Krönika: Den svåraste frågan av dem alla…

Gameday! I väntan på nedsläpp borta mot Örebro tar jag mig an tiotusenkronorsfrågan, den svåraste jag fått av er fans, och tar ett gäng spelare och ledare till hjälp för att försöka svara på den.

”Fråga dem hur spelare med flera 100-tusen i lön kan komma så oförberedda å helt sakna ödmjukhet inför en match inför hemmapublik!”

Jag brukar be om och ta med mig era frågor ned till omklädningsrummet efter matcherna. Det är en viktig del av mitt arbete med fbkbloggen, att vara en kanal mellan föreningen och fansen, och jag blir alltid glad när jag får frågor och synpunkter från båda håll att förmedla.

Men ibland kommer de jobbiga frågorna.

Frågor som den ovan, från frustrerade fans efter ett alldeles särskilt svidande bottennapp.

Frågor som jag har lovat mig själv att inte väja för.

Fattas bara!

Det handlar alltså om de där berg- och dalbaneepisoderna som kan driva såväl aktiva som supportrar till lättare vansinne. Ni vet när en fantastisk prestation och en hyllad seger följs av, eller till och med blandas med, huvudlösa bottennapp. Kvällar när inget stämmer, ineffektiviteten skrämmer och man tyvärr inte kan skylla förlusten ens på domaren.

Kvällar när det enda positiva kan summeras till ”gott kaffe i pausen”. Om man nu ens dricker kaffe.

Shit happens. Inget lag vinner alla matcher. Skador på viktiga spelare, truppens bredd, erfarenhet och förmåga att hantera olika motstånd påverkar varenda match såväl som hela säsongen.
Alla lag får svackor någon eller några gånger per säsong. Så är det. Men det är HUR man hanterar dem och hur snabbt man kommer ur den som är det viktiga. Och de här svackorna har jag skrivit om förut. Mitt stora intresse för psykologin bakom spelet gör att jag antagligen skulle kunna ägna år åt att forska kring faktorer och skriva spaltmeter med analyser om just detta, om jag hade ett forum för detta.

Men den här gången tänkte jag fokusera mer på enstaka matcher, och på vad som gör att ett lag som ena dagen spelar fantastiskt i nästa stund inte verkar få en passning, och än mindre ett helt uppspel rätt.

Ibland vinner man, ibland förlorar man… Men vilka mekanismer styr skillnaderna prestationen i olika matcher?

Och det måste för all del inte ens handla om hela matcher – spelet kan skifta från period till period. Ja, till och med inom en period. Plötsligt uppstår det där ögonblicket när professionella, framgångsrika och dokumenterat skickliga elitidrottare börjar spela som… yra höns.

Varför blir det så och vad gör man åt det?

Jag har ägnat några veckor till att forska i frågan, och kan direkt konstatera två saker:

1. Det är lätt att fastna i floskelträsket med begrepp som ”ödmjukhet”, ”underskattning” och ”vilja”. Vad betyder egentligen det rent konkret och hur styr man de här bitarna?

2. Det finns inga enkla svar. Jag har frågat såväl spelare som ledare, på olika nivåer, och det finns inte någon som vet exakt vad det beror på. Än mindre vad man ska göra för att åtgärda problemet. Men det finns lite ledtrådar, och några handfasta tips att ta med sig.

Alla som jag pratat med är dock eniga om att det handlar om den viktiga mentala biten. Helt klart är också att historiken, på olika sätt, spelar en stor roll i sammanhanget.

Ta till exempel A-lagets dåliga starter under de senaste säsongerna. En tuff start med diverse bottennoteringar, en placering i botten av tabellen och allt kombinerat med kraven man får på sig i storklubben Färjestad innebar att vare sig spelarna eller gruppen kunde bygga upp någon tilltro till sig själva. Massiv kritik i såväl traditionell media som i sociala medier, fans som buade åt egna spelare och tomma läktare. Klart som korvspad att greppet om klubban blev lite mer krampaktigt, initiativen färre och att man gärna passade över pucken till någon som man upplevde har ett lite bättre läge då.. Prestationsförmågan blev helt enkelt sämre, inte minst i pressade lägen, som när man `hade matchboll’ eller hamnade i underläge i matcherna.

Det är knappast något unikt för Färjestad.

Sam Hallam, Växjös tränare, sa till exempel så här angående lagets katastrofala inledning på serien efter 4-1-förlusten mot Färjestad 24/9:

”Det blir ju lite så, när man känner att vi verkligen behöver vinna, att man kanske håller i pucken en extra sekund, vilket gör att en motståndarklubba hinner komma emellan. De här så kallade självklarheterna blir inte självklara längre. Allas vårt jobb tillsammans nu är att pusha varandra att våga göra självklarheterna: ta avsluten och inte, som vid några tillfällen idag, där man försöker hitta någon med ett bättre läge trots att man själv står mitt i slottet… Sedan är det svårt att paketera ihop det till EN sak! Det är många saker som behöver bli bättre för att vi ska vinna. Men det viktigaste är nog att vi är positiva och pushar varandra i de här små sakerna. Där tyckte jag att det hände något idag, där jag såg vad man brukar benämna som karaktär eller lagkänsla plockades fram i tredje perioden. Men tyvärr orkar vi dock inte resa oss efter deras tredje mål.”

Regerande mästarna Växjös baksmälla är också ganska talande för en idrott där det svänger fort! Ny säsong, nytt lag och dessutom en liga som är oerhört jämn. En bra start blir extra viktig för att ha något att bygga på. Något att falla tillbaka på när svackorna kommer.
_ _ _

Tommy Samuelssons Färjestad har, som vi vet, fått en helt annan inledning på säsongen, och även om det ligger en hel del arbete och planering bakom detta återkommer han ofta till vikten av att vara ”ödmjuk”.

”Vi är nog ganska ödmjuka med tanke på hur det har sett ut de senaste två åren”, sa han på presskonferensen efter Växjö-segern. ”Det är så pass tajt och tufft, det såg vi ju inte minst i matchen idag där de lätt hade kunnat göra 2-1 och gå i ledning en sån här match. Har man hållit på med hockey ett tag vet man hur lätt det kan studsa, och då hamnar man i ett helt annat läge. Det krävs en stor respekt för spelet därute, och det innebär att man måste ha med sig en stor portion ödmjukhet i varje byte man gör. Det gäller att stå med båda fötterna på jorden, men visst är det en enormt mycket skönare känsla.”

Ödmjukhet.

”Det är inte lätt att vara ödmjuk, när man är felfri som jag”, sjöng Mats Rådberg och Rankarna ironiskt en gång för länge sedan. Men det ligger något i det.

För bottennappen kommer ju faktiskt ofta direkt efter sköna segrar.

Milan Gulas, ödmjukheten personifierad, tror inte att just den biten är något problem för laget Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

Är det svårare att vara ödmjuk efter en vinst, frågade jag Milan Gulas efter att laget hade inlett kvällens match mot Modo med två katastrofala perioder och 0-3 underläge? Detta direkt efter en stärkande bortaseger nere i Malmö.

”Jag tror inte det”, hävdade han bestämt. ”Vi ÄR ödmjuka – jag är ju här varje dag och ser killarna i allt vi gör och vi är ödmjuka inför uppgiften. Det handlar nog mer om tålamod och fokus. För oss handlar det nog mest om att vara fokuserade från start. Det är något som vi måste jobba med.”
_ _ _

Jag ställde frågan som inledde den här texten (om än utav tillbörlig respekt lite mjukare formulerad) till Sebastian Erixon i omklädningsrummet efter Modo-matchen, som ju trots allt slutade med en övertidsseger för oss.

“Det är en svår fråga!”, sa han efter att ha funderat en stund. ”Jag tror inte att någon medvetet går ut på isen och tror att vi ska vinna den här matchen bara genom att visa oss. Kanske handlar det om att hålla kvar vid den här ödmjukheten: att veta att vi måste jobba hårt för att kunna vinna. Gör vi inte det kommer vi inte heller att vinna våra matcher. Det gäller att inte sväva iväg, utan att hela tiden ha i bakhuvudet att det är hårt arbete som gäller.”

När man drar det längsta strået på det sättet som ni gjorde i Malmö senast – kan det då infinna sig en förrädisk känsla av att “dä årner säj”, på klassisk värmländska?

“Det ska inte behöva bli så. Men det är väl en del psykologi i det”, erkänner han.

Jag känner själv igen det där läget – när livet är på topp och man känner sig tämligen oövervinnerlig. En i grunden positiv känsla, och som – rätt använd – kan ge en positiv boost: Modo kom, som bekant till matchen med en 5-0-seger över HV71 under bältet och agerade som om de nästan gick på något slags rus.

“Ja, så är det säkert”, instämde han när jag frågade honom om detta.

Segrar och framgång kan alltså leda till både positiva och negativa reaktioner i kommande match beroende på hur man hanterar den. Men det behöver inte vara segern i sig som ger kraft, utan SÄTTET på vilket man har segrat:

”Inför tredje perioden sa vi att vi har vänt sådana lägen förut”, berättade Erixon. “Vi vet att vi kan och gör bara alla det de ska kan vi vända den här matchen. Det är ett otroligt go i det här laget, så det ska inte behöva se ut som det gjorde i första”, avslutade han bestämt.
_ _ _

Ante Karlsson, ny assisterande tränare för A-laget och med dokumenterat goda kunskaper när det gäller att utbilda unga spelare, har en hel del intressant att tillägga när jag pratade med honom efter Modo-matchen:

”Naturligtvis är det i skallen det sitter i. Det handlar inte om kunnandet, för vi har ju lika mycket kunnande som i förra matchen. Jag ser två alternativ här: Det ena är att det handlar om individnivå. Att jag som individ inte riktigt är beredd att ta de här valen för lagets bästa, utan tar lite bekväma beslut. Jag väntar på att någon annan ska kliva fram och sedan åker jag med.”

Ante Karlsson Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

“Eller så handlar det om atmosfären, att det någonstans skapas en känsla i laget när man har vunnit, som gör att man inte blir lika ödmjuk. Man slarvar någonstans, och det räcker att någon enda av de fem på isen slarvar lite så kan det bli fel. Det är det som jag tycker sker idag. Alla som är på isen måste göra det vi förväntar oss av dem, utifrån sin roll. Så jag som tränare skulle säga att det antingen har med individens egna beslut att göra, med valet man gör. Är man beredd att ge 110 % idag också, eller gör man val som är lite bekvämare eftersom vi har vunnit och inte förlorat på sex, sju matcher?”

Det här är spännande tycker jag. I en idrott som hockey där arbetsinsatsen blir så viktig, i jämförelse med många andra sporter där det rent tekniska i högre grad avgör!

”Ja, hockey är ju en kampsport. Jämför till exempel med om man går upp i en boxningsring, då måste du vara beredd att röra på fötterna och försvara dig. Men sedan måste du också vara helt hänsynslös för att vinna när läget väl kommer. Men du kan inte fuska genom att sänka garden, dansa omkring och åka på smällar bara för att du tror att ’om jag bara får läget, vinner jag’. Då åker man på stryk!”

”Sedan har vi en förmåga att lyfta oss, vi har en jävla kraft i gruppen! Men vi kan för den skull inte lita på att vi ska vända varenda 0-2, 0-3, för det kommer att kosta för eller senare. Mer än det gjorde idag!”

Jag tyckte att Skogs, genom sitt 3-1-mål, gick i bräschen och visade vägen. Han klev rakt på, visade pondus och självförtroende och gjorde det enkelt!

”Precis. Det behöver inte alltid se så vackert ut!”, betonade tränare Karlsson.
_ _ _

Tomas Skogs har klivit in som en viktig ledare i laget Foto: Marie Angle/fbkbloggen

Ja, Tomas Skogs är en klok och erfaren spelare. Det märks inte bara i det föredöme han har varit på isen så här långt. Hans analys av skillnaden i prestation – och resultat – i 16-delfinal nummer ett mot Luleå jämfört med den i segermatchen mot Växjö bara några dagar senare var insiktsfull och intressant.

”I matchen mot Luleå gjorde vi allting fel mot hur vi gjorde idag”, sa han. ”Vi får inte ned pucken bakom deras backar och vi har inte backcheck hem i mitten, utan de får vända upp och får hitta de här otroliga ytorna. De ytorna krympte vi idag. Det är små marginaler, men de är viktiga! Så där som det såg ut mot Luleå får det ju inte se ut!”

Hur kan det vara sådan skillnad på prestation på bara några dagar?

”Idag var det en helt annan påkoppling från start! Och då vill man ju ha svar på varför det inte är så jämt. Men så är ishockey – jag menar, om man möter en bra motståndare och då får en dålig start med en utvisning eller ett mål i aschlet, ja då blir det en ond cirkel. Men i många matcher i CHL, till exempel mot Pardubice, har vi ändå lyckats studsa tillbaka efter en sämre start. Och det tycker jag att vi gör även idag. Det blir ett litet misstag bakom målet där när de får sätta ettan, vilket ger dem ny energi. Då är det lätt hänt att man som lag börjar hänga lite med huvudena. Men jag tycker att vi studsar upp ändå och inte fokuserar på det som hänt.”

Med tanke på hur ont det gör att spela hockey, och hur mycket energi som krävs, känns det som om den mentala styrkan blir än viktigare!?

”Så är det definitivt. Om man får de här målen, som när vi gör ett mål i powerplay orkar till exempel boxplay-nissarna, inklusive mig själv, mycket mer. När det istället trillar in en jävla skitpuck är det lätt hänt att man börjar sugas ur lite. Det är mycket med det mentala! Ta till exempel när vi mötte Karlskrona borta. Vi drog på oss några utvisningar i första perioden där de hade lägen att stänka dit både ettan och tvåan. Istället får vi några psykologiskt viktiga mål, vilket gör att de går ned sig lite.”
_ _ _

Hur hanterar man då det här som coach? Det blir ofta coacherna som hamnar i skottgluggen när laget har gjort en dålig match, och detta trots att tränaren inte själv inte tar ett enda skär i matchen.

A-lagstränarna Tommy Samuelsson och Andreas Ante Karlsson i båset Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

Jag tog den frågan till Tommy Samuelsson.

Tommy, det är lätt att prata om ödmjukhet och floskler som att ”kugga i” och sådant. Men ändå hamnar man i de där lägena när inget verkar fungera. Vad gör man då som coach?

Han skrattade lite innan han svarade:

”Marie, vi får aldrig glömma att det är människor, som vi jobbar med. Det är tio spelare ute på isen. Alla individer har olika känslolägen, som i sin tur påverkar gruppen. Men det är ju samtidigt det som är tjusningen med sporten, och det gäller att ta det byte för byte, match för match. Ingen situation är helt lik någon annan, men det man måste sträva efter är att vara så konsekvent som bara möjligt.”

Samuelsson, som har ett pokerfejs som heter duga, kan uppfattas som oberörd där han står i båset. Det finns dem som förväxlar det med passivitet. Har man hängt med en smula bakom kulisserna vet man att han är långt ifrån passiv, utan snarare väldigt engagerad och drivande. Medan många tränare snabbt kommer över en förlust inför presskonferensen efter matchen, brinner det alltid i ögonen på Tommy långt efteråt. Men han är mycket mån om att hålla det som sägs och görs internt.

Ante Karlsson var lite mer konkret när jag frågade honom vad tränarna gjorde för att vända på steken inför tredje perioden mot Modo, när laget kom ut betydligt bättre fokuserat och alltså lyckades vända ett 1-3-underläge till suddenseger med 4-3.

”Det var en kombination av en förändring av själva spelsättet för att få en bättre rörelse och ett rakare spel. Det är en sådan sak man gör också för att stimulera gruppen och tända gnistan. Sedan byggde vi naturligtvis upp energin och kraften genom att prata om historiken, om att vi har vänt sådana lägen tidigare och att de som sitter i omklädningsrummet där borta vet det. Den oron lever de med och det ska vi utnyttja. Lite mental coachning, men också taktiskt.”
_ _ _

Men den som kanske uttrycker det bäst av alla är J18-tränaren Henrik Loob, som inte för inte är utbildad pedagog. För det är ju inte så att den här ojämnheten existerar bara i Färjestads A-lag, eller ens vare sig i klubben eller enbart hos vuxna lirare.

Henrik Loob Foto: Marie Angle/fbkbloggen

”Hockeyn är speciell på det viset att det går så himla fort. Det är både fram och tillbaka på ett ögonblick. Kommer du då till en match och inte riktigt kommer upp i den nivå du vill vara, börjar tveka, ja, då blir det jättelätt så att det inte stämmer helt och hållet i laget. Är matchen någorlunda jämn då kommer motståndaren att ta över. Det spelar ingen roll vilken serie vi talar om – SHL, Allsvenskan eller U12 så att säga. Men på elitnivå, där serierna är ganska jämna, blir det väldigt tydligt. Hockey handlar om att göra så många saker rätt därute som bara möjligt. Och man måste dessutom göra det tillsammans, som ett lag. Det är inte svårare än så, egentligen. Det är en prestation som måste göras, under varje byte på isen.”

”Det är ju det som är själva charmen med hockey”, konstaterade han vidare. ”Man ska ha klart för sig att det kräver väldigt mycket av spelarna, att man verkligen ÄR där och inte tummar på något. Motivation slår klass är ett gammalt uttryck, men det hänger fortfarande med!”

”Ser man till våra killar har de två senaste hemmamatcherna spelats mot lokala konkurrenter (BIK Karlskoga och Grums, min anm) som vi har haft svårt för. Det är också en psykologisk sak, att kunna matcha dem. Jag tänker inte att det innebär att vi självklart måste vinna, det jag är ute efter är att vi ska kunna prestera på ett bra sätt även mot lag som vi känner att vi SKA slå. Det är ett fenomen som infinner sig ibland, och man ska kanske inte kalla det underskattning heller.”

Loob lyfte också fram ett faktum som jag har tänkt en hel del på även när det gäller äldre spelare – historiken och framgångarna som förpliktigar. `Det sitter i väggarna´, på gott och ont.

“Jag tror att det, för de här killarna som kommer in till Färjestad, en förening som det förväntas mycket av… Även fast inte VI här har de förväntningarna kanske det blir så, när man drar på sig Färjestadströjan, att du förväntas vinna. En del av killarna är nya i det här och känner nog av de höjda kraven. Det tar lite tid att anpassa sig till…”

Vi är Färjestad! Foto: Joakim Angle/fbkbloggen

Loobs killar är förstås väldigt unga, mellan 16 och 18 år gamla, men det är bara att gå till sig själv och konstatera att jag, vid mogen ålder och med mångårig vana vid att prestera professionellt, minsann kan känna av kravbilder och svackor i självförtroende emellanåt.

Det är då det är extra viktigt med en stöttande omgivning och några väl valda ord som sporrar och motiverar.

Något att tänka på när det ser ut som en hönsgård på isen.