Möt nyförvärvet Robbie Earl: “Jag har gjort min hemläxa innan jag kom hit”
Här kommer min första intervju med det intressanta amerikanska nyförvärvet, Robbie Earl, som närmast kommer från schweiziska Zug. Vi pratar bland annat om hans personliga mål och drivkrafter, råden han har fått inför SHL-debuten och hans förväntningar på den svenska ligan.
Lika intensiv som han är ute på isen, lika lugn och lågmäld är han i omklädningsrummet efteråt. Robbie Earl är, som vanligt när det gäller nordamerikanska lirare, trevligheten personifierad. Något som dock sticker ut, i jämförelse med många transatlanter som jag mött, är att han verkar väldigt införstådd med och påläst när det gäller den svenska ligan. Men vi börjar väl i rätt ände – med att fråga om hur han uppfattade det nyss avslutade, första gemensamma ispasset med det nya laget.
Första gemensamma träningen, Robbie Earl: Hur är känslan efter den?
“Det kändes väl lite ringrostigt men samtidigt spännande. Det är kul att äntligen vara här och skönt att ha den där allra första träningen avklarad. Det blev ju kanske ingen toppinsats, haha, men så är det ju så här års.”
Har du varit på is något hemma i USA i sommar?
“Ja, lite grann. Men det här var den första riktiga isträningen.”
Vad tyckte du om farten och intensiteten?
“Som sagt, det är ju årets första träning och allt sånt, men alla killar gjorde verkligen det mesta av den. Alla var väldigt motiverade och sugna och det gav en bra känsla och intensitet.”
Earl i Färjestadströjan för allra första gången! Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Många hockeyspelare vägrar erkänna att de får ont i fötterna efter det långa uppehållet. Hur är det för dig?
“Haha, nja, man har ju inte haft skridskor på fötterna på ett par månader och de nya skridskorna är lite stela så visst värker det lite i fötterna! Men det är samma sak varje år. Det känns lite annorlunda när utrustningen, även handskar och sådant, är alldeles nytt, så det gäller att få in känslan. Men det kommer att bli lite bättre för varje dag.”
30-årige Robbie Earl, född i Chicago, kommer närmast från tre säsonger i den schweiziska ligan där han gick från Rapperswil till Zug under säsongen 13/14. Han har en drös juniorlandskamper för sitt USA bakom sig, och har spelat NHL-hockey (47 matcher, säsongerna 07/08-10/11) för Toronto och Minnesota. 313 grundseriematcher och 47 slutspelsmatcher i AHL för nämnda lags farmarlag finns också på den rutinerade amerikanens CV. Säsongen 11/12 vann han förlagan till CHL (European Trophy) med österrikiska Salzburg efter att laget slagit Jokerit i finalen i Wien.
Earl, som har spelat både ytterforward och center under karriären, är leftare, 183 cm lång och 88 kg tung. Det är snudd på omöjligt att dra några som helst växlar av att ha sett en spelare en enda träning, speciellt som det handlade om säsongens allra första dito, men viljan, kreativiteten och intensiteten var det i alla fall inget fel på under den dryga timme jag har hunnit se honom på isen! Det är nog en ganska korrekt iakttagelse med tanke på hur han själv, när jag frågar honom, väljer att beskriva sig som spelare.
“Hög intensitet. Jag gillar att kliva in i situationerna och att tävla. Jag gillar att sätta upp spel, att åka skridskor med fart och styrka, och det är mitt fokus på isen. Jag försöker helt enkelt att ha ett allround-spel.”
…Och hur skulle du vilja beskriva dig själv utanför isen?
Precis här blir vi artigt avbrutna av Tomas Skogs som bjuder hem amerikanen på middag senare samma kväll. Earl må vara ny i stan, men ensam behöver han inte vara. Ytterligare ett bevis på den familjära stämning redan råder i ett lag med många nya killar, och en god grund för ett harmoniskt lagbygge. Earl skrattar när Skogs säger att det han själv som ska laga maten och de båda nyförvärven gnabbas lite på skoj innan vi återupptar intervjun.
“Om jag ska beskriva mig själv skulle jag nog säga att jag är en lugn kille som tycker mycket om att bara vara hemma med min familj och mina vänner”, säger han eftertänksamt innan han nickar mot Skogs: “Det är väldigt kul att hänga på grabbarna här och käka lite, så det gör jag gärna.”
Robbie Earl hade flera anbud men var redan tidigt inställd på att spela i Färjestad! Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Det är knappast någon hemlighet att den ökade importen av spelare från Nordamerika har bjudit ömsom vin och ömsom vatten, såväl när det gäller Färjestad som ligan som helhet. Lärdomen man kan dra av detta är att scoutingen från klubben och spelarens kunskap om ligan och förmåga att anpassa sig är oerhört viktiga för ett lyckat resultat. I det här fallet känns det dock som att både sportchef Leffe och Robbie själv har gjort allt i sin makt för att lägga en bra grund för ett framgångsrikt samarbete!
Jag har hört att det fanns en hel del andra intresserade ligor och klubbar inför den här säsongen, bland annat från SHL. Stämmer det?
“Det fanns andra anbud men det var aldrig aktuellt. Jag visste redan tidigt att det skulle bli Färjestad, jag bestämde mig snabbt och efter det var inte några andra anbud intressanta.”
Hur kom det sig att det blev Färjestad?
“Jag har stött på ett gäng killar som har spelat här och jag träffade Leif (Carlsson) en del förra säsongen. Vi hade några riktigt bra snack och det känns som att Färjestad och jag passar varandra bra. Det känns riktigt bra!”
Hur mycket vet du om den svenska hockeyligan?
“En hel del faktiskt. Jag följer många ligor och jag känner flera killar som både spelar eller har spelat i SHL. Vi spelare pratar ju en del med varandra och diskuterar hur det är i olika ligor. Sedan har jag ju mött en del svenska lag i ET/CHL.”
Vi var med nere i underbara Zug förrförra året när Färjestad spelade borta mot dem, men det var innan du kom dit, eller hur?
“Ja, det stämmer. Just Färjestad har jag inte mött, men jag har spelat mot Frölunda och HV. Sedan har jag spelat med och mot en hel del svenska spelare hemma i Nordamerika, både i NHL och AHL. Hockeyvärlden är ganska liten, trots allt. Men jag har gjort min hemläxa innan jag kom hit och utifrån det jag vet om den svenska ligan är jag medveten om att det kommer att krävas en liten inlärningsperiod för att anpassa sig.”
Vilka är de största skillnaderna mellan hockeyn du spelat tidigare och den svenska ligan, enligt din uppfattning så här långt?
“Skicklighetsnivån är väldigt hög här överlag, liksom hockeykunskaperna. Den kombinationen gör att varje match blir tuff och det innebär att du verkligen måste vara väl förberedd och redo. SHL är helt klart en liga av hög kvalitet!”
Vi har ett tajtare försvarsspel jämfört med såväl de europeiska som de nordamerikanska ligorna, vilket också brukar uppmärksammas av utländska spelare.
“Japp, definitivt. Det ställer höga krav på spelarna att klara av både det offensiva och defensiva arbetet. Det blir inte heller samma ytor att spela på, vilket gör att spelet inte blir så öppet utan mer tajt.”
Vilka förväntningar har du på säsongen?
“Jag hoppas på en bra säsong, både för mig själv och laget. En bra start, förstås, som man bygger vidare ifrån och sedan delmål som att det känns bra efter halva tiden och att vi kan summera en bra säsong efteråt. Det gäller att inte stirra för långt fram i tiden, det är dag för dag som gäller.”
Vilket eller vilka råd har du fått från spelare som spelat i Sverige inför flytten till SHL?
“Att du måste tänka och prestera både offensivt och defensivt. Man måste tävla i varje byte på isen, och på grund av det betydligt tajtare spelet gäller det att ha tålamod, hänga i och ta chanserna när de väl kommer. Just tålamod är viktigt för att lyckas här.”
Utvisningsnivån i SHL har varit uppe på tapeten en del under de senaste säsongerna. Många transatlantiska lirare pratar om en viss kulturkrock när det gäller vad man får eller inte får göra, och somliga har varit frustrerade över hur det påverkar det fysiska spelet. Hur mycket har du hört om detta?
“Okej, det har jag faktiskt inte hört något om…” Han ser uppriktigt förvånad ut.
Hur fysiskt är ditt spel?
“Visst spelar jag fysiskt, men bara till en viss gräns. Jag gillar att tävla, att vinna puck, men jag är inte typen som smäller på folk för att markera eller bevisa något. Jag har aldrig haft problem med domarna tidigare, och nu är det förstås en del av upplevelsen att bilda sig en egen uppfattning om hur det funkar här. Men domarna brukar vara ungefär desamma oavsett var man spelar, det är min erfarenhet.”
Earl är det nyförvärv som jag personligen tycker känns mest spännande i årets intressanta trupp. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Vad driver och motiverar dig nu, vid den här tidpunkten av din karriär?
“Att laget ska nå framgång. Jag personligen vill vara med och bidra till att laget vinner, och för mig innebär det också att jag utvecklas som spelare och lär mig nya saker. Jag vill hela tiden utmana mina gränser.”
Du gjorde 19 mål och totalt 45 poäng förra säsongen i Zug (NLA). Det innebär ett snitt på nästan 1 poäng per match. Är det på den nivån du förväntar dig att hamna även här i Färjestad i vinter?
“Siffrorna i sig är inte mitt huvudsakliga fokus. Sånt beror mycket på hur väl förberedd du är inför matcherna, hur bra laget går och så vidare. Därför skulle jag inte stå här och säga att jag kommer att göra så eller så många poäng. Det blir som det blir, det viktiga är att jag är med och gör mitt jobb och bidrar till att laget vinner.”
Earl landade i Sverige för bara en dryg vecka sedan. Frun Kori och lille sonen Carter kommer först i slutet av augusti.
Dina första intryck av Sverige och Karlstad så här långt?
“Jag är verkligen väldigt imponerad av Karlstad! Jag hade fått höra att det är en trevlig stad och en ganska typisk svensk mindre stad, men stan är verkligen vacker!”, säger han med emfas.
Hur ser din fru och son på att flytta till Sverige?
“De ser verkligen fram emot det. Det är ett helt nytt land även för dem och min fru väntar ivrigt på min första rapport om hur det är här. Det är skönt att vara här och att saker börjar falla på plats, och jag är säker på att även Kori kommer att gilla det när hon kommer hit!”, avslutar han.
