Intervju med backparet Salmela & Gunnarsson – Salmela: “Jag var inte så sugen på Ryssland. Det är bättre för skallen att spela i Sverige”
Gameday – HV borta! Efter tisdagens match mot SAIK tog jag pulsen på backparet Salmela/Gunnarsson. Anssi Salmela pratar bland annat om hur han fixar 30 minuter på isen, om KHL vs SHL och tankarna inför nästa säsong. Daniel Gunnarsson ser tillbaka på säsongen så här långt och sin och lagets fina utveckling.
I det här inlägget träffar vi backparet Anssi Salmela och Daniel Gunnarsson. Två riktigt intressanta killar som jag har varit sugen på att snacka lite mer med: Rutinerade Salmela för att jag dels ville veta hur han hanterar att spela överlägset mest av alla i laget och dels för att jag var nyfiken på hur han ser på sitt utgående kontrakt och nästa säsong. Unge Gunnarsson har, å sin sida, fått beröm av coacherna för de fina kliv som han tagit i sin utveckling under de senaste veckorna och jag ville höra hur han själv ser på sina första månader i klubben och på lagets utveckling.
Når lugnet hade lagt sig i omklädningsrummet efter tisdagens match snackade jag därför först med Salmela och sedan med Gunnarsson. Vi börjar med Salmela:
_ _ _
30.01. Nästan exakt halva matchen. Så mycket spelade Anssi Salmela i den nyss avslutade matchen mot Skellefteå. Och det är ingen tillfällighet – den trettioårige finnen har legat i topp när det gäller speltid såväl i laget som i ligan sedan han kom.
Anssi, hur trött är du egentligen efter matcherna? Och hur orkar du, match efter match, spela så mycket som du gör?
“Det känns okej, jag är faktiskt inte särskilt trött. Det blev ju en hel del powerplay idag, och jag gillar att spela mycket. Det är bra att hålla igång för det ger ett bra flyt i mitt spel.”
Jag förstår att du tränat hårt i somras för att klara den fysiska biten, men det ställer också höga krav på den mentala biten? Hur orkar man hålla fokus uppe – blir man inte trött i skallen till slut?
“För mig handlar det om att fokusera på matchen, att vara här och nu. Jag gillar att spela mycket, för då blir det inte att man tänker lika mycket. Man går på instinkt och det är enklare att spela.”
Anssi Salmela gillar att spela mycket Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Hur förbereder du dig för det här innan och mellan matcherna? Föredrar du att vara ensam inför matchstart för att fokusera eller har du några speciella rutiner som hjälper dig? Och hur hinner du återhämta dig?
“Nej, några speciella rutiner har jag väl inte. Jag ser till att vara ordentligt uppvärmd bara. Men det beror mycket på hur jag känner mig – ibland när vi har valfri is på morgonen kanske jag står över. Man måste känna hur kroppen känns och samtidigt se det ur ett längre perspektiv. Det är en lång säsong och man kan inte bara spela matcher, man måste träna också. Så det gäller att hitta bra lägen för det också. Förr eller senare går man sönder om man inte sköter den biten också.”
Om vi tittar tillbaka lite på läget i laget när du kom hit kontra idag: vilken är den största skillnaden på laget nu och då?
“Nu vet killarna vad de ska göra. När jag kom var det många som backade undan eftersom de ville undvika att göra misstag. Nu spelar vi ut mer, åker mer skridskor och skapar bättre tryck mot motståndarna. Jag tycker vi har förbättrat oss rejält! Vi borde ha vunnit mot Skellefteå idag…”
Ja, ni spelade bra mot dem!
“Ja, det gjorde vi. Men så hade vi ett par korta ögonblick när de gjorde mål och det är så de här matcherna avgörs… Det är små saker, men de måste förbättras.”
Ja, det var surt. Hur länge sitter en sån här förlust kvar i huvudet? Skakar du av dig den direkt eller ligger den kvar och skaver?
“Just nu är jag riktigt förbannad! Men jag får helt enkelt gå upp och träna i gymmet och sedan åka hem, äta och så är det snart nästa dag. Och nästa match kommer som tur är fort. Det är bra att vi spelar mycket nu, för då hinner man inte tänka alltför mycket på det.”
Salmela vill inte tänka på nästa säsong ännu utan fokuserar på Färjestad och årets säsong först Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Vad är värst – att förlora en match när ni spelat så bra som ni gjorde ikväll eller en match när ni spelat dåligt, som till exempel bottennappet mot Leksand borta senast?
“Det är två olika känslor. När vi spelar riktigt dåligt skäms man. Som till exempel Leksandsmatchen, då var det pinsamt. Idag är man mer förbannad. Det är så irriterande att förlora när vi borde ha vunnit. Så det är två olika känslor, men båda suger lika mycket! Jag hatar att förlora, oavsett hur vi gör det.”
Det positiva, om vi nu ska fokusera på det, är att ni ju trots allt fortsätter att spela bra. Ni har haft lite problem med ojämnhet och lägstanivån tidigare, men det känns som om ni är på väg att hitta nivån nu! Det är dessutom intressant att ni tenderar att spela bättre mot bättre lag, om du förstår vad jag menar?
“Ja. Jag vet inte om det på något sätt påverkar vår inställning. Ta till exempel bortamatcherna – det finns inga lätta sådana. Det är alltid tufft att spela på bortaplan. Just nu är det bara att fokusera på nästa match (HV borta idag, min anm).”
Du har bara kontrakt säsongen ut med Färjestad. Har du och Färjestad börjat fundera över och prata om nästa säsong?
“Nej, vi har inte börjat prata ännu. Jag vill fokusera på den här säsongen först. Vi får ta allt sådant sedan.”
Under de senare åren har du haft kortare kontrakt, hur resonerar du kring det?
“Ja, det har blivit så under de två senaste säsongerna. Jag kom till Sverige och Modo och gick sedan till HV förra året. Men innan dess spelade jag två år i Ryssland (Avangard Omsk) och innan dess var jag ju i Atlanta i två år. Situationen förändras ibland, men vi får se vad som händer framöver.”
Många anser att du är för bra för att spela i SHL och undrar varför du inte spelar i NHL eller åtminstone i KHL. Vad svarar du på det?
“Tja, när det gäller KHL måste man nog fråga sig vilken av den och SHL som är den svåraste ligan att spela i. En del spelare kan inte spela här, trots att de är riktigt duktiga spelare. KHL är inte så mycket bättre, som en del tror. Ligan är bara annorlunda än den här…”
Vilken är, enligt din erfarenhet, den största skillnaden mellan KHL och SHL?
“Här i Sverige är lagen väldigt skickliga i defensiven eftersom man spelar bra ihop, som ett lag. I Ryssland böljar spelet mer, alla går på mål hela tiden och det kan bli många mål i en del matcher. De har dock blivit bättre i defensiven under senare år. Men nu är jag här och jag är glad över att spela här!”
Du måste ha haft bra anbud från KHL att ta ställning till innan du valde SHL och Färjestad?
“Nej, faktiskt inte. Vi väntade på NHL, ifall det skulle komma något därifrån. Sedan blev det så sent och jag var inte så sugen på Ryssland. Det är mycket bättre att vara här i Sverige!”
Inte minst vid sidan av hockeyn, om jag ska utgå ifrån vad andra hockeyspelare sagt om ryska förhållanden?
“Ja, det är bättre för skallen att spela här. Det finns till exempel så mycket mer att göra här än att bara träna och spela, vilket är bra.”
Vad gör du helst under en ledig dag här i Karlstad?
“Jag vet inte riktigt… Det blir väl mest att man tar det lugnt. Kanske ta en tur på stan. Men vi har ju ett gym på ovanvåningen och jag kör ofta ett pass på kvällen för att få lite extra work out. Jag tycker väldigt mycket om Färjestads träningsanläggning, och det är bra att det finns ett fint gym här som vi spelare kan använda när vi vill. Det är riktigt bra!”
#11 Salmela och #61 Gunnarsson bildar lagets första backpar Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Har du familj?
“Nej, jag är ensam.”
Hänger du mycket med lagkamrater eller föredrar du lugn och ro?
“Toni och jag umgås en del, men jag gillar att vara ensam också. Som spelare tycker man om att ha lite tid för sig själv eftersom vi umgås så tätt på jobbet. Hemma blir det väl lite tv-spel, och så läser jag en del. Det är skönt att bara vara, just nu är det hockeysäsong och hockey som gäller. Sedan kommer en lång sommar när man kan ha lite kul!”
Hur stort hopp kan du ge oss när det gäller nästa säsong? Hur stor är chansen att vi får se dig här i Färjestads tröja?
“Det vågar jag inte säga något om nu.” Han ler lite försiktigt och tycks väga orden noga innan han fortsätter: “Så småningom måste vi ju sätta oss ned och diskutera nästa säsong, men jag gillar inte att tänka så långt fram som nästa säsong redan nu. Nu vill jag bara spela, så tar vi den biten sedan.”
Dina intryck av klubben och staden?
“Färjestad är definitivt ett av Sveriges bästa föreningar, om inte till och med den bästa, att spela för. Allt här är otroligt välorganiserat! Jag hade hört att det skulle vara bra, men blev ändå överraskad av hur bra det faktiskt var när jag kom hit. Allt är bra här!”
Men NHL är ditt förstaval?
“Tja, jag vet inte… Jag trivdes väldigt bra där när jag var där för tre år sedan, men det är väldigt tufft att ta sig dit. Vi får se hur det går med den saken. Jag tänker ärligt talat inte så mycket på det nu.”
Här i Färjestad spelar du sedan ett tag i backpar med unge Daniel Gunnarsson. Vad säger du om honom?
“Han är en skicklig hockeyspelare som kanske ibland inte riktigt vågar tro på sig själv. Får han bara upp självförtroendet kommer det gå riktigt bra för honom! Han har spelat väldigt bra på slutet, och nu gäller det bara att fortsätta bygga på det så att självförtroendet fortsätter växa.”
Han är svensk och du är finsk. Hur kommunicerar ni med varandra ute på isen?
“Jag kan prata lite svenska, men det blir mest engelska. Det handlar ju mest om korta grejer som `åk hit´och sånt, så det blir inte så mycket sagt där ute på isen. Det är snabb kommunikation som gäller.”
Tillhör du dem som läst svenska under skoltiden hemma i Finland?
“Ja. Nu för tiden är det valfritt, men när jag gick i skolan var det obligatoriskt. Jag förstår ju en del, men det tar en evighet om jag själv ska försöka säga något!”
Salmela bjuder på ett försiktigt leende innan hans ansikte återfår det allvarliga, hårda uttryck som det hade när vi inledde intervjun med att tala om kvällens förlust. Han reser sig och går för att byta om. Dags att kliva upp till gymmet och köra igenom ett pass som får kropp och själ att glömma den nesliga förlusten.
30 minuters speltid till trots.
_ _ _
Daniel Gunnarsson Foto: Robin Angle/fbkbloggen
Daniel Gunnarsson anslöt från Luleå inför säsongen och har kontrakt även över nästa säsong. Medan Salmela värvades in för sin rutin, och för den färdige spelare han är, anställde Carlsson & co 22-årige Gunnarsson för dennes potential och utvecklingsbarhet. I kvällens match spelade han 15.24, en speltid som (på backsidan) endast överträffades av kollegorna Salmela, Grundel och Tollefsen.
Gunnarsson är lika besviken som sin backkollega över det snöpliga slutet på tisdagens över lag fina insats mot Skellefteå. När vi slår oss ned i ett öde omklädningsrum för vår pratstund talar han, liksom de flesta spelarna, med dämpad röst och sammanbitna käkar om matchen:
“Vi började bra i den första perioden och fortsatte bra i andra när vi först fick 2-0 och sedan hade bud på 3-0. Sedan bjuder vi på två mål, med ett dåligt byte där på andra målet, och sedan kommer de in i matchen. Det står och väger i tredje perioden och så får de ett powerplay som de avgör på… Det känns som vi ger bort matchen, och det är jävligt surt!”
Man ser en tydlig skillnad mellan topp- och bottenlagen i ligan: Topplagen har inga problem att vända ett underläge, medan det känns betydligt tuffare för lag som har det tuffare att lyckas med en sådan bedrift!
“Ja, de sätter ju sina lägen när de får dem. Två av målen dessutom i powerplay. Vi får försöka hålla oss borta från utvisningsbåset, inte minst mot ett skickligt lag som Skellefteå.”
En annan sak som är intressant är skillnaden i studsarna. Skellefteå får oftare med sig studsarna. Lite typiskt för ett lag i medvind! Det känns som om de sätter sina lägen medan ni får kämpa så mycket mer för era mål.Hur frustrerad blir man som motståndare av detta, och hur påverkar det i så fall ert spel?
“Det är klart att det är frustrerande! Vi hade en bra start och gör en riktigt bra match. Vi hade kunnat stängt matchen redan efter två perioder om vi hade fått in trean, då hade det varit en helt annan match. Istället vänder matchen i och med att de får studsarna med sig.”
Hur påverkad blir man som spelare när de får utdelning medan ni inte får det?
“Egentligen ska det väl inte påverka oss, men jag vet inte… Kanske kommer det för att man omedvetet börjar slappna av lite och spelar lite på resultatet. Men vi ska ju bara fortsätta spela framåt, det är det som är vår gameplan.”
Gunnarsson hade det tvivelaktiga nöjet att sitta botbänken när Pesonen vallade in gästernas 2-3-mål. Frustrerande att sitta där och inte kunna göra någonting, konstaterar han:
“Det är klart att man blir arg. Framför allt när de gör 3-2-målet som avgör matchen.”
Oturligt, inte minst som ni nyss hade klarat av ett numerärt underläge när Tolle satt utvisad!
“Ja, och det kändes som vi hade ett hyfsat bra boxplay även den här gången, men så blir det ju ett självmål, ett riktigt skitmål, när pucken studsar! Det kändes verkligen som om de hade studsarna på sin sida idag. Jag tycker att vi över lag är det bättre laget, åtminstone över två perioder.”
Vi lämnar matchen för att prata lite mer om dig: Du har, efter en tuff start för både dig och laget, fått en hel del beröm av tränarna för din fina utveckling under den senaste tiden. Hur känner du själv?
“Jag tycker att det gått klart mycket bättre nu under de senaste tio – femton senaste matcherna. Jag har fått ett bättre självförtroende och har fått spela mycket mer. Jag trivs med att spela mycket, för då växer mitt självförtroende och då är jag som bäst ute på isen.”
“Sedan tycker jag väl att jag har jobbat på de här bitarna som jag hade lite problem med i början av säsongen, och blivit lite rejälare och spelar lite enklare därute.”
Vilka bitar handlar det om?
“När man kommer till ett helt nytt lag, med ett nytt spelsystem, tar det tag att vänja sig vid det nya sättet att spela.”
Och så blev det dessutom en del justeringar i sättet som ni spelar…
“Ja, precis. Sedan ville jag kanske lite för mycket i början. Jag ville visa upp mig och vilken spelare jag var och då låste det sig lite i spelet. Nu på slutet tycker jag att jag har slappnat av lite mer och fått bättre självförtroende. Nu spelar jag det enkla spelet, så får resten komma.”
Daniel Gunnarsson har fått beröm av coacherna för den fina utveckling han visat under vintern Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Är det extra tufft för en ung lirare komma till en klubb som Färjestad, tror du? Sätter lagets rykte och historia lite onödigt stor press på nya spelare?
“Nej, det vet jag inte om det gör. Men man vill ju visa tränarna, laget och fansen vilken spelare man är. Kanske gjorde det att man blev lite väl kreativ i vissa lägen?”
Det har funnits en del backpar genom hösten, men numera huserar du ihop med Salmela. Hur är det att spela med honom?
“Jag tycker att det fungerar jättebra – han är ju en fantastiskt bra back. Otroligt skicklig, och man lär sig ju något nytt varje dag”, han skrattar lite, “…varje gång man ser honom på isen!”
“Han är väldigt rutinerad, och jag försöker väl ta det defensiva jobbet lite mer. Jag tycker att det fungerar jättebra!”
Han har läst lite svenska i skolan och dessutom var han i Sverige förra året. Hur mycket svenska snackar ni?
“Några ord förstår han, men det blir mest engelska. Fast främst kör vi nog med kroppsspråk.”
Det bästa med att spela med Anssi?
“Det är väl att han har ett bra hockeysinne. Man vet när man ska få pass och vet var man kan hitta honom. Sedan gillar han att spela en offensiv hockey och det är aldrig fel att vara i den offensiva zonen att spela.”
Jag har funderat mycket på det där med hur stort ingrepp det är att ändra i femmorna. De flesta aktiva som jag frågat säger att ni är professionella och att alla vet hur ni ska spela och att det därför inte spelar någon roll vem man paras ihop med. Men samtidigt handlar det ju om sekundsnabba avvägningar och beslut ute på isen. Helt lätt kan det väl inte vara att instinktivt göra de avvägningarna med en ny kollega?
“Tja, jag har ju spelat med många partners och man behöver väl någon träning och kanske också någon match innan man kompletterar varandra helt bra. Men så är det förstås så att man har bättre kemi med vissa och lite sämre med andra. Men överlag har vi åtta fantastiskt bra backar här i laget, så det spelar egentligen inte så stor roll vem man spelar med.”
Laget har haft en tung höst, lindrigt sagt, men nu känns det som om ni på allvar är på väg framåt. Hur upplever du lagets utveckling?
“Det är väl stor skillnad från i höstas och där vi befinner oss idag. Vi har ändrat mycket i spelet och har blivit mer kaxiga med puck. Framför allt har vi jobbat med det offensiva spelet, där vi blivit mer kreativa framåt. Bakåt tycker jag att vi varit hyfsat stabila under hela säsongen, så den stora skillnaden är förbättringen i det offensiva spelet. Sedan har vi haft ett bra powerplay på slutet. Sånt gör att man vinner matcher!”
Till sist, det bästa med att spela med Färjestad?
“Det är väl allting – jag trivs både i klubben och i stan. Jag kan inte komma på något negativt med någon av dem.”
Du är en ung spelare – hur tufft är det att komma ensam till en ny stad och ett nytt lag?
“Jag är ju rätt van – jag har ju bott i tre olika städer tidigare och jag börjar komma in i det här också. Sedan kommer jag ju från Köping, så det är inte så långt hem. Det är jävligt skönt.”
Gunnarsson och PW har båda en stigande form Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Din pappa brukar åka hit och se dina matcher vet jag…
“Haha, ja, han är här nästan jämt. Jag brukar få lägga undan biljetter till honom.”
Han måste uppskatta att han har fått lite närmare i år?
“Ja, det är stor skillnad. Jag tycker att det är kul att han bryr sig och är intresserad. Jag har själv haft honom som tränare när jag var liten och vi brukar prata efter varje match. Nästan varje dag, faktiskt. Det brukar bli en del hockeysnack!”
Han ler när han säger det, och det är härligt att se.
Skönt att att det har börjat lossna för den ambitiöse unge backen!
