Juniorkollen special – Möt Peter Johansson, ansvarig för Färjestads juniorverksamhet: “Vi har ett helt koppel med riktigt duktiga hockeyspelare som kommer inom ett par år”

Trots att SHL-debuterna har stått som spön i backen i Karlstad så här långt i år, trots idel juniorlandslagsuttagningar och det faktum att Färjestads juniorer fortsätter leverera nya spelare till A-laget och seniorhockeyn överlag verkar det fortfarande finnas en seglivad fördom i Hockeysverige om att Färjestad inte producerar egna lirare. Inget kunde vara mer fel! I det här inlägget möter ni Peter Johansson, ansvarig för Färjestads ungdoms- och juniorverksamhet och får hans syn på läget, satsningen, utfallet och utmaningarna en talangutvecklare står inför.

Färjestads juniorer går från klarhet till klarhet: Nygård, Olofsson och Forsberg är de senaste A-lagsspelarna som kommer från föreningens egna led och under hösten har vi sett en hel drös nya killar ta klivet upp och presentera sig i A-laget.

På tisdagseftermiddagen kom dessutom beskedet att 97:orna Rasmus Asplund och Oliver Kylington som yngsta lirare i truppen (tillsammans med Brynäs 97:a Jens Lööke) tagit plats i den preliminära JVM-trupp som samlas den 15/12 på Arlanda för vidare transport till Toronto. Väl där kommer spelarna genomgå ett drygt veckolångt träningsläger där två träningslandskamper(mot Kanada och USA) ingår, varefter truppen ska bantas med några spelare. Den slutgiltiga truppen presenteras 25/12. 2015:års IIHF World Junior Championship spelas i Montreal och Toronto, Kanada, under tiden den 26 december 2014-5 januari 2015.

De båda killarna är inte ensamma om att representera Färjestad i den blågula dressen – Joel Eriksson-Ek, Adam Werner och Oskar Steen är andra Färjestadslirare som också varit ute och rest i år och fler lär det bli!

Lägg därtill det faktum att sisådär hälften av spelarna som ingick i Värmlands segrande TV-pucklag har Färjestad som klubbadress så förstår ni att Färjestads ungdoms- och juniorverksamhet blomstrar.

Peter Johansson, ungdoms- och junioransvarig i Färjestad Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

Jag tyckte att det var hög tid att ta ett snack med föreningens ungdoms- och junioransvarige, Peter Johansson om läget, satsningen, visionerna och vad man som klubb, spelare och fans ska tänka på när det gäller framtidens stjärnor.
_ _ _

Peter Johansson är alltså huvudansvarig för Färjestads juniorverksamhet. 46-årigen är inne på sitt femte år i Färjestad, och kom till klubben från Mora där han under tre års tid hade haft hand om ortens hockeygymnasium och Moras J20-lag.

”Jag har alltid hållit på med hockey, och sedan jag själv slutade spela ungefär vid trettio års ålder har jag tränat andra”, berättar han när vi träffas i pausen mellan andra och tredje perioden av J20-lagets viktiga match mot toppkonkurrenten Rögle. FBK kommer att vinna den här matchen och därigenom blir klart för fortsättningsserien Topp 10 efter jul. Ännu ett delmål som juniorverksamheten satt upp kommer således bli uppnått den här dagen.

“Jag var i Grums i sex år”, fortsätter han, “där jag hade hand om deras division 1-lag och jag har också tränat Forshaga i division 1 under en säsong. Det är först under de senaste åtta åren har jag varit heltidsanställd tränare.”

En gedigen tränarbakgrund med andra ord, och i Färjestad fick han dessutom vara med om att bygga upp den nygamla satsningen på ett eget J20-lag.Färjestad gick, som ni kanske minns, från att, lite oortodoxt, skola in talangerna via Division 1-spel i Skåre till att åter satsa på J20-spel.

”Ja, under mitt första år i Färjestad hade jag främst hand om hockeygymnasiet och sedan blev jag junioransvarig år två. Uppdraget jag då fick var att skapa ett J20-lag.Det var ett roligt men ganska tufft arbete det året”, minns han. ”Jag behövde ha in 17 spelare till B- och A-juniorsidan och det är många sådär på ett bräde. Det var lite hysteriskt där ett tag, men vi lyckades genom en blandning av tur och skicklighet få hit ganska många bra spelare på samma gång.”

Fingertoppskänsla?

Han skrattar lite: ”Haha, ja, det var väl en back där jag tyckte att, ’nja, där var det nog ett par kilo för många’, men idag spelar han i SHL (för en annan klubb, min anm), haha. Så det blir nog både ge och ta på den fronten. Det ÄR svårt att förutsäga, men vi fick ju hit killar som Nygård, Görtz, Calle Andersson och Linus Fröberg och några till. Christopher Bengtsson (Modo/AIK, min anm) hade vi ju också… Det blev många bra spelare, så jag kan väl inte säga annat än att jag är både glad och stolt över att satsningen har gått så bra för oss.”

Christoffer Forsberg [-94] och Joel Eriksson-Ek [-97] är några av lagets egna spelare som tagit plats i A-laget i år. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

Vad var det som fick Färjestad att ta beslutet om att överge upplägget med division 1-spel i Skåre och återuppta J20-verksamheten igen?

”Man får inte glömma att Skåre-satsningen var lyckad (Spelare som Marcus Johansson, Magnus Nygren och Anton Grundel spelade där, min anm). Problemet var att kvaliteten generellt sjönk i Division 1 vilket gjorde att vi inte tyckte att det var en lämplig plats för våra juniorer. Topplagen i division 1 är bra, men skulle jag ranka vårt J20-lag är jag helt övertygad om att vi skulle ligga på den övre halvan i den divisionen. På det stora hela ger J20-serien helt enkelt killarna bättre möjlighet att tävla på rätt nivå.”

Och Färjestad fortsätter utveckla sin ungdoms- och juniorverksamhet. Närproducerat är framtidens melodi, konstaterar Johansson:

”Man kan inte hålla på att plocka folk utifrån Sverige hela tiden för att bygga ett bra J18- och J20-lag. Vi känner en trygghet i att vi har visat för Hockeysverige att vi kan utbilda bra hockeyspelare på vårt hockeygymnasium och i våra juniorlag. Det vi behövde göra i nästa steg var att se över hela verksamheten underifrån, och där har vi startat något som vi kallar för ’sexan till nian’. Där förbereder vi spelare i årskurs sex på vad det innebär att gå först hockeyhögstadium och sedan hockeygymnasium. Vi lägger mycket krut på att utbilda dem bra redan där, så att vi på sikt kan få närproducerade spelare. Förhoppningen är att få fem, sex, sju sådana spelare om några år i vårt A-lag – det kan ju knappast finnas något roligare än att våra spelare kommer ifrån Värmland!”

Det måste vara bra såväl ekonomiskt som ur ett publikperspektiv. Inte minst som man kan tänka sig att spelarna själva känner ett större band till orten och klubben och dessutom bör väl lokala lirare, som man fans känner till, dra mer publik? Det är ju häftigt att se Rasmus (Asplund) succé och veta att han från Filipstad, till exempel!

”Ja, jag tror att många underskattar den delen. Nu befinner jag ju mig på andra sidan, och kan bli lite färgblind i och med att jag jobbar med detta, men jag tror att det är en stor och viktig del. Men det här jobbet pågår ständigt och utvecklas hela tiden. Idag har vi nästan 500 ungdomar som vi har hand om i vår verksamhet.”

J20-spelarna Victor Ejdsell, Joel Eriksson-Ek och Rasmus Asplund har vi fått se en hel del av i A-laget så här långt i vinter Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

”Sedan kan man förstås inte göra alla nöjda. Tyvärr har det blivit en väldigt stor hets bland föräldrar och barn idag. Allt ska gå fort, och det är en ständig utmaning varje dag att jobba med.”

Jag har pratat med en del föräldrar med barn som spelar hockey, och de säger att det här med att anlita agenter har krupit allt längre ned i åldrarna.

”Ja, när klockan slår tolv på nyår kommer det att vara telefonkö till de killar i årets tv-pucklag som agenterna tror på och vill säkra upp.” Peter Johansson skrattar lite och skakar på huvudet. ”Jag brukar säga till våra killar att de ska ta det lugnt under det första året. ’Sitt lugnt i båten. Den dag du får gå in och börja förhandla med Håkan eller Leif är det kanske bra att ha en agent som kan klausuler och sånt, men det är en bit kvar dit.’ Det finns många bra agenter och men det finns också några som är sämre, precis som i alla branscher.”

“Men problemet, som jag ser det, är att en del av dem sätter en massa griller i huvudet på killarna: ’Den och den klienten hade vi, och vi gjorde så här. Han spelade J20 redan första året’ och så vidare… Det jag vet är att jag får ha många tuffa samtal med föräldrar och spelare om att de måste lugna ned sig och ha tålamod. Det är en tidsfråga – jobbar man hårt brukar det i regel belöna sig.”

Det leder in oss på den här eviga diskussionen om speltid… Det måste vara en ständig balansgång det där: unga lirare behöver speltid för att utvecklas samtidigt som det ju faktiskt rör sig om en lagsport! Hur hanterar man en sådan sak?

”För oss på juniorsidan handlar det trots allt om en elitsatsning. Tränarna måste ta ett beslut om vad de tror är bäst för dagen, för laget och för spelaren som individ. Det kommer situationer i matcherna där det är svårt för dem som står på läktarna att se hela bilden. Står du i båset jobbar du dessutom ofta under stor stress, där du ibland kommer ta bra och ibland kommer ta dåliga beslut. Vad gäller speltid tycker jag att man förtjänar den. Det är inte något som en förälder, en agent eller mormor och morfar kan avgöra. De ser inte killarnas prestationer dagligdags som vi gör – vi ser dem från klockan sju på morgonen och framåt. Vi ser vilka som äter frukost, vilka som är seriösa och kör lite extra och så vidare. Det är klart att sådant i slutändan påverkar speltiden. Sedan är inte världen rättvis, det är den verkligen inte, och det kommer den aldrig att vara i sporten ishockey. Det går är helt enkelt inte möjlig att vara helt rättvis här!”

Men stämmer det, som många hockeyledare idag påstår: att spelarna generellt sett har högre krav på speltid idag?

”Ja, det gör det. Skulle jag backa tillbaka bandet fem år tillbaka i tiden, vilket inte är så lång tid, såg det inte alls likadant ut. De hade förstås koll på sådant även då, men nu är kollen väldigt mycket större! Det är klart att det har med internet och facebook och hela den här biten att göra – alla vet vad som sker och händer. ’Nu blev han uttagen till det där landslaget och jag var ju faktiskt bättre’, och allt sånt. De som klarar att skärma av sig från allt sådant brukar det i regel gå bäst för. Ta Jonas Brodin, till exempel. Det var aldrig någon diskussion där, han var alltid tacksam och han ringer än idag, som superstjärna i NHL, och frågar mig snällt om han kan få vara med på en J20-träning. Den ödmjukheten och det lugnet han har önskar jag att alla killar ska suga åt sig!”

”Den största talangen du kan ha är den inre drivkraften till att vilja vara bra i kombination med att du jobbar hårt för det varje dag. Då brukar det gå bra!”

Framtidens stjärnor! Johansson berömmer de värmländska klubbarna för deras arbete med att ta fram nya spelare. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

När det gäller Färjestads hockeyhögstadium innehåller det uteslutande lokala spelare. När spelarna börjar gymnasiet, däremot, suger klubben till sig spelare från hela länet:

”I största möjliga mån försöker vi att undvika att flytta på spelare under grundskoleåren. I regel spelar de i småklubbar där de får spela väldigt mycket, och det är tryggast för dem att få finnas kvar i sin hemmiljö och slippa byta skola. I årskurs nio, inför gymnasiet, kan man börja titta på vilka som är lämpliga att flytta till oss. I och med att vi suger åt oss talanger från hela Värmland blir miljön på träningarna lite tuffare och mer utvecklande och vi har vi har lite mer organiserad fys än vad många mindre klubbar kan mäkta med. Här måste jag dock påpeka att Värmlands föreningar gör ett riktigt kanonjobb med att fostra nya hockeyspelare!”

Vad kul att höra! Vad gäller Färjestads juniorsatsning har jag också hört att den innebär att ni ska försöka implementera samma spelidé genom hela ungdomsbiten för att på så sätt förbereda spelarna och underlätta för dem när det blir dags att ta nästa steg.

”Ja, vi har påbörjat det arbetet i år och det är klart att det kommer att ta ett tag att genomföra. Sedan får man inte glömma att A-lagssidan är väldigt kommersiell – även om alla tränare i SHL varje år säger att de vill spela ’fartfylld hockey’ och allt sånt… Det är bara den hockeyn vi kan spela på juniorsidan, haha. Här är det ju full fart hela tiden! A-laget måste förstås, å sin sida, anpassa sig mer. Men visst försöker vi ha en grundtanke där vi utgår från samma detaljer när det gäller hur en back ska bete sig och hur en forward ska jobba. Sedan får vi hela tiden löpande input från A-laget – vad är det de tycker behövs? Vad behöver vi jobba med på junior- och ungdomssidan för att de ska vara bra förberedda när de kommer upp till A-laget? Sedan är juniorerna förstås inte färdigutbildade bara för att de kommer upp till A-laget, man måste hela tiden jobba vidare. Men visst har vi ett tänk som vi utgår ifrån.”

Några huvudpunkter i det som du kan dela med dig av?

”Först och främst handlar det om ett försvarsspel med överbelastning i egen zon. Sedan finns det några punkter i anfallszonen, bland annat baserade på de nya, större ytterzonerna, där det gäller att hitta och jobba med olika detaljer som kan gynna oss där. Det blir ju inte mycket is att åka på i mittzonen i och med de nya förutsättningarna. Det gör det till exempel tufft för ett lag som tränat mycket på spelvändningar.”

Christoffer Forsberg är A-lagslirarna som gått vägen genom juniorverksamheten Foto: Robin Angle/fbkbloggen

Satsningarna har redan hunnit ge en del frukt. Vi har, som sagt, sett ett gäng spelare ta steget upp till A-lagsdebut bara i år. Och sedan tidigare har vi killar som tidigare nämnde Nygård, Foppa och Olofsson i laget.

”Målsättningen med juniorverksamheten och ungdomssidan är ju en till två spelare upp till A-laget vart annat år. Nu har vi fyllt den kvoten rätt ordentligt, haha.” Han skrattar lite innan han blir allvarlig igen: ”Det är förstås jättepositivt, och jag hoppas att det får fortsätta så. Tyvärr får vi väl inte så där jättemycket cred för det runtomkring i Hockeysverige.”

Det verkar finnas en hel del som fortfarande verkar tro att inte Färjestad har någon egen ungdomsverksamhet… Den grodan hoppar fram titt som tätt, även bland ganska välrenommerade hockeytyckare!

”Ja, när man åker på sammankomster av olika slag är det alltid vissa föreningars ungdomsverksamhet som lyfts fram och jag tycker nog att vi producerar lika många spelare som de gör. Det är bara att se på A-lagets match mot Örebro igår (läs 29/11) där vi hade tre killar (Ejdsell, Eriksson-Ek, Asplund) med och där Nygård, Forsberg och Olofsson kommer från vår verksamhet. Men kanske beror det på att vi i föreningen varit dåliga på att profilera oss och vårt arbete såväl internt som utåt. Vi behöver visa att vi gör bra saker här i Färjestad!”

Här finns det mycket att göra! Jag blev glad när jag såg att killarna hade fått namn på tröjorna, det tycker jag är ett viktigt steg i arbetet med att bygga framtidens profiler. Jag skulle också vilja se bilder på killarna på väggarna – till exempel en bild på bästa målgöraren i såväl herrlaget som damerna och J20-laget sida vid sida i entréhallen. Jag tycker också att alla nämnda lagen ska medverka i Öppet hus och så vidare.

”Ja, där har vi ett viktigt jobb att göra. Vi kan inte sitta här och gråta över att inte Hockeysverige ser vårt arbete! Det handlar om att bygga små profiler redan bland våra unga killar!”

”Det blir lätt så att man fastnar i snacket om den gamla goda tiden, med de profiler vi hade då. Om vi istället kan titta på den nya generationen, med killar som Rasmus Asplund och Joel Eriksson-Ek, är det framtidens Färjestad. Det är bara att hoppas att vi får behålla dem så länge att de kan bli den här stommen som de har förutsättningarna att bli.”

Här handlar det väl kanske också om att både föreningen och fansen måste ha lite tålamod? Det kan krävas några mellansäsonger för att bygga upp något som kan bli riktigt bra sedan.

”Så är det. Vi ska ha klart för oss att vi här i Färjestad alltid går för SM-guld! Men med det sagt går förstås inte ett generationsskifte på en säsong. Tittar vi på en talang som Nygård kommer det gå lite upp och ned för honom. Som ung lirare behöver man vara med i hetluften ett tag och skaffa sig lite rutin, så där gäller det att verkligen ha tålamod. Sedan är det kul när det kommer fram supertalanger, och där tycker jag att vi har två sådana nu. Den ena har inte ens fyllt 17 (Asplund fyllde 17 först i onsdags, min anm) och den andra är 17 (Eriksson-Ek är född tidigt på året och fyller därmed 18 om lite drygt två månader, min anm). Klimatet där ute är inte så lätt för de unga killarna, motståndarna väger sisådär hundra kilo och kan alla åka skridskor fort. Men det är spännande och vi har jättemånga duktiga killar bakom dem. Jag pratar ett helt koppel med riktigt duktiga hockeyspelare som kommer inom ett par år.”

Kan du nämna några spännande framtidsnamn som du tycker är på god väg?

”Oj, sånt är farligt, men bland de lite yngre lirarna har vi killar som Fabian Zetterlund, Oskar Bäck (båda tv-pucksvinnare med Värmland i år, min anm) och ett gäng till. Det är svårt för mig att nämna några namn så här idag, men det är klart att de två sticker ut i dagsläget. Sedan kan saker förändras, men jag kan i alla fall konstatera att det i nuläget ser riktigt bra ut med återväxten. Tittar vi på intaget till hockeygym i år kommer vi snart att släppa namnen, men det vi kan stoltsera med är att det av drygt fyrtio spelare i juniorleden idag kommer alla utom två från Värmlands län. Det tycker jag är riktigt bra, och jag tror inte att något annat gymnasium i Sverige kan visa upp sådana siffror.”

”När vi startade upp J20 var det omöjligt att ha den ambitionen, det fanns inte så många värmländska spelare att tillgå. Men successivt har vi trappat upp den interna rekryteringen och i år har vi bara tagit in värmländska produkter.”

Joakim Nygård, som avgjorde söndagens bortamatch mot DIF i förlängningen, är ännu en spelare som kommer via klubbens juniorverksamhet. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

Jag är ju själv gymnasielärare, och jag vet att utbildning av unga människor är en komplex kombination av att bygga upp dem som människor, fostra och överföra kunskap. Vad ska man tänka på för att lyckas med uppdraget att utbilda hockeyspelare?

”En stor utmaning är det första året, när de börjar på hockeygymnasiet. De har i regel varit väldigt duktiga i sin ålderskull och det som brukar bli jobbigt för dem är att komma in som förstaårs-B-junior tillsammans med spelare som hunnit spela ett år. De andra spelarna har haft sitt första tuffa år med mycket träning, mycket matcher men kanske inte så mycket speltid. Det är en ständig tävlan om platserna och den är inte alltid så enkel under det första året. Det är mycket nytt – ny skola, ny träning och mycket ny input från alla håll och kanter. Därför är det första året tuffast på juniorsidan!”

Många av dem har kanske inte heller hunnit känna på så mycket motgångar i livet? Sådana kan faktiskt vara bra för att få nyttig erfarenhet och lite perspektiv på tillvaron!

”Precis. Det kan faktiskt bli så att den som har legat lite i bakvattnet tar ett kliv. Samtidigt kan en stor talang plötsligt drabbas av en motgång, kanske i form av en skada, och kanske blir denne inte uttagen till ett russinläger eller landslaget medan någon annan, som han själv tycker är lite sämre, blir det. Då gäller det att kunna hantera en sådan sak. Det gäller att ha bra folk omkring sig, både här och verkligen också därhemma! Där har stöttande föräldrar en viktig roll. Du behöver få höra att ’jobba på nu, din tid kommer’, när du är skadad och det känns tungt!”

Föräldrarnas stöd är viktigare än man kanske kan tro även på den här nivån?

”Ja, absolut! Man får aldrig underskatta den här tryggheten. Det är klart att ju mer folk som bor på sin hemort eller har nära hem i vår verksamhet, desto fler vet jag har mammas och pappas hjälp när det gäller allt från maten till skolan. Det är klart att det är ännu tuffare om hockeyn går dåligt för en spelare som befinner sig trettio, fyrtio mil hemifrån. ”

”En sak till som är väldigt positivt är att vi har en väldigt bra dialog med skolan. Henrik Loob, som är ansvarig för den biten, sitter nere på skolan en till två dagar i veckan så att vi får en bra input. Vi vet hur killarna ligger till i skolan, så att vi kan jobba med den biten också.”

Det känns som om skolan och resultaten i skolan blivit viktigare även för hockeyklubbarna idag? Är det något som ni trycker på och kräver, att spelarna ska sköta den biten bra?

”Vi tycker att det är viktigt att spelarna har något mer än bara hockeyn att förlita sig på. Även om du blir en duktig hockeyspelare kommer karriären ta slut en dag, och då är det bra att ha en utbildning. Det är många som faller rakt ned efter till exempel en skada, utan någon aning om vad de ska göra.”

Kanske kan det också vara bra att han något annat att fokusera på ibland, så att inte varenda vaket ögonblick kretsar kring prestationen på isen?

”Absolut. Det är väl en av inriktningarna som vi har valt. Vi vill ge dem lite mer än bara ishockey, det finns ett liv utanför den här bubblan, och det är ganska viktigt!”

En sak som jag är lite nyfiken på är det här med att välja ut spelare. De är ju väldigt unga och det kan inte vara helt lätt att peka ut dem som kommer att bli stjärnor vid så ung ålder. Tittar man på TV-pucksdeltagarna genom åren finns det ju många som var bra där men som aldrig når toppen medan det å andra sidan finns killar som inte tagits ut till vare sig distriktslag eller landslag men som blivit stora stjärnor. Vad tittar ni på när ni väljer spelare ni vill satsa på?

”Det är jättesvårt, helt klart! Men det jag brukar börja med är att skaffa mig en bild av spelarens karaktär. Den tycker jag är väldigt viktig. Jobbar han hårt varje dag? Det ser man ganska fort ute på isen. Om han bara vill flyta runt i där det är bekvämt därute är han i regel sådan som person också. Utöver den viktiga karaktären handlar det mycket om smådetaljer. Man tittar till exempel på skridskoåkningen, som är viktig för att få till den där speeden som krävs i den moderna hockeyn. Det är svårt att förklara det, men nog tittar man efter det där lilla extra hela tiden.”

Talangen ska finnas, men det får inte vara en spelare som förlitar sig enbart på sin talang?

”Precis! Sådana har jag haft ett gäng. I de fall där det inte funkar får man ofta höra att ”ni förstod inte mig’, eller ’ni tog inte hand om mig’. Nej, det kanske vi inte gjorde, men vi har trettiofem andra som vi också ska ta hänsyn till samtidigt som den spelaren här inte vill foga in sig i systemet eller gruppen.”

En ny generation FBK:are under utbildning! Foto: Marie Angle/fbkbloggen

”Sedan finns det de här extrema talangerna, och de är alltid lite udda. Så är det bara. Förut sa man ofta att målvakterna var udda, men jag tycker inte att det är så stor skillnad på målvakterna och utespelarna idag. Därmed inte sagt att du behöver gå ifrån hela gruppen – du har valt en lagsport och det är jag noga med att påpeka för spelarna. Det är laget som gäller, och att spela för varandra. Jag tycker att Peter Forsbergs slutord är bra: ’jag hoppas att ingen kan säga att jag inte gav allt’. Har du den inställningen kommer du i slutändan att bli bra, så är det faktiskt! Och därför är det en viktig sak när jag tittar på spelare.”

Vem är den största talangen som du tränat?

”Mattias Ekholm i Mora är nog den största talang som jag tränat dagligdags md. Killar som Mikael Wikstrand och Tom Nilsson som jag också hade förmånen att få ha under tiden i Mora är andra exempel på intressanta lirare.

Vad ska man tänka på för att locka fram det bästa hos en ung talang?

“Olika spelare kräver olika behandling. En del killar måste man ha lite större tålamod med, utan att de för den skull får gå utanför de ramar som man satt upp för gruppen. Det gäller att känna in dem, att se individen, men ändå få in dem i gruppen. Jag minns en duktig lirare som helt plötsligt kom på att han skulle sluta med hockey. Vi satte oss ner och pratade med honom, och frågade vad han tyckte var roligast av allt. ’Åka EPA-traktor’, svarade han. ’Okej, om du lyssnar på oss nu kommer du kunna att kunna köpa 30 EPA-traktorer om några år’ sa min kollega. Då tittade han på oss och frågade om det var sant. ’Ja, det är det’, sa vi, och så var det ju.”

”Men visst är det svårt ibland”, konstaterar Johansson ödmjukt. “Jag har själv haft grupper där jag som ledare inte var mogen för uppgiften. Jag behandlade dem fel, trodde att jag, om jag till exempel slängde igen dörren stenhårt, skulle de känna respekt och göra precis som jag ville. Det blev ju precis tvärtom! De blev rädda, men det ledde bara till att inte vågade spela. Man lär sig under resans gång.”

Ja, som utbildare inser man gång på gång att man aldrig blir riktigt fullärd. Det dyker alltid upp nya, spännande utmaningar!

”Ja, och om jag skulle vara din chef skulle jag nog säga att det gäller att ha samma konsekvenser för alla elever. Jag tror att det är där vi ofta biter oss själva i svansen. Säg att vi har en duktig hockeyspelare som beter sig illa och sparkar i båset, skrika på domaren och så vidare. ’Det gör inget’, säger vi och låter honom spela nästa powerplay ändå. Där har jag svängt under de senaste tre, fyra åren. Det är ju där problemet ligger. Det blir inga konsekvenser av deras handlande idag. Medan, för en spelare inte är så duktig att han ligger i de främre leden, gör man det lätt för sig genom att plocka bort denne för att han sparkade i båset. Detta måste gälla även för den bäste! Ju snabbare man kan hantera detta som ledare, desto bättre kommer man vara som ledare. Desto bättre kommer också laget och föreningen att må.”

Och även skolan…

”Ja, och även skolan!”

Det här med att få leverera spelare till A-laget är förstås härligt. Men, handen på hjärtat: kan det inte svida LITE ibland när det innebär att juniorlagen själva tappar viktiga kuggar inför viktiga matcher?

”Haha, det är klart! Men samtidigt är det så oerhört roligt att få se dem spela med A-laget. Det gör mig alltid glad. Å andra sidan: som tränare vill man förstås ha det bästa laget och de här killarna avgör ju en del matcher åt oss. Så länge folk förstår läget – att nu har vi plockat upp de tre bästa till A-laget och kommer kanske inte att kunna vinna varenda match – är det okej. Sedan ska man ha klart för sig att, när de drivande spelarna lämnar, dröjer det inte så många månader innan det poppar upp en ny spelare som helt plötsligt blir drivande. Det tar lite tid, bör poängteras, och då gäller det att ha tålamod. Men vi kan inte åka ur J20, och det finns en jättestor trygghet i det. För Staffans (Lundh, min anm) och de andras del handlar det om att hela tiden fortsätta att utbilda spelare.”

Ja, för ert främsta uppdrag är ju att producera spelare till A-laget, framgångar med J20 är ytterligare en fjäder i hatten. Men ni spelade SM-slutspel med båda de äldsta lagen och J20 spelade USM-final i våras mot HV71 och fick silver. Året innan blev det ett brons.

”Ja, vi strävar förstås alltid efter att vara med och slås om JSM-gulden. Men det vore ju ett stort misslyckande om vi vann J20-guld men inte levererade en enda spelare till A-laget! ”

Till sist: Vi har sett en del juniorer byta klubbar – det senaste exempelet är väl Skellefteås Anton Karlsson – och det diskuteras ofta bland fansen om anledningarna till detta. Vad är det som gör att vissa unga lyckas i en förening och andra inte gör det?

”Det är så många olika parametrar som avgör, och många av dem är nog svårt för gemene man utan insyn att se. A-laget har killarna varje dag och ser hur killen agerar, och inte agerar, i olika lägen. De tar beslutet om speltid och matchning och liknande utifrån lagets bästa. Ibland kan det helt enkelt vara så att en spelare inte lyckas i en förening, men lyckas i en annan.”

Vad ska man som ambitiös junior tänka på för att gå hela vägen och etablera sig i SHL/seniorhockeyn?

”Själva grunden är ju styrkebiten. Som junior behöver man bli starkare i allt – såväl när det gäller med pucken som i skottet och allt annat. Snabbheten är en annan pusselbit. Men tålamodet är oerhört viktigt. De ska inte be om ursäkt för sig själva, utan helt enkelt gå in och ta för sig och strunta i vilka kända namn som står på övriga spelares tröjor. Den inställningen tycker jag att många av våra killar har, de ska in och ta en tröja! Tålamodet, respektlösheten och att dagligen jobba hårt för att bli bättre är nycklarna. Ju mer du får befinna sig i den miljön, ju mer du får spela, desto mer rutin kommer du att få.”

”Sedan ska man inte vara rädd för att studsa mellan lagen. Det gäller att inte släppa juniorhockeyn. Där är killarna vana vid att ligga på en hög nivå när det gäller allt från matchning till träning och det ska man fortsätta med för att utvecklas. Det är viktigt att ha kvar fötterna i båda lagen, då J20 ändå är laget där man får möjlighet spela mer och ta ett större ansvar samtidigt som A-laget motiverar och sporrar. Det ser vi tydligt på en kille som Rasmus Asplund.”

Supertalangen Rasmus Asplund fyllde 17 år för lite mindre än en vecka sedan. I går togs han ut till juniorkronorna! Välförtjänt efter en fantastisk höst med hårt jobb och en häftig utveckling! Foto: Marie Angle/fbkbloggen

Kan det vara extra svårt för en junior att komma in i A-laget i en förening som det för tillfället går lite tungt för? Dels då laget får lite svårare att släppa in en ung spelare som av naturliga skäl gör en del misstag, och dels för att de där bärande spelarna som ska stötta den unga spelaren kanske inte riktigt själva är i balans?

”Ja, så är det förstås. Går laget som tåget och har en första- och andrafemma som sprutar in mål är det ingen konst för en junior att kliva in. Ser man på Färjestad hade det inte varit någon konst att plocka in en ung kille om allt var som det var förr, på Jönsonligans tid. Men tyvärr råder det brist på den typen av bärande, producerande spelare idag – de finns på andra sidan Atlanten, i KHL eller i Schweiz. Även talangerna sticker mycket tidigare idag. Hade till exempel vi här i Färjestad fått behålla spelare som Klefbom, Brodin och alla de andra som vi har skeppat iväg under senare år hade mycket sett annorlunda ut. Det är klart att man önskar dem all lycka, men i vissa fall kan man tycka de försvinner från svensk hockey alldeles för fort.”

”Det är en komplex hockeyvärld vi lever i numera”, konstaterar Peter Johansson avslutningsvis. “Men jag tror att Färjestad BK inom några år har den fått den där ungdomliga entusiasmen och att folk börjar lära sig att ’den där killen kommer ju från Forshaga’ och så vidare. Med lite tålamod från alla parter kommer det bli så. Och folk ska veta att vi inte sitter med armarna i kors här i föreningen, det är en ständig dialog kring detta och ett arbete vi jobbar hårt med!”