Juniorkollen: Rasmus Asplund glödhet mot Leksand “Den största skillnaden mot ifjol är att jag sätter betydligt större press på vad jag vill prestera”
Vi träffar en het och inspirerad Rasmus Asplund efter lördagens träningsmatch mot Leksand, i vilken ungdomskedjan fick stort förtroende av tränare Tommy Samuelsson.
A-lagets båda yngsta lirare, 97:orna Rasmus Asplund och Joel Eriksson Ek, må fortfarande vara juniorer, men de har redan hunnit visa framfötterna rejält under det senaste året. Vi har tidigare rapporterat om hur Joel gick som förste svensk i årets NHL-draft och han skrev några veckor senare under ett rookie-kontrakt med Minnesota Wild. Rasmus, som fyller först i december, är därmed inte är tillgänglig för draft förrän nästa sommar men har sedan A-lagsdebuten i höstas hunnit göra ett så stort intryck på ledningen att han nu fått ett Rookiekontrakt med A-laget inför årets säsong. Ni kan lita på att vi kommer att se en hel del scouter på plats i Löfbergs Arena i vinter för att kolla in Asplunds fortsatta utveckling!
Under förra veckan deltog de båda i Juniorkronornas (Team U20:s) camp i Nordamerika. Laget inledde med en träningsvecka i Montreal och efter det spelade laget en turnering i Lake Placid 2-8 augusti där de deltagande lagen, förutom Sverige, var Finland samt USA Blå och USA Vit. Fyra matcher blev det totalt, och Sverige vann tre av fyra. För våra killars del blev det ett fint facit även personligen: Joel vann den interna poängligan med 6 poäng (2+4) på fyra spelade matcher och Rasmus blev fyra totalt med sina 3 (2+1) poäng på lika många spelade matcher. Ni kan läsa mer om turneringen här.
Rasmus Asplund och hans lina med Joel Eriksson Ek och Johan Olofsson var glödhet under lördagens träningsmatch och fick rejält med speltid av Tommy co. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Landslagsuppdraget innebar att killarna missade A-lagets första träningsmatch, mot Frölunda förra helgen, och gårdagens match mot Leksand blev alltså både Joels och Rasmus första match med A-laget för säsongen. Och vilken debut det blev! Tillsammans med Johan Olofsson (född 1994) utgjorde de den så kallade juniorkedjan (eller ungdomskedjan som jag föredrar att kalla den med hänsyn till 21-årige Olofsson), och det var full fart från start och hela vägen in i kaklet. När det stod 4-0 till Färjestad en bit in i tredje perioden och tillställningen, av naturliga skäl, blev en smula avslagen fortsatte ungdomarna att trampa gasen i bott. De vek inte en tum i närkamperna och mer än en gång blev det gruff efter avblåsning när en ny generation Färjestadsvargar pinkade in reviret i motståndarnas zon.
Tränarstaben spelade det rutinerade backparet Tolle och Skogs tillsammans med ungdomarna, vilket innebär att Joel, Rasmus och Johan hade god uppbackning när det hettade till, men gud ska veta att killarna har modet och styrkan att stå upp för sig själva!
Rasmus hade det visserligen lite tyngre under andra halvan av fjolårssäsongen, men trots att han fyllde 17 så sent som för åtta månader sedan har han redan hunnit göra sig ett namn bland FBK-fansen för sin mognad, ambitiösa inställning och sin oräddhet på isen. Som en i ett gäng unga debutanter från juniorleden under fjolårets SHL-säsong gjorde han god reklam för klubbens ungdomsverksamhet, och han själv konstaterade i intervjun jag då gjorde med honom att: “Jag försöker bidra på mitt sätt, ge den energi jag kan. Det går inte att sitta och krama klubban i båset, utan jag försöker pusha och peppa så gott jag kan utifrån mina egna ledaregenskaper.”
Igår fullkomligen glödde han på isen och han fick, liksom resten av kedjan, beröm av huvudtränare Samuelsson, som gav kedjan rejält med speltid i både spel fem mot fem och i boxplay. (Intervjun med Samuelsson om matchen, försäsongen och det som väntar läser du här.)
Jag träffade den sympatiske Filipstadsexporten efter att han och resten av laget efter matchen skrivit autografer åt kids som bara är ett par år yngre än honom själv, och vi pratade lite om sommaren som gått, den nya säsongen och hans förväntningar på den.
“Det var väl en ganska svår match att spela”, konstaterar Rasmus när jag ber honom summera säsongens första match i FBK-tröjan. “Leksand vill mycket och vi har pressen på oss. Jag tycker att det finns bra tendenser, även om det finns mycket att jobba på. Men det är ännu tidigt på säsongen, och det finns mer bra grejer om man säger så.”
Ni vann ändå hyfsat komfortabelt. Ni malde ned dem från start.
“Ja, så var det. Men vi har en väldigt stark trupp och jag tror att det kommer bli många lag som får svårt att slå oss i vinter. Det känns, som sagt, redan som att det är mycket som är bra därute!”
Er lina fick beröm av Samuelsson när jag pratade med honom förut, och ni fick också en hel del speltid idag.
“Det känns förstås kul att få förtroende! Varje gång man är därute ger man hundra procent. Uppskattas det av Tommy är det ett jävligt bra kvitto, men det man vill är ju att hjälpa laget. Det var kul idag!”
Du ser väldigt inspirerad ut på isen!
“Ja, det är jag!”, säger Rasmus snabbt och bestämt och skrattar lite.
Har träningslägret och landskamperna i Lake Placid bidragit till inspirationen och motivationen?
“Ja, hela upplevelsen har varit superbra! Det är lärorikt att få spela sådana matcher, det blir lite annorlunda därborta.”
Hur?
“På många sätt – dels är det juniorhockey med mer fart och fläng och mindre uppstyrt jämfört med SHL och A-lagsspelet. Det är jättenyttigt att få spela sådana matcher och ta med sig dem vidare i karriären. Vi inledde med ett träningsläger i Montreal för att börja spela ihop laget och slipa på detaljer. Det var ett bra sätt att få ihop en grupp på.”
Ungdomskedjan ber verkligen inte om ursäkt för sig själva!
“Vi vann tre matcher av fyra och det är ett bra facit. Det är ett bevis på att vi är med och slåss om JVM-guldet i år. Det känns jättebra.”
Svensk juniorhockey har fått lite press på sig nu efter att ha rönt en del framgång under de senaste åren!
“Ja, självklart är det så. Men det är en press som de vill ha på sig, det är där svensk juniorhockey vill och ska vara. Man ska alltid sträva efter målet att vara bäst i världen, och det är ett rimligt mål för svensk hockey!”
Du har varit på is ovanligt länge i år – Färjestad gick på is tidigare än någonsin i år. Hur känns det?
“Ja, det nya upplägget hos Färjestad har jag aldrig varit med om förut. Det var jättebra att få några dagar extra att verkligen kunna köra in grejerna och känna på det innan man kliver på på riktigt. Det blir ju ändå en helt annan grej för musklerna och kroppen i övrigt. Det har fungerat jättebra, tycker jag.”
Förra året debuterade du och kom in från en mer anonym tillvaro i juniorleden som “the new kid on the block” i A-laget. I år spelar du på ett rookiekontrakt och är med från start. Skillnaden för dig?
“Visst blir det annorlunda när man har varit med från början. Ta en sådan sak som att ha fått träna fys med A-laget. Det blir en annan grej, det blir en helt annan kraft och styrka. Det har varit jättenyttigt för mig och jag är väldigt tacksam över att jag har fått chansen att vara med dem. Det känns väldigt bra.”
Har du lagt på dig något under sommarens fysträning?
“Ja, det har jag gjort. Jag har haft en väldigt bra sommar och är väldigt nöjd med träningen. Det känns att jag har gjort rätt och har tagit några steg. Jag är jättenöjd!”
“Jag vet inte om jag har vuxit något på längden, men vikten har gått upp och det är ju det man strävar efter att göra. Det är perfekt!”, konstaterar han.
17-åringen, som (åtminstone FÖRE sommaren) mätte 180 cm i strumplästen, matchade med 80 kilo räds inte att ta upp kampen med snudd på dubbelt så gamla och betydligt större motspelare.
Ni stod på er bra ute på isen – och ni var inblandade i en del bråk efter avblåsning…
“Haha, ja, det är väl så hockey ska vara? Det blir oftast bättre matcher om det är lite känslor på isen. Det är bara roligt.”
Asplund räds verkligen inte fysiskt spel! Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Säger ni något till motspelarna eller är det bara stenhårt spel som gäller?
“Hm, det kan nog komma några ord ibland så där emellanåt”, erkänner han och flinar innan han blir allvarlig igen. “Det som det handlar om är att markera och visa vilka som bestämmer därute. Det hör, som sagt, till hockeyn.”
Ni står upp för laget på ett alldeles ypperligt sätt och absolut kan ta hand om er själva – men nog måste det väl vara lite skönt att ha Tolle och Skogs i ryggen när det hettar till?
“Självklart är det så. Men det är samma sak där – man bygger upp ett lag med olika roller och de har den rollen. De sköter den till hundra procent och det är killar som man måste ha i laget för att kunna vinna.”
Nu börjar allvaret när CHL drar igång på torsdag när ni möter Davos hemma i Löfbergs Arena. Tankar inför säsongsstarten?
“Det ska bli jättekul! Jag ska göra allt vad jag kan för att hjälpa laget och verkligen ge allt varje gång jag är därute. Personligen ska jag försöka utveckla mitt spel, som jag vet att jag kan, och bara köra på.”
Förra året var du ett nytt och lite oskrivet blad i seniorsammanhang. Nu vet folk vem du är. Går du in i den här säsongen med lite andra tankar, förutsättningar och målsättningar?
“Ja, framför allt tror jag att jag ställer mycket högre krav på mig själv. Förra året ville man bara se och lära och ta de chanser till spel som man fick. I år vill man vara med och producera och få visa upp sig själv och hur bra man kan vara. Så jag skulle säga att den största skillnaden mot ifjol är att jag sätter betydligt större press på vad jag vill prestera därute.”
Och säsongen fick en riktigt bra start i dagens match?
“Ja, det tycker jag. Det känns bra och det är skönt att vara igång igen. Sedan får man inte glömma att det ännu är tidigt på säsongen och att det fortfarande finns en del att jobba på. Men det ser bra ut!”, avslutar han.
