Krönika: Om att se hela bilden, bortom klickjägare och hetsande rubriker
Gameday! Viktig sexpoängsmatch väntar i omstarten efter ett händelserikt uppehåll. Här kommer, på förekommen anledning, en krönika om vikten av att se hela bilden och en uppmaning om att dra några betydelsefulla strån till stacken.
Dags igen.
Uppehållet är över.
11 dagar utan SHL-hockey. Men det har knappast varit några händelsefattiga dagar.
Förra veckan kom beskedet att Leif Carlsson har tar steget in i båset. Igen. Carlsson lämnade som bekant tränarrollen bakom sig så sent som i våras för att ta bli sportchef.
Särskilt dramatiskt är det inte – Leffe berättade redan i säsongsstarten att han hoppades hinna hoppa in på några ispass då och då.
Faktum är att hans inhopp i båset känns som en ganska naturlig åtgärd. Dels känner han ju Tommy och de flesta killarna i laget väl. Dels är det han som har scoutat och satt ihop laget, och han har därmed en idé om varje individs tänkta roll i det stora pussel som kallas lagbygge. Finns han nu med även i det dagliga arbetet får han större inblick i lagets utveckling och vad som eventuellt kan behöva tillföras/förändras i truppen. Dessutom är han, som vi vet, en skicklig tränare (hej tajt defensiv!) med personlig erfarenhet av att leda ett lag med kniven på strupen ut ur krisen.
Leif Carlsson är tillbaka på isen. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Carlsson lämnar inget åt slumpen, han har en imponerande pondus när han sätter den sidan till och ett avväpnande sätt som gör att han kan läsa in och ta människor på ett bra sätt. Coach Carlsson är en vinnande kombination av personlighet, gedigna hockeykunskaper och några viktiga och lärorika år utanför hockeyns värld.
Men det jag gillar allra mest hos honom är hans förmåga att hela tiden se glaset som halvfullt. Sådana människor är viktiga att omge sig med om man vill framåt. Pessimister vinner sällan något.
Med det sagt tror jag att många som främst bara sett Tommy Samuelsson på tv-bilder har fått fel bild av honom. Jag ser att en bild som fastnat är den allvarliga Tommy vi ser i båset när han är stenhårt fokuserad på matchen. Här skulle jag vilja nyansera bilden!
Även här går en stenhård pondus och en befriande humor hand i hand. Samuelsson bjuder ofta på en slagfärdig, gärna galghumoristisk replik och har nära till skratt. Jag uppfattar honom som lite vassare än Carlsson, men även Samuelsson sprider en positiv känsla omkring sig. Han tar ansvar, lyssnar in och är lika tillgänglig även under de tuffaste dagarna som när solen skiner. Samtidigt nyper han ifrån direkt när han inte är nöjd. Jag vet också att han och Carlsson går bra ihop.
Precis som Carlsson förra året, visar Tommy prov på ett beundransvärt pokerface när han, match efter match, står framför kamerorna och, till synes lugnt och avdramatiserande, diskuterar förlusten.
Detta trots att alla som finns runt laget vittnar om samma sak: det finns ingen som hatar att förlora mer än Tommy Samuelsson.
Varför visar han inte det då? Jag möter många fans som vill se mer känslor, större ”självinsikt” och mer offentlig intern kritik. Som tror att det vi ser utåt speglar det som händer inåt.
Men Samuelsson vet som erfaren ledare att han inte hjälper sitt unga lag genom att stå och såga det offentligt. Kritik (enskild eller i grupp) tar man bakom stängda dörrar, under kontrollerade former och knappast i affekt. Och det gör han och resten av staben runt laget. Det fattar väl alla, hoppas jag?
Tommy Samuelsson Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Jag minns senast jag reste med laget, det var mitt i natten och i stort sett hela planet hade dåsat till på väg hem från Örnsköldsvik. Men inte Tommy: han hade plockat fram matchstatistiken, studerade den noga och satt sedan och skrev anteckningar inför nästa dag. Tittar vi på det han åstadkommit under karriären, där han bland annat var med och spelade en viktig roll i uppbyggnaden av det Skellefteå som hyllas så idag, vet vi att han är en kunnig tränare med alla verktygen i sin låda. Annars hade han knappast befunnit sig där han är idag.
Genom sin medieerfarenhet vet han dessutom att vartenda ord han yttrar kommer att vridas, vändas och analyseras. Inte minst i det prekära läge laget för närvarande befinner sig i.
Se på lex Salo, där den opolerade sportchefen ju egentligen inte menade att såga sin kapten längs fotknölarna utan istället ville visa att det inte var nyförvärven som ensamma skulle lastas för lagets dåliga start. Men så ”tolkades” förstås uttalandena av klickjägarna.
Vi såg fenomenets fula ansikte senast häromdagen, när Kylingtons uttalande i VF om att han inte tyckte att ålder är intressant i Expressens (de brukar faktiskt vara lite bättre än så) rubrik förvandlades till att han skiter i Färjestad.
Läs längre än en smaskig rubrik… (Expressen.se)
Jag återkommer till Kylington längre ned. Men vi vet alla att ett lag som har det tungt knappast är hjälpt av ett hungrigt mediadrev som sår split och fans som tolkar läget efter slippriga antydningar i rubrikerna.
Därför är det viktigt att vi alla håller huvudet kallt. Och försöker ta in hela bilden innan vi dömer.
_ _ _
18 grundserieomgångar spelade av totalt 55. Vi ligger på 11:e plats, med totalt 18 inspelade poäng.
Ett poäng per omgång om man så vill.
På platsen ovanför oss, precis med näsan över vattenytan, ligger dagens motståndare Brynäs. Efter en tuff period har de bara tre poäng mer än oss, vilket gör kvällens match till en äkta sexpoängs-rysare.
Vem sa att matcherna i november inte spelar någon roll?
Det må så vara att SHL har tajtat till nedåt. Men den viktiga psykologin i spelet i kombination med prestigen gör att det knappast är något lag eller några fans som kan slappna när man befinner sig i vårt läge.
Jag vet att jag har sagt det förut, men vi fans måste dra vårt strå till stacken. Det är nu vi måste sluta oss samman, för vi har vår del och vår uppgift att utföra i den här tuffa situationen.
Det är nästan tragikomiskt att höra folk som kallar sig fans säga att de inte kommer att ta sig till arenan förrän ”laget börjar spela bra” för att sedan, i nästa andetag, uppmana föreningen att köpa nya spelare. Helst en hel femma, och givetvis ett par högprofilerade, välmeriterade målskyttar.
Om man över huvudtaget får tag på sådana i november (varför är de i så fall lediga?) kostar de multum. ”Öppna plånboken, Loob” blir ofta svaret på den invändningen.
Grejen är att plånboken, i det stora hela, utgörs av Löfbergs Arena. Färjestad valde, i en tid då folk bokstavligt talat ständigt stod i kö för en biljett till Färjestad, att investera en stor del av sitt kapital i en stor, modern arena. Varje besökare förvandlas således till en peng i Färjestads börs.
Ett smart sätt att trygga framtiden sett till de förutsättningar som rådde då.
Men vi vet ju alla att publiksiffrorna har minskat under flera års tid. Därigenom minskar också pengarna till spelartruppen. Enkel matematik. Och det går inte att tillfälligt kompensera med banklån om man inte säkert vet att folket är på väg tillbaka. Det skulle äventyra verksamheten på lite längre sikt. SMS-lån och elitidrott går liksom inte riktigt ihop…
Så glöm för allt i världen den där fantasin om någon slags undangömd miljongömma. Och pallra er till hallen, eller handla prylar och så vidare, om ni vill se fler stjärnor och fler guld i Färjestad.
Det kommer att vända, det vet jag, och då kommer det vara fantastiskt häftigt att kunna säga att ”jag var där, jag såg när det vände” och ”jag var en av dem som hjälpte till att vända skutan”.
Tabellen inför kvällens omstart. Ingen rolig läsning för oss med Färjestadshjärta. Men vinst ikväll och på lördag skulle ge viktigt andrum. (stats.swehockey.se)
Sedan känns det som om Färjestad står inför en brytningstid, såväl på isen som vid sidan om. Ett tufft läge, såväl sportsligt som ekonomiskt, är samtidigt en unik möjlighet att stanna upp, tänka efter och se över verksamheten. Vad bör vi förändra? Vad vill vi? Och hur ska vi nå dit? Vad är viktigt? Och vilka är viktigast för oss?
Ska vi ta oss an det där berömda halvfulla glaset igen ser jag säsongen 14/15 som en gyllene chans att göra ett avstamp. Det känns som om föreningen skulle behöva lite nytänk vid sidan om isen, och där tror jag att den nye VD:n Stefan Larsson och de nya perspektiv han bidrar med kommer in perfekt.
Stefan Larsson Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Jag träffade Stefan Larsson förra veckan och tyckte att han hade mycket intressant att säga, inte minst när det gäller visionerna för framtiden och kommunikationen. Ni som eventuellt missade min intervju med honom hittar den här.
Men tålamod är nyckeln – vi måste ge såväl honom som den sportsliga ledningen med Loob i spetsen lite tid och arbetsro.
Och tre poäng idag, följda av tre nya mot tabellfyran Örebro på lördag skulle göra underverk på det planet.
_ _ _
Kylington, ja.
Jag ska villigt erkänna att jag inte såg den utlåningen komma, även om Oliver tidigare sagt att han önskar spela mer. Jag mår lite dåligt över att se att somliga dömer snabbt och skoningslöst, oavsett åt vilket håll det går.
Hela den affären är en utomordentlig övning i att kunna se saker ur olika perspektiv.
Tänk dig att du är 17 år gammal. Supertalang. Dina drömmars mål – NHL-kontrakt, landslagsspel och en tryggad ekonomisk framtid samtidigt som du får göra det du älskar allra mest på heltid – är äntligen inom räckhåll. Så nära.
Handen upp alla hockeyälskare som INTE skulle vilja vara i den positionen? Det är ju den optimala Bustersagan.
Men det finns alltid en baksida: Du har jobbat stenhårt genom hela tonåren för att nå dina mål. Du vet att det kommer krävas ännu mer blod, svett och tårar. Och en del obekväma beslut. Du lever under stor press. Folk från alla håll kommer hela tiden med råd. Inte alltid råd som kommer att vara bra för dig, och ibland till och med råd som egentligen mest är till gagn för dem som kommer med dem. Men vilka som är bra kan du inte veta, för vi lever ju bara en gång och det finns ingen spåkula.
Så du måste göra det val som känns bäst i magen, här och nu. Spela mer eller spela mindre? En mindre roll SHL eller få ta ett större ansvar i Allsvenskan? Vad är bäst för din utveckling?
Vad hade du valt? Och vilka faktorer hade påverkat dig i ditt beslut?
Kylington kramas om av lyckliga lagkamrater . Hur kommer hans framtid i Färjestad påverkas av utlåningen? Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Sedan har vi å andra sidan Färjestads perspektiv:
En förening som har en ny, uttalad strategi att satsa på egna talanger. Alla vet vi att det finns såväl positiva som negativa aspekter på att släppa fram unga killar i laget. På den positiva sidan finns ekonomin och det faktum att juniorerna i sin ungdomliga entusiasm är förbannat underhållande för publiken. De kör på som om det inte fanns någon morgondag, fulla av självförtroende och utan något att förlora.
Nackdelen är att övningskörningsskylten kommer föra med sig en del misstag. Det är helt naturligt och ingår i all utbildning – om man inte får testa och misslyckas kommer man aldrig att kunna ta nästa steg i utvecklingen. Men i den tajta högsta seniorligan, som bygger på att laget som gör minst misstag vinner, kan vartenda misstag bli kostsamt. Inte minst i ett lag som ligger näst sist i tabellen och så här långt har haft förtvivlat svårt att göra mål framåt. Då blir ett mål i baken, som hade varit en piss i Mississippi för ett lag i storform, dyrköpt. Knivigt läge. Och inte längre så självklart vad som är rätt och fel…
Lägg därtill ytterligare en ingång för klickjägarna att hitta konflikter som ingen av de inblandade behöver just nu.
Kylington och Asplund Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Ytterligare en tröttsam aspekt av Kylingtons utlåning är att det där gamla tugget om att Färjestad inte får fram några talanger vevas ännu ett varv av de dåligt pålästa. Timingen blir extra kul när vi samtidigt får rapporter från NHL om att Marcus Johansson har inlett fantastiskt för sitt Capitals och att Klefbom har kallats upp till sitt Edmonton efter spel i farmarligan. Lägg därtill killar som Brodin och Nygren, samt killar som PW, Grundel, Nygård, Forsberg och Olofsson i dagens A-lag och ”coming man” såsom 97-orna Asplund, Werner, Eriksson-Ek med flera.
Filipstadstalangen Rasmus Asplund och Kylington var yngst i laget när de under det gångna landslagsupphållet spelade turnering med juniorkronorna i Tjeckien, med killar som generellt sett är två år äldre. Det säger inte lite om deras potential! Adam Werner utsågs till bäste målvakt i fyrnationsturneringen som U18-landslaget spelade i Sundsvall förra veckan, och där var Joel Eriksson-Ek lagets bäste poängplockare (imponerande 2+4 på 3 matcher). Oskar Steen gjorde ett av målen i bronsmatchen mot Finland när U17-landslaget spelade årskullens variant på VM, World Under 17 Challenge, i Kanada. Värmlands TV-puck-lag tog som bekant nyss guld (firas inför lördagens match), och i det laget ingick tolv (12!) killar från Färjestad. Och det finns fler killar som bara väntar på sitt genombrott.
Så lägg ned snacket om att Färjestad inte har några egna juniorer att satsa på eller har lyckats förvalta.
Frölunda och Skellefteå lyfts ofta fram som förebilder, och de ska givetvis ha en eloge för sitt fina arbete. Jag tror, precis som Färjestad och de flesta av dagens klubbar, att en framgångsrik egen juniorverksamhet som dessutom helst bygger på ”närproducerade” spelare är den enda vägen att gå.
Men det kräver tålamod och en långsiktig satsning. Frölunda har väl knappt funnits på radarn under några års uppbyggnad medan Skellefteå kunnat bygga upp sitt imperium i lugn och ro utan några krav och förväntningar utifrån.
Ska föreningen få möjlighet att satsa på en ny generation egna killar måste vi fans ha lite förståelse för att vi kanske inte kan vara med och slåss om guldet varje år! Men vi måste ändå finnas där och stötta.
_ _ _
Sedan kommer nästa utmaning – att få behålla talangerna så länge som möjligt i föreningen och inom svensk hockey.
Om vi lyfter blicken från det aktuella exemplet och försöker se den stora bilden kan vi konstatera följande:
Dagens talanger kommer inte att välja att stanna kvar i Sverige, utan drar tidigt. Så är det. Några få år i början av deras karriärer, och sedan kanske några år på slutet är det som svensk hockey kommer att få. Killarna har sin NHL-dröm och de vill tjäna pengar. Det är viktiga motivationsfaktorer för killar som har fått offra mycket på vägen. Jag förstår dem, och det tror jag att de allra flesta av er med handen på hjärtat också gör.
På andra sidan Atlanten finns musklerna, de väloljade munlädren och $$$. Svensk hockey har i nuläget ingenting att sätta emot. Europeiska spelare är så billiga att transatlanterna iskallt kan plocka fem och räkna med att en av dem blir något, och ändå tjäna på affären. Det är bara att åka till drive-in-entrén, handla, tugga och spotta ut om det inte passar. Och för spolade spelare finns den moderna tidens Vilda-Västern aka KHL för den som vill ut och gräva guld, eller bra ligor i fantastiskt vackra och ekonomiskt fördelaktiga länder som Schweiz för den som vill ha en bra tillvaro. Konkurrensen om duktiga lirare är stenhård idag.
Kan vara värt att tänka på när man sågar SHL:s och klubbarnas försök att bygga och trygga ekonomin.
Man kan drömma om stora övergångssummor som dem vi ser i fotbollsvärlden, men i dagsläget handlar det för SHL om att försöka få ut någonting alls. Det senaste NHL-avtalet är ett litet steg i rätt riktning, men de allra flesta organisationer där borta vill hellre ha spelarna i Nordamerika så tidigt som möjligt än låna ut dem till svensk hockey. Det är en nyckelfråga där kommunikationen måste bli bättre. Hur kan en gemensam strategi för hur vi bäst förvaltar ung talang se ut och vilket ansvar har alla parter för att skapa en så bra global hockey som möjligt? Om svensk hockey, i ett skräckscenario, skulle förtvina skulle också andelen välutbildade svenska hockeyexporter minska för övriga ligor.
Under utbildning – nästa generation FBK-stjärnor Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Jag gillar ärligt talat det gamla ET-upplägget med en slutspelshelg bättre än det nya CHL-anpassade med utspridda matcher. Lättare och roligare för fansen att samlas kring ett större event en och samma helg och så blir det mer stämning än i ekande hallar. Men det är min åsikt.
_ _ _
Glöm inte att stötta Färjestads Movember-projekt! Se vår film om projektet här.
Klicka på länken i vår movember-ad i högerspalten för att komma till lagets sida. Och kom för allt i världen till kvällens Movembermatch! Då stöttar du ännu fler än laget i ditt hjärta.
Och herrarna är faktiskt inte de enda som samlar in pengar – kolla till exempel in FBK Dams Frida Anderssons läckra initiativ. Även vi utan mustascher kan göra mycket för den goda saken!
_ _ _
Off topic, jag vet. Men man kan vara en stor fotbollsspelare utan att vara en stor människa. Som lagkapten har man en viktig roll som förebild, och väljer man att köra sitt race med skygglappar och me, myself and I i fokus kanske man inte ska ha den positionen. Det hade krävts så lite, och han borde ha fått insikt ifjol. Han har själv varit utsatt, men det är tydligen bortglömt. Min respekt har han hur som helst inte.
_ _ _
Till sist ett tips för dig som är intresserad av spel!
