Krönika: Om du inte kan säga något snällt…
Jag tror att det var Bambis kompis Stampe som sa att “om du inte kan säga något snällt, säg ingenting alls”. Det är därför jag har hållit mig borta från bloggen i nästan ett dygn. För gårdagens match var utan tvekan säsongens bottennapp så här långt. Man får verkligen ligga i för att hitta den där lilla positiva skärvan att ta med sig hem från den matchen, och det gäller allt från individernas insats till laget och matchen som helhet.
Jag tror att vi alla, hela vägen från killarna ute på isen, via lagledningen och bortastå och vidare hem till oss Färjestadsfans hemma i tv-sofforna, kände samma frätande frustration igår. Hos en del – till exempel kapten Tolle och en oräkneligt antal fans i sociala medier – manifesterades det i ilska och destruktivitet. Hos andra med sorg, rädsla eller något slags något-måste-hända-nu-panik.
Allt är okej.
Alla andra känslor än likgiltighet är bra.
För de visar på det stora engagemang som finns hos den som blir berörd.
Att man bryr sig, lider och söker lösningar istället för att rycka på axlarna och byta tv-kanal.
Fantastiska bortafans på plats i Gavlerinken Arena igår, sjöng och stöttade genom hela matchen! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Och det var fantastiskt att, genom tv:n, höra FBK-fansens sånger och ramsor eka hela vägen hem till Värmland från Gavlerinken Arena igår. Genom hela matchen.
Respekt!
_ _ _
Fansens engagemang värmer och ger hopp, och visst finns det med lite perspektiv ytterligare några positiva saker att ta med sig från igår:
Pogge fortsätter att göra ett bra jobb i målet, och han ger fortsatt laget chansen att vinna. Ett par mål är i teorin godkänt för en hockeymålis att släppa in, och det tredje målet är en slumppuck som knappast skulle gå in på samma sätt om man så ställde upp de inblandade och provade femtio gånger till.
Att torska är alltid pest och pina, men ytterligare en bra sak med gårdagens nesliga förlust är att den sätter ett tydligt finger på det problem vi fortfarande har i offensiven. Vi har spelat bättre i de senaste matcherna, och har följaktligen också tagit viktiga poäng. Men, handen på hjärtat: uppryckningen har handlat mer om att vi tajtat till i defensiven och har haft en målvakt som har stått på huvudet än att vi egentligen har skapat så mycket lägen framåt. Att vårt försvarsspel på det stora hela (med ett bakslag igår) fungerar bättre är ett steg i rätt riktning. Nu är det det offensiva spelet som måste upp sisådär sju snäpp, och där har ledningen börjat agera.
_ _ _
Det jobbigaste igår var att se håglösheten, oron och passiviteten bland såväl spelare som ledare.
DET är farliga känslor.
De hjälper oss inte framåt.
Det är därför vi måste jobba lite extra för att hitta positiva saker att bygga vidare på. Inte för att man är naiv eller inte vågar såga.
Boxplay gjorde vi bra. Med tanke på all tid vi spenderade i den spelformen var det viktigt.
Men i övrigt var det tungt. Oerhört tungt. På alla plan.
_ _ _
Inte lätt att vara Hedman – han ska spela fysiskt, men får ofta skit när han gör det… Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Här kommer mina tankar när det gäller några specifika situationer:
* Hedmans tackling av Enterfeldt.
Intressant hur alla börjar gapa om avstängning bara för att A) En spelare blir skadad och B) för att den som tacklade har ett visst namn på tröjan.
Först och främst – det är ALDRIG kul när någon blir skadad. Aldrig! Men i en fysisk sport som ishockey kan man tyvärr aldrig helt gardera sig mot att skador uppstår. Utan det fysiska och därmed också potentiellt skadliga spelet skulle det ju inte vara hockey.
Jämför gärna med till exempel hästhoppning eller boxning, och fundera över hur de sporterna skulle påverkas om man skulle ta bort alla riskmoment i dem. Man kan och bör givetvis göra sporten så säker som bara möjligt för utövarna, men att kräva åtgärder så fort någon råkar illa ut riskerar på sikt att utarma sporten. Det är till exempel många som frågat sig varför killar som Tollefsen och Hedman med flera i ligan inte tacklar så mycket längre. Tja, här har vi svaret! Vem kan förutse varenda komplikation som kan uppstå i en sport där allt sker inom loppet av en hundradels sekund?
När en tacklad spelare bryter armen i tacklingen har jag svårt att se någon logisk koppling mellan skadan och en otillåten tackling. Det ska vara en charging i så fall, och det var det inte i det här fallet. Men axeln är på rätt plats, timingen så bra som den kan bli sett till förutsättningarna. Armen kommer olyckligt i kläm mellan två tunga spelare och sargen. That´s it. Och ändå börjar folk som knappt sett själva tacklingen att ropa på avstängning direkt. Bollkänsla någon?
* Förnuft och känsla…
Ja, apropå känsla… Det finns EN sak som ÄR värre än att torska. Och det är att torska i en match där domarinsatsen lämnar en del övrigt att önska. Börjar man diskutera domarna heter det nämligen tämligen omgående att man skyller förlusten på dem. Det gör jag inte!
Vi förlorade den här matchen helt av egen kraft. Det kan vi snabbt konstatera.
Men vi fick se ett par domaringripanden som gör mig lite konfunderad.
En frustrerad Ole-Kristian Tollefsen uttryckte sig helt klart klumpigt i situationen som gav honom en femma + det grövre matchstraffet. Bakgrunden var att den ena linjemannen hade kopplat ett nackgrepp på Tollefsen i det tjafs som hade uppstått mellan norrmannen, Åslund och Brynässpelarna Daniel Brodin och Simon Bertilsson. Tollefsen upplevde att linjemannen höll i för länge/hårt och hade svårt att få luft, och på tv-bilderna ser man hur han efteråt, både verbalt och med gester påpekar det för linjemannen. Tollefsen själv sa igår så här till Sportbladet: “…jag freakade ur lite och sa att det kändes som han skulle döda mig och jag frågade om jag ska göra det samma på honom”.
Linjedomaren tolkade det som ett dödsstraff och Tolle fick grovt matchstraff vilket innebär att händelsen inte bara rapporteras till DN utan också automatiskt ger en match avstängning. Återigen – det var givetvis fel av Tollefsen att uttrycka sig som han gjorde. Matchstraffet kan jag köpa. Men ser man till hela situationen och domarens egen del i det hela kanske man kan nyansera det som hände lite bättre. Det finns grader i helvetet: Att, som Leksandssupportern, på twitter helt random skriva att man ska döda någons barn är något helt annat än två personer i en situation där den ena som utsatts för brysk behandling frågar den som utsatt honom för detta hur det skulle kännas om han gjorde samma sak mot honom.
Från att ha gjort sitt livs mål och se det bortdömt till att åka på ett grovt matchstraff. Tollefsen hade ingen rolig lördagskväll uppe i Gävle… Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
* Inkonsekvens och hockey hör inte ihop
Jo, jag vet: Domarna har ett tufft jobb. Precis som spelarna ska de hela tiden ta snabba beslut som för det mesta är svåra (eller rentav omöjliga) att rätta till i efterhand. Men beslutet att videogranska Tolles läckra mål, där det tog en halv evighet för videogranskarna att avgöra att Walles skridskospets var på fel sida om målgårdens välvda linje, sätter fingret på det värsta jag vet i hockey – inkonsekvent domarbedömning.
Det var någon som skrev att den som klagar på det bortdömda målet inte kan reglerna. Men det är inte reglerna i sig som det handlar om här. Jag har sett reprisen vevas, om och om igen, och vi pratar millimeter, förstoringsglas och hårfin bedömning. Wallin nuddar inte vid Starkbaum i målet, men skridskoskenan är precis i skottögonblicken möjligen preciiiis innanför linjen.
Så, fine. Döm bort det här målet.
Men då kommer vi få videogranska i stort sett alla mål i SHL. Hur många mål idag kommer till genom att det står en skara välväxta män och trängs framför målvakterna? Ganska många, eller hur? För att inte säga de flesta. Ta ut tio slumpvis utvalda mål i den kategorin så kommer ni förstå min poäng. Men faktum är att mål sällan blir granskade.
Ibland tillåts till och med spelarna köra in både puck och målvakt i buren utan avblåsning och målet godkänns. Sett mot den bakgrunden är millimeterkontrollen igår inte bara löjlig utan också ett tydligt uttryck för den inkonsekvens som råder när det gäller granskning/bedömning. Och innan ni går på mig om min enögdhet – det är inte bara Färjestad som drabbas, utan hela ligan.
Ta en titt på det här målet från förra säsongen, till exempel. Det är inte någon exakt parallell, men intressant i diskussionen. Det godkändes.
https://www.youtube.com/watch?v=egsbM2O88O8&feature=youtu.be
_ _ _
Det har muttrats en del i leden om att vi har lånat ut Arell och Kylington.
Tja, med hastigt uppkommen backbrist är det perfekt att kunna plocka hem Arell, som fått såväl speltid som självförtroende i Malmö.
_ _ _
Apropå backar: Det är lätt att man bara lägger skulden för den uteblivna poängskörden på våra forwards. Och sanningen är förstås att många av de bärande pjäserna på den positionen varit på tok för osynliga så här långt. Men faktum är att bra anfall börjar ända nere i egen zon, och det är en del av problemen så här långt: uppspelen. Vi såg senast igår hur några misslyckade sådana resulterade i vassa lägen och till och med mål för motståndarna.
Det är en viktig pusselbit att lösa för Färjestadsledningen.
Magnus Nygren är drömförstärkningen… Men riktigt så enkelt är det ju tyvärr inte! Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Givetvis får jag, precis som alla som var på plats i Löfbergs Arena för nästan exakt ett år sedan, gåshud när vi minns Loobs fiffiga kupp när han i periodpaus plötsligt hamnade i bild på jumbotronen viftandes med Magnus Nygrens tröja. Kung Nygga är förstås alltid en drömförstärkning, men i det läge vi nu befinner oss i är han lika efterlängtad som en regnskur i ett sönderbränt ökenlandskap!
Vi är nog många som skulle offra en tumme eller tå för att få se Nygga göra comeback i laget!
_ _ _
I övrigt vill jag dock poängtera att det inte är så enkelt att man kan värva sig ur problemet genom enstaka nya lirare.
Rajala kan inte ensam vända på steken. Ett snyggt pass till vårt enda mål igår visar att kvaliteten finns där, men samtidigt är hockey en lagsport där alla fem ute på isen ständigt måste vara synkade för att det ska bli bra. Det är också en anledning till att vi måste ge nya killar lite tid att komma in i laget.
_ _ _
Det var allt för mig idag.
