämmande. Först och främst ställer det höga krav på oss som individer att kunna hantera det, och sedan måste man som organisation också kunna göra det. Så det är nog en bra erfarenhet att ha med sig.”
”Det var någon, för ett tag sedan, som frågade om jag var stressad till min natur. ’Nä, då hade jag nog varit död vid det här laget’, svarade jag.” Han skrattar.
Man måste gilla utmaningar om man ska ha det här jobbet?
”Ja, så är det ju. Det är ju omgivningen som ritar om kartan åt oss, alldeles oavsett vad vi lägger upp för planer eller strategier. Så är det vare sig vi vill det eller ej, och det hänger på oss att kunna hantera det.”
Hur kom det sig att du lämnade resebranschen efter alla år, och att det blev Färjestad och VD-jobbet här istället?
”Att det blev en hemflytt, om vi ska börja där, började med att vi i familjen i julas satte oss ned och diskuterade och bestämde oss för att vi ville hem. Vi hade bott utomlands i drygt sex och ett halvt år och barnen stod inför en varsin brytpunkt i skolorna samtidigt som min fru, som varit hemma under större delen av de sex senaste åren, kände att hon ville ta upp karriären igen. När vi lade ihop allting kände vi att det var läge för en förändring, även om vi då trodde att jag skulle bli kvar på arbetet i USA eftersom jag hade två år kvar på mitt kontrakt.”
”Men visst var det ett stort beslut, vi hade en bra tillvaro och jag trivdes bra med mitt arbete. Därför var tanken först att jag skulle pendla till jobbet, åtminstone till att börja med. Men så dök annonsen om VD-jobbet för Färjestad upp som ett alternativ, och jag sökte det hjärtligt och helt på eget initiativ och egna meriter. Det var en lång process, men nu är jag här och en del av familjen!”
Välkommen till familjen Färjestad! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Nu har du hunnit jobba nästan exakt en månad för Färjestad – hur har den första tiden varit?
”Jag började med en utbildning i Stockholm tillsammans med de andra SHL-klubbarna och Allsvenskan. Det var en bra start eftersom jag fick ett nätverk och dessutom direkt fick insyn i aktuella frågor. Så jag är en månad gammal på jobbet, och förvirringen tilltar varje dag, haha.”
”Skämt åsido: det är ju många intryck man får under en månad. Men, om vi ska titta internt, tycker jag att vi har en fantastisk organisation med kunniga, kompetenta medarbetare som vill väldigt mycket. Jag hade fått berättat för mig att engagemanget från omvärlden skulle vara stort, men det går nog inte att föreställa sig hur stort det egentligen är. Det är ett så enormt intresse, på så många olika plan och sätt, och det är förstås positivt även om det är en utmaning, rent kommunikativt att hantera.”
Har du något exempel på detta att dela med dig av?
”Det finns många. Den sportsliga delen har ju ett eget liv och den är väldigt bevakad. Och det ska den ju vara – bevakad, påpassad och exponerad. Sedan har vi ju vår ungdomsverksamhet, och kopplingen mot skolan, ungdomarna och samhället. Det är en väldigt intressant bit. Sedan har vi ju dragit igång en tjejverksamhet som är otroligt spännande, både idrottsligt och för oss som förening och för samhällsutvecklingen nu och på sikt. Sedan har vi en bred roll i samhälls- och näringslivet där parterna och besluten som parterna tar påverkar varandra. Till sist har vi rollen som jag vill att vi ska ha, som generator i värmländsk tillväxt och dess näringsliv. Det är en mångfald som är fantastiskt, och mitt i allt detta måste vi göra prioriteringar och hitta de viktiga frågorna att jobba med och lösa.”
”Du ser ju hur mitt skrivbord ser ut, och då har jag inte varit här så länge.” Han nickar leende mot pappershögarna på skrivbordet. ”Men det är också fascinerande och utmanande att se över på vad vi gör, vad vi inte gör och vad vi ska göra.”
Kan det, i det här arbetet, vara en extra fördel för dig och för Färjestad att du kommer in i föreningen utifrån? Det pratas ju, på gott och ont, om ”familjen”, i och med att Färjestad är ett tajt gäng där många har arbetat i klubben under många år.
”Ja, det tror jag kan vara nyttigt. Sedan kan man alltid fundera över vad vi själva och omvärlden läser in i begreppet ’familjen’, eller i ’vi är Färjestad’ som du själv använde när du berättade om ditt arbete. Färjestad har ju myntat begreppet för att det finns starka kulturbärare i det. Det handlar om vad vi står för, vår värdegrund och vart vi vill. En viktig följdfråga till detta är: Vad säger omvärlden om detta? Jag har inte hunnit få alla svar på det ännu, men jag tror att det råder lite delade meningar, om jag ska vara ärlig. Där måste vi fundera över hur vi ska arbeta kommunikativt för att nå dit vi vill.”
Fortsatt framgång, även på lång sikt, är målet med allt arbete klubben gör! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
”Ambitionen är ju satt – vi ska vara bäst i Sverige och bäst i Europa! Sedan får man inte stirra sig blind på tabell-läget just nu. Vi tittar ju framåt. Det vi bygger nu ska ge sportslig framgång även i framtiden. Det är ju byggstenen i verksamheten, det som den nya organisationen ska arbeta för.”
Sportsliga framgångar och en stark, välfungerande organisation går ju hand i hand – ska man vara framgångsrik på isen krävs det idag att man är det även på övriga plan…
”Ja, den ena klarar sig inte utan den andra. Det vore ju fantastiskt behjärtansvärt om det gick att göra saker och ting utan finanser, kapital och investeringar. Men så ser ju inte världen ut.”
Vilka stora utmaningar anser du att SHL i allmänhet som Färjestad i synnerhet står inför inom den närmaste framtiden?
”De hänger ju också samman. Utmaningen hänger till stor del ihop med hur vi ser på idrotten i Sverige: vilken roll ska elitidrotten ha? Tittar man på SHL måste vi se på hur intresset för just ishockeyn ser ut. Hur står den sig i utbudet? Det kan vara så att intresset kanske aldrig har varit större än det är idag? Helt säkert vet vi inte om det stämmer, men SHL och förbundet har låtit göra undersökningar och jag har förstått det som att intresset för sporten är väldigt stort. Kanske större än någonsin. Däremot kanske vi konsumerar den på andra sätt än tidigare, till exempel via medier som tv men också via våra telefoner, iPads och så vidare. Där finns en utmaning – hur ska vi få ekonomi i att driva verksamheten i den nya verkligheten. Hur får vi folk till arenorna? Vad är det för upplevelse vi ska erbjuda och i vilka forum? Det här gäller nog inte bara ishockeyn, utan generellt sett.”
Jag tänker mycket på hur arenaupplevelsen är viktig för helheten. Mycket folk drar mer folk, i en slags positiv spiral, och för sponsorernas del måste det vara viktigt att det är mycket folk i arenan. Dels för att nå många potentiella kunder, men också för varumärket som man väljer att förknippa sig med. Dessutom är det viktigt att det blir fokus på allt det positiva, istället för de ofta negativt vinklade rubriker man hittar i många medier idag…
”Ja, negativa rubriker bygger ingen framgång även om det finns de som påstår att ’all bevakning är bra, oavsett om den är positiv eller negativ’. Till viss del kanske det kan stämma, men det är klart att det är bättre om det är en positiv miljö, med många som är här. Men ser man det ur sponsorernas synvinkel är det kanske mer exponering än någonsin om vi lägger ihop de olika medierna som vi har pratat om. Var ska man vara med, hur ska man synas och hur förpackar och värderar man exponeringen? Det är viktigt att inte bara, som traditionellt, läsa av framgång i hur många som sitter på läktarna. Det är en framgångsfaktor bland många, och jag tror att vi i såväl SHL och Allsvenskan som i klubben generellt sett har varit dåliga i att hitta sätt att se framgång i olika delar. Hur många som är här är en kärnfråga, men det finns fler sätt att mäta framgång.”
Intressant, utveckla!
”Först och främst: om vi har 6000 på läktaren, måste vi fråga oss om det är ett problem eller en möjlighet. Om vi hade byggt en arena som tar 6000 hade vi tyckt att det var fantastiskt eftersom det innebar att det var fullsatt. Men i en arena som tar 8500 ”fattas” det 2500 och då är det ett problem istället för en möjlighet.”
Det har vi sett exempel på i mediarapporteringen när 6000 här i Karlstad har kallats för ’publikkris’ medan lika många i Örebro beskrevs som ’publikfest’.
”Precis, så vinklas det ju i tidningsartiklarna. Om man i en ort som Karlstad, i en region som Värmland, kan samla ihop 6000 personer under i snitt 28 matcher plus några CHL-matcher är det positivt i grunden. Men det har svängt till att bli något negativt, och det kan i mina ögon vara lite typiskt svenskt. Varför prata om det som är tomt istället för det som faktiskt är fyllt? Sedan är det klart att vi alla vill ha fullt, det är det vi jobbar för. Men intresset finns, och med de tv-sändningar och annan media som finns nu är basbeläggningen i grunden positiv.”
Bygg på det positiva, uppmanar Larsson! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
”Om intresset försvann, hallen var halvfull och sponsorerna inte såg något värde skulle vi ha gigantiska problem. Nu har vi ett hack i kurvan, men vi har en sund plattform att stå på och bygga ifrån. Sedan måste vi kanske bygga på ett lite annat sätt än tidigare.”
Vilka förändringar vill du se där? Vilka är dina visioner?
”Jag tror att kommunikation är en del av detta. Om man lyssnar runt i Värmland kan man, lite grovt tillyxat, dela in vårt potentiella publikunderlag här i fyra olika delar. Först och främst kan vi dela upp den i manligt/kvinnligt, där vi ser att andelen kvinnor på läktarna bara ligger någonstans kring 20-30 %. Tittar man på synen på Färjestad och familjekonceptet har drygt hälften tagit åt sig det, den andra delen är av olika skäl mer skeptiska till oss. Det innebär att det bara blir cirka fjärdedel av underlaget som har tillräckligt med intresse för att komma hit, och det blir lite för få. Sedan kan det ju vara så att en del av de där andra tre fjärdelarna konsumerar hockey, om än på ett annat sätt. Det är ju en utmaning att nå de här grupperna och få dem att komma hit. Vad ska vi stå för, och hur ska vi förmedla det, för att få hit dem att titta på hockey på plats?”
”Sedan tycker jag att det finns en dimension bortom kronor och ören som vi ofta glömmer i kommunikationen, och det är att se det ur spelarnas perspektiv. Tänk skillnaden i att åka in på isen och det sitter 8500 på läktarna, istället för 5500. Det är också en dimension som vi måste prata om, den sportsliga. Och för dem som har hjärta, engagemang och passion och vill se ett framgångsrikt Färjestad, såväl här i Sverige som ute i Europa, handlar det också om så mycket mer än pengarna. Det handlar om att få vara med på den resan.”
Bra att du tar upp det – en känsla som jag får lite då och då är att såväl SHL som Färjestad ibland tenderar att gå i otakt med hockeyfansen. Att man inte riktigt är på samma våglängd… Ta det här pratet om ”produkt” och ”konsumtion” som kan kännas väldigt skrämmande för ett hardcorefans. Hur ska man nå dem, tycker du?
”Som jag förstår det har Färjestad en bra kommunikation och dialog med de genuina fansen, om vi nu ska sätta någon etikett på fans över huvud taget. Och det är en väldigt sund inställning. Det är ju själva grunden till att vi vill ha en fylld arena. Vi vill ju ha vår sjätte, sjunde OCH åttonde spelare på läktarna för att de ska kunna bära fram laget. Det är där du skapar kultur och hjärta hos gänget på isen, när de känner trycket i hallen som nästan bär dem framåt. Man får ju gåshud när man är här i hallen och det här trycket finns.”
Ja, det såg jag till exempel i Fjällräven Center i Örnsköldsvik för några veckor sedan. I stort sett hela publiken var väldigt enögd och högljudd, vilket stöttade hemmaspelarna samtidigt som det satte stor press på domarna.
”Haha, ja, som jag brukar säga; man behöver inte ha mer än ett öga för att komma hit. Det räcker så bra med ett enda öga i pannan. På ett positivt sätt, förstås”, förtydligar han. ”Jag minns hur det såg ut inför slutspelsmötet mellan Rangers och Pittsburgh, när man vevade hela historien mellan lagen och byggde upp en skön stämning. Tidigare möten, snygga mål och läckra tacklingar… Till sist satt man ju och skrapade med foten och bara längtade till matchstart.”
Sådant tycker jag, ärligt talat, att vi är lite dåliga på att skapa här hemma i Sverige!
”Ja, det tycker jag också. Hur märker man, i den här stan, att det är match idag? Jag skulle vilja se ett lämmeltåg till varje match, att hela stan kokar… Ungefär som när Stenmark åkte skidor förr i tiden och allt annat stod still. Det är det engagemanget vi vill ha. Och hur bygger vi det? Där återkommer vi ju ständigt till frågor som rotationen av spelare varje år, hur väl vi känner igen de nya killarna och tar till oss dem och så vidare.”
Ja, det har jag själv märkt på min blogg, att det finns ett stort intresse för att lära känna spelarna. Och jag ser också på läsarnas kommentarer – att man som fans får en relation till spelarna, kanske lite bortom den traditionella rapporteringen, är viktigt för att man ska bli motiverad att ta sig till arenan.
”Ja, det är ju så med allt, även utanför hockeyns värld. Ju mer jag känner till, och ju mer jag förstår av det som pågår desto mer intresserat följer jag sedan med. Vi behöver våra profiler, för en profillös liga fungerar inte. Det är en utmaning med tanke på den omsättning vi har på spelarna i ligan idag. Men så ser världen ut. Sedan måste vi också titta på andra faktorer som drar folk till arenan – är man där för att nätverka, äta gott eller för att man vill vara här och se vad som händer. För att man vet att det är detta som snacket på jobbet och kring fikaborden kommer handla om i morgon…”
Framgång i juniorleden, med flera killar som redan tagit klivet in eller är på väg att ta klivet in i A-laget! Varför inte visa upp den verksamheten mer, är en av mina frågor… Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Det här projektet med kommunen och sponsorer som vi har läst en del om i media vill jag gärna veta mer om. Jag tycker mig ha läst mellan raderna att det ska handla en del om kommunikation, stämmer det?
”Ja, det senaste samarbetet handlar om ett utvecklingsbolag som vi bildat tillsammans med kommunen och de här sponsorerna och det är specifikt för Champions Hockey League. Det som du och jag har pratat om så här långt handlar främst om SHL. Men det är samma resa i CHL, även om den biten ännu är i sin linda och behöver byggas upp. Och kommunikationen och marknadsföringen av det ena ger ju det andra, precis som ligorna också är en förutsättning för varandra. Hockey i Europa, som ett kluster mellan KHL och NHL, är viktigt om vi framöver vill se hockey över huvud taget på en nivå som vi attraheras av. Då måste vi vara med på den här resan, och alla parter måste vara med och satsa. Det kommer ge en spinn off-effekt som kommer vara intressant även för samhället och näringslivet i övrigt. Den medvetenheten har vi nog inte riktigt satt bland värmlänningarna ännu. Man har inte köpt grejen än. Vi har inte riktigt lyckats förklara på rätt sätt, och då möts man av frågetecken och lite hederlig svensk misstänksamhet. Där har vi en utbildnings- och informationsresa att göra. I grund och botten är ju detta en fantastisk möjlighet!”
Det finns en utbredd uppfattning bland fansen om att turneringen inte är intressant så länge inte lagen kvalificerar sig helt genom sportsliga meriter. Turneringen kallas ibland lite nedlåtande för ”plastig”, och kanske beror det på en kollision mellan det traditionella folkrörelsetänket och de mer ägarstyrda ligorna vi konkurrerar med och samarbetar med i den här satsningen? Kan du förstå det resonemanget?
”Så här fungerar det ju i KHL och NHL, till exempel. Sedan kan man välja att hålla fast vid traditionen och strunta i att världen runtomkring förändras. Men vad händer då? Det kan man säkert ha olika uppfattningar om, men jag är ganska säker på att vi inte kommer att få se någon ishockey av kvalitet över lång tid om vi inte tar oss an den typen av utmaningar nu.”
Tanken är att CHL ska övergå till att handla alltmer om sportsliga meriter ju mer ligan utvecklas, om jag har förstått handlingsplanen rätt?
”Ja, det är klart att det kommer att göra. För att bygga en sådan liga måste man investera i den, till att börja med. Då blir det lite plastigt, för att använda ditt epitet. Men någonstans måste man ju börja. Att skapa en ideell rörelse som har en bärkraft tvärs över Europa är en vacker men orealistisk tanke. Här får man kanske en konflikt, men det gäller att sätta sig ned och nyktert resonera sig igenom argumenten. Det finns i en, i grund och botten, väldigt sportslig tanke i att vi över tid får möjlighet att se hockey av hög kvalitet som vi inte annars inte kommer ha tillgång till. Men det tar ett tag att komma dit.”
CHL är viktig för att trygga framtidens hockey, men vi måste ha lite tålamod under uppbyggnadsfasen Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Det finns också kritiker som säger att ligan är ointressant så länge inte KHL deltar.
”Ja, men först måste vi ha något att bjuda in till. ’Kom på fest!’ ’Okej, vart i så fall?’ ’Jag vet inte, jag har inget ställe?’ Det fungerar ju inte…”
Så till en annan sak som jag har tänkt på när det gäller det här med ”familjen”. Ärligt talat saknar jag ofta damerna och juniorerna i det här tänket. Bland juniorerna finns ju förhoppningsvis framtidens A-lagsspelare, och redan där kan vi börja bygga profiler. De och damerna borde vara med på Öppet hus, till exempel.
”Ja, det är något vi har pratat om. Det känns bra och naturligt att vi har startat ett damlag, men det innebär en del utmaningar. Inte minst kring istider, ekonomi och sådana saker. Men det ställningstagande föreningen gjorde när den bestämde sig för att starta laget är väldigt sund, liksom ungdomssatsningen med fokus på alliansen och utveckling av den värmländska ungdomshockeyn…”
… Okej, jag köper hela upplägget kring detta. Det jag tänkte på var snarare hur man lyfter fram de här grupperna. Att de är med på aktiviteterna och syns i verksamheten. När jag ser på min egen rapportering märker jag ett väldigt stort intresse för både juniorer och damer.
”Det förstås en balansgång för att få en sund exponering som inte trasar sönder vare sig individer eller själva satsningen, men i övrigt tror jag att du har helt rätt. Sedan är det förstås ingen som utesluter någon utav elakhet, utan det handlar om att få in dem i tankesättet och ge dem en naturlig plats i verksamheten.”
Nystartade FBK Dam har fått en kanonstart. Lagets andrakedja med Emelie Johansson, Julia Martinsson och Alexandra Skoog utgör för närvarande toppen i Div 1 Västras poängliga! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
“Därifrån ser jag sedan gärna en utvidgning till att familjen ska omfatta hela hockeyalliansen och så småningom hela förenings-Värmland. Tanken är att Färjestad ska vara en generator som ska hjälpa regionen att må väl. Att man som stor förening inte uppfattas som någon som kapitaliserar på andra. Vi har stolar här att fylla, och varför då inte göra en överenskommelse med övriga Värmland och hockeyalliansen där de hjälper oss att marknadsföra och fylla vår arena mot att de får betalt för det på ett bra sätt. Det blir positivt för alla parter. Stödet från kommunerna till klubbarna kanske kan minskas samtidigt som föreningar runt om i länet kanske kan ha is en månad längre på våren. Fler tjejer med i verksamheten, liksom fler unga överlag. Ett föreningsvärmland som mår bra! Så det finns många samverkansformer som vi kan och bör utforska och utveckla.”
Hur skulle ett sådant samarbete rent konkret kunna se ut?
”Tja, om man utgår från exemplet jag nyss pratade om skulle man till exempel ta en hockeyklubb i en kranskommun som fyller en buss eller två och sedan får del av biljettintäkterna.”
Stefan Larsson träffade FBK Dam på torsdagskvällen när laget invigde sitt nya uppehållsrum Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Sedan tänker jag på damerna, som måste vara bra ambassadörer för att locka tjejer både som aktiva och som publik i arenan. Det är ju, som vi konstaterade förut, en viktig grupp besökare. Och det öppnar också upp för nya typer av sponsorer?
”Ja, det blir en ny grupp kulturbärare som är väldigt intressant. Tjejerna moderniserar verksamheten på ett bra sätt. Men den utvecklingen får vi ta som den kommer, steg för steg. Det viktiga är att vi här i Färjestad vågar prova nya vägar, fastän vi inte riktigt vet hur det kommer bli.”
Det är en sak som jag gillar med Färjestad – att man hela tiden vill framåt och inte är rädda för att åka på en smäll. Det är utanför komfortzonen man utvecklas!
”Ja, vi vill gå i bräschen och driva utvecklingen. Det innebär förstås också att man får lite stryk ibland, precis som vi kan konstatera i fallet med CHL. Det är en banbrytande grej, och man önskar givetvis att omgivningen ska se det och stötta. Det blir tufft annars, och det är ju tillsammans vi bygger framtiden!”
Den vackra och inspirerande tavlan som sitter på väggen snett mittemot Stefan Larssons skrivbord föreställer SM-guldet 2011. Ett häftigt minne och en händelse Larsson gärna är med om igen! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Till sist, hur ser ditt eget hockeyintresse ut? Har du spelat själv?
”Haha, ja, det har jag faktiskt även om jag inte brukar framhålla det som en merit. Jag spelade upp till A-juniorerna i Forshaga. Sedan har jag följt Färjestad genom åren, jag kom in på nåder ibland i ’det gamla rökrummet’ som den gamla VIP-baren kallades. Vi hade årskort genom jobbet, och när jag bodde utomlands har jag följt så gott jag kunnat på distans. När vi varit hemma har vi försökt passa in det så att vi kan se någon match, i påskas hann jag se en av de sista matcherna mot Skellefteå.”
Ditt bästa ögonblick med Färjestad så här långt?
”Det måste vara SM-guldet 2011, som jag såg på plats. Det var en sån här riktigt ståpälsupplevelse! Det är något alldeles extra att få vara på plats. TV:n i all ära, det finns inget som slår att få vara med här i grytan när det händer!”, avslutar han med eftertryck.
Får Stefan bestämma kommer det bli många sådana ögonblick framöver.
