Krönika: Svensk hockey måste hänga på damhockey-tåget!
En krönika om att surfa på vågen och ta damhockeyn till nästa viktiga nivå, men också om surmular och en del andra inom svensk hockey som missar en viktig koppling
Det råder ingen tvekan om att FBK Dam och deras framfart i Division 1 Västra redan gjort ett stort intryck på länets hockeyintresserade. Faktum är att det även känns som om intresset för damhockey växer över lag.
Se till exempel det stora intresse som säsongens första Tjejhockeydag mötte när den gick av stapeln i Charlottenberg under den gångna helgen. Träffen, som är en del av Färjestad BK:s hockeyallians och Värmlands ishockeyförbunds satsning och den här gången arrangerades av Charlottenbergs HC, lockade rekordmånga tjejer som ville få chansen att träna med förebilderna Julia Pettersson, Julia Martinsson och Johanna Johansson från Färjestad och Annica Flödén, Arvika HC.
Jag är inte alls förvånad! Som bloggare kring laget möter jag ständigt hockeyfans som är nyfikna på damhockey och som tycker att det är väldigt kul att följa FBK Dams äventyr.
Som blivit rejält bitna.
Det känns som om hockeyvärlden äntligen, år 2014, på allvar börjar bli mogen för damhockey.
Att stora klubbar som till exempel Färjestad och Djurgården satsar på hockey är ett stort och viktigt steg på vägen. De anrika klubbmärkena drar till sig medias uppmärksamhet, samtidigt som spelarna fungerar som ambassadörer för sporten ute i stugorna.
FBK Dam och lagets framfart på isarna har skapat ett stort lokalt intresse för damhockey! Men också nationellt känns det som om sporten står inför ett genombrott… Foto: Marie Angle/fbkbloggen
När jag var med tjejerna till Leksand för ett par helger sedan hamnade jag i en intressant diskussion med en Leksandsledare som konstaterade att det är viktigt att föreningarna gemensamt tänker till och samarbetar för att bygga upp damhockeyn och skapa bättre förutsättningar för sporten att växa. Han har helt rätt. Men utöver det behöver man på samhällsbasis tänka till och agera på ett mer övergripande plan:
Damlirarna har, som bekant, inte samma förutsättningar som herrarna när det gäller idrottsutövande, och det kommer att dröja innan de ens hamnar i närheten.
Dock finns det några förhållandevis enkla men gemensamma steg som vi redan nu skulle behöva ta för att kunna skörda på sikt. I den här krönikan tänker jag presentera några förslag på realistiska åtgärder för att skapa den nödvändiga bredd som krävs för att utveckla damhockeyn, och jag tänker också visa på att även den professionella herrhockeyn har en hel del att vinna på detta!
_ _ _
Först och främst: Det är väldigt intressant att se hur en satsning på och framgång för damhockey, av somliga inom sporten, tenderar att uppfattas som något slags hot istället för den möjlighet den faktiskt innebär.
”Vi har inte råd med damhockey!”, säger bakåtsträvaren. Typen som har det lite jobbigt med att tänka utanför boxen. Snubben som inte tänker längre fram än nästa kvartalsrapport.
”En sak ska vi ha jävligt klart för oss”, säger surmulorna. Ni vet, de där sällan kan låta bli att se glaset som halvtomt. ”Det är herrarna som drar in all deg, så utan deras pengar blir det ingen hockey för tjejerna.”
Självklart är det eliten som bekostar resten – så ser det ut i de flesta sporter. Den professionella verksamheten drar in pengarna som återinvesteras i satsningar på bredd och utveckling av nya spelare och ny verksamhet. Någonstans måste man börja, precis som herrarna gjorde en gång och som lagen som satsar målmedvetet på att bygga upp CHL gör idag.
Men sätt inte herrarna och damerna i något slags motsatsförhållande. Det handlar inte om antingen eller. Låt dem istället ge varandra draghjälp.
För jag är ganska säker på att även herrarna och den professionella hockeyn har något att vinna på att damerna går framåt. Jag tror till exempel att vi, genom att skapa bättre förutsättningar för damerna att fortsätta spela, också kan skapa en modell som hjälper oss att behålla fler unga manliga talanger i Sverige lite längre. Men mer om just det förslaget lite längre fram.
_ _ _
Emma Lindgren, FBK Foto: Marie Angle/fbkblogggen
Jag tänker alltså sticka ut hakan genom att påstå att damhockeyn är en viktig del av herrhockeyns framtid.
”Men hallå!”, protesterar nu antagligen både bakåtsträvaren och surmulorna unisont och himlar med ögonen. Här kommer antagligen några av dem att dra igång det förlegade tugget om tacklingar och fysiska element i spelet. Det är den kategorin som gärna fastnar i olika ointressanta jämförelser.
Eller så har vi dem som blir provocerade och i okunnighetens namn gör damhockey till någon slags feministgrej.
Oavsett vilket finns det tyvärr en del i hockeyetablissemanget som gör det stora misstaget att inte riktigt ta damernas idrottande på allvar.
Den inställningen kan vara kostsam på flera plan.
Först och främst kommer damhockeyn med något nytt och fräscht, samtidigt som det är raka spåret back to basics. Här ser vi amatörer som sliter och släpar för att få möjlighet att utöva sporten. Och den där kärleken till sporten, som får dem att åka tur och retur från Charlottenberg till träningar och matcher ett antal gånger i veckan och jobba dubbla pass under vardagarna för att kunna spela match när helgen kommer, blir så tydlig ute på isen.
Det finns ingen som åker runt på isen och tänker på annat när man har offrat så mycket för att få vara där.
För spelets del innebär det att bristerna man lever med, på grund av förutsättningarna, i mångt och mycket vägs upp av den där glöden som bara sanna eldsjälar har. Det är en känsla som smittar, som skapar motivation även hos publiken, och som inte kan köpas för några pengar i världen. Det är därför många som ser dem spela fastnar och återkommer.
Sedan är det ingen hemlighet att SHL vill se fler tjejer i sin publik.
Det pratas om en fördelning någonstans mellan 70-30 och 80-20 mellan män och kvinnor på läktarna under en vanlig SHL-omgång, och för en liga som behöver öka publiksnittet står förstås hoppet till att kunna attrahera den lite mer svårflörtade kvinnliga publiken. Dessutom har jag i tidigare krönikor konstaterat att forskningen visar att mammorna fortfarande är de som främst överför värderingar och intressen på de riktigt små barnen. De tenderar nämligen att ha med sig barnen på olika aktiviteter i högre grad än papporna.
”Vänta lite…”, invänder skeptikerna, nu mot sin vilja lite nyfikna: ”På vilket sätt ska då en satsning på damhockey få kvinnorna att intressera sig mer för SHL?”
Tja, på ett marknadsföringsplan handlar det rent krasst om att föreningarna bygger upp sitt varumärke. Uppfattas ett varumärke som positivt är det inte bara större chans att man väljer det nästa gång valmöjligheten uppstår. Inte så konstigt. En förening och ett lag (i den här bemärkelsen ett varumärke) som man kan identifiera sig med känner man mer för. Känner man för laget blir man mer motiverad att ge sig ut i vintermörkret för att följa dem på plats. Damernas smittande energi har fått till och med de mest inbitna damhockeymotståndarna i min närhet att kapitulera och bege sig till hallen!
Och kan man som tjej identifiera sig mer med sporten, föreningen och de värden de står för kommer man att bli mer positivt inställd och motiverad att bli en del av den.
Värmländska småtjejer som nu för första gången faktiskt KAN göra en karriär i länets stolthet Färjestad och får duktiga spelare som till exempel den fysiska backen Tilda Antonsson, den poängligaledande forwarden tillika småbarnsmamman Emelie Johansson och den talangfulla målvakten Linda Glädt som förebilder väljer förhoppningsvis i högre utsträckning att satsa på hockey. De får dessutom möjlighet att fortsätta sina hockeykarriärer även i seniorålder.
Lagkaptenen Sara Kask sa det så bra i våras, när Färjestads damsatsning presenterades: ”När jag var liten och spelade med pojkarna hade jag samma mål som de hade, att få spela i Färjestad när jag blev stor. Det dröjde några år innan jag fattade att jag aldrig skulle få göra det. Men nu har jag äntligen fått den möjligheten!”
Julia Martinsson, Emelie Johansson -med dottern Leia – och Alexandra Skoog utgör Färjestads andrakedja och återfinns på första, andra och tredje plats i divisionens poäng- respektive målliga. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Det är genom att skapa drömmar hos de små och möjligheter för de lite äldre som vi bygger den nödvändiga bredden som krävs för att utveckla sporten.
Men det är också så vi skapar underlag för en ny generation hockeyälskare och Färjestadsfans på läktarna.
_ _ _
Och man behöver inte i första hand tänka dyra satsningar som proffskontrakt och egna träningsanläggningar. Det finns faktiskt några relativt billiga och enkla men samtidigt viktiga första åtgärder att vidta. Damhockeyspelare är verkligen inte något bortskämt släkte – de är vana vid att betala för och offra en hel del för att få spela. Redan små insatser ger stort resultat hos dem som inte är vana vid att få mycket.
Jag vet till exempel att det faktum att FBK Dam nu får disponera Färjestads bussar under bortaresorna är väldigt uppskattat. Tjejerna har också fått ett eget uppehållsrum där de kan ha taktikgenomgångar, vila och värma mat och så vidare. Nästa steg är att få med matlådor (något som tjejerna nu fått löfte om) till bortamatcherna så de slipper stanna på en mack och köpa korv. Att bli sponsrade med utrustningen, att alltid spela i stora hallen istället för i Kobbs och att få ett eget omklädningsrum är ytterligare steg.
Många av satsningarna kan säkert lösas genom riktad sponsring.
Damernas GM, Bo Kulon Lennartsson under invigningen av damernas nya uppehållsrum. Bra initiativ och viktig signal! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Och just sponsormarknaden är nästa intressanta punkt:
Jag är nämligen också tämligen säker på att klubbarna kan komma att dra nytta av damhockeyns framgångar även när det gäller sponsorintäkterna. Faktum är att damernas inträde öppnar för nya marknader, sådana som vi kanske inte i så hög grad har förknippat med ishockey tidigare.
Låt mig förklara:
Som kvinnlig företagare tycker jag att damhockeyn är ett fräscht koncept. Om mitt lilla nystartade företag så småningom börjar bära frukt skulle jag gärna stötta en verksamhet som befinner sig i en så expansiv fas som Färjestads tjejer och damhockeyn i allmänhet gör. Visst, sporten är inte så stor överlag i media och på läktarna, men Färjestad leder publikligan i sin division och ligger i det absoluta toppskicket bland svenska damhockeylag när det gäller antal följare på twitter.
Lägger bara klubbarna och media lite mer krut på att få den breda skaran hockeyfans att upptäcka damerna tror jag att många fler än jag snabbt kommer att vara fast. Där har Färjestad en guldgruva i det charmiga OCH talangfulla lag man mönstrar. Sanna förebilder och duktiga ambassadörer på alla tänkbara plan.
Tittar man sedan på det utbud av sponsorer och samarbetspartners som de flesta hockeyföreningar omger sig med handlar det ofta om ganska traditionellt manliga branscher. Inte så konstigt eftersom hockey traditionellt har betraktats som en manlig sport, och fortfarande alltså främst lockar män.
Om vi för resonemangets skull ska tillåta oss att vara lite könsstereotypa och titta på företag som riktar sig mer direkt till kvinnor, kan föreningarna nå nya kategorier inom till exempel konfektion (kläder), skönhetssalonger, heminredning och så vidare på ett helt annat sätt.
Tjejerna (och killarna också, gudbevars) kan visa den nya vårkollektionen på klädmässan, första målskytten kan vinna ett presentkort på en hårsalong och så vidare.
FBK Dams förstafemma med Emma Thomann, Julia Pettersson och Lisa Östman Foto: Marie Angle/fbkbloggen
_ _ _
Det tråkiga är att många av de stora inom svensk hockey inte verkar fatta grejen alls.
Se de regerande svenska mästarna Linköping som inte ens har en egen flik på Linköping Hockeys sida utan ligger under fliken ”övriga lag”. Trots satsningen klubben gör. En sådan enkel sak som dock tyvärr sänder så tydliga signaler…
Färjestad kan också göra mer när det gäller att skicka signaler: Varför inte, i familjens namn, ha en stor bild på bäste målskytten i A-laget, J20 och damlaget sida vid sida på en vägg i entréhallen på Löfbergs Arena? Varför inte bjuda in även damerna till Öppet hus? Varför inte använda både damer och herrar tillsammans i olika välgörenhetsprojekt, för att ta några exempel? Milan Gulas var- på eget initiativ – på plats när damerna spelade hemma mot Leksand. Snyggt! Varför inte låta de båda lagen promota varandra?
Det viktiga är förstås att lära sig av tidigare fallgropar inom hockeyvärlden (lex Hockey-VM) och inte exploatera. Det ligger något vansinnigt uppfriskande i de rena tröjorna och den sunda atmosfären. Men att inkludera är inte samma sak som att exploatera.
Folk förstår skillnaden.
Vi vet alla att inte heller killarna blev proffs över en natt. Deras verksamhet har haft några decennier att växa upp till den underhållningsindustri den är idag. Investeringar i damernas hockey kan inte ses som en korttidsinvestering. Vi måste alla ta vårt ansvar genom att i vår kommunikationen vara tydliga med att damhockeyn bygger för framtiden.
Men genom att inkludera och därmed få fler att upptäcka damhockey får sporten uppmärksamhet. Rätt hanterad ger uppmärksamheten fler spelare, fans och sponsorer till verksamheten. En del av intäkterna kan återinvesteras i förbättrade grundläggande villkor, så att tjejerna till exempel slipper att köpa sin egen utrustning eller måste jobba dubbla skift under hela veckan för att kunna spela den viktiga matchen under helgen. Företagen kan också sponsra i form av arbetstillfällen, så att tjejerna kan försörja sig samtidigt som de har en arbetsgivare som visar förståelse för att de måste få gå ifrån för att träna och spela match.
Ser man på hur fint våra egna tjejer redan svarat på de försiktiga och gradvisa investeringar som gjorts under hösten känns det som väl investerade resurser!
Spelarna och ledarna själva lyfter fram hur mycket det betytt att man nu har tillgång till klubbens resurser och professionell hjälp när det gäller till exempel träning och skadehantering.
Sophia Jiglind och Linda Glädt gjort stora framsteg tillsammans med målvaktstränaren Jonathan Höjd. Ett tydligt exempel på fördelarna med att tillhöra en större klubb med bra resurser. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Ett oerhört viktigt steg för att bygga upp kvaliteten är att skapa bredd. Bredd når man dels genom att fler småtjejer väljer att börja spela men också genom att fler kan fortsätta satsa efter den kritiska punkten runt 15-16 års ålder när det för många av olika skäl börjar bli svårt att fortsätta med killarna samtidigt som gymnasiet står för dörren.
Just utbildningen är en viktig nyckel.
Serierna och matcherna blir, på grund av att bredden ännu saknas, lite ojämna. Det banar visserligen väg för skickliga lirare. Men vi som har sett Färjestad möta föregångslag som till exempel Leksand, som har ett hockeygymnasium där man samlar och utbildar sina spelare, ser också att spelet då blir mer strukturerat och moget utan att göra avkall på underhållningsvärdet.
Ett viktigt första steg för Färjestad (och fler med dem) är därför att så snart som möjligt starta upp en satsning på hockeygymnasium även för tjejer.
Organisationen och samarbetet finns redan i Karlstad då det finns hockeygymnasium för killarna.
Och varför sluta där?
Starta ett samarbete med universitetet. Låt innovativa Karlstads universitet gå i bräschen. Svenskt utbildningsväsende har mycket att lära från nordamerikansk collegehockey, både när det gäller tjejer men förstås också när det gäller killar som av olika skäl kanske inte riktigt kan eller vågar satsa enbart på en hockeykarriär.
Vi vet att damhockeyspelarna efter gymnasiet måste kunna försörja sig eller studera för att få ett yrke vid sidan om hockeyn.
Den biten är alltså en springande punkt om man som förening ska nå framgång på sikt. Färjestad riskerar att förlora en hel del tjejer i sitt unga, lovande lag när de så småningom måste röra på sig för att hitta utbildning eller jobb. Vänder man på resonemanget finns det, tack vare tidigare satsningar i länet, en hel del duktiga spelare med värmländsk bakgrund som spelar på hög nivå och som borde kunna lockas hem.
Avsätt platser i högre utbildning, kanske i form av ett stipendium, för duktiga hockeyspelare. Jag vet att det finns bestämmelser kring antagning (ur en rättviseaspekt), och kanske måste en diskussion tas mellan högre instanser. Men det är inte kul när värvningar stöper på att talangfulla lirare som vill spela i till exempel Färjestad tvingas tacka nej för att de inte kommit in på skolan.
Olika uppdragsutbildningar finns på flera olika plan och borde kunna tillämpas här.
Jonna Andersson och Alexandra Skoog spexar i omklädningsrummet. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Jag undervisar själv inom den både av studerande och arbetslivet mycket uppskattade Yrkeshögskolan. En samarbete som tillhandahåller en bukett utbildningar som efter några säsonger av kombinerat hockeyspelande och studier ger både en examen och jobb borde kunna attrahera duktiga lirare. Finansieringen är ju redan löst i och med att de flesta utbildningar berättigar till CSN. Utmaningen är att tjejerna ska kunna beredas plats utan att bryta mot intagningsreglerna och dels att få till stånd en studieplan som passar hockeyspelare med matcher och träningar.
På sikt kanske regionens utbildningssäten kan skräddarsy utbildningar som bygger framtidens idrottsledare – ett måste om vi ska bygga upp den nödvändiga bredd vi behöver ha för en framgångsrik svensk damhockey. Idrott och hälsa är ju nyckelfrågor i samhället idag, inte minst inom skola och vård.
Den här utbildningen kan förstås också erbjudas manliga talanger som ligger på gränsen till elitnivå. Vi har ju idag problem med att kunna behålla unga, lovande killar (t ex sistaårsjuniorer/förstaårsseniorer) som hellre åker över till Nordamerika eftersom de då kan kombinera hockey med utbildning. Möjligheten att kombinera hockey och studier är viktigt för att kunna behålla late bloomers och spelare som vill ha två ben att stå på längre inom svensk hockey. Även när det gäller den här kategorin kan alltså det nya sättet att tänka kring totalpaket ge positiva effekter!
The sky is the limit.
Det viktiga är att komma igång så fort som möjligt.
Serieledande FBK Dam går från klarhet till klarhet! Men det handlar också om att bygga för framtiden… Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
För Färjestads del handlar, i mina ögon, om att öppna för tjejer i gymnasiesamarbetet redan till hösten. Det skulle antagligen innebära breddning redan till nästa säsong. Organisationen finns alltså redan, och i avvaktan på större beslut borde det rent teknisk kunna gå att lösa det praktiska genom olika tillval i studieplanen. Jag vet att diskussioner förs, men det börjar bli bråttom om man ska hinna få ut budskapet så att man får in ett starkt urval ansökningar.
För omvärlden, från företag till utbildare, handlar det om att se möjligheten till en win-win.
Spelarna är ambitiösa, viljestarka och vana vid att hålla många bollar i luften, och det är väl precis den typ av person man vill ha i sin verksamhet? Lägg därtill att man genom satsningen får vara med om den unika möjligheten att få vara med från start och bygga upp något nytt.
Något som har potential att bli stort, på många sätt.
