Ett gripande möte: Åslund möter Åslund

Gameday! Play in drar igång om några timmar med hemmamatch mot Brynäs och jag har laddat genom att skriva ett reportage om en händelse som träffade mig rakt i Färjestadshjärtat.

Något av det bästa med bloggandet är att möta alla er fantastiska, inspirerande fans som på olika sätt visar er kärlek till laget. Det kan handla om man åker åka land och rike runt för att stötta laget, att man står på barrikaderna (läktarna) även när det blåser som kallast eller att man manifesterar sin kärlek genom allt från tatueringar till smycken och bakverk, för att ta några exempel. Alla fans och deras historia är unika, och alla bidrar på sitt alldeles egna sätt och efter sina förutsättningar. Alla är lika värdefulla.

Men ibland blir man lite extra berörd. Jag fick, för en dryg vecka sedan, höra talas om en liten kille vars starka känslor för Färjestad träffade alldeles mitt i mitt eget Färjestadshjärta. Här är hans berättelse:

Filip Åslund är en alldeles vanlig tioåring som är bosatt i Kristinehamn. På fritiden spelar han fotboll med IFK Ölmes 03-04:or och han spelar oftast i anfallet. Någon utrymme för ishockey i organiserad form finns inte i hans liv just nu men Filip har ett stort idrottshjärta som klappar hårt för just hockey. Idrottsintresset upptar en stor del av hans liv, och om Filip får som han vill kommer han antingen bli fotbollsproffs eller sportjournalist.

“Ja”, berättar hans mamma Marie Samuelsson, “jag har en kompis som är sportjournalist, och Filip har sett hur han reser mellan olika evenemang och intervjuar olika spelarna. Filip har superkoll på sina lag; rabblar tabeller varje dag, läser högt för mig ur Sportbladet och följer matcherna via Aftonbladet LIVE. Jag försöker hänga på när vi sitter vid köksbordet, men han märker nog i bland att jag inte riktigt är med”, ler hon.

“Ja, jag skulle gärna vilja arbeta som sportjournalist”, säger Filip själv. “Det skulle vara stort att få uppleva stora idrottsevenemang och mästerskap på plats och få se stora idrottsstjärnor utöva sin sport.”

Färjestad BK är unge herr Åslunds favoritlag. Filip, som har precis den där fantastiska minnesförmågan som en bra sportjournalist bör ha, vet exakt hur det började:

“Jag har hållit på Färjestad sedan jag var fyra, och att det blev så var nog först och främst för att pappa Markus hejar på dem. Men 2012 följde jag med min moster Suzanne och morbror Tomas till Löfbergs Arena för första gången. De spelade mot MODO och vann med 2-1, och det var jättehäftigt att få se dem spela live”, minns han.

Och någonstans där upptäckte Filip sin namne, Per Åslund, och gillade vad han såg. Mamma Marie minns det också:

“Ja, han kom hem med ett idolkort som han satte upp på kylskåpet. ‘Gissa vad han heter?’, frågade han och när jag inte hade en aning svarade han: ‘Han heter samma som jag, och han är jättebra!’. Kanske började det med att de hade samma efternamn, men sedan dess har han följt Per Åslund. Och det där kortet sitter fortfarande kvar på kylskåpet!”

Filip konstaterar att det numera handlar om mer än att de båda har samma efternamn, och han har stenkoll både på “Åsa” och resten av laget:

“Ja, han är en bra spelare, han gör en del mål och så slåss han inte så mycket heller. I år är han två:a i den interna poängligan, och har gjort 16 mål. Det är bara Milan som har gjort fler poäng. Jag har ju inte C-more men jag följer alla matcher via Aftonbladet LIVE och så ser jag alla highlights via SHL:s sida efter matcherna.”

För drygt två veckor sedan hände det dock något som skakade Filips värld. Det började som en vanlig kväll när Filip, hans mamma, pappa, lillebror och faster satt och pratade hockey. Då mindes plötsligt faster (som också heter Marie) att hon läst någonstans att Per Åslund och Anton Grundel inte blir kvar i Färjestad nästa säsong.

“Jag såg på Filip att något hände”, berättar mamma Marie.”Jag fattade först inte riktigt vad det handlade om, men när de hade gått lade han sig i soffan under en filt och var alldeles tyst. Jag försökte fråga honom varför han var så ledsen, men han var bara tyst. Sedan gick han tidigt och alldeles självmant in i sitt rum och la sig. Jag hörde hur han hulkande grät sig till sömns, och när jag till slut fick klart för mig att han var ledsen för att hans stora idol skulle lämna Färjestad kände jag mig så maktlös. Som mamma är man ju van vid att finnas där och kunna hjälpa sitt barn, men här handlade det helt enkelt om en sorg som han måste bearbeta. Jag minns ju själv hur det var när man var liten och hade idoler som man såg upp till, men det här var så mycket mer.”

Dagen efter var en deppig dag.

“Fröken brukar ibland höra av sig och säga att Filip ‘har pratat mycket idag’, men den här dagen hörde vi inget. Han hade varit alldeles tyst hela dagen.”

På kvällen befann sig Marie i källaren när Filip, gråtande, ropade för att fråga var tejpen finns.

“Herregud, tänkte jag. Nu har han i ren frustration rivit sönder sina älskade autografer! Jag kastade mig upp för trappan, och där satt han vid köksbordet med tårarna rinnande nedför kinderna. Framför sig hade han ett brev som han mödosamt hade knåpat ihop. Filip är ingen vän av att skriva långa brev, men här hade han lagt ned sig och klippt och klistrat ett brev till sin stora idol.”

Per Åslund visar brevet som han fått av sin beundrare Foto: Marie Angle/fbkbloggen

“Kommer att sakna dig Åslund. Du är världens bästa hockeyspelare med 22 på ryggen. Skulle gärna vilja träffa dig. Här har du ett minne av mig. Lycka till i din nya klubb nästa säsong. Ditt största fans Filip Åslund.”

Så löd brevet, och det är illustrerat med hjärtan, en gråtande gubbe och så har Filip klistrat in ett av sina hockeykort. Marie bestämde sig för att ta tillvara på brevet för att på något sätt försöka förmedla det till huvudpersonen.

Och det var så vi här på bloggen kom in i bilden. Av en slump fick jag, via moster Suzanne, under förra veckan höra hela den gripande historien, och bestämde mig för att ta historien vidare till Färjestad och Per själv.

“Klart att jag träffar killen”, sa Per när han fick höra berättelsen, och på den vägen var det. Eftersom Filip och hans farbror Stefan skulle gå på förra lördagens hemmamatch mot Modo passade det perfekt att han kunde överlämna brevet då.

“Vi visste hur stort det skulle vara för honom, så vi bestämde oss för att förbereda honom redan på fredagen när vi fick beskedet”, berättar hans mor. “Han bröt ihop och fick inte fram ett enda ord när moster ringde och berättade att han personligen skulle få träffa Per, och han var så berörd av det hela att han inte kunde prata om det på hela kvällen. ‘Jag är så lycklig’ fick han till slut fram, när moster blev orolig över hans reaktion, ‘det här är LYCKOTÅRAR!'”

“Jag blev alldeles chockad när jag fick reda på att jag skulle få träffa honom”, säger Filip själv när vi talas vid dagen efter matchen, och han har hunnit smälta upplevelsen något. “Det var så häftigt att jag skulle få träffa min största idol.”

Efter matchen, som slutade med en skön seger för FBK och en assist för Åslund, var det dags. ‘Åsa’ tog emot en storögd och rejält tagen Filip i Färjestads omklädningsrum.

“Jag hade inte varit i omklädningsrummet förut, utan hade bara sett det på kamerabilder”, berättar Filip överlyckligt. “Nu fick jag till och med provsitta Åslunds plats!”

Det var gripande för både oss och ‘Åsa’ att se Filips starka känslor och Åslund den äldre fick en stor, lång och innerlig kram av sin beundrare innan brevet överlämnades. Efter att de båda Åslundarna småpratat lite om matchen gick Per och hämtade en alldeles ny klubba som han signerade och gav sin beundrare. Till stor lycka för Filip förstås, som hade svårt att släppa vare sig klubban eller den matchtröja som han fått signerad när han kommit hem.

“Han har spelat med klubban oavbrutet och visat mig och förklarat vad den är gjord av och hur den funkar och allt sånt”, konstaterar Marie. “Han ville sova i matchtröjan men föll till föga när jag sa att den skulle bli svettig då och att vi skulle riskera att autograferna försvann om vi måste tvätta den.”

“Det var så coolt att jag fick hans klubba”, säger Filip. “Jag har spelat med den och så en puck som jag fick efter matchen 2012 ända sedan jag kom hem. När vi pratade sa jag till honom att hans assist var snygg och så frågade jag honom om det var bestämt att han inte skulle spela i Färjestad. Han sa att det inte var helt klart ännu. Jag håller tummarna för att han blir kvar. Han var precis så trevlig som jag trodde att han skulle vara. Han är verkligen en snäll människa!”

Filip hann också säga till Per att han hoppades att han skulle spela i Filips andra favoritlag, Boston Bruins, om han nu inte blir kvar. En leende Per konstaterade att han också skulle kunna tänka sig att spela där.

Åslund och Åslund Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

Och Filip träffade på fler FBK-profiler under lördagens besök: Han klev själv fram till ‘Nygga’ på läktaren och bad om att få ta en bild med honom, och när vi sprang på Rickard Wallin i spelargången efter besöket i omklädningsrummet bad Filip om, och fick givetvis, ‘Walles’ autograf på tröjan. Tommy Samuelsson jäktade förbi i omklädningsrummet, men stannade självmant till när han fick syn på Filip för att klappa om den lille besökaren, och förhöra sig om läget.

“Det där var Tommy Samuelsson, va?” frågade Filip imponerat när ‘Sammen’ kilat vidare för att ta tag i matchens efterarbete.

“Filip lyste som världens största sol i vintermörkret när han kom hem”, berättar mamma Marie. “Jag tror aldrig jag har sett honom så lycklig! Och bakom sig hade han ännu en stor sol i farbror Stefan, som visserligen håller på Modo men som var så lycklig över att ha fått vara med om detta.”

Filip själv ser fram emot play in, och har i vanlig ordning stenkoll på läget. När jag pratar med honom på söndagskvällen redogör han för alla mål i Modo-matchen dagen (“Rajalas mål var snyggt, en riktig NHL-fint”) innan och ger sin syn på matcherna mot Luleå och Växjö och det stundande play in-spelet:

“Play in blir mot Brynäs eller Djurgården och jag tror att vi fixar det oavsett vilken det blir”, säger han. “Jag är ganska säker på att vi vinner!”

Vi tar väl unge herr Åslund på orden där!

Nedsläpp 17.15 – vi ses väl i arenan?

Foto: Joakim Angle/fbkbloggen