Intervju med nyförvärven Wikstrand & Erixon: “Jag höll faktiskt på Färjestad när jag växte upp”
Vi träffar de båda nyförvärven Mikael Wikstrand och Sebastian Erixon och ställer bland annat några frågor som vi har fått av er läsare. Hur ser till exempel Wikstrand på spel i Nordamerika i höst och hur kommer det sig att nyblivna svenska mästaren Erixon valde FBK?
De har just klivit av isen efter att ha slutfört den första gemensamma isträningen med sitt nya lag. Sebastian Erixon, ny från Växjö, och Mikael Wikstrand, ny från Frölunda, sitter bredvid varandra i det generöst tilltagna omklädningsrummet och pustar ut och jag sätter mig ned en stund med de båda backarna för att höra hur den första tiden i den nya klubben har varit.
Första träningen är avklarad – hur känns det i benen?
“Det är väl som det alltid är: det känns väl lite risigt och ringrostigt men det är alltid kul att gå på is!”, erkänner Wikstrand utan omsvep.
“Lite skavsår och sånt får man väl – skridskorna är ju hårda och det tar några pass innan de sitter bra. Men det går ganska fort, någon träning bara så sitter de hyfsat och efter någon vecka är det som vanligt igen”, instämmer Erixon.
De båda nyförvärven har platserna bredvid varandra i omklädningsrummet Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Gröna mot vita i två-målsspelet och ni var båda i olika lag. Vinnarlaget fick koras genom straffläggning, och det blev de gröna som avgick med segern.
“Det var dåliga straffar av oss yngre”, säger Wikstrand. “De äldre förtjänade väl att vinna. Men sedan var det ju dålig is också, det får vi skylla på, haha”, säger vita Wikstrand och möts av protester från kollegan, tillika medlem i det gröna laget.
“Ja, precis, den var alltså mycket sämre på er sida då?” replikerar Erixon roat. “Visst!”
Haha, bäst att vi lämnar den tävlingen bakom oss. Skämt åsido. Ni är båda nya i laget: Har ni hunnit lära känna ert nya lag och era nya lagkamrater ännu?
“Jag tycker att det är ett jättebra gäng. Det känns som om vi har spelat ihop i något år redan. Alla skojar med varandra och jag har bara positiva saker att säga om gruppen”, säger Wikstrand och får medhåll av Erixon:
“Ja, redan första dagen som man kom hit kändes det som om man spelat här tidigare. Det känns som att jag har kommit bra in i laget. Alla tar väl hand om varandra här och då blir det roligare som ny.”
Kedjorna varierades friskt men backparen var relativt fasta idag. Du, Mikael, spelade i backpar med Nygga och Sebastian spelade med Holös. Hur mycket har ni hunnit diskutera den biten och hur stora växlar kan vi dra av detta?
“Ja, jag och Nygga spelade ihop idag men jag vet inte om det innebär att det handlar om vilka lines vi kommer ha sedan”, säger Wikstrand. “Men jag trivs med Nygga, han är en riktigt bra spelare och det var kul att spela med honom idag.”
Utifrån det jag såg på isen idag ser det ut som om ni har roligt tillsammans i laget. Ni skojar en del mellan övningarna och alla verkar prata med alla.
“Ja, det tycker jag och det är nästan viktigast”, konstaterar Erixon. “Om man får skratta mycket brukar det gå bra ute på isen också. Att vi har roligt tillsammans i laget är ett tecken på bra kemi, och det tar vi med oss.”
Hur funkar det att komma som ny till ett lag – blir man utsatt för en del spratt, practial jokes och liknande?
“Det har inte hänt än, men det lär komma under årets gång. Än så länge har det varit lugnt”, säger Wikstrand och skrattar, väl medveten om att det kommer att dyka upp förr eller senare.
I NHL får lagets nykomlingar bjuda på middag. Finns det någon motsvarighet med initieringsriter av något slag här i Sverige?
“Det brukar alltid vara någonting roligt som vi nya får göra, men exakt vad det blir vet man inte riktigt. Förra året fick jag sjunga en sång, kommer jag ihåg, inför laget och sponsorer”, berättar Wikstrand. “Jag vet inte vad man kan förvänta sig här, varje lag har sina grejer. Det lär märkas när det blir dags…”
“Ja, det brukar alltid vara lagkaptenerna eller de äldre i laget som bestämmer vad de nya ska göra för roliga grejer.”
Men det är något snällt i alla fall?
“Ja, det får vi hoppas, haha”, säger killarna unisont (utan att se alltför oroliga ut).
Färjestad återsamlades tidigare i år än man gjort förut och sjösatte dessutom ett nytt träningsupplägg med mer fokus på individens behov och mer personligt ansvar. Hur skiljer sig försäsongsträningen från den ni har haft i tidigare klubbar?
“För mig har det här med att köra varannan vecka hela sommaren varit ett helt annat upplägg. Jag tycker att det har varit ett riktigt bra upplägg, inte minst för att man får mer egentid i och med att man kan träna var man vill och när man vill under dagen. Det har funkat väldigt bra för mig”, konstaterar Wikstrand.
“Samma för mig”, instämmer Erixon. “I Växjö körde vi två veckor tillsammans och sedan en vecka på egen hand under min första säsong där, men det är enda gången. Men som det har fungerat i sommar med Färjestad har varit väldigt bra. Man kör en vecka med laget, och snackar med de andra, och så kör man en vecka själv innan man kommer tillbaka igen. Då blir det att man längtar efter att få komma hit och det blir roligare. Dessutom får man chansen att vara hemma mer över sommaren och träffa familj och vänner, och det gör att man kommer hit ännu hungrigare när skridskorna är slipade!”
Kul men jobbigt – att gå på is efter några månaders uppehåll är tufft även för ett hockeyproffs… Wikstrand är dock en skön snubbe som håller humöret uppe i båset. Vi håller tummar och tår för att vi får se honom i laget i höst! Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Jag har några frågor till er som jag har fått med mig från bloggens läsare, och vi börjar med dig Mikael. Jag vet att du antagligen är ganska trött på frågan vid det här laget, men många undrar hur det blir för dig i höst med tanke på att du tillhör Ottawa Senators och kommer att åka över på deras Rookiecamp i inledningen av hösten?
“Haha! Jodå, det har varit lite snack om det där. Rookiecampen pågår fram till mitten av september och sedan får vi se. Inget är skrivet i sten, och vi får se vad som händer. Från början, när jag sajnade med Färjestad, var det glasklart att jag skulle spela här i Sverige men nu har väl vindarna vänt lite från deras (Ottawas, min anm) sida i och med att de vill ha mig där redan nu. Jag vet inte riktigt vad som händer.”
Hur mycket har du att säga till om när det gäller den biten med tanke på att du är Ottawas spelare? Kan de bestämma var du spelar?
“Ja, lite så är det väl men samtidigt har jag sista ordet. Jag måste också vilja det i så fall. Det är något som jag får diskutera med dem och min agent.”
AHL kontra SHL om det valet uppstår?
“I så fall skulle jag aldrig ha sajnat med Färjestad om jag inte hade tänkt spela i Sverige.”
Det här argumentet om att man bör vänja sig vid liten rink?
“Det spelar inte så stor roll, man vänjer sig alltid. Jag vill gärna spela i Färjestad ett år, annars skulle jag aldrig ha skrivit på.”
Hur stor chans är det att vi ser dig i Färjestadströjan i höst? 50/50, 60/40 eller…?
“Oj, det är svårt att svara på! Den frågan får du nog återkomma med, haha.” Han ler lite innan han blir allvarlig: “Min tanke är att jag vill göra det så bra som möjligt här i Färjestad det här året och sedan förmodligen sticka över.”
Hur länge pågår lägret?
“Det inleds i början av september och om jag blir kvar hela Rookiecampen och Maincampen kommer jag att missa någon match i serien.”
Vidare till dig Sebastian – jag har några läsare som undrar varför du inte spelade så mycket i slutspelet. Berodde det på skada?
“Jag var tillgänglig för spel och var redo att spela om jag hade varit uttagen.”
Den snart 26-årige tvåvägsbacken Sebastian Erixon tog alltså guld med Växjö i våras, men har rötterna i Norrland och Timrå som moderklubb.
Även Sebastian Erixon ger intryck av att vara en väldigt positiv person som kommer bidra mycket även utanför själva spelet! Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Hur kom det sig att det blev Färjestad?
“De hörde av sig tidigt och det kändes bra från första början. Sedan behöver väl egentligen inte Färjestad någon presentation, man vet ju vad föreningen står för. Det kändes skitkul redan från första kontakten, och jag bestämde mig ganska snabbt.”
När flyttade du hit?
“I början av maj, så jag fick några dagar hemma i Sundsvall innan dess.”
Ja, för du har väl träffat både Ante och Clabbe tidigare i Timrå, eller hur?
“Ja, jag hade Clabbe som tränare 2010 och Ante har jag haft sedan pojkåren. Jag är ju kompis med hans son Anton (Lander), så jag har känt Ante väldigt länge.”
Sedan spelade väl Röymark i Timrå samtidigt om jag minns rätt?
“Ja, det stämmer. Tomas Skogs också.”
Ditt personliga mål med säsongen?
“Det är att vinna matcher och att få bidra åt båda hållen.”
Det bästa med Karlstad så här långt?
“Ja, inte är det solen i alla fall, haha! Nej, men skämt åsido är det en väldigt fin stad. Jag kan ju Karlstad hyfsat bra sedan tidigare i och med att min farsa kommer härifrån. Men det mesta är bra här, faktiskt.”
Ja, det här att du har släkt här i Karlstad, var det något som inverkade på ditt val att gå till Färjestad?
“Ja, det är klart att det är skönt att ha hela pappas sida av släkten här”, säger han och erkänner: “Jag höll faktiskt på Färjestad när jag växte upp, innan Timrå gick upp till Elitserien. Färjestad gick ju till final typ vartannat år och det var mycket snack om det där i skolan. Man tyckte ju att det var kul att hålla på och reta varandra och så.”
