Träningskollen special med video: Damerna förbereder sig för kvalseriespel – och vi möter nyförvärven Sofie och Mikaela
Rapport från damernas förberedelser inför kvalserien, en film från torsdagens träning med lite coola GoProbilder från Sophia Jiglinds hjälmkamera och en första intervju och presentation av lagets spännande nyförvärv, Sofie Wallin och Mikaela Samuelsson.
När? Torsdag 29/1 2015 kl 19.45 – 20.45 (och innan dess fys)
Var? Kobbs Arena
Vilka?
Hela laget förutom Emelie Johansson, Tilda Antonsson, Jonna Andersson, Aisha Sheikh, Linda Rohman, Fia Larsson och Linn Fernström (Inga skador, det handlade om sjukdom, jobb och andra förhinder). Dessutom deltog lagets senaste nyförvärv Sofie Wallin och Mikaela Samuelsson (mer om och med dem längre ned). Kecke Wilhelmsson, Anton Karlsson och Jonathan Höjd deltog på tränarsidan.
Hur?
En film från träningen, där vi mycket stolt kan presentera lite äkta “insiderbilder” från målvakten Sophia Jiglinds GoPro-kameraförsedda hjälm, hittar ni här:
Tack Sophia för att vi fick låna dina häftiga filmklipp! Tränarnas förklaring till de olika övningarna hittar ni hittar ni under nästa rubrik.
Vad?
Matchuppehåll fram tills den 14:e och 15:e februari då tjejerna avslutar grundserien genom att möta Sveg hemma(lördagen) och Leksand borta (söndagen). Veckan efter, den 21/1 drar kvalserien igång. Mer om den lite längre ned i inlägget, men laget använder tiden till att försöka förbereda sig så optimalt som möjligt:
“Idag delade vi inledningsvis upp dem i backar/forwards”, berättar Kecke Wilhelmsson efter träningen. “Vi körde avslut med forwardarna på ena sidan och backövningar på andra sidan. Vi körde anfall under stress för anfallarna, med poängräkning, och Alexandra Skoog vann avslutningsövningen den här gången!”
“Efter det gick vi vidare med press-spelet, där vi gnuggar styrspel lite extra. Vi vill att de ska känna sig trygga med vad som sker med pucken när de befinner sig på olika platser på banan. Man ska veta att man kan gå framåt, att man har täckning bakåt och att backarna följer med upp så att man inte får ett glapp mellan lagdelarna.”
Ni började jobba med detta lite extra under Sandvikenmatchen innan uppehållet.
“Ja, det stämmer. Vi har dock ritat om det lite, för vi hinner inte drilla in det vi skulle vilja innan kvalserien drar igång, så vi kör en annan variant som passar oss bättre. Den drillar vi ganska ordentligt nu och kommer att fortsätta göra så några veckor framåt. Sedan, ju närmare vi kommer kvalet, kommer vi också att satsa på att ta fram en renodlad powerplayfemma. Vi har inte behöva haft en sådan tidigare, utan har rullat på med formationerna.”
Anton Karlsson har ansvarat för veckans träningar såväl på isen som vid sidan om. Varje ispass inleds nämligen nu med ett fyspass under och på läktarna i Löfbergs Arena.
“Vi kör koordinationsövningar som vi kombinerar med snabbhetsövningar på läktaren i mellan 45 minuter och en timme innan varje träning”, berättar Kecke. “Det är en bra kombination som man har god nytta av på isen. Anton har, i egenskap av idrottslärare, bra kunskaper om den biten och det finns många bra redskap på läktarna att använda sig av. På isen körde vi en övning som kombinerar skridskoteknik med ett tävlingsmoment som är lite jobbig men där själva tävlingen sporrar. Sedan måste man förstås ibland också köra skittråkiga, jobbiga övningar för att träna skallen också. Där man får träna på att koppla bort allt och bara köra. Men den typen av övningar behöver vi inte ha just nu, sådana kör man mest i uppbyggnadsfasen i början av säsongen. De här kombinationsövningarna funkar bra just nu!”
“Sedan avslutade vi med lite kamp i hörnen. Det är bra eftersom det skapar konkurrens och resulterar i en hel del avslut. Det brukar bli bra frekvens, det blir aldrig några avbrott utan rullar på hela tiden. Här lär sig spelarna täcka puck, röra sig på liten yta och stå upp när man får smällar. Den är också rätt jobbig!”
_ _ _
Det har varit en hel del uppståndelse i medierna kring Almtunas damlag, som, liksom Färjestad, kvalificerat sig för kvalet till Riksserien. Problemet var dock att Almtunas sportsliga ledning bestämde att damlaget, till skillnad från klubben övriga lag (herrarna och juniorerna), inte skulle få spela. Detta eftersom föreningen befinner sig i kris ekonomiskt. Uppmärksamheten i medierna, inte minst efter ett uppgivet blogginlägg av Almtunaspelaren Mathilda Gustafsson, ska dock ha lett till att en extern sponsor gått in med det belopp som krävs för att klara resor och uppehälle under den månadslånga kvalserien.
Motståndarna i kvalet till Riksserien är klara; förutom Almtuna, blir det Björklöven, HV71, Södertälje, Djurgården samt riksserielagen SDE HF och Sundsvall. (SDE är en sammanslagning av hockeyklubbarna Danderyds SK, Enebybergs IF och Stocksunds IF.) Oddsen är extra goda i årets kvalserie då Riksserien ska utökas med två lag till nästa säsong. Det innebär att fyra av de åtta lag som deltar går upp.
Tempot blir betydligt högre nu med tre matcher i veckan under en månads tid. Lägg därtill långa resor – från Jönköping i söder till Sundsvall och Umeå i norr och dessutom fyra lag ifrån Stockholmsregionen. Då tjejerna jobbar och studerar vid sidan av hockeyn kommer det bli en del pusslande för att få ihop allt.
“Vi håller på att rodda och skissa på upplägget samtidigt som vi försöker förbereda oss så bra vi bara kan på isen”, konstaterar Kecke. “Både fysiskt och mentalt. Själva spelschemat får vi inte förrän grundserien är färdigspelad och spelordningsmöte hållits. Det vi vet att det under de fyra veckorna kommer att bli två hemma- och två bortamatcher som ligger på onsdagar. Utöver det bli match lördagar och söndagar, kanske med två stockholmslag ena helgen och två hemmamatcher nästa, för att ta två exempel.
För Färjestads del råder inga tveksamheter om att klubben står bakom satsningen:
“Om det blir flyg eller buss till de längre destinationerna kan jag inte svara på nu, men för vår del finns det täckning för att spela kvalserien. Klubben står bakom oss i detta.”
_ _ _
En viktig del av förberedelserna har varit att hitta lämpliga förstärkningar till laget. Dels eftersom det blir ett betydligt högre tempo såväl på planen som i själva spelschemat. Tre matcher i veckan under fyra veckors tid, och detta mot konstant tufft motstånd, frestar på truppen, i synnerhet som damerna av uppenbara skäl måste ta hänsyn till skola och jobb när de tar ut laget.
Sofie Wallin och Mikaela Samuelsson har anslutit från seriekonkurrenten Nora, och har båda stuckit ut i lagens tidigare möten. Wallin gjorde till exempel två av lagets tre mål i det senaste mötet, kvällen när Färjestad blev klart för kvalserien. I torsdags gjorde de båda tjejerna sin tredje träning med laget, och jag fick ett kort snack med dem efter torsdagskvällens träning.
Mikaela, född 1997, har hockey som profil i gymnasiestudierna på Virginska gymnasiet i Örebro. Det innebär att hon, förutom passen med Nora och Färjestad, har hockey på schemat även dagtid. Så här presenterar hon sig själv:
“Jag är egentligen vänsterforward, även om jag kan spela på andra positioner. Jag har spelat mycket back i år för att det behövdes. Jag kan vara väldigt fysisk ibland, haha, om det behövs. Min moderklubb är Lindlöven, och förutom att spela i Nora har jag varit utlånad till Hällefors division två-lag. Från början spelade jag med killar, med killar som är lika gamla eller ett år yngre, och jag tränar fortfarande med killar ibland. Vid sidan av hockeyn brukar jag vara med kompisar och min kille.”
Vad tycker de om att du kommer att tillbringa mycket tid i Karlstad framöver?
“De i min klass tycker att det är kul att jag ska spela för Färjestad och det tycker nog allihop. Det är inte ofta man får en sådan chans.”
23-åriga Sofie bor i Örebro, men hennes dialekt avslöjar att hon har ett annat ursprung. Ett ursprung som är lite extra intressant ur ett hockeyperspektiv eftersom hon, till skillnad från de allra flesta medspelarna, faktiskt har inlett karriären med att spela flickhockey.
“Jag är född i Södertäljer och fostrad i SSK.Jag spelade i flicklag, men i högstadieåldern gick jag in och tränade en del med killar. Jag spelade i SSK tills jag var 14, och då gick jag till Tullinge för att spela damhockey där. När Södertälje satsade för att gå upp till Riksserien kom jag tillbaka dit, innan jag gick tillbaka till Tullinge. De tre senaste åren har jag dock bott i Örebro eftersom jag läser på universitetet. Nu till sommaren är jag utbildad Hälsoutvecklare och då har jag spelat hockey i Örebro-området i olika konstellationer i tre år. Dessutom tränar jag ett flicklag med spelare mellan fem till fjorton och hemma i Örebro.”
Vad säger de om att du spelar för Färjestad?
“De frågar alltid när man har varit iväg och spelat om man har gjort mål och sånt, så de tycker förstås att det är jättekul. Fast de håller ju på Örebro, haha, så de tycker ju att det är lite konstigt att jag spelar för konkurrenten!”
“Jag har spelat högerforward sedan jag började spela hockey för 13-14 år sedan, men har gått in en del som center under den här säsongen. Jag älskar när det går fort så jag gillar verkligen att åka skridskor, så forwardspositionen passar mig bra. Jag älskar att forechecka och sätta press. Sedan är det väl kul att hänga dit några mål ibland också. Givetvis vill jag vara en teknisk spelare på liten yta, men fart är nog mer min grej.”
Finns det utrymme för någon fritid med studier, egen hockeyträning och så ledarrollen?
“Haha, ja det BLIR ju mycket hockey… Men jag har kompisar och pojkvän samt släkt i Örebro. Jag hoppas att de kan komma hit och se lite matcher framöver!”
Hur ser upplägget ut för er del? Ni är inte med på varje träning om jag förstått det hela rätt?
“Två dagar i veckan tränar vi med vårt gamla lag, Nora”, berättar Sofie. Noras lag består av ett samarbete mellan klubbar runt orten, vilket innebär att spelarna kommer från olika klubbar i området. Mikaela bor i Lindesberg och Sofie bor i Örebro.
“Det är roligt och ger lite omväxling” konstaterar tjejerna unisont.
“Inget illa om Nora, men där har vi inte haft samma förutsättningar”, utvecklar Sofie. “Här märker man verkligen av att föreningen Färjestad står bakom och satsar på damerna. Det är jätteroligt och det är väl den största grejen. Sedan är vi väl några fler spelare och fler ledare runt laget. Det är en större uppslutning här, måste jag säga.”
Hur kom det sig att ni hamnade i Färjestad?
“Vi fick en förfrågan”, säger Mikaela.
“Det var inte något jag ens hade någon tanke på”, erkänner Sofie. “Men när förfrågan kom, i samband med en match för några veckor sedan, om vi ville komma hit och provträna, gjorde vi det. Och på den vägen är det…”
Ett svårt beslut att ta?
“Nej!” Tjejerna skrattar innan de blir allvarliga. “Vi har tre matcher kvar med Nora som vi missar. Men att istället, i och med övergången till Färjestad, få spela fjorton matcher till vill ju vem som helst. Vi har blivit väldigt väl mottagna här i Färjestad, med öppna armar, skulle jag vilja säga. Alla är jättetrevliga, så det har gått ganska lätt.”
Jag vet att Linda och Sophia (lagets målvakter, min anm) grämer sig över att ni har gjort en del mål på dem, haha.
Tjejerna skrattar gott.
Gjorde inte du till och med hattrick senast ni möttes, Sofie?
“Nja, det blev väl två mål den gången? Men det var ju lite kul i och med att man skulle hit dagen efter, haha.”
Tjejernas övergång blev klar för en vecka sedan, vilket alltså innebär att tjejerna kommer att kunna spela de två sista grundseriematcherna med sitt nya lag. En bra förutsättning för att spela in tjejerna i laget.
Vilka skillnader upplever ni mellan hockeyn här och det i Nora?
“Den är snabbare. Sedan har vi haft en väldigt tuff säsong i Nora (sist i tabellen, min anm). Vi har mestadels bara tvingats att spela försvarsspel. Därför är det jättekul att få prova på en mer offensiv hockey”, säger Sofie. “Och i och med att vi har haft så många spelare som kommit och gått har vi inte kunnat spela in någon utstuderad spelidé. Här känns det som om alla är mer på det klara med vad man ska göra i olika situationer. Det är skönt att veta, så att man kan gå in och kör efter det.”
“I och med att vi har varit så få har jag fått spela på massor av olika positioner”, säger Mikaela. “Varenda gång som vi mött Färjestad har jag fått spela back, trots att jag egentligen är forward.”
Ja, förutsättningarna är ofta tuffa inom damhockeyn, inte minst för mindre orters lag. Men ni och Nora gjorde en riktigt bra match i lagens sista möte, tycker jag!
“Ja, vi var lite småchockade själva faktiskt, haha. Men det kändes jättebra att göra en så bra sista match.”
Hur är det att gå från att Färjestad är ett av lagen som man verkligen vill slå till att spela i det?
“Det har väl alltid varit så att man har en viss respekt för stora lag, för klubbmärket”, analyserar Sofie. “Man vet ju om att det finns en satsning bakom. Kanske är det inte bra om respekten blir för stor, och som storlagen gäller det ju att vända den respekten till sin fördel. Vi förlorade de första matcherna mot Färjestad ganska stort och dessutom har ju Färjestad varit serieledare hela tiden.”
“I första matchen var det kaos. Det hade försvunnit många spelare sedan förra säsongen i och med att en stor grupp lämnade för att börja på hockeygymnasium, och nu gällde det att ta tag i det själv. Först hade vi ingen struktur, men det blev bättre”, minns Mikaela och får medhåll av sin lagkamrat:
“Det har varit uppförsbacke, men trots det har Nora gjort en bra säsong. Och det har varit kul att få möta Färjestad. Jag tror att det har bidragit till att vi har höjt oss. Man måste steppa upp när man möter ett bättre lag.”
Fyra av åtta lag i kvalserien kommer alltså från Stockholmsområdet. Sofie har, av förklarliga skäl, ganska bra koll på Stockholms damhockey.
“Vi kommer ju att möta Södertälje, och det ska bli lite extra kul. Då kan ju familjen hemma i Södertälje komma och titta också. Det finns ganska mycket olika tjejlag i området, och jag har spelat med och mot många av dem. Almtuna har jag mött många gånger, Djurgården är ju nya i Östra, och det är också kul. SDE har man ju också mött tidigare. Men det ska bli kul att möta Björklöven och Sundsvall också, och i HV spelar två tjejer som spelade med oss i Nora förra säsongen. Det gör ju att man kommer att känna en del folk i lagen vi möter framöver.”
Vilka förväntningar och målsättningar har ni på/för resten av säsongen?
“Jag ska köra så hårt det bara går!”, lovar Mikaela. Jag ska göra mitt allra bästa för att spela in mig i laget.”
“Ja, det handlar väl om att komma in i laget och lagkänslan och förhoppningsvis få lite speltid”, avslutar Sofie. “Man hoppas ju kunna bidra med något till laget, att det var därför man fick chansen att komma hit!”
Kecke Wilhelmsson är nöjd över att tjejerna har anslutit till laget:
“Ja, det var en jättebra lösning att de kunde komma hit och spela. De har kommit in bra i gänget, och det är kul att se att tjejerna tagit emot dem på ett bra sätt. Våra spelare har ju hela tiden varit medvetna om att vi letar förstärkningar för att få en större trupp och vi har tidigare tagit in Hanna och Linn. Till Sofie och Mikaela har vi sagt att de ska vara här på träning minst en gång i veckan, och gärna två om de har möjlighet. Det syns att det finns en del hockey i de här tjejerna, som båda har en gedigen hockeybakgrund. Sofie är en sniper, som är klinisk i sina avslut, och Mikaela är en riktigt bra breddspelare som man kan använda som både back, forward och center. Hon är stark i kroppen och svår att få stopp på. De kommer bli verkliga tillgångar för oss och bidrar också till att skapa lite kamp på träningarna. Ökad konkurrens är bra, och något som våra tjejer själva säger att de vill ha. Kamp om platserna gör ju att även de tvingas höja sig ett snäpp, och det är precis så det ska vara om vi ska framåt!”
“De är överskrivna till oss och spelklara. Nu kommer vi träna på för att få in dem i laget, och förhoppningsvis får vi möjlighet att testa dem under våra båda sista grundspelsmatcher. De får givetvis kriga om sina platser precis som övriga tjejer, vi har inte lovat någon speltid. Men spelar alltid med det lag vi anser bäst för dagen. Men det är jättekul att de är här, vi har ju sett dem spela under våra möten under grundserien och vet att de är duktiga spelare. Ingen snack om den saken!”