Intervju med Tilda Antonsson efter efterlängtade comebacken: “Hög tid att steppa upp nu, kvalserien kommer allt närmare!”
Min matchrapport från FBK Dams seger över heta rivalen Sandviken hittar ni som vanligt på Färjestads hemsida. Här kommer ett snack med comebackande Tilda Antonsson om bland annat en kvalserie som rycker allt närmare, skadetrassel och vägen till framgång.
Vilken skön lördag det blev för familjen Färjestad! Tre segrar av tre möjliga och totalt nio poäng blev dagens facit när FBK:s J20-killar inledde med att slå Växjös dito med 5-2, herrarna hängde på med sin 2-1-seger över Växjös A-lag och FBK Dam slog rivalen Sandvikens IK med 3-1.
FBK Dam:s bortaseger över Sandviken innebar att man nu slagit den tuffaste utmanaren om kvalplatsen tre gånger av tre möjliga så här långt. Tjejerna, fortsatt i serieledning, befinner sig nu i ett guldläge där de bara behöver ta sju poäng på de kvarvarande sex grundseriematcherna för att ta hem seriesegern och få den efterlängtade kvalseriebiljetten.
Min matchrapport från lördagens match hittar ni alltså som vanligt på Färjestads hemsida. Jag bestämde mig dessutom för att ta ett kort snack med comebackande Tilda Antonsson, som missat större delen av hösten främst på grund av efterhängsna symptom efter en hjärnskakning. Mot Sandviken var hon äntligen tillbaka, och vi pratade lite om hösten som varit, skador, jobb och det som väntar i vår.
Grattis till segern, Tilda!
“Tack!”
Första matchen på ett bra tag för din del…
“Ja, det stämmer. Det har gått fem veckor sedan förra matchen, min korta comeback mot just Sandviken. Innan dess hade jag varit borta i sex veckor efter smällen i bortamatchen mot dem.”
Hur kändes det att vara tillbaka?
“Skitbra! Äntligen, liksom… Men jag kände mig ganska seg under matchen. Orken var väl inte riktigt som innan med tanke på att jag varken kunnat träna eller har spelat som vanligt. Sedan var jag väl lite rädd också i inledningen, efter det som hände. Jag har inte lust att hamna där igen.”
Nej, Tilda har inte haft någon rolig höst. Först den där smällen borta mot Sandviken som slutade i att hon svimmade och tvingades åka ambulans till sjukhuset, där hon blev kvar en natt för observation. Väl hemma ville inte symptomen ge med sig utan återkom när hon försökte trappa upp träningen, och gav ett ordentligt bakslag i återkomsten för några veckor sedan. Lägg ovanpå det en tandoperation.
Har du varit borta så här länge från hockeyn någon gång tidigare under din karriär?
“Nej, det längsta jag har varit borta är fyra veckor. Det var 2008 när jag spelade U16 med killarna i Kristinehamn och tacklade en kille som var två huvuden högre och ganska mycket tyngre. Min hand kom i kläm och gick tvärt av, och de fick dra rätt den.”
Så här i efterhand kan Tilda skratta åt den upplevelsen. Hon är inte rädd för smärta, men sprutor gillar hon INTE!
“Jag är ingen vän av sprutor så jag vägrade att ta någon bedövning när de skulle dra rätt den. Pappa blev ordentligt arg till slut, och de fick ge mig lite lustgas först, haha. Det blev fyra veckor i gips, men jag lyckades få på handsken över gipset och kunde vara med på is hela tiden. Dagen efter att jag tagit av gipset tränade jag som vanligt och två dagar efter spelade jag match igen.”
Som hästtjej hade Tilda hittat bra förstärkning i stallets första-hjälpen-låda:
“Jag hade vanligt bandage underst och hästbandage över i två veckor, och det funkade skitbra. Men sedan körde jag ihop med en kille och tummen blev hängande. Det gjorde inte särskilt ont, och jag trodde först att det berodde på att jag hade lindat lite för hårt. Men det visade sig att senan i tummen gått av. Så det blev operation och fyra veckor till i gips.”
Tilda är, som ni säkert redan förstått, vare sig särskilt smärtkänslig eller en spelare som kastar in handduken i första taget. Men en hjärnskakning är inte att leka med, och nu gäller det att skynda långsamt.
“Ja, det gäller att ta ett steg i taget. Jag har kunnat köra fullt ut i drygt tre veckor, och det gäller att ha lite tålamod. Samtidigt är det hög tid att börja steppa upp nu, kvalserien kommer allt närmare och det kommer att innebära ett betydligt tuffare spel!”
Som en av lagets mer erfarna lirare, och dessutom med färska erfarenheter från spel i Riksserien, sitter Tilda inne med viktig kunskap inför det som väntar.
“Det är ett stort steg att komma från Division 1 till Kvalserien”, konstaterar hon. “I dagens match räddade Linda (Glädt, målvakt, min anm) oss flera gånger. Hade det inte varit för henne och det faktum att vi satte våra chanser, hade vi inte vunnit idag. I kvalserien måste vi upp ett snäpp ytterligare, för då kommer varje match vara så här tuff.”
Samtidigt tycker Tilda att höstens enda förlust – hemma mot Leksand – faktiskt kan ses som positiv då den gav flera viktiga och intressanta besked inför en kvalserie med idel topplag som motståndare:
“Det är givetvis aldrig roligt att förlora, men i och med att det gått så fantastiskt bra för oss i höst tror jag att det kan vara bra att få känna på hur det känns att förlora. Inte minst som vi har mött ett ganska varierat motstånd. Rätt hanterad kan en förlust tvärtom stärka laget! Det är viktigt att lära sig att ta motgångar och att se att vi kan studsa tillbaka på det sätt vi gjorde efter förlusten. Jag tycker att det visar att vi är ett starkt gäng med bra laganda!”
Väl hemkommen efter Sandviken-trippen är det nu bara att ladda om inför söndagens Öppet Hus – ett samarbete inom Färjestad BKs Hockeyallians. Tilda ska, tillsammans med ett gäng spelare i såväl dam- som herrlaget, tillbringa söndagen med att vara ambassadör för Färjestad ute i värmländska klubbar. För Tildas del innebär det en heldag i Karlskoga, i BIK Karlskogas arrangemang. Även i Charlottenberg, Säffle och Munkfors anordnas Öppet Hus, och den som är sugen på att delta hittar mer information om program, tid och plats i det här inlägget.
“Det ska bli jättekul”, säger Tilda entusiastiskt. “Tidigare under den här säsongen har jag varit med som ledare under Girl Power-campen i Kristinehamn och Höstlovscampen i Löfbergs Arena. Det är riktigt häftigt att få vara med och träffa de unga lirarna som kommer. Det är viktigt att visa att vi hockeytjejer finns, och det känns som att FBK-loggan betyder mycket. Det har vi sett den här säsongen.”
“Även om det inte blir Riksserien nästa år – och det är kanske lite tidigt än, målet i år är att ta sig till kvalserien – hoppas vi förstås att nå Riksserien inom några år. Vi vill ju spela i högsta ligan, för man vill ju alltid vara bäst! Men då behöver vi fler spelare för att få en större bredd.”
Ett viktigt steg på vägen för att bygga upp svensk damhockey är, enligt Tilda, en ren utbildningsserie. Tänk en motsvarighet till herrarnas plantskola, J20, och i förlängningen också J18 och vidare nedåt i åldrarna.
“Idag är det ett väldigt stort hopp i ålder mellan spelarna. Vi har oss äldre, som är fullvuxna och är färdigutbildade, och så har vi ett ganska stort åldersspann ned till de nya spelarna som ofta är väldigt unga. De skulle må bra av att få utvecklas i en juniorliga med fokus på utbildning”, konstaterar hon.
Ytterligare en utmaning som damhockeyspelarna står inför är, som vi tidigare rapporterat om, det faktum att de måste ha jobb eller skola vid sidan om hockeyn. För Tildas del handlar det om jobb i en leksaksbutik, och kombinationen julhandel och hockey är inte helt lätt… Senaste matchen missade hon på grund av jobb, men nästa veckas match hemma mot Leksand ser ut att vara i hamn:
“Ja, jag tror att vi har löst det! Jag jobbar 9-11, åker iväg och spelar mot Leksand 13.30 och är tillbaka i tid så att jag kan köra 16-21. Vi får hoppas att inte matchen drar ut på tiden, för i så fall får jag kliva av lite tidigare. Jag vill att min arbetsgivare ska känna att den kan lita på mig. På söndagen kör jag mitt ordinarie skift: 14-21.”
Det är ingen lek att vara hockeyspelare, det kan Tilda Antonsson skriva under på!