Landslagsuppehåll och en mängd FBK:are ute på vift: I huvudet på en debutant!
Landslagsuppehåll och en hel rad färjestadslirare är ute på diverse läger och turneringar på landslagsnivå. Somliga representerar Sverige, men vi har även några landslagsmän i andra nationer. I det här inlägget går vi igenom vilka de är och var de håller hus under veckan. Vi ska också prata med en intressant och talangfull spelare som just nu deltar i sin första landslagscamp!
Som vi tidigare nämnt spelar A-lagets Magnus Nygren och Milan Gulas (Tjeckien) Karjala Cup, som i år spelas 5-8 november i Fjällräven Center, Örnsköldsvik och i Hartwall Arena, Helsingfors. Nygga och Gulas drabbar faktiskt samman redan i turneringens första match, klockan 19.15 på torsdag i Örnsköldsvik.Matchen direktsänds i TV12. I podd-intervjun som jag lade upp i fredags kan du bland annat höra vad Nygga hade att säga om veckans landslagsuppdrag, om utmaningarna i att dela rum med “okända” samt hur han ser på mötet med Gulas.
Vanligtvis i samma lag – nästa vecka ställs Milan Gulas och Magnus Nygren mot varandra redan i öppningsmatchen i Karjala CupFoto: Joakim Angle/fbkbloggen
Lars Haugen och Martin Röymark spelar, tillsammans med Anders Bastiansen (numera i Frisk Asker) Meca Hockey Games, där även de danska, ungerska och franska landslagen deltar, i Stavanger 5-7 november.
_ _ _
På herrarnas juniorsida har vi tidigare meddelat att flera spelare finns representerade.
J18-spelarna Olle Eriksson Ek, Fabian Zetterlund samt Jonathan Widén är uttagna till U17-landslaget som åker till British Columbia i Kanada för World Under-17 Hockey Challenge med start 1 november. Turneringen tjuvstartade dock med träningsmatcher under den gångna helgen, vilket innebar att killarna missade helgens match med J18-laget. Lördagens match, mot Canada svart, vanns med segersiffrorna 5-1 men Sverige förlorade nattens öppningsmatch mot Ryssland med 5-2. Eriksson Ek vaktade målet och Fabian Zetterlund noterades för en assist i premiärmatchen. Den turneringen, inklusive webbsändning från matcherna, kan ni följa här.
_ _ _
Oskar Steen är ensam lirare från Färjestad i Team 18-landslaget under veckans femnationsturnering. International Chablais Hockey Trophy 2015 heter cupen som spelas 4-8 November i Monthey, Schweiz.
_ _ _
Ali Wukovits österrikiska J20-landslag spelar Grodno Cup 2-8/11 men Ali har tackat nej med anledning av att han fortfarande håller på att återhämta sig efter hjärnskakningen som han ådrog sig för några veckor sedan. Hjärnskakningar är, som vi vet vid det här laget, ett gissel då förloppet är svårt att både förutse och påverka. Lyckligtvis är dock rapporterna som jag har fått kring hans återhämtning försiktigt positiva, då läkprocessen verkar gå åt rätt håll för den unge forwarden. Österrike, som ju vann turneringen U20 SuperChallenge i Karlstad tidigare i höstas, har VM på hemmaplan (Division 1, grupp A) i december och vi hoppas innerligt att Ali är tillbaka i god tid för att kunna delta!
_ _ _
Rasmus Asplund åkte, som sista man, ut ur truppen inför förra årets JVM. Han är fortfarande ung, men med den utveckling och den erfarenhet han haft sedan december har jag svårt att se honom utanför truppen när årets JVM drar igång under julhelgen. Detsamma gäller Joel Eriksson Ek som vuxit otroligt under det gångna året. Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Rasmus Asplund och Joel Eriksson Ek spelar en fyrnationsturnering med Juniorkronorna (U20) i Finland 6-8/11. Turneringen föregås av ett kort träningsläger med några gemensamma ispass i Segeltorpshallen, Huddinge, 3-4/11. I december går, som vi alla vet, JVM av stapeln. Årets upplaga spelas i December 26 2015-January 5 2016 in Hartwall Areena and Helsinki Ice Hall, i Finland, men innan dess ska våra killar klara sig genom två nålsögon i form av träningslägret i veckan samt precampen i Huddinge och finska Tavastehus och Helsingfors strax innan turneringen startar. Men känslan, inte minst efter att ha följt dem genom säsongen, säger att chansen att de deltar är mycket stor i år. Att killarna, trots sin i sammanhanget relativa ungdom, har en hel del rutin från tidigare landslagsuppdrag med sig lär knappast försämra deras möjligheter.
_ _ _
Debutant i landslagssammanhang är däremot 16-åriga backen Fia Larssson, som i lördags satte sig på tåget upp till Uppsala och Team U18:s nu pågående Elitcamp i Gränbyhallen.
Campen inleddes i lördags och avslutas på tisdag med att landslagsledningen tar ut en trupp som beger sig vidare till Ryssland för en fyrnationsturnering i Dmitrov Arena i Moskvaområdet, 6-8/11.
Jag träffade Fia förra veckan, några dagar före avfärd och vi pratade lite om vägen till landslaget och det händelserika år som hon har bakom sig.
“Vi är 34 spelare som är uttagna till campen i helgen, och efter att vi har tränat lördag till och med tisdag kommer de ta ut en trupp som först tränar tillsammans på onsdag och sedan åker till Ryssland på torsdag för att spela fyrnationsturneringen”, berättar hon.
Vägen till den här chansen har gått via flera tidigare sammankomster som undan för undan har gallrat bort spelare:
“Jag, Hanna (Johnsson, min anm) och Lisa (Berg, min anm) var på en camp i Hallsberg i slutet av augusti. Då var det uttagning till den här uttagningen. Vi var också iväg på en regionsturnering i början av oktober, och då var scouterna där och kollade, Efter det tog de ut de 34 spelarna till den här campen, och jag fick ett mail där det stod att jag var en av dem.”
Hur mycket har du hunnit tänka på den här chansen ännu?
“Nja, inte så mycket. Men jag har ju hunnit bli lite nervös”, erkänner hon och skrattar. “Man blir ju mer och mer nervös ju mer man närmar sig.”
Inte så konstigt att det pirrar en del i magen inför en sådan häftig grej, och Fia är ensam från Färjestad men känner som tur är några av spelarna i truppen. Vi ska återkomma till det längre fram i intervjun.
Fia Larsso, debutant i landslagssammanhang, är på landslagscamp den här veckan Foto: Marie Angle/fbkbloggen
Fia tog karriärens första skär hemma i Kristinehamn redan som sexåring, med Kristinehamns Hockeyteam som moderklubb.
“Min storebror Olle spelade och då ville jag också spela. Jag hade dessutom en tjejkompis, Lisa, som spelade, och vi spelade båda med det flicklag som KHT då hade.”
Men faktum var att det var riktigt nära att Fias hockeykarriär tog slut redan innan den knappt hade hunnit starta…
“Ja, när vi var åtta slutade hon och då ville jag också sluta”, minns hon. “Som tur var blev det inte så,”
Fia har också tränat med jämnåriga killar, vilket hon tror är en bidragande orsak till att hon gillar tacklingar och säkert också är en nyckel till att hon har utvecklat sitt fysiska spel med en fin tajming och pondus på isen.
“Jag har spelat en hel del med killar födda 97-99. Först var jag väl lite blyg och ville gärna ha en till tjej med mig. Men när min pappa började träna laget gick det bättre. Jag började spela med killarna i U12, bland annat spelade vi Resport Cup och sådant, och spelade med dem i några säsonger. Då började jag känna att det var kul att spela med killarna, och då jag började ta för mig lite mer i det fysiska spelet.”
Så småningom blev det damhockey Skåre i två säsonger för Fia, och deltagande i vad som lite slarvigt kan beskrivas som tjejernas variant på TV-pucken, Stålbucklan, innan hon, inför förra säsongen, tog steget över till Färjestad BK:s damsatsning. Hon var med på hela den häftiga resan med en storstilad seger i grundserien och en tuff men utvecklande resa i kvalet till Riksserien. Färjestads damer slutade på en hedrande femte plats i kvalet, där storsatsande lag som Djurgården och HV71 gjorde de kvalande riksserielagen SDE HF och Sundsvall sällskap i landets högsta serie.
“Det var riktigt kul att få vara med på den här resan”, summerar hon. “Det kändes helt rätt att ta steget till Färjestad när chansen kom eftersom det var rätt för min utveckling som spelare. Det kändes att det var dags att det skulle hända något kul i min karriär, och det blev till en bra sak.”
Hennes fina fysiska spel, kombinerat med god skridskoåkning imponerade på mig redan under förra säsongen och gjorde så även på självaste förbundskaptenen för damkronorna, Leif Boork, när han såg Fia och resten av laget spela i våras.
“Förra säsongen var nog en av de bättre i hela min karriär, och kvalet var det mest positiva med säsongen”, säger hon med eftertryck. “Jag hoppas verkligen att vi går vidare till det även i år.”
Vad, rent konkret, betydde det för din utveckling?
“Matcherna blev tuffare, med högre fart och bättre tempo och det tycker jag är roligare. Det blir ju även att vi kommer upp i tempo och gör bättre matcher. Jag tyckte att det var riktigt bra!”
Fia Larsson in action på isen Foto: Joakim Angle/fbkbloggen
Förra säsongen fick dock ett otäckt slut för Fias del: I den sista matchen i kvalet, på hemmaplan i Löfbergs Arena och inför massor av unga lirare på plats för första upplagan av Girl Power All Star, föll hon oturligt i samband med en tackling och landade på nacken. Hon fick ligga kvar på isen i vad som kändes som en evighet medan ambulanspersonalen, enligt alla säkerhetsföreskrifter, gjorde henne redo för ambulansfärd till sjukhuset och vidare undersökning.
Hur mycket minns du av den händelsen? Och hur mycket hinner man tänka när man ligger där på den kalla isen?
“Jag minns att jag skulle gå ned och stoppa pucken och nästa minnesbild är att jag ligger på isen. Jag hann nog bli ganska rädd, då trodde jag att det skulle gå sämre än det faktiskt gjorde. Det var en kota här som fick smällen”, säger hon om pekar, “och jag känner av den ibland, men det blir bättre och bättre och jag kommer bli helt återställd.”
Hur var det att komma igång igen och spela efter detta, inte minst med tanke på din fysiska spelstil?
“Nu var det ju sista matchen för säsongen, och jag tänkte väl inte på det så mycket då. Men visst har jag tänkt på det ibland, att om jag gör så här kan det hända igen. Men det påverkar inte så mycket, inte längre.”
Det var inte bara Boork som gillade vad han såg förra våren – med gymnasiet för dörren hösten 2015 sökte Fia till både hockeygymnasiet i Leksand och i Linköping. Färjestad saknar ännu så länge rent hockeygymnasium för tjejer, även om det går att ordna hockey som tillval.
“De flesta som blir något inom sporten har gått hockeygymnasium och jag känner många som gick till Leksand förra året och även några år tidigare.”
I Leksands trupp ingår ett par spelare som finns med i helgens landslagscamp, däribland Hammaröbördiga Emma Murén som vi tidigare skrivit om här på bloggen. Att Fia kände en del spelare i laget avgjorde till Leksands fördel:
“Det gjorde att jag sökte Leksand som förstaval, och Linköping som andra-alternativ. Jag kom in på båda men valde Leksand.”
I somras gick således flyttlasset till Leksand, och även om vi med färjestadshjärta förstås gladdes med Fia var det tungt att se en sådan talang lämna föreningen. Men något skavde när hon väl kom på plats…
“Jag åkte upp och var där i två veckor i början på sommarlovet för att träna sommarfys, och då kändes allt okej”, berättar hon, “Känslan var att ‘Här kommer jag att trivas’, liksom. Men när jag kom tillbaka i augusti och isträningarna drog igång började jag känna att det inte kändes rätt. Skolan började, och jag hade valt Barn- och fritid, som inte var min grej, det heller. Först tänkte jag att jag bara skulle byta linje, men hockeyn kändes inte heller bra. Jag skulle hem i augusti för att vara ledare för Girl Power Camp, och jag var med på två träningar här i Färjestad den veckan. Då kände jag den här glädjen igen och insåg att det är här jag vill vara. Men jag åkte tillbaka upp till Leksand och var där en vecka och tränade på som vanligt, även fast jag kände att jag bara ville hem. Jag åkte hem till Värmland helgen efter igen, och nu pratade jag med mamma och pappa om att jag ville hem och de sa att det enda de vill är att jag ska ha det bra. Jag ville läsa Ekonomi och mamma fixade med skolan, och kollade så att det fanns plats för mig här i Karlstad. Jag pratade med tränarna i Leksand, som ville att jag skulle ge det ytterligare en chans, men jag kände att jag ville hem. Och på onsdagen efter var jag hemma igen.”
Fia betonar att det inte var något fel på Leksand eller träningen där, utan att det helt enkelt bara inte kändes rätt för henne.
“Absolut inte, jag har inget att klaga på där. Men de tog bara in tre 99:or i år, jämfört med 10-12 i fjol och det är klart att det också gör skillnad.”
Vi är väldigt glada över att du är tillbaka! Det är härligt att se dig och ditt fina fysiska spel på isen, och jag måste få fråga: Vad är bäst – att sätta en klockren tackling eller att göra mål?
“Hm, tacklingen, tror jag. Det är min grej, haha. Jag gör inte så många mål…”
Vi håller förstås tummar och tår för att Fia tar sig förbi även den här gallringen, och är tämligen övertygade om att hon har en god chans att göra det. Men skulle det visa sig att hon får stå tillbaka den här gången är jag säker på att hon har framtiden för sig!
