FBK Dam: Möt riksserienmeriterade Karin Åström och norska talangen Josefine Biseth Engmann
Vi träffar två fina forwardsförstärkningar och pratar om vägen till Färjestad, målbilder och framtidsplaner.
“Via kontakter fick jag veta att Färjestad behövde spelare inför Trollhättan Hockey Trophy, och att jag skulle få möjlighet att spela med dem”, berättar norska forwardstalangen Josefine Biseth Engmann när jag träffar henne efter att hon under fredagskvällen har genomfört sitt första träninspass med laget.
Nyss fyllda 17 går hon fortfarande i gymnasiet hemma i Oslo, vilket innebär att hon har två år kvar innan hon tar studenten. Det betyder att hon kommer att pendla till Karlstad och Färjestad.
“Ja, jag tror det. Det är helt upp till vad min far tycker: om jag får klartecken från honom om att flytta utomlands kommer jag eventuellt ta steget då. Men det får vi se då.”
Josefine spelar till vardags för Manglerud Star (juniorhockey, herr) och Vålerenga (dam), och det innebär att hon till stor del kan sköta träningen hemma i Norge.
“Ja, jag tränar med killarna och spelar med damerna och kommer fortsätta med det. Det är ju lite långt med tre timmar i bil för att åka till träningarna här i Karlstad varje gång, haha.”
Forwardstalangen Josefine fyllde 17 år den 9:e augusti och har två år kvar på gymnasiet hemma i Oslo. Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Vilken är din tanke med den här satsningen på svensk hockey, och vad gjorde att du bestämde dig för just Färjestad?
“Jag tycker att laget känns som ett riktigt bra gäng och jag tycker att träningarna också verkar vara bra. Jag vill se mig omkring lite och svarade ja när de bjöd in mig att träna med laget. Och det känns bra – så här långt är jag nöjd med det jag sett!”, konstaterar hon.
Norsk damhockey är på frammarsch, även om det låga antalet licenserade spelare gör att det fortfarande är svårt att få ihop lag och serier. Många unga och talangfulla norska spelare blickar mot Sverige för att få värdefull matchning, då Sverige kommit lite längre när det gäller såväl antal lag som antal spelare.
Nu har du ju bara hunnit träna en gång med laget ännu, men om du ändå skulle försöka dig på att jämföra norsk och svensk damhockey spelmässigt?
“Vi har en ganska hög nivå i Eliteserien (Norges motsvarighet till Riksserien, min anm). Där spelar fyra lag, bland annat Stavanger och mitt lag, Vålerenga. Men nivån börjar bli allt bättre även i division 1, så det är nog ganska likt nivån här i Sverige, tycker jag.”
Hur skulle du vilja beskriva dig själv som spelare?
“Jag är en fartfylld spelare som gillar att hålla i pucken, spela med högt tempo och köra lite dragningar och sånt.”
När jag ber henne nämna några förebilder inom sporten nämner hon två norska landslagsspelare som båda har kopplingar till Sverige. 23-åriga forwarden Andrea Dalen har, efter några år på University of North Dakota, USA, skrivit på för Riksserienykomlingen Djurgården, men har tidigare spelat för Linköping. Den andra spelaren är Ingvild Farstad, 28-årig center som har spelat tre säsonger i just Linköping och tog SM-guld med laget 2014.
Farstad mottog förra året norsk hockeys finaste utmärkelse, “Gullpucken”, av det norska hockeyförbundet. Utmärkelsen delas ut till den kvinnliga respektive manliga spelare som varit bäst på såväl klubb- som landslagsnivå under den gångna säsongen och den andra pristagaren var ingen annan än “vår” Jonas Holös (då dock i KHL-laget Lokomotiv Yaroslavl). Ytterligare en intressant detalj när det gäller Farstad är att hon, under den gångna säsongen, ägnade sig åt hockey på heltid, då hon spelade för schweiziska Reinach HC. Det finns som sagt inte många professionella damligor ännu så länge.
Inga dåliga förebilder alltså, men Biseth Engmann har redan hunnit visa framfötterna rejält på egen hand. Hon spelade till exempel U18-VM (Div 1)i Frankrike i vintras med det norska landslaget, där laget slutade på andra plats efter värdlandet. Nu är hon precis hemkommen från ett utvecklingsläger i Kanada, dit hon och ytterligare två norska spelare var inbjudna genom det Norska Ishockeyförbundet.
“High Performance Camp heter det”, berättar hon. “Det var jag, ytterligare en utespelare samt en målvakt som deltog från Norge och där tränade vi tillsammans med tjejer från Frankrike, Tjeckien och några andra länder och spelade mot det kanadensiska U18-landslaget. Svenska spelare var på motsvarande läger i USA.”
Hon hade bara hunnit vara på is fyra gånger innan campen drog igång den sjunde augusti men hon är väldigt nöjd med
resan.
“Campen höll på i tio dagar och det var många träningar och vi fick spela många matcher. Jag tyckte att det var askul! De andra tjejerna var väldigt bra.”
Hon kommer alltså att spela med Färjestad i Trollhättan Hockey Trophy Ladies Edition i första hand. Den går av stapeln nästa vecka (4-6 september), och efter det kommer hon och Färjestad att sätta sig ned och diskutera om samarbetet ska förlängas. Färjestad och tränarstaben med Kecke i spetsen är väldigt intresserade av att knyta forwardslöftet till sig, men Josefine själv vill ha lite ytterligare betänketid.
“Ja, vi får titta på hur det kan fungera med pendling och sånt i så fall. Om jag bestämmer mig för att spela här får jag sätta mig ned med tränarna och mina föräldrar och försöka hitta en lösning när det gäller den biten.”
_ _ _
Karin och Josefine i spelargången i Löfbergs Arenas inre efter fredagens träning. Ingen dålig förstärkning på forwardssidan inför Trollhättan Hockey Trophy! Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Det är först i morgon som flyttlasset officiellt går till Karlstad, men den 19-årige, högerfattade centern Karin Åström har redan hunnit träna med laget i lite mer än en vecka.
“Jag har fått låna en lägenhet här i Karlstad av en bekant från Sveg till att börja med, och sedan får jag en egen lägenhet från september”, berättar hon.
Född och uppvuxen i Sveg har den unga talangen hela tiden varit trogen sin moderklubb, Svegs IK, ända fram tills nu, trots att andra, större klubbar varit intresserade. Sveg, vars tätort har drygt 2500 invånare, imponerar med sin damhockeykultur, och kapten Karin har varit en viktig kugge i laget under dess utveckling.
“Vi har ju det enda damlaget i hela Jämtland”, berättar hon. “Det krävs en hel del pusslande för att få ihop det, men alla tjejer krigar verkligen för detta. Det är ett fantastiskt gäng. Närmsta hemmamatchen ligger 20 mil bort,och det är Leksand.”
“Jag var på väg till Leksand för att börja hockeygymnasiet där, men blev först reserv. När det sedan började närma sig kände jag att jag inte var redo. Jag trivdes så bra hemma och i min förening, så jag stannade kvar. Sedan såg jag också den utveckling som Sveg gjorde, så det var har varit väldigt roligt att ha fått vara med där så pass länge. Jag har ju spelat för Sveg i hela mitt liv.”
“Vår ishall brann ju ned för några år sedan”, minns hon. “Då tränade vi en gång i veckan i Svenstavik. Det är 12 mil bort, enkel resa. Så en gång i veckan, hela säsongen, gjorde vi den här resan bara för att få träna och det var fantastiskt att se den viljan hos tjejerna. Och sedan matcherna på det… Så det finns en enorm vilja i det där laget, verkligen!”
Hur kom det sig att det blev hockey för din del, och att hockey är så pass stort i Sveg?
“Jag spelade ju rinkbandy från första början. Men vi har ju ingen bandyplan däruppe, så när vi spelade borta och kom ut på den där enorma planen, haha… Den var ju gigantisk! När sedan de större bandyklubbarna kom till oss fick de spela på hockeyrink, och det funkade ju inte. Så klubben bestämde sig för att lägga ned bandyn och vi fick sadla om till hockey istället. Jag kommer ihåg att jag var jätteledsen över att bandyn skulle lägga ned, för det var det roligaste jag visste. Men nu känns det som om det var det bästa som kunde ha hänt mig!”
Redan för några säsonger sedan var Riksserielaget Sundsvall Wildcats (IF Sundsvall Hockey) och ryckte i Karin, som två gånger (2010, junior, och 2013, senior) har tilldelats Jämtland-Härjedalens ishockeyförbunds hederspris Silverpucken som distriktets bästa hockeyspelare. Senast fick hon priset med motiveringen: “Karin är en träningsvillig och säker tjej som är stark på alla positioner. Hon är en erfaren, hårt arbetande lagkapten i Sveg som brinner för laget och hockeyn”.
“Jag har varit med på några sommarläger i Sundsvall, och efter det har de velat att jag ska komma över. Det var dels inför gymnasiet men också senare, men då ville jag inte flytta. Men när de tog kontakt med mig under förra säsongen kände jag att ‘varför inte testa något nytt’, och så lockade förstås Riksserien. Så jag skrev på för dem i november.”
Karin fortsatte dock ändå att vara sitt Sveg trogen!
“Ja, vi löste det så att jag skrev på för Sundsvall men lånades ut till Sveg. Innan jag skrev på gjorde jag klart att alla Svegs matcher går i första hand, och det löste sig jättebra.”
Karin gjorde mål direkt i Riksserie-debuten (Brynäs hemma) 14:e november förra året.
Hur tyckte du att det var att ta steget till Sundsvall och spel i högsta serien?
“Det var spännande och väldigt lärorikt. Det är lite annat än division 1, och den största skillnaden på isen är nog tempot och farten. Vid sidan av isen märker man ju hur verkligen alla brinner för sporten och vill satsa. Statusen är också lite högre, i och med att det är den högsta divisionen.”
Karin Åström har mött Färjestad både i Division 1 Västra och i vårens Riksseriekval Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Såg du någon skillnad när det gäller förutsättningarna att utöva sin sport? Blir det till exempel lättare att kombinera satsningen med studier och jobb och sådana saker? Samtidigt ökar ju träningsdosen och kraven.
“Det handlar fortfarande om väldigt mycket pusslande. Nu tränade jag hemma i Sveg, så i just mitt fall blev inte skillnaden så stor.”
Under förra säsongen mötte Karin Färjestad med både Sveg (i grundserien av division 1 Västra) och med Sundsvall (i kvalet till Riksserien). Karin var poängbäst i Sveg med sina 19 poäng (14+5) på 20 spelade matcher och laget slutade trea i grundserien. Hon noterades för 4 poäng (2+2) under tio spelade kvalmatcher med Sundsvall. Laget undvek degradering och spelar fortsatt i Riksserien tillsammans med DIF, HV71 och SDE HF som tog övriga topp-placeringar i kvalserien före femman Färjestad.
Vilket intryck fick du av föreningen och laget Färjestad under den gångna säsongens möten?
“Jag tycker att det verkar vara ett väldigt härligt gäng tjejer i laget. Sammanhållningen är god, alla verkar prata med alla och de är väldigt positiva och vill verkligen detta. Tränarna känns väldigt bra och är trevliga och så handlar det förstås också om den här satsningen som föreningen gör. Det tycker jag är väldigt roligt och det är väldigt fränt att få vara med på den resan.”
Hur kom det sig att det blev Färjestad, trots att du nobbat storklubbar tidigare?
“Jag sökte till universitetet här i Karlstad, men redan innan jag hade sökt ringde Kecke upp mig och hörde sig för om mina planer. Tränarna här tyckte att jag skulle komma ned hit. Jag funderade lite, men det kändes som ett ganska lätt val, trots allt. Satsningen de gör här vill jag verkligen vara med på, och jag vill vara med på den här resan hela vägen upp till Riksserien. Dessutom är Karlstad en jättefin och trevlig stad. Familjen har stuga nere i Åmål så jag har åkt igenom trakten en hel del genom åren.”
“Det känns jättebra, och valet var inte så svårt”, konstaterar hon men erkänner att det inte är en helt odelat positiv känsla: “Samtidigt känns det lite tråkigt och svårt att lämna Sveg. Jag har ju alltid varit där! Men det kommer bli bra till slut!”
Karin tog studenten först i våras, och har alltså studerat på gymnasiet fram tills nu. Nu måste hon hitta en sysselsättning som försörjer henne och tyvärr kom hon, med det söktryck som nu råder, inte in på det program (Ekonomiprogrammet) som hon hade sökt. Hon står som reserv, men har många före sig och letar nu jobb fram till nästa intagning. Förhoppningsvis kommer detta att vara löst inom den närmaste tiden, både hon och Färjestad har krokarna ute. Karin är ändå positiv:
“Det verkar som om nästa intagning, till våren, blivit inställd så jag vet inte riktigt hur det blir nu. Men samtidigt kan det vara skönt att få jobba ett år, det var väldigt mycket med gymnasiet på slutet. Sedan är det ju en stor omställning i och med att jag alltid har haft min familj nära inpå och som har hjälpt mig i alla lägen. Nu ska jag göra allt själv.”
Vad tycker dina föräldrar om att du flyttar så långt bort?
“De tycker att det ska bli kul eftersom de ser att jag ser fram emot detta så mycket. De tycker också att det ska bli spännande med den här satsningen. Ingen av dem har själva spelat hockey förut, men pappa (Jonas Åström, min anm) är lagledare i Sveg. Han har sagt att han ska fortsätta ett år till däruppe, så han kommer ju ned hit när lagen möts i serien.”
Till sist: Beskriv dig själv som spelare!
“Envis, skridskostark och jag tycker om fart.”
Vilka förebilder och favoritlirare har du?
“Maria Roth som damspelare. Peter Forsberg som herrspelare.”
Vilka mål har du med den här säsongen, din första i Färjestad?
“Först och främst att vi ska ta oss till Allettan. För egen del vill jag förstås ta en plats i det här laget och komma in bra här, men målet är absolut att vi ska ta oss till Allettan och väl där ska vi kriga oss till en plats i Riksserien. Det är min målsättning, och även om vi inte har hunnit prata så mycket om målsättningar än i laget är jag ganska säker på att resten av tjejerna har samma målsättning i år!”
_ _ _
Helt klart två viktiga förstärkningar på forwardssidan – båda med fina meriter och bra inställning. Vi håller tummarna för att Josefine hittar en bra lösning så att hon väljer att stanna i höst och att Karin får klart med jobb och skola framöver.
Läs mer om Färjestads säsongsupptakt i det här inlägget, i vilket bland annat Kecke presenterar och ger sin syn på lagets nyförvärv och vi får träffa ytterligare två av dem.
Det tänkta nyförvärvet Therese Strømstad (back), som också hon skulle ha deltagit i Trollhättan Hockey Trophy, har tyvärr tvingats tacka återbud då hon drabbats av sjukdom.
