Säsongen är över – snack med Tommy Samuelsson och Leif Carlsson om det som varit och det som kommer
Den sista matchen är spelad. Vad händer nu? Jag försöker greppa läget och pratar med Tommy Samuelsson och Leif Carlsson om deras första analys av den gångna säsongen, vad som väntar och hur snacket går inför nästa säsong.
Jag står mitt i omklädningsrummet och tillåter mig själv att stanna upp en stund och ta in läget mellan intervjuerna.
Kontrasterna är alltid som tydligast i det här rummet: skillnaden mellan vinst och förlust blir så påtaglig. Även om man, gud förbjude, skulle ha missat själva matchen känner man så fort man stoppar in en tå i omklädningsrummet hur kvällen har avlöpt. Den här klubben är byggd från grund till tak av vinnarskallar som avskyr att förlora, och det känns direkt om vi vunnit eller förlorat.
Men den här klara vårvinterkvällen använder passande nog många av spelarna just ordet “tomt” när de ska beskriva hur de känner.
Jag känner precis likadant. Det gick ju så fort, och det känns som det kommer att ta ett tag att fatta att säsongen faktiskt är över.
Spelarna tackar ståplatspubliken för säsongen Foto: Marie Angle/fbkbloggen
_ _ _
Spelarna har just varit ute och tackat (ståplats)publiken en sista gång. Publiken i Löfbergs Arena har varit fantastisk under hela play in-serien och fått massor av beröm av spelarna. Från det högklassiga dubbeltifot i lördags, via oavbruten sång från ståplats och starkt engagemang från sittplats idag.
En säsong som, i ärlighetens namn, varit en enda lång berg- och dalbana är över.
Vi har alla, från spelare och ledare till oss fans, genomlevt en säsong som inte riktigt ville lyfta trots ett stort hjärta och ett stundtals omänskligt hårt arbete. Men, med lite distans till den här tunga tisdagen, kommer vi nog att kunna se nyanserna och njuta av de ljusglimtar vi trots allt fick vara med om.
Flera fina debuter av klubbens juniorer, är ett exempel. Fint målvaktsspel som räddade en del tyngre perioder är ett annat. Käftsmällssegern uppe i Skellefteå, den där sköna segern borta mot Örebro när vi på bloggen var på plats. Personligen håller jag CHL-resan till Österrike och Schweiz i augusti högt, som den otroliga upplevelse tillsammans med laget som den nu var.
Men en sån här kväll är allt sånt långt borta.
Tomhetskänslorna till trots är aktiviteten är stor och koncentrationen massiv i omklädningsrummet. De flesta tidningarna har hela team på plats, där de murvlar som inte är upptagna med att fånga upp spelarnas tankar om matchen redan har vänt blad och jagar ledtrådar inför nästa års lagbygge.
En oförglömlig debut för Victor Ejdsell – mål på första skottet i första matchen! Ett av säsongens häftigaste minnen. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Frasen ‘Hur tänker du inför nästa säsong’ ekar mellan de segerbildsklädda väggarna, och standardsvaret ‘det har jag inte orkat tänka på än’ ekar tillbaka. Spelarna svarar proffsigt och rakryggat alla upptänkliga frågor. Ingen skyller ifrån sig, alla erkänner utan omsvep att säsongen inte alls blev det de hoppats.
PW uttrycker det bäst: “Det känns som om den här säsongen tog slut redan innan den hade startat”.
Ja, även för oss “bortskämda” FBK-fans är det precis så det känns. Jag minns knappt att jag någonsin varit med om kombinationen vår och hockeysemester. Jag fyller år den 20:e april, och jag är van vid att fira födelsedagen i en kokande hockeyhall (och emellanåt till och med på ett soligt torg).
Färjestad BK har spelat slutspel i 20 raka säsonger. TVÅ DECENNIER utan att missa ett enda slutspel. Inför kvällens play in-avgörande såg jag att en av kvällstidningarna hade genomfört en enkätundersökning där läsarna fick svara på vilket lag av Brynäs och Färjestad som de hoppades skulle gå vidare. 65 % hoppades på Brynäs.
Inte särskilt konstigt. Det beror knappast (no offence) på att Brynäs är så där särskilt älskat runtomkring i Hockeysverige, utan snarare på att skadeglädjen tycks vara den enda sanna glädjen. Det är klart att det är kul att se de stora elefanterna snubbla.
Det rådde ingen tvekan om att pennorna var vässade runtomkring i sportmedia redan innan nedsläpp i tisdagskvällens match. När vi vaknar i morgon (eller, redan nu, gubevars i ett medielandskap där få längre väntar på papperskopian) kommer sportsidorna vara grusade med fiasko-rubriker. Det kommer finnas de som gottar sig, njuter och frossar.
Låt dem, säger jag. För jag är säker på att vi kommer tillbaka ännu större och ännu starkare efter den här smällen.
Även om det svider, bränner och framkallar en kväljande ångest att se våra hjältar lämna isen med hukande axlar och tomma ögon tror jag ändå att det kan komma något gott ur det här magplasket.
Färjestad står inför en nystart, på flera plan. När det gäller den sportsliga delen har nu en gyllene chans att ta ett steg tillbaka och se över allt från själva scoutingen till säsongens upplägg, spelsystem och lagbygge riktigt noga. Leif får mer tid att resa runt och inventera marknaden och potentiella nyförvärv. Spelarna hinner landa efter säsongen och diskussionerna kan börja ta fart inför eventuella kontraktsförlängningar.
Unga lirare, från de egna leden, visar framfötterna. Ytterligare en positiv sak att ta med sig från en tung säsong Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
‘Vad händer nu?’, är frågan som jag inte kan låta bli att ställa till Tommy Samuelsson när pressen börjar dra sig tillbaka och tystnaden sakta lägrar sig över omklädningsrummet.
“Jag har ingen aning”, säger han. “Vi hade givetvis en förhoppning om att vi skulle spela åtminstone några veckor till. Normalt sett avslutar man gemensamt och följer upp med individuella samtal med spelarna och sånt. Men nu känner vi alla en enorm besvikelse och den måste vi nog, var och en, först summera. Sedan får vi ta det därifrån. Vanligtvis, om man går långt i slutspelet, reser spelarna iväg på landslagsuppdrag direkt efter säsongen, men nu har vi lite mer tid på oss att summera i lugn och ro. Det är viktigt att göra rätt sak vid rätt tid.”
Om vi ska försöka oss på en snabbanalys av säsongen, hur skulle den då se ut?
“Vi har ganska klart för oss allihop vad det är som kostar oss mycket i slutändan, och det är vår sega start. Vi lämnar ett handikapp till de ovanför strecket på åtta – tio poäng och det är klart att det kostar oss en herrans massa kraft under resans gång. De har gjort ett fantastiskt jobb, killarna, som har krigat sig tillbaka. Ända in i november var vi ganska långt nere…”
De här tuffa och kostsamma starterna som Färjestad haft under de senaste säsongerna… Du har ju inte varit med om alla, men vad tror du att det beror på att vi har staplat ett par sådana på varandra? Och vad ska man i så fall göra för att undvika dem?
“Ja, vi måste komma ur startblocken mycket snabbare och på ett bättre sätt. Om man får en svacka i, säg november eller december, efter att man har haft en bra start, kostar det inte laget lika mycket. Det är det som är grejen – det kostar inte lika mycket mentalt eller i kraft. Så energimässigt är det mycket bättre att få den där svackan mitt i serien, när du har lite mer att gå på.Vi fick aldrig någon buffert att gå på.”
Tommy Samuelsson konstaterar att den tuffa starten påverkade laget hela säsonngen Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
En känsla som jag haft under säsongen är att, varje gång som ni har varit på gång och gjort någon eller några bra matcher, har ni knuffats tillbaka ett steg igen… Ibland av ren otur men oavsett vilket har det inte riktigt lyft, om du förstår vad jag menar?
“Ja, och tur eller otur… Tur förtjänar man. Vi har väl inte haft förmågan att ta det där sista steget. Det jag tänker på närmast är väl head-to-headmatchen mot HV nu på slutet, där vi inte riktigt klarade av dem. Och det kanske är lite så i slutändan i de här matcherna mot Brynäs också, vi hade inte riktigt förmågan. Men nu måste vi först få bort besvikelsen, innan vi kan göra en klar analys.”
_ _ _
För Leif Carlsson väntar ingen tid för vila och stilla eftertanke i och med att han redan i morgon återgår till att vara sportchef på heltid. Om du missat det snack jag hade med Leif om sportchefsrollen, prestationslöner, kontraktsförhandlingar och scouting häromveckan hittar du det här.
Hur ser dina närmaste veckor ut, Leif?
“Först ska jag och Tommy summera det här året tillsammans med Håkan. Det är för att få ett slut, ett avstamp. Sedan blir det väldigt intensivt fokus på att bygga nästa säsongs lag. För mig handlar det om att vara med och se vad som händer och vad som finns där ute. Det har ju legat helt… alltså, där har vi fått tagit en time out, så att säga, medan allt annat har pågått. Jag har förstås pratat med agenter per telefon och sånt, men jag har ju inte hunnit varit ute och tittat. I övermorgon sitter jag kanske på ett plan på väg någonstans i Europa eller sitter på någon match här i Sverige… Nu kommer en intressant tid för mig där jag kan göra flera resor för att se spelare. Nu kommer jag ha en ständigt packad väska så att jag kan ge mig iväg med kort varsel om det dyker upp en spelare som fortfarande spelar och som vi tror kan passa oss.”
Och här hemma väntar samtal med de spelare som har utgående kontrakt eller optionsår.
“Det måste jag också göra. Jag har egentligen inte hunnit prata med någon mer än dem som har klausuler. Några av dem som har klausuler som jag måste prata med är Lalonde och Jensen. Men jag hoppas ha hunnit prata med alla spelare i mitten av nästa vecka. Av respekt för spelarna kommer jag inte säga något offentligt om någon spelares framtid innan jag pratat med honom mellan fyra ögon.”
Långt ifrån klart med vilka som stannar och vilka som blir kvar, alltså. Det har redan börjat spekuleras i olika media om vilka som blir kvar och vilka som får gå samt vilka nyförvärv som är på väg in.
“Ja, jag såg att lokal media skrivit något idag som inte alls stämmer, och jag vet inte varifrån det kommer. Sedan är det kanske så att jag kommer göra klart med någon eller några spelare inom de närmaste veckorna, men att vi inte kan gå ut med det. Det kan vara så att läget inte är rätt av olika skäl, till exempel för att inte de spelat klart. Därför kan det få ligga kvar i min byrålåda ett tag. Vi gör det offentligt när det är rätt tid för oss, och då får alla veta!”, lugnar Leif.
Leif Carlsson svarar på frågor i ett öde omklädningsrum efter förlusten i avgörande play in-matchen. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Har du redan nu några första tankar kring årets säsong och resultatet?
“Vi tittar ju på den stora bilden. Även om jag bär huvudansvaret är det vi, Tommy, Håkan och jag, som tillsammans sätter oss ned och tittar på den biten. Vi har ju alldeles nyss avslutat matchen som gjorde att vi inte gick vidare, så det här året har vi inte hunnit summera än. Vi har haft tre år med en väldigt dålig start, och så här långt ser vi inte några egentliga likheter mellan de säsongerna i övrigt. Men där får vi givetvis gå extremt nära, nästan som ett slags revisorer, för att granska alla detaljer.”
Hur går den här summeringen till?
“Det vi gör är först och främst att titta på trupperna som vi har haft. Sedan tittar man på vad vi skulle ha behövt ha i truppen. Handlar det om fler målskyttar? Bättre forwards, större forwards eller bättre/större backar? Bättre målvakter, en supertydlig etta med en back up eller två som ska turas om? Man får helt enkelt gå igenom lagdel för lagdel, och det tar sin tid. Det vi kan säga generellt för de två sista åren är att vi inte riktigt har lyckats med våra importer (transatlanter, min anm). Sedan går det inte riktigt att jämföra importerna i år med dem i fjol. När det gäller fjolårets importer hade vi inte riktigt samma koll på deras historik, men de som kom in i år hade ett helt annat CV. Vi har inte lyckats hitta helt rätt, och det är bara att jämföra med lag som Örebro och Linköping som hittat så här (han knäpper med fingrarna) rätt. Men vi har å andra sidan Toni och Anssi som kom in och har presterat bra, även om inte de är transatlanter.”
Leif Carlsson slår huvudet på spiken när en journalist frågar honom hur han känner inför den brutna slutspelstrenden.
“Det är väldigt tråkigt, och i några dagar måste vi få vara riktigt besvikna över det. Men sedan måste vi se framåt. Vi ska bli ett bättre hockeylag så att vi kan hänga med i varje omgång, under hela säsongen!”
_ _ _
När jag lämnar omklädningsrummet är tystnaden därinne nästintill öronbedövande.
Det kan inte vara slut. Inte än, inte på det här sättet. Jag är inte redo!
Med en klump i halsen minns jag alla dessa fantastiska möten som jag varit med om härinne under året. Spännande nyförvärv, en och annan komisk kulturkrock, glada SHL-debutanter och lyckliga grabbar med premiärmål-pucken i näven. Så många intressanta samtal, så mycket personligt engagemang som investerats av alla inblandade och så mycket tro, hopp och kärlek.
Så mycket hjärta och så mycket hårt arbete.
Jag inser att somliga utav dessa härliga personligheter och duktiga hockeyhantverkare har jag träffat för sista gången och jag saknar dem redan. Men sådan är den hårda, krassa verkligheten inom proffsidrotten. Man måste skilja på person och prestation. Och lagbygget är ett komplext pussel där varje del måste passa perfekt.
Den här tomhetskänslan kommer som ett brev på posten efter varje säsong. Som jag konstaterade häromdagen spelar det ingen roll om säsongen slutat i dur eller moll, eller om den slutat tidigt eller sent: post season-depressionen är inte att leka med när man levt med hockey i stort sett 24/7 sedan laget gick på is sista veckan i juli.
Löfbergs Arenas is ligger öde. Ingen SHL-match här förrän om nästan exakt sex månader! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Jag går ut genom spelargången och fram till Löfbergs Arenas is en sista gång innan det är dags att gå.
Allt ser ut precis som vanligt, som om det vore en vanlig dag i december och som om det snart är match igen. Men så är det ju inte.
I skrivande stund är det nästan exakt sex månader till nästa SHL-säsong har premiär.
Jag slänger väskan över axeln och går ut på den nu nästan helt tomma parkeringen.
Jag vet att jag kommer få min beskärda andel av hån från skadeglada motståndarsupportrar, ett gäng oroade frågor från er läsare och en och annan lättad kommentarer från dem i min omgivning som tycker att jag engagerar mig för mycket.
Ärligt talat skiter jag i allt från fiaskorubriker till historiska sviter. Jag vet att det kommer en ny säsong, och jag känner med både själ och hjärta att vi nu har alla möjligheter att förvalta ett tufft avslut så att det blir till en perfekt början.
Det “värsta” har hänt. Nu kan vi börja om. Lite visare. Fulla av energigivande revanschlust. Starkare och mer beslutsamma än någonsin.
Vi är Färjestad. Glöm aldrig det!
Vi kommer tillbaka! Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
