Analys: Problemen, lösningarna och Tollefsens straff
Fler än jag som sov illa i natt? Här kommer min analys av den tuffa situationen för Färjestads A-lag, tankar kring lösningar och en kommentar till disciplinnämndens dom mot Tollefsen.
21.29 på onsdagskvällen är matchen över. På resultattavlan lyser siffrorna 6-1, och runt om i Sverige börjar forum och sociala medier svämma över av arga, besvikna, frustrerade och oroliga kommentarer från fansen.
Efter det senaste landslagsuppehållet har det känts som om vi är på rätt väg.
Färjestad har, genom en serie viktiga beslut och åtgärder som till exempel värvningarna av Salmela och Rajala samt en förstärkning med defensivspecialisten Carlsson i båset visat handlingskraft. Och resultaten lät inte vänta på sig: Efter det har vi sett en tajtare defensiv, ett glödande uppoffrande spel och utdelning i poäng, som till exempel i en match mot HV71 där coach Johansson skulle ha slitit sitt hår om han haft något på grund av det han kallade ”en köttmur som var omöjlig att forcera”.
Det jag dock personligen har tyckt varit mest lovande var hur killarna offrade sig i varje situation. Det kändes som slutspel och guldfinal, konstaterade jag då, och det visade sig vara en korrekt iakttagelse. Det var nämligen den bilden som killarna hade målat upp internt tillsammans i laget. För att lyfta bort den ofta förlamande press som tabell-läget innebär låtsades man helt enkelt att varje match handlar om vinna-eller-försvinna på slutspelsmanér.
Man ställde alltså mentalt in sig på de matcher som hockeyspelare kallar för ”årets roligaste matcher”.
Men under de senaste två matcherna har vi sett en stark tillbakagång. Det börjar se lite ängsligt ut i egen zon igen, och det faktum att vi bjuder våra motståndare på alltför mycket i vår zon medan vi får slita hårt för våra lägen gör knappast att vi får mer självförtroende, vare sig som individer eller som lag.
Samtidigt ska vi vara realistiska: det var ett närmast överjordiskt målvaktsspel som bärgade för poängen under ”uppryckningen”. Våra stora offensiva svårigheter kvarstår, och när vi väl tajtat till defensiven blir det extra tydligt. Jag ser att det finns en del som gnäller på våra målvakter när vi förlorar, men faktum är att de ofta får bära hundhuvudet när det är laget som misslyckas. Men vi kan inte förlita oss på att våra målvakter ska bärga poäng i match efter match när vi kombinerar kostsamma misstag i egen zon med en ineffektiv offensiv.
Det kändes som om vi var på rätt väg, men de två senaste matcherna visar att krisen är långt från över! Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Drygt halva grundserien är spelad. På 24 omgångar har vi gjord 47 mål, vilket innebär ett snitt strax under 2 mål per match. Vi har släppt in 68, vilket ger oss -21 i målskillnad.
Tittar vi på match för match fördelar sig målen så här över 24 spelade omgångar:
I en match (hemma mot Linköping 25/10) har vi inte lyckats göra något mål alls.
I nio av de 24 matcherna har vi mäktat med ett mål.
I åtta av matcherna har vi gjort 2 mål.
I fyra av matcherna har vi gjort 3 mål (två av dem i straffavgörande), och i en match har vi gjort fyra (men också det i en match, Växjö hemma 20/9, som avgjordes på straffar).
I en enda match har vi gjort fler än fyra mål, och det var hemma mot Skellefteå den 18/10, i en match vi vann med 6-3.
_ _ _
Hur ser våra siffror ut i jämförelse med de andra lagen?
Vårt målsnitt är alltså 1,96 – lägst i ligan. Vår målskillnad är -21.
Tittar vi på gårdagens motståndare Skellefteå har de gjort 70 mål. Det ger ett målsnitt per match som ”bara” ligger nästan exakt ett mål högre (2,91). Laget har dock inte släppt in mer än 52 mål, vilket ger dem en målskillnad på +18. På det planet är de bäst i serien.
Serieledande Frölunda har gjort 64 mål (2,67 per match) och släppt in 48 (+16).
”Krisande” Luleå har gjort 59 mål och släppt in 60. Det innebär 2,46 mål i snitt per match och -1 i målskillnad.
Brynäs har gjort 66 mål och släppt in 68, vilket ger siffrorna 2,75 och -2.
Jumbon Leksand har gjort fler mål än oss, 53 stycken, men släppt in fler, 77. Det ger dem ett målsnitt på 2,21 och -24 i målskillnad.
Vi som inte är så där vansinnigt fascinerade av siffror och statistik kan i alla fall konstatera att Färjestad har gjort minst antal mål av alla lag i serien, följda av Leksand och Luleå. Vad gäller insläppta mål har Modo, Leksand och Djurgården släppt in fler och Brynäs lika många som oss.
Milan Gulas, poängbäst i Färjestad. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Poängligan är också intressant läsning:
Vår bäste poängplockare, Milan Gulas, återfinns först på 21:e plats i SHL:s poängliga med sina 16 (7+9) poäng. Utöver honom har vi inte en enda spelare bland ligans femtio bästa poänggörare!
Klepis (inte längre kvar i laget) är näst bäst på 60:onde plats (11, 6+5), interna trean Aquino ligger på 70:onde plats (11, 3+8) och fyran, tillika vår bäste svenska spelare, Hillding, ligger på 80:onde plats med sina 10 poäng (3+7) så här långt.
Tittar man på de 20 spelarna som ligger före Milan Gulas, och som alltså toppar poängligan i SHL så här långt, är 15 av 20 importer. Så man kan säga vad man vill om hur viktigt det är att satsa på egna juniorer, just nu är det fingertoppskänsla när det gäller utländska värvningar som betytt mest.
_ _ _
Det blir lätt så att man lägger all skuld på utebliven målskörd på våra tänkta poänggörare. Men det är tydligt att våra problem börjar tidigare än så. Redan före det där viktiga förstapasset i egen zon till och med.
I spelet utan puck.
Det låter kanske flummigt, men faktum är att i en så snabb sport som hockey måste man vara på exakt rätt plats och dessutom veta precis vad man ska göra med pucken långt innan den sitter på bladet. Blir det fel i tajmingen, kanske för att passningsmottagaren inte är där denne ska vara eller om puckföraren tvekar en millisekund för länge, ser det billigt ut. Motståndaren läser och bryter, och kanske leder missen i kommunikationen/ det enskilda misstaget till en målchans och mål i baken.
Efter några sådana tappade puckar är man inte stöddig. Kanske smyger det sig till och med in en liten omedveten rädsla varje gång situationen dyker upp:
”Shit, förra gången sumpade jag passningen, vilket ledde till ett baklängesmål. Det får inte hända igen…”
Och rädda lirare är inga bra lirare. Det är förklaringen till att en talangfull spelare som blomstrat ena säsongen kan börja spela som en kratta i nästa. Eller börjar producera i en ny omgivning. Tilltron till förmågan, både sin egen och lagets, är otroligt viktig.
Just självförtroendet är det som avgör i en tät liga full av skickliga lirare. Framgång föder framgång. Det ser vi i slutspelet, där det lag som är inne i det där mystiska ”flowet” kommer bli det lag som går hela vägen. Det finns liksom inte på kartan att det kan gå dåligt, och då gör det inte det heller.
Precis tvärtom mot hur Färjestad har det just nu.
Därför är det inte ett dugg konstigt att vi har otur med studsarna och att vi har drabbats av en del underliga domslut. Sånt går nämligen också hand i hand. Dessutom blir det lättare att skaka av sig eventuella oförrätter när man vet att det bara är att göra ett nytt mål.
Utländska lirarna dominerar årets poängliga i SHL. Här två av våra importer, Justin Pogge och Luciano Aquino Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Av den anledningen kommer jag aldrig någonsin att såga någon spelare i mitt eget lag. En idrottsman blir aldrig bättre av att höra hur värdelös denne är eller hur dåligt hon eller han presterar. Dåligt spel kan också bero på faktorer vi inte känner till, som att man av olika skäl har det tufft vid sidan om rinken. Inget konstigt.
För mig som fans handlar det också om lojalitet mot våra spelare. Är det “vi” när vi vinner är det banne mig också “vi” när vi förlorar! Sedan finns det de som misstar det synsättet för feghet eller inställsamhet. Det bryr jag mig inte om.
_ _ _
Jag har också sett alltfler fans kräva Samuelssons avgång. Det är klart att Färjestad, i och med den nya ”svackan”, börjar närma sig ett läge där man måste ta drastiska beslut. Men samtidigt kan inte tränaren ensam lastas för att enskilda lirare inte gör mål eller misslyckas med sina passningar ute på isen.
Det jag däremot skulle vilja se, och har frågat Samuelsson om redan tidigare, är mentala coacher. Samuelssons svar var att det mentala är något som befintliga tränarna själva har hand om, och det tror jag är ett misstag. Jag tror att såväl laget som enskilda spelare skulle må bra av att få träffa oberoende, utomstående experter på just den biten.
Det finns de inom hockeyvärlden som fnyser åt mental coachning. Machomän som hävdar att det bara är att ”skärpa sig” och att den här typen av coacher minsann inte fanns på ”Tumbas tid.” Må så vara, men dagens hockey kräver så mycket mer av spelare och ledare på olika plan, och jag tror att många föreningar skulle behöva vara mer öppna för att ta in experthjälp. Som före detta idrottare och idrottsledare och i mitt arbete som pedagog ser jag varje dag hur viktig psykologin är såväl när det gäller inlärning som prestation. Ska man dessutom prestera under stor press och under hela Hockeysveriges lupp är det ganska självskrivet med lite debriefing och uppbyggande snack med ett proffs som befinner sig utanför sfären.
Tommy Samuelsson får mycket kritik. Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Värva nytt!
Ropen skallar och förslagen haglar. Nu är det inte så lätt att man bara löser det hela genom att ta in nytt folk.
För det första har vi redan ett hårt kämpande lag på lönelistan, och en ny spelare nu innebär inte bara ytterligare en dyr lön utan också att man måste hitta lösningar för befintliga spelare. Blir man tvungen att sparka någon, utan att denne hittat en ny klubb, måste man betala ut lön under resten av kontraktet.
Det har väl dessutom inte undgått någon att publiksnittet är lågt. Sviker publiken kan vi inte förvänta oss värvningar som Salák och liknande. Ta er till hallen, eller stötta på andra sätt, om ni vill se statusvärvningar till Färjestad i framtiden!
Sedan är det vanskligt att tro att enstaka lirare ensamma kan vända trenden. Vi såg två killar (Gulas och Nygga) komma in och göra det förbaskat bra ifjol. Men det känns som om vi har ett lite annat problem i år. Då hade vi några svaga punkter som de båda pusselbitarna täppte till. I år känns det mer som om själva laget inte kuggar i. Det känns som om problemen finns över hela banan och som om snudd på alla bärande delar i laget underpresterar.
En svala gör ingen sommar. Rajala har fått en tuff start, men visar fina tendenser i spelet. Sedan kan man inte kräva att en kille ensam ska gå in och åtgärda vår dåliga målskörd! Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
_ _ _
So what? Läget går alltså inte att fixa? Menar jag att vi ska lägga oss ned och dö nu?
Nej, snarare tvärtom!
Det är precis just NU som vi fans verkligen måste visa att vi finns där för klubben. Vråla ur er frustrationen, sondera marknaden på EP eller håll er borta från twitter och facebook om ni inte orkar läsa eländet. Gå en lång promenad i skogen, tröstshoppa eller baka (kakbak ger mig utlopp för min frustration, till jobbarkompisarnas stora glädje).
Men kom tillbaka nästa dag, redo att stötta.
Så kom för guds skull till hallen i morgon fredag. Ni som bor en bit bort kan planera för ett besök så snart ni har möjlighet.
Stötta laget, både i kommentatorsfälten, på läktarna och ekonomiskt. Visa att ni bryr er och aldrig i helvete ger upp på laget i ert hjärta. Inte ens när mörkret är som mest kompakt.
Det är det enda sätt på vilket VI kan bidra till att vända läget.
_ _ _
Tollefsen Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Till sist MÅSTE jag ta upp det här med bedömningsnivåerna och den fara den utgör för sporten:
När det gäller Tollefsen är det lätt att förstå att han mår dåligt och väljer att ta strid mot domen i Disciplinnämnden. Jag skulle ha gjort samma sak om jag var i hans kläder. Tänk er att ni hamnar i en diskussion med en chef på ert jobb. Chefen säger till högste chefen att du sagt och gjort på ett visst sätt, och högste chefen ignorerar din version fullständigt och utan motivering och låter bara dig möta konsekvenserna trots att båda agerat olämpligt.
Och, i och med att det faktiskt handlar om ett påstått dödshot passar väl en parallell med brottsväsendet: Ett dödshot påstås ha uttalats. En polisanmälan görs, och förundersökningen, med båda de inblandades versioner, lämnas till åklagaren. Skulle denne då rent krasst utgå ifrån att bara den ena sidans version stämmer. Utan vittnen eller annat som styrker? Knappast. Vilken rättssäkerhet skulle det i så fall innebära?
Det är på tiden att vi får mikrofoner på domarna. Då slipper vi sådana obehagliga situationer.
Jag vet att jag är part i målet, men jag träffar Tolle en hel del. Han är en sån där riktig hyvens kille, ödmjuk som få och den förste att erkänna om han gjort fel. Utan krusiduller eller sköna omskrivningar.
Det finns inte i min värld att han skulle hota någon på det sättet, och ser man till bilderna är det tydligt hur han lugnt förklarar och visar vad han menar. Det är inga svarta ögon och utspottade ord som föregår linjedomarens matchstraffgest. Jag påstår INTE att linjedomaren ljuger. Kommunikation, speciellt i upphetsade lägen, är knivig och det är lätt att man tolkar och uppfattar de ord/sammanhang man förväntar sig att göra snarare än får hela bilden. Men just därför är det viktigt att, när situationen lugnat ned sig, sätta sig ned och sansat försöka se situationen ur olika perspektiv. Det har man inte gjort i det här fallet!
Och apropå domarnivån i matchsituationer: Med tanke på de problem vi för närvarande har med den varierande nivån i SHL är jag tacksam över att den ryktade förändringen där utvisade spelare inte skulle få komma in på isen förrän efter två minuter oavsett om motståndarna gör mål inte verkar införas. Det vore förödande i ett läge där vi omgående måste ta en allvarlig diskussion kring tolkningsskillnader och nivåer. Gårdagens tre-misstag-i-ett (tydlig offside, obegriplig avvaktande utvisning på FBK och missad interference på Skellefteåspelare) vid Skellefteås 4-1-mål är talande.
Som jag konstaterade redan igår var det inte domarnas fel att vi förlorade matchen. Det gjorde vi alldeles ypperligt på egen hand. Men det här problemet går långt bortom klubbtillhörighet, och kan drabba olika lag och i förlängningen också ligan hårt. Vi måste se till att domarna får den hjälp och det stöd de behöver för att kunna ta bättre beslut, och ett första steg är att sluta sopa ifrågasatta domslut under mattan!
