Leif Carlsson om en sportchefs vardag: kontraktsförhandlingarna, tankar kring prestationslöner, spelarbudgeten och scoutingen

En längre intervju med Färjestads sportchef Leif Carlsson om bland annat 24/7-jobbet, hur kontraktsförhandlingarna går till, hur han ser på prestationsbaserade kontrakt, hur Färjestad resonerar och jobbar kring scoutingen av spelare samt de roligaste ögonblicken och de svåraste besluten.

Bråda dagar för sportchefen Leif Carlsson, som, mitt uppe i lagets jakt på en topp sex-placering, håller på att bygga nästa års lag. Igår blev det till exempel klart att kapten Tollefsen och ungdomskedjans energispelare Johan Olofsson blir kvar i Färjestad. I fredags satte jag mig ned med Leif och ställde de där lite djupare frågorna som jag vet att jag inte är ensam om att ha kring sportchefsrollen och lagbyggandet. Vi pratade bland annat om hur kontraktsförhandlingarna egentligen går till, vad som står i kontrakten, strategierna som Färjestad utgår ifrån när de scoutar och värvar spelare samt hur det är att ha ett jobb där man aldrig någonsin är helt ledig.

Dessutom får vi även en spelares perspektiv i och med att jag har frågat Ole-Kristian Tollefsen hur han resonerar och går tillväga vid kontraktsförhandlingarna.
_ _ _

Sportchef/A-lagstränare Leif Carlsson behöver knappast oroa sig för att han ska ha det långtråkigt. Match borta mot Skellefteå tisdags, födelsedag (50 år!) i onsdags, match hemma i Löfbergs Arena på torsdagskvällen och avresa till Brynäs på lördagsmorgonen. Däremellan träningar som ska planeras och genomföras, och på det ska nästa års lag börja ta form. Kontraktsförhandlingar med befintliga spelare kombineras i ett avancerat pussel med sondering av terrängen på marknaden och scouting av potentiella nyförvärv. Men trots att Leif är en extremt upptagen man är han exceptionellt duktig på att vara tillgänglig och ta sig tid att tålmodigt svara på frågor.

Den här soliga februarifredagen sitter vi i nitton32, och han passar på att äta lunch medan jag bombarderar honom med mina frågor. Han svarar eftertänksamt mellan tuggorna av panerad fisk, och han väjer inte för de svårare frågorna. Så här års handlar mycket av snacket i media och på fansforum och läktare om lagbygget inför kommande säsong och syftet med min intervju är att ta reda på hur det här arbetet går till – från själva scoutingprocessen till förhandlingarna och vad som står i kontrakten.

Leif, hur fungerar det egentligen rent praktiskt när du förhandlar om ett kontrakt med en spelare? Sitter ni ned tillsammans, du och spelaren, eller går allt via agenten?

“Det är väldigt olika. I en del fall vänder sig agenten till oss väldigt tidigt och frågar hur vi har tänkt oss och så vidare. För det mesta handlar det om en dialog med spelaren först. Vi vill veta vad han har för tankar, hur han känner. Beroende på vad han säger blir det ett snack med agenten. Sedan kan det vara snack med spelaren igen, agent och agent och ja så kan det hålla på. Ta Tolle nu till exempel. Där började vi väldigt tidigt att prata med honom, nästan i oktober – november. Sedan har det pågått medan han har funderat och vi har funderat.”

Jag har pratat med Tollefsen för att få en spelares bild av kontraktsförhandlingar. Han sa att han, liksom de flesta spelare, väljer att ha en agent som sedan sköter den biten. Men han sa också att det var lite annorlunda i det här fallet i och med att ni har en nära relation i och med att ni träffas i stort sett varje dag och känner varandra väl. ‘Dörren står alltid öppen hos Leffe, och vill jag något eller har en fråga är det bara att gå in och prata med honom’, konstaterade han.

“Visst är det lite skillnad när det handlar om förlängningar med befintliga spelare och nya spelare. Men jag försöker alltid att ha en dialog med spelaren direkt oavsett. Jag vill försöka få en magkänsla genom att höra vad han vill och vad han tycker själv. Är det en extern spelaer blir det kanske ett snack med spelaren och resten med agenten. I förhandlingar med spelare som redan finns i huset blir det mer med spelaren och mindre med agenten. Men när man väl kommer till den ekonomiska biten är det alltid agenten som man pratar med.”

Stämmer det att ni hela tiden blir kontaktade av agenter som frågar om ni är intresserade av olika spelare som de företräder.

“Ja, så är det. Det är ju deras jobb, och det finns givetvis både bra och dåliga agenter. Men de agenter som varit med länge i gemet vet vilken typ av spelare vi söker. En spelare som passar jättebra i Skellefteå kanske inte passar här och tvärtom. Agenterna är bättre och mindre bra på att avgöra sånt, men jag måste säga att jag upplever att många agenter vet vad det ska vara för typ av spelare för att passa in i Färjestad BK!”

Det måste vara värdefullt för er att få tips på spelare den vägen?

“Ja, då vet man att de hör av sig om det kommer in spelare av den typ som vi vill ha. På så sätt gör många agenter ett bra förarbete åt oss. Det blir ju en typ av scouting som de arbetar med, ur deras perspektiv handlar det om att hitta rätt miljö för sina klienter.”

Vad brukar, enligt din erfarenhet, vara viktigast för spelarna när ni förhandlar om kontrakt?

“Vilken position i lagbygget som de ska ha. Sedan finns det givetvis en del spelare som bara går för pengarna. De är tydliga:de går dit de får bäst betalt. Men jag tycker nog att det är mer viktigt idag för spelarna idag, framför allt om de kommer från en annan förening, att de får veta hur vi tänkt kring dem, var de ska spela. Första-, andra- eller tredje femman.”

Det är väl viktigt för en spelare sett över tid, att han inte fastnar i ett lag som inte har någon plan för honom och där han inte får spela.

“Precis. Så positionen ser många som nummer ett. Sedan kommer givetvis ekonomin. I några få fall kommer ekonomin först. Har de många föreningar i ryggen KAN det bero på att de går en del för pengarna.”

Det pratas mycket om det här med krav på speltid. Jag har hört att det är vanligt bland lite yngre spelare. Stämmer det?

“Ja, det är det ju. Men det kommer mycket från agenten i så fall: ‘Vad kan du ge min junior i speltid?’ Det tycker jag är lite tråkigt, för speltid är något man förtjänar. Går man ut med att man ska ha 10, 15 eller 20 minuter hoppar man över det här steget där man först ska visa vad man själv vill och kan åstadkomma.”

Det blir väl lite skevt också – i en lagsport på elitnivå, måste ni väl ta hänsyn till sånt som laget som helhet, vilka lirare som presterar bäst och den position laget befinner sig i under såväl enskilda matcher som sett över säsongen?

“Ja, men det är inte så man tänker överallt, alla gånger. Det är nästan viktigare att ‘min’ spelare ska få mer speltid än att laget vinner.”
_ _ _

Ole-Kristian Tollefsen skrev på lördagen på ett nytt kontrakt med Färjestads BK som sträcker sig 2+1 år framåt i tiden. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

När jag kvällen innan pratade med Ole-Kristian Tollefsen berättade han om hur han som spelare tänker när han förhandlar om kontrakt med en klubb:

‘Det finns många faktorer som påverkar, men för mig som är lite äldre och har familj, blir längden på kontraktet viktig liksom att man själv och familjen trivs och har det bra’, sa han. ‘Till slut kommer givetvis också pengarna in. Man är ju en produkt på det sättet. Oavsett hur mycket man älskar och brinner för klubben kommer klubben inte att vilja ha mig den dagen man inte presterar, om du förstår vad jag menar. Det är en knivsegg, man måste självklart tänka på sin karriär också.´

‘Jag ville ju till Färjestad redan när jag kom tillbaka från Nordamerika, men det var året hemvändarna kom och då fanns det ingen plats. Därför signerade jag två år med Modo. När det kontraktet gick ut sa jag direkt efter säsongen att min dröm alltid har varit att få spela i Färjestad. Det har varit klubben i mitt hjärta sedan barnsben, och dessutom är det närmare hem till Norge.´

Det här framförs, enligt Tolle, oftast via agenten:

‘Det här säger man oftast till agenten som tar kontakt med klubben. Kanske känner man en coach – jag kände ju Andreas Johansson – och då kan man gå den vägen också. Man skickar ett sms och frågar hur läget är, och lite sånt. Dessutom pratar man en del med spelare som man känner och kanske har spelat med förut och hör sig för hur de trivs och sådana saker. Som spelare förhör man sig ganska bra om klubben innan man går vidare. Att Färjestad har det rykte det har, att det är en klubb som har vunnit mycket, är också en sak som till syvende och sist avgör. Man vill vara en del av ett vinnande lag.’
_ _ _

När jag återger för Leif om hur Tollefsen tänker, och varför längden på kontraktet är viktigare nu när han har blivit lite äldre, nickar han:

“Ja, så är det. I regel kanske du har familj och barn, vilket gör att du vill ha mer trygghet. Där var väl såväl vi som andra föreningar tacksamma förr, när man kunde bygga upp en stomme som stannade länge. Sist det skrevs långa kontrakt här i Färjestad var när hemvändarna kom tillbaka, och det är jättebra när folk vill komma hem och spela länge här. Samtidigt är hockey idag en sådan färskvara – det kostar i regel enorma pengar med sådana långa kontrakt. Börjar man som spelare bli över 30 och vill ha ett sådant långt kontrakt måste vi ställa oss frågor som till exempel; håller kroppen? Hur skadebenägen är spelaren? Därför är vi lite försiktigare med längre kontrakt numera.”

Ja, jag har förstått det. Nästa fråga är därför – vad innebär ‘ett längre kontrakt’ idag? Är tre år långt?

“Ja, i dag är tre år väldigt långt. I vår värld är det jätteviktigt att spelaren är i rätt ålder om man ska skriva ett sådant. Vi har erbjudit en spelare ett treårskontrakt, och det är Åslund.”

Det här med optionsår är ganska populärt. 1+1 eller 2+1 (som Olofsson och Tolle skrev på, min anm) där båda parter kan välja att aktivera det sista året. Är det ett sätt att visa sina positiva intentioner utan att binda upp sig för långt?

“Ja. Får man 2+1 kan man absolut säga att det är ett tvåårskontrakt. Men samtidigt finns det ingen förening som vill säga upp det tredje året om det funkar bra. Då har man förhandlat klart och vet vad som gäller. Jag tycker att man ska se det som en möjlighet för både föreningen och spelaren: Går det bra spelar man ut det tredje året, går det dåligt kanske inte spelaren heller vill vara kvar. Det ger ju honom en möjlighet att byta. Det finns både fördelar och nackdelar för båda parter. Har en spelare gått jättebra i två år, och höjt sitt värde, kan han säga att ‘jag vill jättegärna vara kvar, men jag har fått det här erbjudandet istället vilket gör att jag kanske säger upp kontraktet´. Då måste vi förhandla om, och det är en fördel för spelaren i så fall.”

“Ibland är det för mycket hängslen och livrem. Man tänker bara på att man ska säkra sig hit eller dit. OM det går dåligt sitter jag ändå på ett kontrakt.”

När man har följt med i hockeyns utveckling, med rörlighet som vi numera ser i lagen, känns det ju också som ett lag förändras mycket från år till år beroende på hur många spelare som byts ut eller om det kanske kommer in en ny coach. Den roll du haft kanske är helt förändrad några säsonger senare. I så fall känns ju tre år som en evighet!

“Ja, så är det ju. Hockeyn går hela tiden vidare i sin utveckling. Det kan vara så att föreningen byter spelsystem, och sitter man med för många långa kontrakt kanske man inte kan göra det om de inte tillhör den typen av spelsystem. Därför är det väldigt noga med att man gör rätt avvägningar där.”

Leif Carlsson har bråda dagar! Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

“Ja, och jag tycker att det är jättekul att se det här engagemanget från fansen. Men vi har så många olika saker att ta hänsyn till. En spelare som går till ett annat lag kan göra det av flera olika saker. För det första kanske han är för dyr med tanke på hur mycket vi har kvar att lägga. Ibland kan man tänka att ‘åh, tänk om vi hade kunnat vara med och bjuda på den spelaren’. Men vi har inte råd, och då är det ganska enkelt. Sedan kan både jag och fansen önska att vi hade haft råd. Ekonomin är nummer ett, är det en riktigt bra spelare är det troligtvis flera lag som är intresserade och då kostar han. Ser vi sedan att vi har råd måste vi fundera över om spelaren passar in hos oss. Det finns hockeyspelare som man känner till, som man har bra kunskap om, och som man vet inte passar in här i Färjestad. Men sånt vet ju inte fansen. Det är väldigt lätt för mig att ringa runt till några kollegor eller kompisar som har spelat med killen och få besked om hur han är. Jag brukar säga att laget är som en korg med friska äpplen. Får man in ett ruttet äpple leder det plötsligt till fler ruttna äpplen… Ibland tänker man: ‘tänk om de (fansen, min anm) bara visste..'”

Och ändå kan ni inte säga något utåt. Det måste vara lite frustrerande ibland?

“Ja, precis. Vi kan ju inte gå ut officiellt och prata om sådana saker.”

Som lärare kan jag absolut relatera till det här med gruppdynamiken. Gruppen påverkas väldigt mycket av individerna i den. Det behöver absolut inte bero på att en nytillkommen elev är ‘dålig’ på något sätt, men olika konstellationer påverkar varandra på olika sätt. Positivt som negativt.

“Ja, och därför gäller det att vara väldigt noga i den här processen, även om man aldrig kan vara hundraprocentig. Det finns inte en möjlighet att vara det. Men man måste ändå känna att man har gjort allt man kan för att veta om det är rätt person.”

Inledningsvis pratade du om att en spelare ska vara på ett visst sätt för att passa in i Färjestad. Kan du specificera mer hur den spelaren ska vara?

“Vi skiljer oss väl egentligen inte så mycket från andra lag. Nummer ett är det att det är en hockeyspelare som kan tillföra laget och föreningen något. Det är absolut viktigast. Sedan måste det vara en person som förstår hur det är att leva med det tryck och den kravbild man har på sig om man spelar i Färjestad. Vi har en enorm kravbild som bygger på den historik som vi har. Det innebär inte att den kravbilden läggs på dig bara för att du kommer hit, du måste ha lite krav på dig själv också.”

Det gäller att inte knäckas av det utan att inspireras av det.

“Ja, det finns ju några vassa pennor runtomkring i Hockeysverige – när det inte går bra är man kvicka på att skriva om det. Det verkar ibland vara roligare att skriva om sådant som är dåligt, än det som faktiskt är bra.” Leif ler lite snett innan han utvecklar sitt resonemang:

“Ibland är det mer fokus på skadade spelare och det som är dåligt än friska spelare och det som är bra. Ibland kan vi komma från en bra hockeymatch med två fantastiskt bra lag på isen, men så har det hänt en dålig sak. Vilken rubrik sätter man? Det är så mycket negativa nyheter i media överlag. Där tror jag att det är viktigt att bygga upp så att man fokuserar mer på det positiva. Om man läser något negativt bildas ett minustecken i huvudet. Du blir negativ till något. Samma sak om du gör ett misstag på isen. Om jag kommer in och skäller och frågar ‘hur fan kunde du göra så?’ har han först skapat en negativ bild själv och så fyller jag på med ytterligare en. Om vi istället hade haft en konstruktiv dialog – hur löser man detta på ett bättre sätt – blir det istället ett utropstecken. Det är kanske inget man kan förvänta sig att vem som helst förstår sig på, men media bör göra det. Det är deras jobb.”

Milan Gulas är ett av våra utländska nyförvärv som slagit väl ut och en spelare som blivit väldigt populär bland fansen Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

Om vi nu ska försöka urskilja lite trender inom SHL-lagens värvningsstrategier tycker jag att vi har haft en transatlant-trend och nu är på väg mot en juniortrend. Håller du med?

“Ja, jag tror att det har haft att göra med att vi har haft en del mediokra transatlanter i ligan. Trots att de är mycket billigare än duktiga svenska spelare är det ändå en kostnad som blir relativt hög ändå. Det handlar om flygresor, boende och mycket sånt.”

Varför är de så svårscoutade? Hur mycket beror det på att de, som ofta lyfts fram, kommer direkt från nordamerikanska ligor där de ofta spelat uteslutande på liten is?

“Ja, delvis. Men samtidigt är det väl bara att titta sig själv i spegeln: man har inte den tiden som behövs för att hela tiden följa dem. Man läser referat från matcher, lyssnar med folk man känner därborta och så vidare. Spelarna är ofta väldigt duktiga på att sälja in sig själva, de har det med sig där borta. Därför är de svåra att scouta på rätt sätt. Är man över och ser en, två eller tre matcher kanske någon eller några av dem är bra och någon är dålig. Sedan åker man hem och ska försöka bilda sig en uppfattning om det kommer att fungera med spelaren här. I en del fall har det fungerat bra – Linköping har ju träffat helrätt med Taffe och MicFlikier. Så det gäller att ha lite tur också.”

Många nordamerikaner kommer via europeiska ligor, som till exempel den tyska. Där har de visserligen spelat på stor is, men spelet är ändå lite annorlunda än det är här. Mer fram- och tillbaka, och lite mindre styrt och än vad spelet är här i Sverige. Det ser jag som en anledning? Det är ju en sak att se dem i en situation och en helt annan att avgöra hur de klarar sig i en helt annan typ av spel?

“Det stämmer. Där är det mer öppet spel, och det ser man också i att flera av våra transatlanter har varit väldigt bra i European Trophy i fjol och delvis även i CHL tidigare i höstas. Men man lär sig något varje år, och ibland blir det dyra läropengar och ibland blir det ingen kostnad alls. Å andra sidan blir det så markant när en utländsk spelare misslyckas. Jämför med en svensk spelare som misslyckas – det blir inte alls samma uppföljning vare sig från oss själva eller i media. Det målas upp på ett större sätt när det är en transatlant.”

Hur tänker ni när det gäller transatlantspåret? Kommer Färjestad att satsa på transatlanter i laget även framöver?

“Oh, ja! 22 stycken, haha.” Leif skrattar gott.

Haha, men skämt åsido: Ni har inte blivit avskräckta av att det har visat sig svårt att scouta dem?

“Nej, inte alls. Men givetvis är drömmen att kunna bygga ett lag som består av svenska spelare, så är det ju. Kan man gå ytterligare ett steg vore det fantastiskt med spelare som alla har värmländska anknytning. Men vi måste utgå från vad marknaden erbjuder, och nu kommer det ytterligare två lag som ska vara med och konkurrera om spelarna. (Leif syftar på utökningen av SHL, min anm.) Det innebär att man måste flytta gränserna. Sedan har vi ju killar som Milan Gulas, som inte är svensk men som är älskad av publiken på grund av det han har presterat på isen. Vi har dessutom två norrmän i laget, Röya och Tolle, som är väldigt omtyckta trots att de inte är svenskar. Jag tror att de flesta här ser dem nästan som värmlänningar.”

Det måste vara viktigt ur publiksynpunkt, med spelare som man kan relatera till. Färjestad har många norska fans, så norska spelare måste vara bra att satsa på liksom värmländska spelare?

“Så är det ju. Men det viktigaste är ju alltid att bygga det bästa laget.”

Men med två jämbördiga spelare tittar ni väl lite extra på en sådan sak?

“Absolut!”

Succé för Färjestads juniorsatsning. Ungdomarna Rasmus Asplund, Joel Eriksson Ek och Johan Olofsson har alla kontrakt över nästa säsong! Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

Färjestads juniorverksamhet går riktigt bra! Vi har sett killar som Joel Eriksson Ek, Rasmus Asplund, Victor Ejdsell, August Gunnarsson, Oscar Niklasson med flera kliva upp i år och ni har killar som Joakim Nygård, Johan Olofsson och Anton Grundel som kommer från de egna leden. Hur tänker ni kring det spåret när det gäller nästa års lagbygge?

“Ja, jag såg att det stod i tidningarna att det handlade om ett treårskontrakt för Ejdsell, men det är fel. Vi pratar om ett ettårskontrakt. Det är för att han är en ung kille som vi tycker har de kvaliteter som krävs för att bli en SHL-spelare. Men han har några år att ta igen med tanke på att han var länge i Hagfors.”

Ja, han har ju gjort en väldigt speciell resa jämfört med många juniorer på den här nivån, med seniorspel i division två och tre med moderklubben Viking och Sunne.

“Ja och det gör att det felar lite i det fysiska. Inte storleksmässigt, men den fysiska statusen. Vi vill att han, sakta men säkert, får möjligheten att växa in i detta. Om han utvecklas i den takt han gör nu, kommer han göra det. Gör han inte det har båda parter möjlighet att gå skilda vägar. Vi ser verktygen men det finns lite frågetecken.”

Han är så dessutom bara förstaårssenior, och ni kan välja att låna ut honom om ni anser att det är bra för hans utveckling?

“Ja, och som försteårssenior kan han spela som överårig med J20. Det har vi pratat med honom om, och det är inga konstigheter. Han behöver snabbhet, och i och med att J20 spelar snabb hockey kan det vara bra för honom.”

Dessutom kan det väl vara bra för unga spelare, som av naturliga skäl har en lite mer undanskymd roll i A-laget, att ibland få gå ned och ta ett större ansvar med mer speltid i juniorlaget?

“Ja. Sedan är Victor en fantastiskt härlig människa: alltid glad och positiv. Det är aldrig jobbigt. Man önskar ju verkligen en sådan kille framgång. Går allt som vi hoppas och vill, och vi ser att det fungerar när nästa säsong är över, sitter vi säkert här om ett år och vill sajna ett nytt tvåårskontrakt. Men det är lite upp till bevis för honom nu – det är en tentamen, kan man säga!”

“När det gäller Johan (Olofsson, min anm) tycker jag att han, från att precis som resten av laget inte ha haft sin bästa höst och därmed varit utlånad till AIK, har gjort en jättebra resa efter jul. Det är därför vi ger honom en ny chans. Det handlar om 1+1, som ger båda parter en möjlighet att känna hur det känns. Han är i en så viktig fas i sin utveckling, där han just nu sätter grunden för sin SHL-karriär, att två år känns lite långt. Skulle han binda upp sig på det i en klubb och så funkar det inte riktigt där blir det inte bra. Därför ville vi köra på 1+1 i hans fall.”

Rasmus (Asplund) har juniorkontrakt med föreningen. Hur fungerar det? Kan det bli tal om att knyta honom mer permanent till A-laget inför nästa säsong?

“Han har ju ett år kvar på sitt juniorkontrakt och fyller dessutom inte 18 förrän i december. När han fyller 18 kommer han att bli erbjuden ett rookiekontrakt. Det beror ju enbart på att han är född i december – hade han fyllt 18 nu hade han blivit erbjuden detta nu. Det är en kille vi jättegärna vill behålla, men ingen rår ju för vad det står i passet.”

Om vi ska ta och titta lite närmare på själva kontrakten som ni skriver med spelarna pratas det ofta om olika klausuler. NHL går inte att avtala bort, om jag har förstått det hela rätt?

“Det stämmer. Spelarna har alltid rätt att lämna för NHL senast före 15:e juni.

KHL däremot kräver specialklausuler. Hur vanligt är det?

“Om de vill ha en sådan måste det vara en så pass bra spelare att vi tycker att det är värt att chansa med en sådan. Annars säger vi nej. Om de har det som ett sista krav måste vi ta ett beslut om vi ska gå med på det eller inte. Jag skulle säga att vi oftast säger nej.”

Hur mycket är standard i kontrakten och hur mycket är speciallösningar?

“Det har varit mycket standardkontrakt med många bilagor. Nu börjar vi renodla det mer. Det är något vi jobbar med centralt, i hela SHL. Vi är nya sportchefer nästan allihop och vi har fått mycket hjälp av Johan Hemlin (ny sportchef för hela ligan, min anm). Vi har nu ett standardavtal som vi följer till 99.9 %. Det gör vi för att alla ska ha lika och för att det inte ska bli en massa konstigheter. Vi gör en tuff resa mot alla agenter som finns: får agenterna bestämma får vi kontrakt som är tio, femton sidor långa. Vi vill ha ett papper per år, i stort sett. Första sidan består ofta av en halv sida om det året och de standardgrejer som gäller. Vi försöker renodlad det, men det finns många agenter som tycker annorlunda.”

Hur vanligt är det med bonusar och sådana saker i SHL? När lag och spelare underpresterar hör man ofta fans och mediarepresentanter prata om prestationsbaserade löner. I hur stor utsträckning använder ni er av sådant i ligan?

“Det är det väldigt olika. Jag jobbar väldigt mycket efter att de bonusar man har ska bygga på vad man själv har presterat och inte vad laget presterat. Det gör att vi numera mer och mer går ifrån lagbonusar. I min värld som sportchef hoppas jag att siffran inom några år ligger 100 % individuella bonusar.”

Varför?

“Jag tycker inte att en spelare ska kunna åka med på lagets framgångar. Säg att man har ett jättedåligt år själv, då tycker jag inte man ska kunna sitta där och håva in en lagbonus. Då är det bättre med en prestationslön, där det finns en grundlön. Om man sedan presterar bra får man mer. Det är ju så det fungerar i näringslivet. Vinner man sedan SM-guld kan man ha en peng för det, och så vidare. Men jag har målet att det inom några mål bara handlar om individuella bonusar.”

Vad är det mer specifikt för prestationer som ni utgår ifrån på det individuella planet? Olika positioner måste innebär olika krav, eller hur fungerar det?

“Jag jobbar mycket efter antal mål, assist samt +/-. En målskytt måste man ha högre bonustrappa på eftersom hans roll är att göra mycket mål. En spelare som spelar mer försvar, främst backarna, ska ju snarare se till att det inte blir några baklängesmål, och då är +/- en bättre värdemätare. Det är väldigt individuellt.”

Anssi Salmela kom som en förstärkning under säsongen. Foto: Robin Angle/fbkbloggen

Det pratas en del om att införa lönetak i SHL. Hur tänker du kring det?

“Tja, jag tror väl kanske att vi kommer dit på sikt. Jag har inga exakta siffror, men svårigheten ligger i att SHL-lagens spelarbudgetar spänner över alltifrån från kanske 32-33 miljoner och upp till 55 miljoner.”

Det är en stor skillnad: Det är ju nästan dubbelt så mycket för en del lag!

“Ja, det är jättestor skillnad. Vi befinner oss på den nedre hälften och det beror på att vi måste rätta munnen efter den matsäck vi har. Det vill säga att vi måste utgå ifrån de intäkter vi har. Vi kan inte trolla, intäkterna kommer ju att påverka kvaliteten på laget. Vi tänker aldrig äventyra vår ekonomi, och nu har vi haft några tuffa år när det gäller ekonomin. Det är därför klubben har gjort en del åtgärder. Men har vi ett lag som presterar och hänger med i toppen kommer det folk hit, och det ger mer pengar. Med det sagt är det inte säkert att 500 personer till på läktarna höjer spelarbudgeten med massor av miljoner. Vi har ju andra verksamheter som kostar pengar – allt från restaurangen som vi sitter i just nu till övrig personal och övriga lag. Ta juniorsidan, som kan generera pengar om vi får upp spelare därifrån, och damsidan som kan ge pengar när den växer, kanske avancerar till Riksserien och börjar få mer publik på läktarna.”

Hur har din spelarbudget påverkats av minussiffror som klubben visat. Har den sänkts?

“Det vet jag inte… Det är klart att om det hade suttit 8000 på läktarna hade vi givetvis haft en högre budget. Men vad det gäller nedskärningarna i övrig har vi inte i dagsläget känt av något. Absolut inte. Å andra sidan är allt så nytt, det handlar om åtgärder på sikt.”

Det jag har hört är att Färjestad aldrig har varit en av klubbarna som har betalat mest. Stämmer det?

“Ja, det stämmer. Sedan är det är klart att det kan finnas vissa fall där Färjestad betalat pengar, givetvis…”

Men det jag har fått höra när jag frågat runt är att man inte går till Färjestad för pengarnas skull…

“Nej, och där kan jag gå tillbaka ända till när jag själv kom hit till föreningen. Färjestad är, historiskt sett, ett lag som alltid är med i toppen. Längst inne i en elitidrottsman eller -kvinna finns, skulle jag tro, drivet att vinna. Att då få spela i en förening där man som regel ofta är med och slåss om att vinna än att slåss i andra regioner av tabellen, har nog ofta varit tungan på vågen för många spelare. Sedan finns det väl lag som måste betala mer eftersom de inte har något annat som lockar. Men, som jag sa i förut: det viktigaste när man pratar med tänkbara nyförvärv är att känna av vad som driver honom. Har spelaren drivet kan det bli bra i slutändan trots att man kanske inte har alla verktygen. Har man verktygen och bara tänker på det ekonomiska blir det i allmänhet sämre.”

Om du jämför hur det är att vara sportchef idag med hur det var när du själv spelade – vilka skillnader ser du då?

“Det är förstås svårt att säga, men visst är det nog stor skillnad! Det var nog enklare förr. Det var inte samma tryck, det var inte lika mycket jobb runtomkring. Allt har blivit så mycket större idag. Sedan beror det givetvis på vad du har lag. Då fanns det inte mycket utländska spelare i laget, nu är det massvis. Då kanske det fanns max en. När jag själv spelade, jag slutade -96 här i Färjestad och spelade sedan utomlands i några år, hade vi väl på sin höjd en finländare eller så. Då var allt mycket enklare. Men det har väl med den totala utvecklingen att göra, såväl i samhället som i sporten. Man rör på sig mer, och lagen förändras i snabbare takt. Förut behöll man spelare längre, kanske upp emot sex, sju år. Har du haft en spelare en gång försvinner kanske 50 % av jobbet för föreningen. Han vet var han ska bo, hur stan och laget fungerar. Det är inte 1000 frågor. Men nya spelare, även svenska, har ju massor av funderingar.”

Sedan finns det väl alltid en osäkerhetsfaktor i alla värvningar. Ta Klepis till exempel. Där kändes allt rätt, men ändå funkade det inte.

“Så är det. Vi skulle säkert ta samma beslut idag om vi hade en likvärdig spelare med det CV:t. Tittar du på det han har gjort finns det ingen som skulle säga nej till honom. Det var, för mig, en fantastiskt skön och rolig värvning. Jag skulle aldrig för mitt liv ha kunnat föreställa mig att det inte skulle funka.”

Det känns som om ni sportchefer jobbar i princip dygnet runt. Hur mycket samtal får du från media, agenter som vill diskutera spelare och från spelare som behöver hjälp med olika saker? Kan man över huvud taget stänga av mobiltelefonen?

“Nej, det kan man inte.”

Du fyllde 50 år i onsdags och som jag förstått det hela har du inte hunnit planera något firande än.

“Nej, det finns ingen möjlighet nu. Men jag lever ju för det här och tycker att det är så fantastiskt roligt. Jag går till jobbet varenda dag och tycker att det ska bli så otroligt roligt. Men det var så när jag jobbade på Helmia också. Jag tror inte att jag någonsin har känt någon dag att ‘fy, vad tråkigt det ska bli att jobba idag’. Den dag jag gör det måste jag börja fundera över om jag är på rätt plats. Jag kan inte ha en bättre arbetsplats än den jag har! Jag är omgiven av människor som vill framåt och som vill vinna och jobbar i en verksamhet som engagerar så många. Skulle jag då vara negativ skulle jag bara förstöra. Jag måste bidra med något, och då har jag inget att ge.”

Leif Carlsson älskar sitt jobb, trots att det innebär att han i princip aldrig är ledig! Foto: Robin Angle/fbkbloggen

Men även om man trivs på sitt jobb kan man ju jobba sig sönder och samman. Vi har ju sett flera sportchefer lämna in handduken – flera efter att ha varit nära att gå i väggen. Det finns liksom inget början och slut på arbetsdagen och knappt ens på arbetsuppgifterna.

“Ja, men själv vet jag inte riktigt vad den här väggen är. Älskar man att göra något, oavsett om det handlar om att greja hemma i trädgården, jobba eller åka på semester, funkar det inte riktigt så. Jag tror inte att någon har gått i väggen på en semester! Ibland kan jag säga till mig själv: ‘Är jag verkligen på ett jobb nu?´. För mig är det här hur roligt som helst! Och vad skulle jag ha gjort istället som är roligare? Sitta hemma i trädgården?”

Det kanske också är en fördel för dig som har jobbat även i det privata näringslivet och sett att alla jobb och branscher har sina för- och nackdelar?

“Ja, jag har mött folk i andra branscher som kommer till jobbet på måndagsmorgonen och direkt säga att de önskar att det vore fredag. Första jobbdagen i veckan och de längtar redan till fredagen! Det måste vara jobbigt! Man måste uppskatta det man gör. Sedan innebär inte det att man inte kan ha tuffa perioder på jobbet, så är det i alla jobb och på alla arbetsplatser. Men jag har ingenting emot att ha mobiltelefonen på. Jag tror faktiskt inte att jag har stängt av den en enda gång. Det sista jag gör innan jag lägger mig är att titta på telefonen. Det är inget jobbigt, och det kan ju faktiskt vara en spelare i laget som ringer. Något kan ha hänt, något som jag behöver hjälpa till med. Men om det är en tidning som ringer 23.30 kanske jag väntar med till morgonen med att ringa upp.”

Menar du att du får samtal från media så sent?

“Ja, deras nattskift går ju på i den vevan så de sista samtalen brukar komma runt 24.00.”

Någon speciell händelse eller upplevelse som du varit med om som sportchef som du är extra nöjd med eller som har varit extra kul? En värvning eller kanske någon händelse?

“Värvningen av Klepis var rolig, det måste jag säga. Hela den processen som jag hade en lång konversation med honom, som spände över två och en halv månad. Det var fantastiskt kul att få tillbaka det kontraktet påskrivet. Sedan slutade det inte som tänkt, men jag hade säkert gjort samma resa igen med en likvärdig spelare. När det gäller scoutingdelen var jag strax före jul i Nordamerika, och det var en helt fantastiskt. Jag åkte över helt ensam, satte mig på ett tåg i New York och åkte runt till olika ställen som var ganska annorlunda från det vi är vana vid, haha.”

Det är en dröm jag också har, att få åka runt och se det genuina, vardagliga hockeylivet i Nordamerika. Härligt att få se nordamerikansk hockey som befinner sig en bra bit från Madision Square Garden, med allt det innebär?

“Haha, ja, jag kan säga att det var väldigt långt därifrån! Det är något jag tar med mig som en livserfarenhet, att få se de här AHL-lagen spela. Nu följer man ju dem, och jag kan sitta här hemma och se framför mig hur det är i arenan när de vinner med 3-2. De människor som satt runt omkring mig, vanligt folk som säkert hade sina säsongbiljetter där, hur de lever med laget.”

Du har haft tuff första höst som sportchef – någon lärdom som du har dragit från den? En sak som jag imponeras av är Färjestads förmåga att komma igen och räta upp läget oavsett hur tufft det än ser ut. Det är ju allmänt känt i Hockeysverige att Färjestad kan börja säsongen illa och ändå vara med och slåss om guldet på slutet. Varför är Färjestad så skickligt på den punkten?

“Jag tror att det handlar om den kunskap som finns i föreningen. Dessutom har vi behållit lugnet och tålamodet trots enorma påtryckningar, inte minst mot spelarna. Jag tror att vi i ledningen, ja alla som träffar spelarna, förmedlar en känsla av trygghet och harmoni som gör att man orkar och inte uppfattar det som så farligt som det är. Sedan finns det en styrka i att vi kan göra de förändringar som vi tycker krävs. Vi väntar inte, utan tar ansvar gentemot fans och sponsorer och gör de förändringar som behövs. Det innebär inte att vi hafsar iväg och gör massa tokiga grejer. Vi gjorde två värvningar ganska tidigt (Rajala och Salmela, min anm) och så plockade vi in Koskiranta på grund av att han blev tillgänglig. Där var vi ganska tydliga med att vi inte värvat någon stjärna, utan en gedigen spelare som kom för att bredda vår centerlinje. Och det är precis det han har gjort, med bravur.”

Det har spekulerats i om det är en spelare som kan komma att stanna kvar nästa säsong. Samtidigt har han ju kontrakt med TPS, hemma i Finland.

“Ja, det har vi inte ens pratat om. Han har ju kontrakt. Självklart är det så att det inte finns något som är omöjligt, men där sitter vi i baksätet. Men vi har som sagt inte ens diskuterat honom inför nästa säsong.”

Apropå det här med nästa säsong och det komplicerade lagbygge ni står inför. Vi får massor av frågor från fans om tänkbara spelare och media spekulerar en del. Jag vet att ni är i full gång med att planera den, samtidigt som du inte gärna vill kommentera den. Berätta hur du tänker!

“Det är diskussioner hela tiden, och det är en tuff men intressant resa. Det hänger på en skör tråd om man lyckas eller misslyckas. Jag känner ett enormt ansvar här, både inför föreningen och fans och sponsorer, att få ihop ett bra och intressant lag. Men det tillhör nästa år och den informationen ska inte komma ut officiellt nu. Nu är det den här säsongen och det här laget som gäller. Det är de som ska prestera nu. Hur det kommer se ut nästa år tar vi när årets sista match är färdigspelad. Givetvis går vi ut och meddelar när vi förlänger med egna spelare, men vilka nya spelare som kommer in utifrån kommer vi inte meddela förrän efter säsongen. Detta med full respekt för det nuvarande laget och den eller de spelare som spelar i andra föreningar. Jag pratar med agenter och spelare i stort sett varje dag, inför nästa år, och håller en löpande dialog med dem. Jag känner mig väldigt trygg i dagsläget med hur långt vi kommit. Vi har kanske inte färdiga överenskommelser men är på bra väg.”

Känner du att du ligger med i fas tidsmässigt i det arbetet?

“Ja, bättre än förväntat faktiskt!”

Leif Carlsson ler och tittar på klockan. Dags för nästa möte. Innan laget sätter sig på bussen till Gävle tidigt nästa dag kommer han ha hunnit göra klart med både Tollefsen och Olofsson. Två kuggar till på plats i nästa säsongs lagbygge.